Denna tuschlavering påminner i flera avseenden om en annan, något mindre lavering av Bruno Liljefors från samma år, vilken fått titeln Jägare och räv. Det är som om konstnären i det mindre verket påbörjat en jaktberättelse, som får sin lyckade avslutning i den aktuella laveringen. I båda fallen har Liljefors avbildat en av sina många jaktkamrater, troligtvis skogvaktare Asplund, och det är han som nu får uppleva jaktlyckan. Asplund arbetade för familjen Trolle-Bonde på Hörningsholms slott, som förfogade över stora jaktmarker på Mörkö. Liljefors hade lärt känna honom i slutet av 1890-talet då han själv under en kortare period bodde på Mörkö i Södermanland. Med tiden kom han att bli mycket god vän både med Asplund och hans bägge söner, och umgänget fortsatte även sedan Liljefors med familj flyttat till Villa Wigwam i Järna (1905–1917). Den skäggige gamle skogsmannen förekommer såväl på fotografier som i jaktmålningar av Liljefors, även långt senare i hans liv. Ett av de mest kända exemplen är målningen På rävpass från 1931 som idag ingår i Uppsala universitets samlingar.
I Jägare i vinterlandskap med fälld räv har Liljefors avbildat gamle Asplund ståendes i helfigur, just i det ögonblick han bryter bössan efter att framgångsrikt ha fällt sitt byte. Den andra, mindre laveringen visar egentligen endast huvudet på honom där han halvt dold bakom en gran står och lurpassar på räven.
Utställd
Konsthallen Jamtli, Östersund, Kontakt med naturen. Om jakt, Bruno Liljefors, Göran Löfwing och natursyn, 1 juni 2022 – 16 april 2023.
Litteratur
Jämför: Helmut Rust, Han gick ut med en bössa och kom med en tavla (opag), Kungsbacka 1977, text samt teckning av skogvaktare Asplund med skjuten räv, avbildad i svartvitt;
Martha Hill, Bruno Liljefors. Mästarens blick, Stockholm 1987, På rävpass (1931), avbildad i färg på s 151. Obs! dock att författaren antagit att den avbildade Asplund avser konsthistorikern Dr. Karl Asplund (1890–1978).