Sigrid Hjertén hörde till de konstnärer som förde in modernismen i svenskt måleri. Tillsammans med maken Isaac Grünewald tillhörde hon den första gruppen av svenskt avantgarde i Paris. Hjertén började sina studier vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm och avsåg att bli konsthantverkare med inriktning på skisser till vävda tapeter och mattor. 1909, samma år som hon träffar Isaac, ställer hon ut sina textilarbeten på Stockholmsutställningen, men övergår strax därefter över till att ägna sig åt måleri. År 1910 reser konstnärsparet ner till Paris och börjar studera tillsammans vid Académie Matisse. På så sätt kom de direkt in i en kosmopolitisk konstnärsmiljö som var öppen för de senaste influenserna och konstriktningarna. Bland Matisse-eleverna fick Hjertén särskilt gott beröm av mästaren själv som sägs ha uttalat om hennes färgbehandling: ”C'est merveilleux! C'est ravisant!” Sigrid och Isaac återvänder till Sverige 1911, gifter sig och får sonen Iván i november samma år.
Hjertén ställde för första gången ut år 1912 tillsammans med konstnärsgruppen De åtta på Salong Joël i Stockholm och hennes första separatutställning hölls i Hallins konsthandel året därpå. Under 1920-talet var familjen bosatt i Paris där de hyrde en ateljévåning. Under en period bor de i Fontenay-aux-Roses utanför Paris och Sigrid målar där några vyer från familjens terrass. Det blir mycket resande under åren i Paris och de besöker rivieran i båda Frankrike och Italien. Färgerna i växtligheten kring Medelhavet och det starka solljuset inspirerar Sigrid till nya färgexperiment.
Här har Hjertén målat en kvinna som sitter avslappnat på en bänk, omgiven av prunkande växter. Möjligen kan det vara Isaacs yngre syster Bertha som sitter modell då hon ofta följde med familjen på resor för att hjälpa till med Iván. Trädgårdsrummet är inhägnat av ett staket som syns i bakgrunden och trädgårdsmöblerna går i en turkos färg som dominerar förgrunden och återfinns i den flödande växtligheten som övergår till gröna och gula nyanser. Den ljuslila fonden ger eko genom målningens olika bildplan. Tillsammans med kvinnans skjorta i brännande orange mot en blå sjal, ackompanjerad av en sotsvart kjol, kräver denna ovanliga färgkombination en oerhörd lyhördhet för att åstadkomma en sådant lyckat resultat. Målningen är ett utmärkt exempel på Hjerténs djärva färguttryck.
Utställd
Konstakademien, Sigrid Hjertén: Oljemålningar och gouacher, april 1936, kat nr 69.
Skånska Konstmuseum, Sigrid Hjertén, 16–25 april 1938, kat nr 31.