Irving Penn hade redan från början av sin kommersiella karriär drömt om att fotografera människor i utkanten av det moderna samhället och genom de reportage för Vogue som gemensamt kallas för ”etnografiska studier”, fick han möjlighet att utforska ämnet. Primitivism var lockande för modevärlden under tiden för Penns reportage och det fanns ett romantiserande av urinvånares livshållning och traditioner som ställt i motsats till västvärldens materialism. Penns bilder avböjer dock från att enbart exotisera det okända och låter huvudsyftet vara ett konstnärligt sökande i kombination med kommersiella objektiv. Mellan 1964 och 1971 genomförde Penn sju olika projekt då han reste med en portabel studio och fotograferade etniska och kulturella grupper, som till exempel Mud Men från Nya Guinea, indianer från Cuscu och Peru, marockanska herdar och hippies i San Francisco. Penn valde att inte följa i spåren av en tradition av etnografiskt fotografi, utan presenterade ett helt eget förhållningssätt till sina motiv, vilket bland annat syns genom hans uppmärksamhet på detaljer. Den komplicerade tekniken dye transfer (färgöverföring) som har använts till framställning av detta fotografi, bemästrade Penn till fulländning. Den innebar att tre lager av färgerna cyan, magenta och gul, applicerades lager på lager för hand för att slutligen skapa en perfekt emulsion. Resultatet blir stabilitet i färgerna som tillåter fotografen exceptionell kontroll över fotografiets färgbalans.
Istället för att ta med kameran ut och placera den i de nya miljöerna och världarna som han mötte under sina resor för Vogue, så byggde Penn upp en studio och förflyttade de för honom exotiska motiven in i sin egen rumsliga konstruktion. Titeln till publikationen Worlds In A Small Room från 1974, anspelar på Penns tillvägagångssätt med att sätta upp samma tältstudio på olika platser runtom i världen- Peru, Kreta, Nepal, Nya Guinea och Marocko. Han beskriver själv sina studier, i boken omtolkade från färg till svartvita platinumtryck:” The pictures would survive us both and at least to that extent something of their already dissolving cultures would be preserved forever”.
Från Irving Penns första bidrag i modetidningen Vogue år 1943 till sitt sista 2009 kom Penn att skapa oöverträffade 165 omslag till tidningen. Det var den tryckta sidan som var hans främsta exponeringsyta under ett halvt sekel, men idag är hans andra projekt minst lika uppburna. Etnografiska bilder, vanitasmotiv, resebilder och bilder av cigarettfimpar och upphittade objekt är andra exempel på annat som ingår i hans motivkrets. Gemensamt för samtliga hans bilder är den klarhet och skärpa som kom att bli Irving Penns signum. I Sverige utförde han redan på sextiotalet porträtt av framstående svenskar som Ingmar Bergman, Harriet Andersson, Pär Lagerkvist och kronprins Carl Gustaf, och år 1995 donerade Penn en samling om hundra bilder till Moderna Museet till minne av sin framlidna hustru Lisa Fonssagrives-Penn.
Penn suddade ut gränserna mellan mode och konst, vilket hans ”etnografiska studier” för Vogue är tydliga exempel på. Hans fotografier för modereportage utmanade uppfattningar om vad som definierar skönhet och i kombination med hans tekniska perfektion lyfte modefotografiet till en högre nivå. Samma perfektion tillämpade Penn i Two Young Guinea Women with Feathers, 1970.
Utställd
Fotografiska, Stockholm, Irving Penn Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni – 1 oktober 2017 (annan upplaga av samma fotografi).
Litteratur
Irving Penn, Passage: A Work Record, New York 1991, avbildad på s. 191.
Maria Morris Hambourg, Jeff L. Rosenheim (red.), Irving Penn: Centennial, New York/Paris 2017, pl. 145, s. 232 (annat tryck av samma fotografi).