Leander Engströms samlade produktion vittnar om en ständig lust till förnyelse. I sin ungdom lärde han känna Helmer Osslund, som grundlade hans intresse för måleri. Senare studerade han på Konstnärsförbundets skola och för Henri Matisse i Paris. Ständigt prövade han sig fram: än målade han som sin franske lärare, än som Cézanne, van Gogh, Gauguin eller till och med som Picasso och Braque. Först sedan Engström återvänt till Sverige i början av 1910-talet utvecklade han ett konstnärligt uttryck som är omisskännligen hans eget. Under hans så kallade intima period omkring 1911-12 kännetecknades hans verk av skimrande pärlemortoner i ljust beige, grönt och rosa. Några år senare blev koloriten allt starkare och klarare, med dominerande inslag av blått, och motiven utgjordes ofta av romantiserade vildmarksskildringar. En förklaring till det var att han återupptagit kontakten med Osslund. Tillsammans reste de upp till Norrland och det var där som Engström på allvar upptäckte tjusningen i det fria, villkorslösa vildmarkslivet. Under 1910-talets sista år blev färgskalan dovare och formen fastare i Engströms norrländska landskap. Samtidigt vidgade han återigen sin motivvärld och ägnade sig även åt andra geografiska områden och andra genrer, såsom stadsvyer, stilleben och enstaka porträtt.
Vårt Porträtt av grevinnan Bille-Brahe målades omkring 1917. Vid den tiden tillbringade Engström flera längre perioder i Köpenhamn, där det kommit att bildas en liten klick av nordiska konstnärer som på grund av det pågående första världskriget inte längre kunde vistas i Paris, men som ändå ville befinna sig så nära kontinenten som möjligt. Engström nådde stora framgångar i den danska huvudstaden. Redan i december 1916 hade han deltagit i en modern svensk exposition på Den Frie Udstilling, vid vilken han fått sälja åtskilligt till den framstående danske konstsamlaren och mecenaten Aage Jacobaeus. Denne kom att bli en nära vän till Engström, och välkomnade honom ofta som gäst i sitt hem. Möjligen var det genom Jacobaeus som Engström kom i kontakt med den danska grevinnan Bille-Brahe. Hon tillhörde en urgammal dansk adelsätt, som sedan 1798 hade sitt stamsäte i länsgrevskapet Brahesminde på Fyn. Grevskapet omfattade bland annat godsen Hvedholm, Østrupgaard, Damsbo och Stensgaard. Efter en riksomfattande jordbruksreform 1919 indrogs de två förstnämnda slotten till den danska staten, men på Stensgaard bor och verkar än idag efterkommande inom den framstående ätten, till vars anfäder man bland annat räknar den berömde 1500-talsastronomen Tycho Brahe på Ven.
Enligt konsthistorikern Nils Palmgren var Leander Engström upptagen med porträttbeställningar i Köpenhamn en bra bit in på nyåret 1917 (Nils Palmgren, Leander Engström, Stockholm 1939, s 107). En av dessa beställningar gällde säkerligen det aktuella porträttet av grevinnan Bille-Brahe. Engström har avbildat henne sittandes med huvudet bekvämt lutat mot ena handen i en grön, stoppad fåtölj. På huvudet bär hon en elegant, bredbrättad hatt av den typ som bärs på engelska hästkapplöpningar. I övrigt är hon enkelt klädd i en högknäppt rosa skjortblus och blå kjol. Nedanför bluskragen har hon fäst en brosch i form av tre rosor, som tillsammans med blommorna i hennes hand och vasen på bordet bakom henne bildar en tydlig diagonal i vilken broschen är mittpunkten. I återgivningen av kläderna och inredningen har Engström delvis återgått till sin typiska, ljusa pärlemorskolorit och formen avslöjar ett visst fortsatt inflytande från den av honom så högt beundrade Cézanne.
Sammantaget är Porträtt av grevinnan Bille-Brahe ett mycket fint exempel på den känslighet som kännetecknar Leander Engströms bästa kvinnoporträtt. Han var en man som satte sin personliga frihet högt och helst tycks han ha hållit kvinnorna på armlängds avstånd, men det hindrade honom inte från att måla dem på ett inkännande, nästan intimt sätt. Trots grevinnans bortvända blick och något avvaktande hållning utstrålar målningen en avslappnad tillit och en ömsesidig respekt mellan de båda.
På hösten 1917 deltog Engström återigen i en utställning i Köpenhamn. Även den blev en personlig triumf för konstnären, då ett av hans expressionistiska norrlandslandskap inköptes av den danska staten. (CEÖ)
Proveniens
Överläkare Helge Dahlstedt, Österås;
Civilingenjör Stellan Dahlstedt, Stockholm;
därefter i arv inom familjen till senast föregående ägare.
Utställd
Nationalmuseum, Stockholm, Den unga expressionismen, 1944, kat nr 91;
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, Leander Engström, 1986, kat nr 46;
Kulturhuset, Borås, Leander Engström, 1986-87, kat nr 46;
Liljevalchs konsthall, Stockholm, Den stora färgskrällen, 2008, utan kat nr.
Litteratur
Christian Færber (red), Konst i svenska hem, Göteborg 1942, listad och avbildad i svartvitt, s 449, under samling nr 776, Överläkare Helge Dahlstedt och fru Eva Mörner-Dahlstedt, Österåsens sanatorium;
Hans-Olof Boström m fl, Leander Engström, Stockholm 1986, listad i verkförteckningen under år 1917, s 134, samt avbildad på helsida i färg som plansch 46;
Louise Fogelström & Anders Wahlgren (red), Den stora färgskrällen, Stockholm 2008, avbildad på helsida i färg som fig. 34.