Olle Olsson tog sig tidigt tillnamnet Hagalund som en hyllning till den stadsdel i Solna där han vuxit upp. Hagalund bestod fram till början av 1960-talet, då i stort sett hela området revs för att ge plats åt modernare bebyggelse, av en brokig och färgglad samling bostäder, butiker, verkstäder och möteslokaler av mycket varierat slag. Stadsdelens rika variation i fråga om arkitektur och funktion bidrog starkt till trivseln och samhörigheten bland de bofasta, men det var inte hela förklaringen. Av stor betydelse var också de grönskande små täpporna som fanns överallt mellan husen, liksom närheten till mer sammanhängande naturområden, exempelvis Hagaparken.
Olle Olsson älskade sitt Hagalund som om det vore själva paradiset på jorden och han återkom ständigt till det i sitt konstnärskap. Det hindrade honom dock inte från att söka upp och avbilda andra platser, som han tyckte påminde om Hagalund eller åtminstone på något sätt delade samma sorts kvaliteter. Ett sådant område var Hässelby villastad. Precis som Hagalund hade marken i den trakten varit i stort sett obebyggd fram till slutet av 1800-talet. Först i samband med att kommunen 1889 uppfört en sopstation i Lövsta började man bygga bostäder där för dem som skulle arbeta på anläggningen, men dessa räckte inte på långa vägar. Problemet löstes genom att ägaren till Hässelby slott, greve Carl Trolle-Bonde, arrenderade ut tomter till arbetarna. År 1900 började han även sälja tomter, och förutom till arbetare vände han sig då till trädgårdsmästare, eftersom Lövsta-anläggningen gjorde att det fanns god tillgång på gödsel i området. De professionella trädgårdsodlingarna med deras drivbänkar och växthus kom därefter att prägla Hässelby villastad under större delen av 1900-talet.
Att Olle Olsson tyckte mycket om blommor är lätt att förstå med tanke på alla hans flickporträtt med blombuketter, hans blomsterstilleben och trädgårdsbilder. Men det finns också flera målningar som vittnar om att han även kände en särskild dragning till växthus och plantskolor. Kanske berodde det på växthusens förmåga att leverera blomsterprakt året om, även då – som i den aktuella målningen – snön ligger kvar i drivor längs trottoarerna och himlen känns gråkall över hustaken. I Olle Olssons närområde fanns det på 1950-talet ännu ganska gott om växthus, exempelvis i Bergianska trädgården, vid Ulriksdal och i Hagaparken. De som han avbildat här låg litet längre bort från Hagalund, men var ändå lätt tillgängliga med allmänna färdmedel. De flesta trädgårdstomterna i Hässelby villastad lades i anslutning till Spånga–Lövsta järnväg, som innan rälsen revs 1970 gick där Lövstavägen går fram idag. Själva järnvägstrafiken var i drift till 1956, då den ersattes av bussar och den då nyinvigda tunnelbanan.
Sandviksvägen i Hässelby villastad återger en miljö som påminner om Olle Olssons egna kvarter i och omkring Hagalund. Tack vare titeln vet vi ganska exakt var just det kvarter som konstnären avbildat här var beläget. Idag är både växthusen och den gammaldags järnhandeln rivna. Av de ca 100 handelsträdgårdar som fanns i Hässelby Villastad mellan 1930- och 1950-talet fanns endast en kvar i augusti 2001, belägen i hörnet Sandviksvägen-Riddersviksvägen. Omkring 2008-2009 revs även den, och därmed var handelsträdgårdsepoken i Hässelby villastad definitivt förbi. (CEÖ)
Utställd
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Olle Olsson Hagalund. Minnesutställning, 12 oktober - 13 december, 1973, kat nr 154.