Carl Wilhelmson är så intimt förknippad med Västkusten och födelseorten Fiskebäckskil att hans konstnärskap många gånger uppfattas som synonymt med svenska folklivsskildringar. Det är dock en mycket begränsande och direkt felaktig uppfattning, vilket bevisas inte minst av den monumentala, utsökt detaljrika och närmast lyriskt ljusskimrande målningen Kiruna.
Konsthistorikern Axel Romdahl skrev redan 1938 en omfattande monografi om Carl Wilhelmson med tillhörande förteckning över samtliga konstnärens då kända verk. Boken behandlar i kronologisk ordning Wilhelmsons uppväxt, studieåren i Frankrike, hans mogna konstnärskap med lärartjänst på Valands i Göteborg och regelbundna sommarvistelser i Bohuslän, hans resor till Spanien och hans senare liv och verksamhet i Stockholm. Ett helt kapitel har Romdahl dock betitlat ”Utflykter”. Kapitlet har som vinjettbild en replik till målningen Kiruna och inleds sedan med följande ord:
”Det var en inbjudan från dr Hjalmar Lundbohm, den gästfrie och vänsälle konstälskaren, som föranledde Carl Wilhelmson att sommaren 1906 göra ett besök i Kiruna, den nya staden som den framgångsrika gruvdriften låtit växa fram i den lappländska ödemarken. Landskapet däruppe (…) är egenartat storslaget, med något i linjerna man vore frestad att kalla klassiskt. Carl Wilhelmson har varit tagen av denna storhet.” (Romdahl, s 174).
Lapplandsresan 1906 resulterade i ett antal landskapsbilder, men framför allt befäste den vänskapen mellan Lundbohm och Wilhelmson, som visade sin tacksamhet genom att måla ett magnifikt porträtt av den framstående industrimannen. När Wilhelmson på 1910-talet återigen besökte Lappland stod Lundbohm genast beredd för inköp. Romdahl skriver:
”Ännu ett par gånger återvände målaren till Lappland, 1914 och 1918, och ägnade sig då åt landskapet. Under Kirunabesöket 1914 målade han Kirunavaara i midnattsbelysning och en större och en mindre utsikt över samhället Kiruna, båda inköpta av dr. Lundbohm.” (Romdahl, s 175).
Av verkförteckningen i Romdahls bok framgår att den större (90x179 cm) utsikten över Kiruna senare kom att tillhöra Trafik A-B Grängesberg-Oxelösund, i vilket bolag Lundbohm var styrelseordförande vid tiden för förvärvet (1909-1922) och att den mindre (50x87 cm) sedermera ärvdes av hans son, Sixten Lundbohm. Det intressantaste med verkförteckningen är dock att den avslöjar att Wilhelmsons vistelse i Kiruna 1914 även resulterade i en mellanstor (76x136 cm) version av det aktuella motivet, som tidigare tillhört konstnären Agnes Cleve Jon-And och som rimligen måste motsvara vår aktuella version. Agnes Cleve Jon-And hade varit Wilhelmsons elev på Valands några år efter sekelskiftet 1900. De blev mycket goda vänner, men då vänskapen övergick till ett intimt förhållande tvingades Wilhelmson 1910 lämna sin lärartjänst i Göteborg. Han flyttade då till Stockholm och öppnade en egen målarskola där. Hur Cleves målning Kiruna senare hamnade i Emil Hultmarks förnämliga samling är okänt, men det torde rimligen ha skett någon gång mellan 1938, då Romdahls bok trycktes, och Hultmarks bortgång 1943. (CEÖ)
Proveniens
Konstnären Agnes Cleve Jon-And (enl Romdahl 1938, s 223);
Fil Dr Emil Hultmark (1872-1943);
Carna Hultmark Moselius (1915-2001; genom arv från ovanstående);
Annan privat svensk samling (genom arv från ovanstående).
Utställd
Göteborg 1918 och Stockholm 1922 (enl Romdahl 1938, s 223);
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Carl Wilhelmson retrospektiv utställning, 1934, kat nr 278;
Kungliga Konstakademien, Stockholm, SAK utställning Emil Hultmarks samling, 1942, kat nr 195;
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Christian Eriksson, Carl Wilhelmson, 1955, kat nr 257.
Litteratur
Carl Wilhelmson retrospektiv utställning, Liljevalchs utställningskatalog nr 103 (med inledningstext av Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Stockholm 1934, listad i verkförteckningen, s 45, som kat nr 278;
Emil Hultmark, Emil Hultmarks samling, SAK:s utställningskatalog med förord av Sigge Bergström, Stockholm 1942, listad i verkförteckningen, s 22, som kat nr 195;
Axel Romdahl, Carl Wilhelmson, SAK Stockholm 1938, listad i verkförteckningen, s 223, som kat nr 447. Jämför även AB Grängesbergs version av motivet, avbildad i svartvitt, s 174;
Christian Eriksson/Carl Wilhelmson, Liljevalchs utställningskatalog nr 211 (med förord av Otte Sköld och text av Folke Holmér), listad i verkförteckningen, s 50, som kat nr 257.