Vid 1920-talets början umgicks Hilding Linnqvist flitigt med kamraterna på Smedsudden i Stockholm. Utöver interiörer och porträtt målade han då gärna stilleben – ofta små, intima sådana, med blommor och/eller delikat återgivna prydnadsföremål i lysande färger mot en mörk, enfärgad fond. Dessa små dukar och pannåer blev till små smycken, som trots de anspråkslösa formaten kunde fylla en hel vägg.
En bit in på decenniet växte Linnqvists blomsterstilleben något i format. Fortfarande använde han sig gärna av en mörk, neutral bakgrund mot vilken de färgstarka blomstren lösgör sig så tydligt att man kan urskilja varje enskild blomma och blomstängel för sig. I detta fall har han placerat en bunt höga, brandgula tigerliljor tillsammans med små, gula solrosor och några gulröda tagetes i en enkel, brun keramikkruka. Två tagetesblommor ligger lösa på bordet framför krukan, som om de av misstag fallit ut ur buketten. Till höger står en tom liten sås- eller gräddkanna, även den av keramik.
Kompositionen och koloriten i Liljor påminner på flera sätt om Linnqvists kända målning Tagetes från 1920. Till skillnad från den är dock helhetsintrycket av motivet tyngre och tätare. Såväl blommorna som kärlet de står i här har en grövre textur och arrangemanget känns mer som en verklig, levande bukett än i den tidigare målningen, vilken snarare för tanken till 1600-talets litet stela blomsteruppställningar. Men båda verken är mycket representativa för Linnqvists tidiga
stillebenmåleri, vilket av konsthistorikern Erik Blomberg beskrivits på följande poetiska sätt:
”Det är denna naiva kärlek för tingens kostbarhet, som går igen både i uppfattning och kolorit – blommorna bli ädelstenar och ädelstenarna blommor, ängsfloran en makartbukett och över alltsammans faller folkvisans skimmer. Inte många ha målat fåglar och blommor som Linnqvist. Duvor, näktergalar. Snödroppar, violer, gullvivor och liljekonvaljer på spröda stänglar och med blyga doftande blommor eller heta, brandgula liljor.” (Blomberg 1934, s 11-12). (CEÖ)
Proveniens
Direktör Fritz H. Eriksson, Stockholm;
Privat svensk samling.
Utställd
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Falangen”, 1925, kat nr 197 (med titeln Liljor);
Svenska konstutställningen i Hamburg, Lübeck och Berlin, 1926, med titeln Blommor.
Enligt bevarad etikett a tergo skall målningen även vid något tillfälle varit utställd som nr 2 med den missvisande titeln Kejsarkronor.
Litteratur
Erik Blomberg, Hilding Linnqvist, Stockholm 1934, listad i verkförteckningen under år 1924, s 24, med titeln Kejsarkronor;
Christian Faaerber (red), Konst i svenska hem, Göteborg 1943, listad på s 115 under samling nr 124, Dir Fritz H. Eriksson, med titeln Röda liljor.
Jämför även Bo Lagercrantz, Hilding Linnqvist, Stockholm 1986, Tagetes, 1920, avbildad på omslaget samt på helsida i färg, s 44.