Sommaren 1927 tillbringade Sigrid Hjertén i Sydfrankrike, närmare bestämt i det område som av invånarna själva ofta benämns ”le Midi” och som syftar på den geografiska sammanslagningen av de sydfranska regionerna Aquitaine, Occitanie och Provence-Côte d´Azur. Tillsammans med maken Isaac Grünewald hyrde hon ett hus i utkanten av den provencalska kuststaden Toulon. Huset, som kallades Villa Collinière, var i själva verket en lantgård omgiven av en blommande trädgård, pepparträd, cypresser, fikonträd och olivlundar. Hjertén trivdes bra i denna miljö och inspirerades av den till att måla prunkande och färgstarka landskap, ofta med inslag av figurstaffage. Hjertén intresserade sig nämligen inte enbart för traktens natur utan också för dess lokalbefolkning och flera av hennes målningar från Sydfrankrike innehåller fina och träffsäkra karaktärsstudier.
Ett av de mest kända exemplen på Sigrid Hjerténs figurmåleri från Sydfrankrike vid den aktuella tiden är Franska bönder, som idag tillhör Prins Eugens Waldemarsudde. Den målningen är till sitt motiv så påfallande lik Mandoinspelarna att det rimligtvis måste finnas ett samband mellan de två verken. Hjertén har använt samma modeller och samma grundkomposition, med den skillnaden att vår målning har fått ett större höjdformat och en mer detaljerad bakgrund, som tydligt visar att figurerna, varav två har stränginstrument i händerna, är placerade utomhus i en lantlig miljö. Den har också en annan, klarare kolorit, som framtonar i mjuka schatteringar genom luftiga penseldrag. I Franska bönder är färgerna jordigare och konstnären har skurit av motivet upptill så att allt fokus hamnar på den lilla gruppen och deras inbördes dynamik. Bakgrunden är så summariskt återgiven att endast figurerna och stolarna som de sitter på framträder tydligt. Kanske är det just stolarna som fått vissa betraktare att med automatik tolka miljön kring figurerna som en café- eller värdshusinteriör. I flera konstböcker benämns Waldemarsuddes målning Franska bönder på café. Anders Wahlgren går till och med så långt att han beskriver den som ”ännu en skildring av några franska bönder – dessa tar igen sig med ett glas vin på bykrogen” trots att vare sig något bord eller några glas syns i bilden (Wahlgren 2008, s 137). Enligt Liljevalchs omfattande utställningskatalog från 1995, där vår målning avbildas med titeln Musicerande sällskap på sommaräng, är båda verken utförda omkring 1927. Det behöver dock inte nödvändigtvis betyda att de tillkommit samtidigt eller ens på samma plats. Många gånger målade Hjertén en första version i akvarell eller gouache direkt inför motivet. Hon kunde också måla en snabb oljeskiss på plats, för att sedan fullborda motivet i större format i sin ateljé efter återkomsten till Paris. Mest troligt verkar det att vår målning är en senare omarbetning av motivet, utförd hösten 1933 efter det att Hjertén tillfrisknat från sitt första mentala sammanbrott. Den hypotesen styrks av att målningen på baksidan är numrerad 208 – ett nummer som återfinns i verkförteckningen till Hjerténs stora minnesutställning i Konstakademien 1936 på ett verk betitlat Mandolinspelarna. Oavsett hur det förhåller sig med tillkomståret förmedlar målningen ett synintryck som Hjertén upplevt i verkligheten under vistelsen i Midi 1927 – ett minnesvärt intryck av Sydfrankrikes speciella ljus, härliga klimat och avslappnade samvaro lantarbetarna emellan. (CEÖ)
Utställd
Sannolikt Malmö museum, Isaac och Sigrid Hjertén-Grünewald, 1935, kat nr 15, med titeln Mandolinspelare;
Sannolikt Konstakademien, Stockholm, Sigrid Hjertén. Oljemålningar och gouacher 1911-1936, april 1936, kat nr 208;
Liljevalchs konsthall, Stockholm, Sigrid Hjertén, 17 mar−28 maj 1995, kat nr 59, med titeln Musicerande sällskap på sommaräng.
Litteratur
Katarina Borgh Bertorp m.fl., Sigrid Hjertén, Liljevalchs konsthall, Stockholm 1995, avbildad på helsida i färg som plansch nr 59 samt listad med svartvit bild i verkförteckningen, s 221, med titeln Musicerande sällskap på sommaräng.
Jämför även Anders Wahlgren, Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer, Stockholm 2008: målningen Franska bönder beskriven och avbildad på helsida i färg, s 137.
Övrigt
Det andra numret på dukens baksida (329) syftar troligtvis på den av Isaac Grünewald upprättade förteckning över de av ”fru Hjerténs tavlor” som förvarades i hans ateljé på Katarinavägen 22 vid tiden för branden där den 2 maj 1938 (Riksarkivet, Marieberg, Isaac Grünewalds arkiv del I, ”Rättsmål och tvister”, Vol 1b:3, 1938). Numren i listan anger dock varken titlar eller mått.
För jämförelse:

Sigrid Hjertén, Franska bönder (på café), 1927. Olja på duk, 60 x 73 cm. Prins Eugens Waldemarsudde.