Det är inte bara titeln som avslöjar var Roland Svensson har hämtat detta motiv, det gör även de krumma björkarna i förgrunden. Skärgården delas vanligen in i en innerskärgård där blandskog beklär landskapet, en mellanskärgård där hällmarkstallskogen dominerar och en ytterskärgård där björkar och kala klippor utgör naturbilden, varav den sista typen är precis den topografi man har att göra med i den läckra Höst, Storskärgården. I sprakande, nästan knastrande höstfärger av gult, orange och rött är bladverken återgivna med en imponerande ögonblicklighet där man också förnimmer den friska vind som år ut och år in har tuktat stammarnas krökta former. Det djärva, låga perspektivet gör att himlen uppfattas som ett ändlöst hav av blå luft utvunnet med akvarellpensels smidiga dans över pappret. Här övertygar Svensson med det säkra handlag som fordras där pastellkritans accenter fogas till de medel som skapar koloristisk balans i kompositionen. Med en tonskala av atmosfäriskt snitt framhäver konstnären den mariga björken som skärgårdshöstens bärande element och emblem. Målningen är utförd 1986, då Roland Svensson var sjuttiosex år, men det märks tydligt att han förmådde bevara styrkan och inlevelsen i sina bilder även på gamla dagar. (ME)
Proveniens:
Docent Göran Eriksson (1930–2022), Stockholm.
Utställd:
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, Roland Svensson – skärgård, öar och hav, 18 september 2010–16 januari 2011, kat nr 11.