I ett flertal akvareller har Anna Palm fångat vyn över Gustav Adolfs torg med Norrbro i förgrunden. I minst två av dem, daterade 1892, är Gustav III:s operahus väl synligt i bildens centrum. Kanske var det faktum att operahuset skulle rivas just det året anledningen till att konstnären så tydligt daterade de målningarna. Rivningen gjordes för att ge plats åt ett nytt, större och modernare operahus, vilket kom att kallas det oscarianska operahuset efter den dåvarande kungen Oscar II. Det nya operahuset ritades av arkitekten Axel Anderberg och invigdes den 19 september 1898.
Mot bakgrund av det just sagda är den aktuella akvarellen synnerligen intressant, eftersom den framställer en byggnad som till utseendet inte motsvarar vare sig den gamla eller den nya operan. Anna Palm lämnade Stockholm på nyårsaftonen 1895 och kom därefter att förbli permanent bosatt utomlands. Hon fortsatte att måla Stockholmsmotiv även efter flytten, men sedan hon 1901 gift sig med en italiensk infanterilöjtnant vid namn Alfredo de Rosa signerade hon sina verk Anna Palm de Rosa. Vy över Gustav Adolfs torg och Norrbro är signerad med konstnärens flicknamn. Följaktligen måste den vara utförd före 1901, men inte nödvändigtvis på plats i Stockholm. För om Anna Palm, så som det påstås, aldrig återvände till Stockholm kan hon förstås heller aldrig ha sett det nya operahuset med egna ögon.
Det har länge antagits att åtminstone en del av de Stockholmsbilder som Anna Palm/Anna Palm de Rosa utförde efter emigrationen är målade utifrån nytagna fotografier eller vykort som hon fått sig tillsända hemifrån för att kunna hålla sig à jour med stadsbildens förändring. Men om så varit fallet med vår akvarell, är det märkligt att så många detaljer i det nya operahusets arkitektur blivit så fel. Anna Palm var vanligtvis oerhört noga med just detaljerna, vilket ger hennes konst ett stort kulturhistoriskt värde. Det finns därför anledning att fråga sig om inte den bild som föreligger här egentligen bygger på konstnärens föreställning om hur det nya huset skulle komma att te sig när det var klart. Kanske hade hon sett planritningar eller arkitekturskisser och fyllde själv i resten? Som synes har hon till exempel målat dit takskulpturer och väggfriser som aldrig funnits där i verkligheten. I övrigt är målningen mycket trovärdig och flera numera rivna byggnader på ömse sidor om torget, exempelvis Hotell Rydberg (rivet 1914) och delar av den gamla bebyggelsen på Helgeandsholmen (riven 1904) är noggrant och detaljerat återgivna. (CEÖ)