Det var under senare delen av 1930-talet som svärtan började dyka upp i Ragnar Sandbergs måleri. Generellt blev hans dukar alltmer gråtonade; ibland med distinkta, sotsvarta detaljer som i sin tur kunde ställas i skarp kontrast mot enstaka inslag av lysande ädelstensfärger som safirblått, guldgult, jadegrönt eller ljust topasrosa. Sandberg hade vid det laget flyttat in till centrala Göteborg, där han hyrde en ateljé i Nordstan, nära hamnen. I sin iver att lära känna staden på djupet sökte han sig gärna till dess mest karaktäristiska miljöer: hamnarna och ölcaféerna, där arbetskarlarna kunde pusta ut efter en lång dags slit, men också de eleganta avenyerna med sina nöjesetablissemang och välklädda flanörer. En gemensam nämnare för Sandbergs Göteborgsskildringar från den tiden är den grå grundtonen, som alltid finns i bakgrunden.
Konsthistoriker har ibland velat förklara Sandbergs övergång till mörkare och gråare toner med den allt spändare politiska situationen i Europa och det hotande andra världskriget. Kanske var det verkligen en bidragande orsak, men det torde knappast vara hela förklaringen. Sandberg var en färglyriker och han utforskade ständigt färgens inneboende egenskaper och möjligheter. För honom var vitt och svart färger som alla andra. Stora mängder vitt var det självklara valet då han blandade till sina allra ljusaste nyanser, men rent vitt kunde också användas för att skapa specifika, för bilden nödvändiga effekter. På motsvarande sätt kunde han använda svart som en helt självständig kulör, inte bara för att dämpa koloriten eller för att måla skuggor.
I Från Lilla Bommen, Göteborg är svärtan och de djupblå partierna i bilden så dominerande att målningen upplevs som en nocturne. Gatlyktornas runda, gula lampor gör att de övriga gula prickarna med automatik också tolkas som ljuskällor av något slag, kanske skall de föreställa båtlanternor. Eller är det möjligen eldflugor som dansar i skymningen? Vid ett närmare betraktande av bilden uppstår en lätt förvirring: ljuslyktorna tycks sväva fritt, och på himlen varvas mörka, regn- eller rökfyllda molnsjok med den sorts fluffiga, vita molntussar som man normalt endast ser i dagsljus. Vad är det egentligen för tidpunkt som råder?
Lilla Bommen är ett område som Sandberg avbildat åtskilliga gånger, särskilt under åren 1938-43. Namnet syftar på de avspärrningar som förr i tiden blockerade vattenvägen för båtars in- och utresor till hamnområdena längs Göta älv. Till området hör inte endast själva hamnbassängen, utan även omgivande kajer, gator och torg strax norr om stadskärnan. I den aktuella målningen är motivet centrerat kring fartygen, men det är den dova, mättade stämningen som dominerar upplevelsen av den. Det mörka helhetsintrycket lättas upp av det unga paret, som flanerar längs kajen i målningens nedre vänstra hörn. Kvinnans vita hatt och den baskerprydde mannens bleka ansikte (som påminner starkt om konstnären eget!) riktigt lyser mot betraktaren, i bjärt och spännande kontrast mot den solbrända hamnsjåaren som flankerar dem i det motsatta hörnet. (CEÖ)
