Efter studier vid bland annat Valands konstskola för Carl Wilhelmson debuterade Carl Kylberg som målare 1919 och hade sin första separatutställning 1926. Hans debut kom således sent, och känd för en större allmänhet blev han inte förrän i femtioårsåldern. Under hela sin karriär var Kylberg en omtvistad konstnär och hans särpräglade måleri med upplösta linjer och intensiva färger väckte livliga diskussioner hos såväl kolleger som publik. Trots det, eller möjligen tack vare, betraktas han som en av portalgestalterna i den svenska modernismen. Centrala motiv var resan, vandringen och solnedgången samt de under somrarna på Själlands nordkust tillkomna målningarna med hav, himmel och båtar. I målningen Kvarn är motivet energiskt återgivet med stor intensitet och en kraftfull färgverkan, där en lycklig förening mellan fridfull landsbygd och Kylbergs färgseende råder.
Kvarnen var ett återkommande motiv i Kylbergs produktion, exempelvis tillkommer en målning med denna titel redan 1923. Kylberg hyste en förkärlek för fyrklangen rött, grönt, gult och blått. Det faktum att han helst valde respektive färg i det tonläge där han bedömde färgens speciella karaktär vara som mest utpräglad, visar hur avgörande Kylberg ansåg den primära färgupplevelsen vara. Carl Kylberg sökte uttryck för det själsliga och allmänmänskliga i sitt måleri, ett sökande som även frambesvärjande en känsla av oändlighet i hans målningar. Möjligen kan förklaringen sökas på ett abstrakt plan. Kylberg var nämligen djupt inbegripen i filosofiska och religiösa resonemang kring människans existens, hennes liv och varande här på jorden. Hans tankfulla konstsyn fastslog att konstnären var en visionär, som med skaparkraft tolkar samtidens tecken och synliggör dem för andra. Kylberg förde under hela sitt liv reflekterande anteckningar, som skänker inblickar i hur han såg på sitt måleri och på konsten i stort. På ett ställe konstaterar han lapidariskt: ”färgens renhet och styrka, linjens uttryck i enhet, är form nog för en målare.” (ur Kylbergs anteckningar i Gustaf Näsström, Carl Kylberg, Stockholm, 1937, s 88.) (ME)
Proveniens
Professor Gottfried Boon (1886–1981), Stockholm. Boon var en svensk pianopedagog, ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och konstsamlare med ett särskilt intresse för tidig europeisk modernism. Hans konstsamling inrymde verk av bland andra Henri Matisse, Pablo Picasso och Helene Schjerfbeck;
Privat samling.
Litteratur
Gustaf Näsström, Carl Kylberg, Stockholm, 1937.