Roland Svenssons konstnärskap förknippas i hög grad med motiv från Stockholms skärgård. I hans fascination för övärldens landskap, geologi, natur och innevånare finner vi släktskap med konstnärliga föregångare som Albert Engström, Rickard Lindström och, inte minst, den av honom själv så högt beundrade vännen och kollegan Axel Sjöberg. Även Bruno Liljefors målade som bekant gärna ute i havsbandet, men i motsats till honom, som framför allt skildrade skärgårdens djurliv, intresserade sig Roland Svensson mer för dess mänskliga invånare och deras ofta hårda livsvillkor. Svensson behöll alltid en naturalistisk grundsyn och kände aldrig något behov av att följa modernisternas ambitioner att bryta med traditionen. För honom hade tradition i sig ett egenvärde, i synnerhet den tradition som förmedlades och upprätthölls av skärgårdens bofasta befolkning.
Som konstnärligt medium använde sig Roland Svensson gärna av pastellkritor och akvarellfärg med varierande grad av opacitet. Mindre ofta målade han i olja, som torkar långsamt och är svårare att hantera i det fria. Däremot tecknade han flitigt och han hade ständigt skissblocket till hands. Han arbetade också i stor utsträckning med tecknade illustrationer och olika grafiska tekniker, framför allt litografi. Genom dessa kom hans bilder från 1940-talet och framåt att spridas i vida kretsar, vilket bidrog till hans stora popularitet.
Till Roland Svenssons favoriserade platser i stockholmsarkipelagen hörde Möja, Tornö, Gillöga, Stora och Lilla Nassa med flera ögrupper i mellersta och yttersta havsbandet. Byn Ramsboda på Möja var under 1930- och 40-talen hans fasta sommarbas och utgångspunkt för många ihärdiga seglatser. Från 1949 flyttades ”basen” till Stora Tornö, nordost om Möjalandet, där han hyrde in sig i en enkel stuga och med tiden även byggde sig en egen ateljé och bastu.
Den aktuella pastellen är en ljus och idyllisk skildring av kulturlandskapet på Svartlöga. Ön är belägen i Stockholms ytterskärgård, strax sydost om Blidö. Den är omgiven av ett antal mindre kobbar, grynnor och skär, vilket gör det svårt att navigera i farvattnen runtomkring. En positiv följd av det är att Svartlöga, som en av mycket få öar i Roslagen, klarade sig undan de förödande rysshärjningarna 1719. Idag finns unika kulturvärden bevarade i form av byar, torp och annan bebyggelse som fått stå kvar mer eller mindre orörd i många hundra år. Då Roland Svensson 1943 målade denna vy hade ön dock redan börjat förvandlas till turistmål. Redan år 1929 hade det öppnats ett pensionat på Svartlöga, och 1942 utvidgades verksamheten med en ny byggnad som tidigare ägts av punschfabrikören Cederlund. I flera av husen i Svartlöga by erbjöds husrum åt sommargäster. Men vid mitten av 1950-talet var Svartlögas glansdagar som sommarturistmål över och lugnet sänkte sig åter över ön. Ett decennium senare hade även merparten av den fasta befolkningen försvunnit. Roland Svenssons Svartlöga kan därför betraktas som ett minne från sommargästepoken. Här visar sig ön från sin ljusaste, soligaste och somrigaste sida och det är lätt att förstå vilken dragningskraft den hade – och fortfarande har – på alla som trivs i klassisk, svensk skärgårdsmiljö. (CEÖ)