Under det tidiga tjugotalet upplevde Carl Kylberg att intresset för hans konst var alltför svalt i hemstaden Göteborg. Flytten till Stockholm 1926 tillsammans med hustrun Ruth visade sig därför vara fruktsam, och samma år ställde han ut separat för första gången på Gummessons konstgalleri. Några år senare, i augusti 1933, hade makarna hittat en bostad med kombinerad ateljé på Strandvägen 13. En intensiv period med en rad framgångsrika utställningar och ett definitivt genombrott på den svenska konstscenen följde snart, och Kylbergs måleriska frihet växte med åren stadigt och tämligen odramatiskt. Kylberg menade att han hade lärt av hela den konsthistoriska traditionen snarare än av enstaka målare. Bland särskilt beundrade, och vitt skilda, förmedlare nämnde han dock Fra Angelico, Turner, Delacroix, Matisse och framför allt Cézanne. Hans stil var likafullt helt personlig och han närde ett mycket intimt förhållande till färgen som innehade huvudrollen i hans måleriska berättelser. Ofta lämnade han även en del outsagt i sina målningar i syfte att locka betraktaren till insiktsfullt medskapande. Samspelet av harmoniska proportioner mellan alla delar i kompositionen lämnade på så sätt rum för aningar och intuitioner.
En ny vår skiljer sig något från verken i Kylbergs övriga produktion. Ofta är det frågan om poetiska och mystiska motiv från landsbygd och kustlandskap, men här har man att göra med en målning som föreställer en faktisk plats vilket får sägas vara förhållandevis sällsynt. Stadslandskapet som avbildas är utsikten från konstnärens ateljé på Strandvägen 13, som kom att förbli Kylbergs vinterhem till hans död. Här kunde ljuset strömma in obehindrat från panoramat utanför. Genom ateljéfönstret såg han huvudstadens vatten, himmel och träd men också bebyggelse och liv. I fjärran syns Katarina kyrka torna upp sig över Söders blånande höjder bakom Blasieholmen och Skeppsholmen. Där skymtar Nationalmuseums imposanta fasad och Mindepartementets gamla lokaler lyser i lejongul puts. Vattnet har antagit gröna och gula toner som också går igen i den täta himlen. Färgerna är dova, aningen kallare än man är van att se hans kolorit. Här är det heller inte, som så ofta hos Kylberg, hoppets och fridens hav som skeppet seglar fram på i en glödande aftonbild, utan Saltsjöns vattenspegel under en vårhimmel. Med sitt omedelbara och vibrerande sätt förmår konstnären att övertygande återge förnimmelserna av färgerna som innesluts i de svarta konturlinjerna. En ny vår är en stadsbild där Kylberg gör huvudstaden till sitt eget rike av rymd och vatten, skickligt sammanfattande den nära förbindelsen mellan himmel och jord, hav och land, men måhända främst av allt stadens karaktär. (ME)
Proveniens
Konstnärens hustru Ruth Kylberg (1887–1967), Stockholm;
Privat samling.
Utställd
Liljevalchs konsthall, Stockholm, Carl Kylberg, 20 apr–12 maj 1946, kat nr 66;
Musée National d’Art Moderne, Paris, Carl Kylberg, okt–nov 1951, kat nr 58 (med titeln Vers un nouveau printemps);
Liljevalchs konsthall, Stockholm, Carl Kylberg: Minnesutställning, 13 mar–4 apr 1954, kat nr 158;
Nordiska Konstförbundet och Kunstforeningen i Köpenhamn, Mindeudstilling, 17 nov–16 dec 1956, kat nr 51;
Fyns Stifts Kunstforening, Odense, Mindeudstilling, jan–feb 1957;
Kungl. Konstakademien, Stockholm, Carl Kylberg: Minnesutställning, 2–25 nov 1962, kat nr 123;
Paderborn, Tyskland, Carl Kylberg 1878–1952, nov 1966.
Litteratur
Brita Knyphausen, Carl Kylberg: färg och idé, 1965, upptagen i verkförteckningen nr 279, s 257.