Ett av Anna Palms favoritmotiv var utsikten över Strömmen mot det Kungliga slottet. Under den tid hon levde och verkade i Stockholm var slottets fasad ännu gul – arbetet med omputsningen till dagens ljusbruna nyans påbörjades först 1897 på order av kung Oscar II. I denna akvarell låter Palm den norra slottslängan och Lejonbacken lysas upp av eftermiddagssolen. Det är en ljus och solig dag med lätta, vita moln som sveper över den blå sommarhimlen. Båttrafiken är som vanligt i full gång, men i övrigt känns staden förhållandevis öde: endast några få människor, tecknade som små diffusa streck, kan anas längs kajerna och på broarna.
Till skillnad från många liknande vyer har Anna Palm i detta fall inte placerat slottet i bildens centrum. Där sticker i stället Riddarholmskyrkans karaktäristiska gjutjärnsspira upp som ett pekande finger, vilket tycks dela in motivet i en ”kunglig” och en ”folklig” halva. Närmast kyrktornet har konstnären trots det lilla formatet lyckats återge miljön vid Mynttorget, med Brandkontorets hus och Kungliga Myntet, med imponerande detaljrikedom. I den högra, folkliga halvan syns Strömparterren på Helgeandsholmen. Tack vare det eleganta schweizeriet och den glasade musikpaviljongen som fanns där var platsen ett populärt utflyktsmål i Anna Palms samtid. Den grönskande anläggningen runt schweizeriet var Stockholms första kommunala park med planterade buskar och träd. Bakom grönskan skymtar den eleganta basarlängan på Norrbro. Basaren inrymde både butiker och serveringsställen och brukar räknas som Stockholms första butiksgalleria. Den var sin tids snobbränna, livligt besökt av stadens borgerskap till dess att den revs 1904 för att ge plats åt det nya Riksdagshuset. (CEÖ)