Vera Nilsson uppmärksammades tidigt för sina osentimentala, expressiva barnporträtt. De barn som hon avbildade före 1922 är idag oftast okända till namnet, men sedan hos i januari det året fött dottern Catharina blev det egna barnet centrum i hennes målarvärld, åtminstone under de första åren. Lilla Catharina – Ginga som hon kallades – förekommer på något sätt i de flesta av Nilssons interiörbilder från 1920-talet. Vid den tiden bodde Nilsson vanligtvis i Paris under vinterhalvåret, medan somrarna tillbringades på skilda håll i Sverige, framför allt på Öland, i Värmland och Bohuslän. Där inspirerades hon av naturen och av landskapen olika karaktär och miljöer. Sedan hon 1928 bosatt sig på Södermalm i Stockholm utökades motivkretsen till att också omfatta interiörbilder från den egna lägenheten och stadsmotiv från Stockholm med omgivningar.
Motivet till Frukosten koncipierades under en av Vera Nilssons vistelser i Paris på 1920-talet. Sannolikt tillkom vår målning ungefär samtidigt med en annan oljemålning med samma titel och nästan identiskt motiv, som hon ställde ut med ”Falangen” på Liljevalchs 1922. Det året var Ginga nyfödd, så det kan inte vara hon som sitter vid bordet tillsammans med den unge mannen med katten på axlarna. Vilka som suttit modell vet man inte; kanske var de barn till någon granne eller bekant till konstnären. Uppenbarligen var Nilsson nöjd med bildidén, eftersom hon gjorde två versioner av den, men kompositionen ändrades i något skede så att katten vändes från det ena hållet till det andra. Vår version, där katten har huvudet på pojkens högra axel, är till synes ofullbordad. I förgrunden syns skissen till en stol, som i den andra versionen uteslutits, och fönsterutsikten i bakgrunden är endast antydd. Den andra målningen är fullt utarbetad i alla detaljer. Den är också tyngre i färgen. Men den största skillnaden är att katten förflyttat sig till pojkens vänstra axel och kärvänligt nosar på hans ansikte. Just den förändringen i kompositionen, som gör att motivet känns mer intimt, ligger till grund för antagandet att vår målning har föregått den andra och därför bör betraktas som den första (I) versionen.
Utställd
Svenskt Tenn, Stockholm, Bord duka dig!, 6 sept – 20 okt 2024.
Litteratur
Göran M. Silfverstolpe, Vera Nilsson, SAK Stockholm 1986, motivet omnämnt i texten, s 40.
Jämför även Sven-Harrys konsmuseum, Stockholm, utställningskatalogen Humanitet, 2022, Frukosten (II), avbildad på interiörfotografi i färg, s 25.