Robert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.
Som 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut En Högfeldtbok med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.
När samma förlag 1943 gav ut En ny Högfeldtbok bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans bilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.
Susanna och gubbarna är en gammaltestamentlig berättelse som lockat och inspirerat otaliga konstnärer genom århundradena: Artemisia Gentileschi, Jacob Jordaens, Rembrandt för att bara nämna en bråkdel. När Robert Högfeldt tog sig an det klassiska motivet gjorde han det på ett nytt och alldeles eget sätt. Han skapade en hel svit av små oljor och akvareller på temat, som alla innehåller samma grundkomponenter, men som ändå är väldigt olika. De två gubbarna som tjuvkikar på den nakna unga skönheten står i olika poser men de har nästan alltid samma förtjusta, smått förvånade ansiktsuttryck. Och Susanna, ja hon sysslar med alla möjliga saker. Här roar hon sig med gymnastiska övningar innan hon kryper ner i badet. Vilken annan konstnär än Robert Högfeldt skulle fantisera om en Susanna som går på händer? (CEÖ)