År 1918, bara två år innan han avled, befann sig Anders Zorn på höjden av sin karriär. Han hade då under många år varit Sveriges mest framgångsrike och ansedde målare. Zorn hade kommit till en punkt där han såg sig som den ende som skulle kunna vidmakthålla den svenska traditionen inom konsten, vilket var det han alltid hade kämpat för, och Morgonstämning är ett uttryck för denna fullt utvecklade skaparlidelse. Året innan, 1917, hade han målat en version i ett större format med samma titel, modell och motiv. Målningarna är nära nog identiska sett till utförandet, interiören och modellens kroppsställning. I sin oförvanskat dalska vardagsmiljö, och i sitt naturliga tillstånd, har Zorn gestaltat en kullas löftesrika morgontoalett i dagsljuset som strömmar in från ett håll, och det glödande, gyllene ljuset från härden från ett annat. Både penselföring och färgskala bidrar till intrycket av rörelse, kraft och egenart hos modellen. Trots, eller tack vare, att hon sitter ned, andas målningen en intim spontanitet. Måhända var det just detta som fixerade Zorns blick och idévärld till den grad att han skapade en andra version, eller så var han inte nöjd med sitt första försök. Om detta kan man givetvis endast spekulera, men kanske ligger Tor Hedberg nära sanningen när han ett par år senare i sin monografi över Zorn menade att just denna kvinna framstod som ”alla kullors hedniska urmoder” (Hedberg 1923, s 149).
Anders Zorns nakenmotiv bröt med artonhundratalets sexualfientliga moral, och hans blick präglades av ett konstnärens begär. Gestaltningen hängde delvis samman med Zorns nära relation till sina kvinnliga modeller men också med dåtidens föreställningar om femininitet, frigörelse och konstnärliga ideal. Hans berömda kullor gestaltade det kurviga ideal som slog igenom för kvinnor kring sekelskiftet nittonhundra. Icke desto mindre, är Morgonstämning en finstämd och inkännande, ärlig och öppen framställning av en kvinna i färd med att tvätta sig. Tonen är, som så ofta hos Zorn lätt vibrerande, och det vilar något urtida över tvagningsriten som kvinnan är inbegripen med.
Motivet ingår egentligen inte i den traditionella folklivsskildringens repertoar. Det Zorn uppvisar i Morgonstämning är i stället en tillämpning av lärdomar från ett måleri av mer anslående karaktär. Denna dalska variation över temat toilette du matin äger vissa likheter med äldre måleri, och återgår på en bildtyp som förekommer i exempelvis Tizians allegorier. Det är inte fråga om en pittoresk episod från bondelivet, utan en ögonblicklig, okonstlad berättelse om glädjen att börja en ny dag samt en hyllning till den mäktiga, bondska kvinnotyp han så ofta upphöjt. Anders Zorns belevenhet, självförtroende och med åren stadigt växande inkomster fjärmade honom aldrig från hembygden. Tvärtom kom den att förbli en central del av Zorns känslo- och bildvärld under hela hans liv. (ME)
Proveniens
Fabrikör Wiberg;
Sotheby’s, London, auktion 22 nov 1978;
Erwin-Warth-Stiftung, Stuttgart.
Litteratur
Gerda Boëthius, Zorn: Tecknaren, målaren, etsaren, skulptören, Stockholm, 1949, upptagen i verkförteckningen under år 1918, s 555.
Tor Hedberg, Anders Zorn. Ungdomstiden 1860-1893, 1923, ovan nämna version av Morgonstämning återgiven som bild nr 99, s 143 samt ovan nämna citat på s 149.
