Roland Svenssons konstnärskap förknippas i hög grad med motiv från Stockholms skärgård. I hans fascination för övärldens landskap, geologi, natur och innevånare finner vi släktskap med konstnärliga föregångare som Albert Engström, Rickard Lindström och, inte minst, den av honom själv så högt beundrade vännen och kollegan Axel Sjöberg. Svensson behöll genom hela sitt liv en naturalistisk grundsyn och kände aldrig något behov av att följa modernisternas ambitioner att bryta med traditionen. För honom hade tradition i sig ett egenvärde, i synnerhet den tradition som förmedlades och upprätthölls av skärgårdens bofasta befolkning.
Som konstnärligt medium använde sig Roland Svensson gärna av pastellkritor och akvarellfärg med varierande grad av opacitet. Mindre ofta målade han i olja, men oljemålningar förekommer förstås också, både i stort format och i form av mindre studier utförda direkt inför motivet. Han arbetade också i stor utsträckning med tecknade illustrationer och olika grafiska tekniker, framför allt litografi. Genom dessa kom hans bilder från 1940-talet och framåt att spridas i vida kretsar, vilket bidrog till hans stora popularitet.
Till Roland Svenssons favoriserade platser i stockholmsarkipelagen hörde Möja, Tornö, Gillöga, Stora och Lilla Nassa med flera ögrupper i mellersta och yttersta havsbandet. Byn Ramsboda på Möja var under 1930- och 40-talen hans fasta sommarbas och utgångspunkt för många ihärdiga seglatser. Från 1949 flyttades ”basen” till Stora Tornö, nordost om Möjalandet, där han hyrde in sig i en enkel stuga och med tiden även byggde sig en egen ateljé och bastu.
Roland Svensson hade en stor vänkrets och många av hans målningar bär, i likhet med den aktuella pastellen, dedikationer som vittnar om hans generositet mot dem. Motivet är i detta fall hämtat från Lilla Nassa, en ögrupp bestående av ett antal mindre öar, kobbar och skär i det yttersta havsbandet, rakt österut från Möja i Stockholms skärgård. Förr refererade man ibland till ögruppen som Storskärgården, efter den tidigare huvudön Storskäret (även kallad Nasen). Idag räknas den närbelägna Sprickopp som huvudö, eftersom den genom landhöjningen med tiden blivit större än Storskäret. I regel är öarna på Lilla Nassa glest bebyggda, eftersom naturen är mycket karg och tilläggsförhållandena för båtar svåra. Men i denna fina pastell visar Svensson att utskärgården kring Lilla Nassa inte enbart erbjuder vild och otämjd skärgårdsnatur, utan att den även har sina idylliska sidor. (CEÖ)
Proveniens
Fru Gunnel Larsson, Tranemo (enligt påskrift a tergo).