De sista decenniernas mer nationella inriktning och rörelsen bort från de franska impulserna hade sin förutsättning i den permanenta flytten år 1901 till stugan Lilla Hyttnäs i Sundborn utanför Falun, som hade skänkts makarna Larsson av Karins far Adolf Bergöö redan 1888. Den hade fram till dess nyttjats som sommarbostad men var nu utvidgad med både ateljé och fyra nya rum till den ständigt växande barnaskaran. Nästa bilderbok, Larssons, utkom 1902 och bidrog ytterligare till att göra Carl Larsson, och hans tillvaro, riksbekant som den svenska hemkänslans skildrare. De första åren på det nya seklet nittonhundra gav alltså upphov till rika alster, av vilka kan nämnas Martina med frukostbrickan, populariserad som omslag till Hemmets kokbok, Frukost i det gröna samt takmålningen Dramats födelse i Marmorfoajén på Kungl. Dramatiska Teatern. Berömmelsen nådde snart även utanför Sverige, där Larssons bilder exempelvis visades i Buenos Aires, München, Wien och Rom bara under 1910. Men 1910-talet bjöd också på svårigheter och motstånd, inte minst gällande debaclet med det som Carl Larsson ville skulle utgöra pendang till Gustav Vasas intåg på Nationalmuseum i Stockholm, närmare bestämt den numera ikoniska monumentalmålningen Midvinterblot. Efter debatter och schismer med museets väggmålningsnämnd, understundom med stor stridighet i pressen där mer eller mindre giltig kritik framfördes från flera håll, refuserades målningen slutligen 1916. Genom en serie händelser skulle den till slut komma på den plats där den hänger idag, men processen verkade uppslitande på Larsson och förmörkade, tillsammans med sonen Ulfs död, Carl Larssons sista år.