Sedan 1903 står originalet till Anders Zorns helfigursskulptur av Gustav Vasa rest i Mora på den plats där han enligt sägnen skulle ha talat till folket innan han flydde mot den norska gränsen då han inte fann gehör för sina planer bland dalmasarna. Skulpturen är än idag ett viktigt landmärke för bygden och genom sin placering nära målet för Vasaloppet har den blivit känd långt utanför landets gränser.
Bakgrunden till statyn av landsfadern finns i det uppblomstrande intresset för historiska motiv under 1800-talet. Många svenska städer reste statyer av bemärkta personer och i Mora var det landshövdingen Claës Wesäll som stod för ansatsen till en stod av Gustav Vasa i stadens centrum. Uppdraget gick först till skulptören Theodor Lundberg men överläts sedan till Zorn. Skulpturen är Zorns mest storartade skulpturprojekt och det upptog hans arbetstid under flera år. Av hans ursprungliga idé om Gustav Vasa som dalkarl utmejslades efterhand ett förslag till den slutliga varianten med kungen klädd i vadmalsrock. Zorn fann sin modell för statyn i en pojke från Utmeland vid namn Kånåhols-Lars. Skräddaren skar till en passande dräkt till modellen sådan som konstnären ville ha den. Ett bälte håller samman vadmalsrocken och från bältet hänger en slidkniv. Under rocken är kungen klädd i knäbyxor och strumpebandsrosetter och i handen håller han mössan och handskarna. Zorn lade ned stor omsorg på dräktdetaljerna; bland annat finns ett antal skisser som visar exakt hur slidkniven var beskaffad. Det är dock inte
Kånåhols-Lars ansikte vi ser på statyn. Där utgick Zorn från Willem Boys ekrelief på Gripsholms slott, där kungen hade de rätta dragen. Han använde sig även av medaljer och ett porträtt ur Uppsala universitets samlingar som underlag för framställningen av Gustav Vasas anletsdrag, lilla mustasch och korta skägg.
Skissarbetet till Gustav Vasa påbörjades redan år 1900. Vintern 1901-02 hade Zorn kommit så långt att han var färdig att göra en modell av statyn. Modellen i lera var svår att arbeta med och skickades till Köpenhamn för att förstoras tre gånger. Efter att Zorn slutligen korrigerat den slutliga modellen i gips göts den i brons av Otto Meyers konstgjuteri i Stockholm. Det gjordes även avgjutningar av statyn i olika mindre storlekar, både hos Meyers och hos konstgjutaren Thièbaut Frères i Paris. De minsta statyetterna finns i två varianter, vilka främst skiljer sig ifråga om hårets och kragens utformning. Det aktuella exemplaret tillhör den första versionen, som gjordes vintern 1901-1902.
Litteratur
Albert Engström, Zorn, Stockholm 1932, jmf text på s 194-195;
Gerda Boëthius, Zorn, Stockholm 1949, motivet beskrivs i ett eget kapitel, s 412 ff. Jmf även fig. 244;
Hans Henrik Brummer, Zorn MCMLXXXIX, Stockholm 1989, jmf färgplansch 123 samt text s 239 ff.;
Hans Henrik Brummer, Anders Zorn – till ögats fröjd och nationens förgyllning, Värnamo 1994, jmf bild s 233;
Birgitta Sandström, Skulptören Anders Zorn, Mora 1999, jmf text och bilder s 51-69.
Carl-Johan Olsson Zorn : en svensk superstjärna 2021, jmf bild s 170
Utställd
Nationalmuseum, Stockholm, Zorn en superstjärna, 6 april – 29 augusti 2021 kat. nr 221