Flera av Ivan Aguélis sena landskapsbilder från Spanien påminner i färg- och ljusupplevelse om hans allra tidigaste måleri från Gotland åren 1889-91. I själva verket kom konstnären själv mot slutet av sitt liv att alltmer öppet tala om sin gotländska produktion med längtan och saknad. Inför sin första resa till Paris 1890 hade han deponerat en stor del av dessa målningar i konstnären Karl Nordströms vård, liksom hos den gotländske vännen Carl Alyhr. Först långt senare, när krig och andra försvårande omständigheter gjorde det omöjligt för Aguéli att komma åt de gotländska verken, insåg han vidden av deras betydelse. Han förstod att han egentligen redan där och då instinktivt hade ringat in måleriets själva essens, det han själv kallade ”den rena konsten”.
Målningen Spanskt landskap, som troligtvis utförts någonstans i bergsområdena väster eller nordost om Barcelona omkring 1916-17, uppvisar vad motivet beträffar inga som helst likheter med Aguélis gotländska naturstudier. Däremot finns flera gemensamma nämnare i kolorit och ljusbehandling. De mjuka schatteringarna av violett som ställs mot ett blågrått himlaljus för att sedan möta den gulgröna och mossgröna markens övergång i ljusa beige och gammelrosa toner känns onekligen igen från några av Aguélis gotländska landskap.
Redan sommaren 1915, då Aguéli befann sig i den egyptiska staden Asyut, berättade han brevledes för sin gode vän Richard Bergh, den nyblivne överintendenten vid Nationalmuseum, att han upplevde sitt dåvarande måleri som ett enda långt eko från Gotland. I brevet, daterat den 18 juli, förklarar han det på följande sätt:
”I grund och botten fortsätter jag endast min första målning på Gotland, den från 1889-90, den som jag gjorde före min avresa till Paris och som torde finnas hos Nordström. Tro inte att jag förnekar något som helst av det som jag har gjort, men varje ny sol skänker mig en ny själ, och inför varje ny horisont är man tvungen att börja om från början.” (Gauffin 1941, s 254).
Aguélis omfattande korrespondens med Bergh skulle visa sig få avgörande betydelse för konsthistorien. Det var nämligen Bergh, som redan i början av 1890-talet fått upp ögonen för Aguélis unika begåvning, som förmedlade kontakten med prins Eugen och fick denne att aktivt ingripa för att få hem Aguéli till Sverige igen. Hösten 1917 skickade prinsen en check på 1 000 pesetas, men tyvärr anlände pengarna för sent. Den 3 oktober meddelade det svenska konsulatet i Barcelona brevledes till prins Eugen att Aguéli inte längre var i livet. (CEÖ)
Proveniens
Fil. dr. Helge Lundholm (1891-1955), Stockholm. Dr. Lundholm var neurolog och perceptionsforskare och hade själv studerat både konsthistoria och måleri. År 1919 disputerade han på avhandlingen Om objektiva faktorer i konsten;
Annan privat svensk samling.
Utställd
Svensk-Franska konstgalleriet, auktion nr 8 (omkring 1930).