Matroser, dessa ”havets riddare” som han kallade dem, blev ett centralt tema i Gösta Adrian Nilssons måleri under 1910-talets senare hälft. I januari 1918 hade han en utställning i Gummesons konsthall i Stockholm med enbart sjömansmotiv – hela 33 katalognummer, varav 17 var oljemålningar. Men redan 1915, då GAN tillsammans med Einar Jolin ställde ut i Lunds universitets konsthall, fanns en rad sjömansmotiv med bland de 49 numren. Den utställningen var Adrian-Nilssons första modernistiska manifestation i hemlandet och flera av konstverken visade påtagliga drag av den internationella expressionism och futurism han mött under sin vistelse i Tyskland de närmaste föregående åren. Just rörelsen tycks tidigt ha upptagit GANs intresse på ett djupare plan. Den 4 januari 1916 skrev han i sin dagbok:
”Rörelsevärdet i futurismen är icke som många tror ett skickligt infångande av ett kinematografiskt fenomen (analys) utan sammanfattningen av rörelsens olika facetter i ett enda (dynamiskt) kristalliskt moment – syntes = ro.” (Jan Torsten Ahlstrand, GAN Gösta Adrian Nilsson. Modernistpionjären från Lund 1884-1920, Lund 1985, s 72).
I målningen Sjömän kombinerar GAN sin dragning till matroser med fascinationen inför rörelsen som fenomen. Intresset för objekt i rörelse kunde han vid den aktuella tiden uttrycka på flera olika sätt: i form av framrusande tåg, som blixtrande ljusflammor från en smältugn, eller som en spiralformad rutschkana på nöjesfältet Gröna Lund. När det gällde människor i rörelse så avbildade han med särskild förtjusning ridande eller marscherande husarer, idrottande atleter eller, som här, matroser som dansar och festar runt på stan. Det sistnämnda temat förekommer bland annat i en berömd målning från 1917, betitlad Matroser i Gröna Lund. Där har GAN placerat en grupp sjömän i blå och vita uniformer i Berzelii park i Stockholm. En av dem dansar något som liknar en eldig argentinsk tango, med djupt sviktande knän och armarna lyfta över huvudet. Året därpå, 1918, var ett mycket produktivt och lyckosamt år för GAN. Full av energi och sporrad av framgångarna med sina tidigare utställningar målade han flera magnifika dukar i stort format. Förutom Sjömän tillkom då bland annat Lördagskväll kl. 9 (Berns), som även den föreställer en grupp matroser i parken vid Berns salonger, vilken liksom Kungsträdgården och Humlegården vid tiden för målningens tillkomst var platser där sjömän gärna samlades för intima möten.
Det Sjömän framför allt har gemensamt med Matroser i Gröna Lund är den starka, lysande koloriten och motivets grundtema: blåklädda, dansande matroser i en miljö, som med ledning av den rundade teaterscenen och de stiliserade träden och vågorna i bakgrunden troligtvis också skall tolkas som trakterna kring Nybroviken och Berzelii park. Den stora skillnaden ligger i formspråket. I den tidigare målningen dominerar de futuristiskt vassa och kantiga formerna över de runda – här är det tvärtom. Genom de mjukt halvcirkelformade bildelementen i Sjömän framhävs matrosernas rytmiska rörelser och kraften med vilken de tre änglarna blåser i sina trumpeter. Nytt är också bildens musikaliska inslag: medan sjömannen i Matroser i Gröna Lund ser ut att framföra sina tangosteg till en inre musik tycks hans yrkesbröder i Sjömän vara omgivna av en formlig kakafoni av ljud och toner. Vid änglarnas fötter skymtar något som ser ut som en lyra, från vilken noter stiger snett uppåt. Matrosen längst till vänster håller möjligen i en gitarr, medan den i mitten sträcker armarna utåt som om han höll i ett par cymbaler. Kanske handlar målningen om något som tilldrar sig inne på Berns snarare än i parken utanför. Vi ser scenen, scengolvet och tofsarna till scenridån, det starka, triangelformade strålkastarljuset och de runda lamporna på restaurangens ståtliga takkronor. Perspektiven är förskjutna, ute blandas med inne, ljud, ljus och rörelse sammansmälter till ett enda, euforiskt glädjerus. (CEÖ)
Utställd
Liljevalchs konsthall, Stockholm, GAN, 6 april – 20 maj 1984, kat nr 89;
Malmö konsthall, GAN, 29 juni – 26 augusti 1984, kat nr 89.
Litteratur
Louise Robbert (red), GAN. Gösta Adrian-Nilsson 1884-1965, Stockholm 1984, listad i verkförteckningen, s 111, som kat nr 89.
Jämför även Pedro Westerdahl/Jan Torsten Ahlstrand (red), Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner: färgens dramatik och stadens dynamik, målningen Matroser i Gröna Lund, 1917, avbildad på helsida i färg, kat nr 10.
För jämförelse:
(1). (2)

(1) Sjömän. 1918. Åmells, (2) Matroser i Gröna Lund, 1917. Privat ägo.