Våren 1883, då Carl Larsson befann sig i Paris och Grez-sur-Loing, erbjöds han av förläggaren Isidor Bonnier att illustrera Anna Maria Lenngrens (1754–1817) diktverk Samlade skaldeförsök. Det var ett mycket prestigefyllt uppdrag, som för Carl Larssons del även innebar en viss ekonomisk trygghet. Uppdraget omfattade totalt 17 helsidesbilder i lavyr (varav några med färgsättning), samt hela 121 mindre teckningar i tusch, blyerts och/eller lavyr. Avtalet innebar att Bonniers förlag fick reproduktionsrätten samt rätten att behålla originalbilderna, medan konstnärens ersättning skulle uppgå till 100 kr per helsidesbild och 10-30 kr per teckning. Carl Larsson var tacksam och stolt över uppdraget och lade ner all sin tid och engagemang i det. I ett brev till föräldrarna skrev han den 8 november 1883:
”Nu äro vi inflyttade till Paris och bo Rue de Douai 5, Paris. Det är egentligen i och för illustrationerna till Fru Lenngren. Jag kommer derigenom icke att måla på lång tid; jag anser det vigtigare att göra ett öfverlägset illustrationsverk, än många målerier – de må vara huru vackra som helst.” (Neergaard 1999, s 61).
På Bonniers förlag höll man uppenbarligen med om att resultatet blev ”öfverlägset”. Den färdiga boken kom att tryckas i ett flertal upplagor, bland annat en begränsad praktupplaga i pergamentband, ur vilken kung Oscar II var den förste att köpa ett exemplar. I de följande upplagorna (från 1890 och senare) minskade antalet reproducerade illustrationer. Hänvisningen till reproduktionen av den aktuella illustrationen till Lenngrens imitation* Operan (1792) syftar på 1884 års praktupplaga. Den nedan citerade strofen ur samma dikt är däremot hämtad ur 1991 års nyutgåva, vilken är anpassad till dagens modernare stavning:
”Jag sett hjältinnor ganska noga
på tid och tecken giva akt
att utur världen sig förfoga
och ge upp andan efter takt.”
*En del av sina tolkningar av utländsk dikt kallade Lenngren ”imitationer”. Operan är en ”imitation” efter en fransk originaldikt. Gränsen mellan översättning och imitation är flytande, men i stort sett innebär imitationen en större frihet gentemot förlagan, en frihet som också kan sträcka sig till delar av innehållet.
Proveniens
Adolf Bonniers förlag (genom Isidor Bonnier), Stockholm;
Fil. dr Emil Hultmarks samlingar, Stockholm;
därefter i arv till senaste privata ägare.
Litteratur
Joh. Gabr. Carlén (red), Samlade skaldeförsök af Anna Maria Lenngren, elfte upplagan, praktupplaga med 138 illustrationer af Carl Larsson, Stockholm 1884, originalteckningen reproducerad på s 140;
Ernst Malmberg, Larsson-Liljefors-Zorn. En återblick, Stockholm 1919, illustrationsuppdraget i sin helhet omnämnt i en samtida recension citerad på s 11;
Georg Pauli, Pariserpojkarne, Stockholm 1926, illustrationsuppdraget i sin helhet omnämnt på s 118 samt 126;
Carl Larsson, JAG, Stockholm 1953, illustrationsuppdraget i sin helhet omnämnt på s 181-82;
Bo Lindvall, Svenska teckningar 1800-talet, Stockholm 1984, illustrationsuppdraget i sin helhet omnämnt på s 157-158;
Ulwa Neergaard, Carl Larsson. Signerat med pensel och penna, Stockholm 1999, illustrationsuppdraget i sin helhet omnämnt i texten på s 61 samt listat i katalogdelen under 1883-1884 som kat nr 152.
Övrigt
16 av originalteckningarna (ospecificerat vilka) visades publikt på Opponenternas utställning i Blanchs konstsalong i Stockholm hösten 1885 under den gemensamma titeln ”16 Originalteckningar till praktupplagan af Anna Maria Lenngrens ”Skaldeförsök””