Olle Olsson Hagalund var 34 år gammal när han slog igenom på Galleri Färg och Form 1938. De flesta målningarna såldes och framgången innebar att han för första gången kunde försörja sig som konstnär utan de ströjobb, bland annat som dekorationsmålare, som han tidigare hade haft. Istället för den lilla vrå på familjens veranda där han tidigare hade målat, kunde han nu skaffa sig en liten ateljé vid Hagalunds torg i Solna utanför Stockholm, där han hade vuxit upp. Det var också där som han sedan skulle komma att skapa merparten av de målningar som har gjort honom så älskad av såväl publik som kritiker. Men vid sidan om Hagalundsmotiven målade Olle Olsson Hagalund även porträtt, landskap och blomsterstilleben, och omkring fyrtiotalets mitt blev kvinnomotiven allt vanligare. Oftast skildrades kvinnorna i en intim hemmiljö, där konstnären även lade ner stor omsorg på att måla tapeter, möbler och olika inredningstextilier. Olle Olssons porträtt skapades dock alltid utan sittande modell. Han målade ur minnet och tillät ingen att vara närvarande i ateljén när han arbetade.
På 1960-talet utförde Olle Olsson-Hagalund en 36 x 54 cm stor målning i gouache, tusch och olja betitlad Flicka med nyckelpiga. Målningen har tidigare sålts genom Åmells, men motivet användes av konstnären också som förlaga till den färglitografi vi ser här. Litografin, som fick den snarlika titeln Nyckelpigan, trycktes i en upplaga om 360, bland vilka det aktuella exemplaret är nummer 293.
Huvudmotivet i Nyckelpigan är ett av konstens allra mest klassiska: den nakna kvinnoakten. Här ligger modellen avslappnad på rygg och vilar huvudet mot en rund, gulfärgad kudde. Hennes kastanjebruna hår och bleka hud utgör en fin kontrast mot det röda tyget. I hennes öppna hand har konstnären målat en liten röd prick, vilken vi får tolka som nyckelpigan i verkets titel. En blombukett, kanske en gåva från en älskare, vilar mot hennes kropp och döljer sedesamt dess mest intima delar.
Kvinnorna i Olle Olsson Hagalunds måleri kan ofta verka passiva och oåtkomliga. De är söta och behagfulla med runda ögon och rosiga kinder. Drömskt och med oskuldsfull blick tittar de på oss. Ofta finns det också något eller några drag av hustrun Maja i Olssons kvinnoporträtt. Men det är egentligen inga porträttavbildningar det handlar om, utan ett slags kvinnoideal. På samma sätt idealiserar Olle Olsson-Hagalund miljön i sina bilder. I Nyckelpigan domineras bakgrunden av ett stort fönster omgärdat av gammaldags spetsgardiner. Genom fönstret framträder ett myller av hus. Det skulle mycket väl kunna vara Hagalund med sina karakteristiska tinnar och torn, som konstnären älskade så mycket. På kupolens tak svävar en liten amorin, redo att skjuta iväg sin kärlekspil. Om den träffar återstår ännu att se.
Utställd
Ett exemplar av litografin (okänt exakt vilket) visades på den stora minnesutställningen i Liljevalchs konsthall 1973 (kat nr 362).