Alfred Wahlberg inledde sin konstnärsbana i brytningstiden mellan Düsseldorfgenerationen och friluftsmåleriets genombrott i Sverige. Efter avslutade akademistudier i Stockholm reste han till Tyskland, men redan i slutet av 1860-talet for han vidare till Paris. Där tog karriären fart på allvar. År 1870 fick han sin första medalj på Salongen, och då han två år senare fick sin andra var han den ende landskapsmålare som dittills lyckats med den bedriften.
Under återstoden av Wahlbergs liv kom Frankrike i praktiken att utgöra hans geografiska bas, med undantag för sommarmånaderna, som han gärna tillbringade i Sverige. När han ställde ut sina franska målningar i hemlandet, gjorde de genast stor succé. För den svenska publiken blev Wahlbergs namn synonymt med ett fullkomligt nytt sätt att måla och idag betraktas han som den konstnär som först introducerade friluftsmåleriet på bred front i Sverige. Det betyder dock inte att Wahlberg saknade en personlig stil. Tvärtom utvecklade han en mycket speciell sorts landskapsmåleri, som helt uppenbart tagit intryck av såväl Barbizonskolan som av impressionismen. Liksom hos Corot, Daubigny med flera av Barbizonskolans representanter finns i Wahlbergs tidiga produktion från Frankrike tydliga drag av skymningsromantik och en viss murrighet i koloriten. Från och med 1890-talet märks ett allt lättare anslag i hans konst: Wahlberg inspirerades av impressionismens flyktighet i motivuppfattningen, ljusare färgskala och lätta, luftiga penselföring. Genom att sammansmälta alla dessa influenser och tillämpa dem även på svenska motiv skapade Wahlberg en ny, omisskännlig landskapsstil som idag känns mycket svensk och som fick många efterföljare i vårt land.
Målningen Flodlandskap är med största sannolikhet utförd på fransk mark. Wahlberg målade gärna vatten och under hans första tid i Frankrike drogs han särskilt till kusterna i Bretagne. Vid 1890-talets ingång blev det istället de lätt kuperade, disiga flodlandskapen i Normandie som fångade hans intresse. Sensommaren 1891 tillbringade han bland annat i den lilla byn Auvers-sur-Oise, belägen ca 30 km nordväst om Paris. Där blev han så förtjust i de silverskimrande atmosfäriska stämningar som kunde uppstå under tidiga morgnar och kyliga kvällar att han stannade till långt in på hösten. Året därpå upptäckte han Gasny-området, som ligger ännu litet längre västerut, nära orten Giverny, där målaren Claude Monet levde och verkade på den tiden. Genom dessa trakter rinner floden Seine och flera av dess biflöden, såsom Oise, Epte (även stavad L’epte eller Lepte) och Eures. Till skillnad från våra svenska älvar som ofta strömmar snabbt flyter dessa floder ibland så långsamt att vattnet tycks stå stilla.
Alfred Wahlbergs normandiska flodlandskap har flera gemensamma nämnare. I dem skildras strändernas yppiga vegetation av vass- och starrarter, täta buskage och spridda lövträd med stor omsorg. Även himlen och vattnet återges vanligen nyansrikt, men ifråga om själva floden så är det inte vattnet i sig som intresserar konstnären, utan snarare de speglingar som strandvegetationen åstadkommer på den lugna ytan. Vårt Flodlandskap ligger motivmässigt mycket nära dessa verk. Övriga detaljer i bilden, såsom den lilla skutan och bron, är bara staffage och endast med viss möda kan betraktaren ana bebyggelse i fonden. Man får utgå ifrån att målningen är tänkt att upplevas på nära håll; som om Wahlberg ville få betraktaren att känna att den själv färdas längs floden i en liten båt som just skall försöka lägga till i den närmaste vassdungen. I det avseendet är Flodlandskap en mycket suggestiv målning, samtidigt som den är utförd i realistisk anda och med sann friluftsteknik. (CEÖ)