Konfrontationen mellan rovdjuret och dess byte var ett av Bruno Liljefors favoritteman och denna målning skildrar stunden efter att en duvhök har slagit ner på en nötskrika. Majestätiskt höjer sig duvhöken över sitt byte som den håller i ett stadigt grepp med sina klor. Det är ett fruset ögonblick efter en dramatisk händelse som Liljefors har iscensatt i målningen. Duvhöken har landat på en snötäckt sten och ännu inte tagit ut riktningen mot sitt bo. Det helar utspelar sig på naturens egen scen med snötäckta träd som avtecknar sig mot en rosaskimrande himmel. Tystnaden efter kampen har infallit och stämningen som återges är rofylld.
Rovfågeln i snabb och avgörande attack hör till de scenerier som tidigt fängslade Bruno Liljefors. De dramatiska skeendena i naturen tycks ha gripit tag i honom på ett lika kraftfullt sätt som han återgav dem. Liljefors hyste en vördnad inför den eldfängda potensen hos rovdjuret, men också förståelse för den utsatthet som präglade bytesdjuren i faunans farofyllda värld. Hans ideliga strövtåg i naturen skärpte hans iakttagelseförmåga som förenades med instinkten om att ständigt vara på sin vakt i observationerna av naturens förlopp. Tack vare dessa lär han ha fått tillfälle att studera duvhökens jaktvanor på nära håll.
Innan Liljefors utförde Duvhök med byte, hade han vid flera tillfällen skildrat jagande duvhökar. Redan som akademielev hade han 1881 målat ett vinterlandskap med en hök som slår en tjädertupp. Duvhöken blev sedan en fortsatt följeslagare i hans motivvärld under 1880-talet, där hastigheten och den explosiva kraften är det primära; fixpunkten är den koncentrade kampen. Ett annat exempel är lavyren uppländskt djurliv, utförd 1883, där en dykande hök angriper en ekorre som kastar sig ut från trädstammen, bara för att ögonblickligen fångas i de vassa klorna. Som protagonist uppträdde den rovlystna hökfågeln även i Liljefors första riktiga kraftprov som naturmålare, Duvhök och orrar. Den jämförelsevis stora oljan från 1884 var det första verk han visade på Parissalongen, och den inköptes sedermera av Nationalmuseum 1922. Den föreställer duvhöken i fullt anfall mot en skara orrar i ett vintrigt landskap. Det tycks således som att den angripande duvhöken tidigt hörde till de betydande motiven i Bruno Liljefors repertoar.
Proveniens
Privat samling, Sverige.