Olle Olsson Hagalund slog igenom hos både publik och kritiker med sin första separatutställning på Galleri Färg och Form 1938. Nästan alla målningar såldes och kritikerna tyckte sig ha upptäckt ett nytt stjärnskott. I konsthistorien räknas Olle Olsson Hagalund oftast in bland den andra generationen naivister men själv ansåg han sig vara realist – han målade ju det han såg. Dock målade han det genom sina speciella konstnärsögon, där färgerna på hans palett blandades på hans alldeles egna sätt och där han alltid hittade något vackert i de mest vardagliga miljöer. Olle Olsson kom att vara Hagalund trogen hela sitt liv. Han gjorde några resor under årens lopp, bland annat till Danmark och till Paris, men det var bara i Hagalund han kunde måla. Man såg honom aldrig skissa eller ställa upp ett staffli utomhus. Arbeta ville han göra i ensamhet och inte ens hans närmaste familj har sett honom måla. Under långa promenader i hemkvarteren insöp han allt av intresse, studerade människor och byggnader och dessa intryck omvandlades sedan till målningar i hans ateljé.
Under 1940-talet utvidgades hans motivkrets till att också omfatta Stockholm och andra förorter, som Gröndal och Sundbyberg. Men det var i Hagalund han fann sina favoritmotiv. Så är också fallet i målningen Vinter i Hagalund. Som så ofta är det ett vardagligt motiv han skildrar. Det är en vacker vinterdag med gott om snö på marken och vita hustak och ett ljussken lyser upp himlen mot horisonten. Det är liv och rörelse i Hagalund denna vinterdag och figurerna som syns i bild är finklädda, vilket får oss att tänka på en söndag eftermiddag. På höger sida syns butikerna längs centrumgatan och till vänster ringlar sig en snöprydd trädallé fram. Huskropparna skjuter upp i höjden, i gulbruna, vita och rosa nyanser med svarta och gråa tak, delvis täckta av snön. En tjusig balkong i smide, som kännetecknar kreativiteten i gamla Hagalunds arkitektur, drar åt betraktarens blick. Olsson Hagalund daterade sällan sina motiv, men under 1960-talet förekommer en serie med just vintermotiv och troligen tillkom även denna målning under denna period, då det också finns stilmässiga likheter.
Av Hagalunds omkring 350 hus finns idag endast fyra kvar. Under 1960-talet revs det mesta för att ge plats åt den nya tidens sätt att bo. Inte bara husen utan också kvartersnamnen och gatunamnen utplånades. Vi får vara tacksamma över att Olle Olsson föddes just i Hagalund, annars hade det gamla Hagalund med stor sannolikhet varit bortglömt idag, som så många andra stadsdelar och kvarter, som revs under 1960-talet. Genom hans målningar kan vi fortfarande minnas och förstå vad som en gång har funnits och inte minst genom tillägget av den gamla stadsdelen i efternamnet.
Utställd
Olle Olsson Hagalund-museet, 1985.