Till skillnad från sina generationskamrater, som for till Paris, begav sig Anders Zorn inledningsvis till London, som både var akvarellmåleriets huvudstad och en betydande finansiell metropol. I den brittiska huvudstaden stannade han i närmare fyra år och gjorde sig ett namn som porträttmålare, särskilt gångbar i societeten. Från att ha haft akvarell som föredragen teknik övergick han till olja under en sejour i Saint Ives i Cornwall vintern 1887–88, och det var med oljemediet som han sedermera fick sitt internationella genombrott. Med sina etsningar, det första bladet utfört 1883, förnyade han tekniken, inte minst med inspiration av Rembrandts konst. Utöver London blev resor till Spanien och Italien betydelsefulla för hans utveckling tillika karriär men det var framför allt i Paris, där Zorn och hans hustru Emma var bosatta 1888-96, som han under hård konkurrens framgångsrikt utvecklade sitt oefterlikneliga uttryck. Från Paris framträder Natteffekt (1895, Göteborgs konstmuseum) och Omnibus I (1890, Nationalmuseum) som främsta exempel på Zorns lösningar på ljusproblemet där blandningen av naturligt och elektriskt ljus frambringade nya och överraskande effekter. Zorn gjorde även sammanlagt sju resor till USA där han skapade sig en förmögenhet på sitt porträttmåleri avbildande presidenter, finansfurstar och övriga medlemmar ur Östkustens nobless med förkrossande framgång under den så kallade förgyllda ålderns (Gilded Age) sista decennier.