Sedan gränserna mot Europa åter öppnats efter andra världskrigets isolering kände många konstnärer en stor reslust. 1920 begav sig Leander Engström i sällskap med konsthistorikerna Ragnar Hoppe och Gregor Paulsson till Italien. Engström fördjupade sig i det italienska landskapet och i museernas skatter och fann ny energi för sitt måleri. Han trivdes så bra i Italien att han redan året därpå återvände med sin familj för att bosätta sig där, först i Florens och senare i den toscanska kustorten Forte dei Marmi. Vistelsen kom att vara i knappt två år och resulterade i en mängd landskapsbilder och fönsterutsikter, ofta med floden Arno i blickfånget. De italienska bilderna präglas av en ökad detaljrikedom, en strängt geometriserande form och en varm färgskala med frekventa inslag av ockra, umbra och terrakotta – jordtoner som återfinns naturligt i det toscanska landskapet.
Efter hemkomsten till Sverige ställde Engström ut flera av de italienska målningarna. Kritiken var blandad. De som var positiva berömde framför allt bildernas monumentalverkan – något som ledde till att Engström fick en beställning till Stockholms stadshus. Tyvärr kom skisserna för uppdraget – en triptyk kallad Ode till Norrland – aldrig till utförande, då stadshusarkitekten Ragnar Östberg inte tyckte att temat passade för byggnaden. Besviken över refuseringen övergav Engström den monumentala stil han utvecklat i Italien. Färgtemperaturen sjönk och det geometriskt strikta och stiliserade fick ge vika för en ökande realism, frammanad i porträtt och, liksom i början av hans målarkarriär, i framställningar av det norrländska landskapet. Men nu var det inte längre fjällvidderna som lockade honom, utan framför allt de mäktiga, forsande och brusande norrländska älvarna.
År 1924, då Vågen daterats, var Leander Engström främst upptagen med att skildra Norrlands vilda vattendrag: Norrforsen, Sörforsen, Umeälven och Fällforsen målades i flera versioner. Så plötsligt återvände han till sin italienska bildvärld och återgav i Vågen ett strandmotiv från Forte dei Marmi. Men kanske är det inte så märkligt som det först verkar. Redan 1922, medan han ännu bodde i den toscanska kuststaden, påbörjade Leander Engström skisserna till sin programmatiska målning Skeppsbrottet (nu i Moderna Museet). Sannolikt påbörjades även Vågen under Italienvistelsen, fast den daterades två år senare. Nils Palmgren har i sin monografi om konstnären påtalat att han ofta gjorde så (Palmgren, Leander Engström, Stockholm 1939, s 106). Skeppsbrottet daterades först 1927 och blev det sista stora verk som konstnären färdigställde före sin död. Det har tolkats som en sammanfattning av hans liv, en sorts mentalt självporträtt, där han och hans förbjudna kärlek Blå Greta (återgivna utan någon som helst porträttlikhet) irrar omkring på ett stormigt hav i en sjunkande båt. Steget från Vågen till Skeppsbrottet är naturligtvis långt, men i den förra målningen, liksom i de virvlande, forsande vattenmassor som konstnären under 1920-talet återger i sina skildringar av de norrländska älvarna, märks samma fascination för vattnets obändiga kraft. Betraktaren påminns om det ständigt närvarande hot som göms i vattenmassorna. Människans utsatthet i förhållande till naturelementen var ett tema som Engström behandlade redan i sitt tiotalsmåleri. I Vågen finner vi samma grundtema, men här möjligen med en mer subtil, psykologisk innebörd. (CEÖ)
Proveniens
Doktorinnan Karin Ohlsson, Umeå
Utställd
Leander Engströms retrospektiva utställning i Gefle, Sundsvall Umeå, 1926, kat nr 11. Katalogiserad under år 1923 med titeln Vågen. Italien.;
Kungl. Akademien för de Fria Konsterna, Stockholm, Leander Engström. Minnesutställning, 1928, kat nr 111. Katalogiserad under år 1922 med titeln Vågen;
Borås och Sjuhäradsbygdens konstförening, Borås, Per Leander Engström. Retrospektiv utställning, 1937, kat nr 46. Katalogiserad under år 1922 med titeln Vågen, Forte dei Marmi, Italien;
Museet Kulturhuset Borås, Leander Engström, 1986-87, kat nr 78.
Litteratur
Hans-Olof Boström m fl, Leander Engström, Stockholm 1986, avbildad i färg, plansch 78 samt listad i bildförteckningen under år 1924, s 134.