Under större delen av tjugotalet var Sigrid Hjertén bosatt i Paris tillsammans med sonen Iván. Maken Isaac Grünewald vistades vid denna tid mestadels i Stockholm men då han hade tillfälle att besöka familjen i Frankrike gjorde de gärna såväl kortare som längre bilresor runt om i landet, alltid med staffli och målarattiraljer i bagaget. Hjertén var kanske den som mest uppskattade dessa målarresor. Från den brusande och varma storstaden längtade hon ofta till landsbygdens lugn och grönska. Resorna stimulerade henne till ett intensivt skapande och motiven omfattade såväl landskap som figurscener. I det fria arbetade både hon och maken mest i akvarell, eftersom vattenbaserad färg var betydligt lättare att hantera under resorna än den sega oljefärgen, som krävde mer förarbete och tog längre tid att torka. De mest lyckade akvarellerna blev sedan efter hemkomsten ofta underlag för genomarbetade oljemålningar med samma eller liknande motiv, ibland i flera versioner.
St. Paul är med största sannolikhet en omarbetning av en minnesbild eller ett eget tidigare verk utfört på plats i Sydfrankrike. Hela våren 1930 hade Hjertén vistats vid Medelhavet, framför allt i den lilla byn Roquebrune, men även i Menton och i bergsstaden St.-Paul-de-Vence. Hennes förhoppning var att Isaac skulle göra henne sällskap, eftersom huvudanledningen till vistelsen var att hon skulle rehabiliteras då hon vid den tiden mådde ganska dåligt både fysiskt och psykiskt. I praktiken blev hon dock ensam nästan hela tiden. Ett undantag var då Iván motvilligt reste ner till henne under några veckor och de gemensamt besökte St. Paul. De hyrde in sig på värdshuset Colombe d’ Or, varifrån Hjertén bland annat målade vyerna från fönstret mot kyrkan och den medeltida muren. Hon arbetade också utomhus och intresserade sig då framför allt för husen och utsikten över det omgivande landskapet. Men den tillfälliga skaparlust som den vackra gamla staden väckt hos henne slocknade ganska snart igen, i synnerhet efter återkomsten till Paris. Hon drabbades åter av olika sjukdomar och våren 1932 fick hon det psykiska sammanbrott som föranledde familjen att flytta tillbaka till Stockholm för att Sigrid skulle få kvalificerad vård. Där togs hon in på Konradsbergs mentalsjukhus.
Under sitt första år på Konradsberg var Sigrid Hjertén helt oförmögen att arbeta. Framåt hösten 1933 började hon känna sig bättre, och uppmuntrad av Isaac som regelbundet besökte henne och försåg henne med penslar, färg och blommor började hon att måla igen, först trevande men sedan allt snabbare för att i slutet av året arbeta i ett rasande tempo. Det var som om hon ville kompensera för all den förlorade tiden och oljemålningarna avlöste varandra i en strid ström. Det var sällan frågan om några nya bildidéer, i stället omarbetade hon motiv från tidigare arbeten, antingen ur minnet eller med utgångspunkt i befintliga verk. Med särskild iver omvandlade hon sina tidigare akvareller från resorna söderut till nya versioner i olja. Dessa nyskapelser är kompositionsmässigt vanligen mycket lika förlagorna, men färgen är stegrad och penselföringen ännu mer expressiv än tidigare. Typiskt för de sena omarbetningarna är att penseldragen är antingen långa och sneda, eller korta och liksom vibrerande, som om de ville lösgöra sig från underlaget och leva sitt eget liv. I vår målning St. Paul känns det tydligast i det närmaste trädet, vars lövverk Hjertén återgett som vågformade krumelurer. Även den kraftfulla och bjärta koloriten, där tegelbrunt och mörkt violett möter limegrönt, vittnar om Hjerténs nya arbetssätt efter erfarenheten av mental sjukdom. (CEÖ)
Proveniens
Konstnärens familj (t.o.m. 2004);
Privat svensk samling.
Utställd
Konstakademien, Stockholm, Sigrid Hjertén. Oljemålningar och gouacher 1911-1936, april 1936, kat nr 226.
Litteratur
Carl Palme, Sigrid Hjertén, Stockholm 1936, listad i verkförteckningen, s 41, under år 1933.
Övrigt
Enligt en tidigare katalogisering (Stockholms Auktionsverk, 4 november 2004, kat nr 655) skall målningen vara utförd i Cagnes 1934. Samma katalogtext anger dock titeln som St. Paul och hänvisar till kat nr 226 i Konstakademiens minnesutställning 1936, där St. Paul listas under år 1933.
Numreringen 129 på dukens baksida kan möjligen syfta på den av Isaac Grünewald upprättade förteckning över de av ”fru Hjerténs tavlor” som förvarades i hans ateljé på Katarinavägen 22 vid tiden för branden där den 2 maj 1938 (Riksarkivet, Marieberg, Isaac Grünewalds arkiv del I, ”Rättsmål och tvister”, Vol 1b:3, 1938). Numren i listan anger dock varken titlar eller mått.