År 1902 flyttade Helene Schjerfbeck med sin mor till den lilla staden Hyvinge norr om Helsingfors, där de bodde i tjugo år i en lägenhet med ett rum och kök. Under årens lopp utvecklade Schjerfbeck sin modernistiska målarstil. Inspirerad av Édouard Manet, Vincent van Gogh, Paul Cézanne, impressionisterna och symbolisterna, som hon studerade i nyutkomna konstböcker, förenklade hon sitt uttryck och fokuserade på det väsentliga: den mänskliga själens rörelser. Under sina sista år i Hyvinge knöt Helene Schjerfbeck kontakt med konsthandlaren Gösta Stenman, som spelade en framträdande roll i hennes liv som vän och mecenat. Sedan Stenman 1934 öppnat en filial i Stockholm, Stenmans Konstsalong, anordnade han regelbundet utställningar med Schjerfbecks konst. Genom Stenmans förmedling hamnade flera av hennes modernistiska verk i svenska samlingar, och Kostymbild (Bagarens dotter/Kvinna i vitt) kan vara ett av dem. År 1937 arrangerade Gösta Stenman Schjerfbecks första separatutställning i Sverige på sitt galleri i Stockholm och introducerade henne för den breda svenska konstpubliken. Hon var då 75 år gammal och hade endast ställt ut separat en gång tidigare i Finland. Utställningen fick ett utomordentligt positivt mottagande; både publik och kritiker var hänförda av hennes konst.
Helene Schjerfbeck målade ofta de människor som bodde längs Hyypärävägen intill hennes hem i Hyvinge. År 1908 hittade hon dock en ny modell: en ung flicka, dotter till en bagare i Hyvinge, Taimi Lilja (1883–1967). Lilja gjorde senare karriär som affärskvinna och grundade i början av 1910-talet en lanthandel i närheten av Schjerfbecks hem. Liljas far, som var bagare och förmodligen också målare, ägde ett företag i den fastighet som nu kallas Lainehuset. Taimi Lilja var vän med Schjerfbeck och stod modell för åtminstone två verk: Kostymbild I (Flicka med apelsin/Bagarens dotter) och Kostymbild II. Det finns även en akvarellversion av Kostymbild utförd ca 1913 samt en litografi från 1938. Därutöver finns det aktuella verket, Kostymbild (Bagarens dotter/Kvinna i vitt), som verkar vara en studie till antingen verket Kostymbild I eller Kostymbild II från 1908–1909.
I Kostymbild (Bagarens dotter/Kvinna i vitt) har Schjerfbeck placerat den avbildade på en stol med virvlade ben och händerna i knät. Hon bär en vit klänning med uppskuret band. För Schjerfbeck framstod Taimi Lilja som fotogeniskt vacker med sina smala, mörka ögon. Sedan Schjerfbeck flyttat till Hyvinge 1902 hade hon fördjupat sig i medeltida konst och studerat olika japanska målarskolor. Intrycken beskrev hon i brev till sina målarkollegor, som hade hjälpt henne med böcker och skickat exemplar av den engelska tidskriften The Studio, som behandlade konst och inredning i rikt illustrerade artiklar. Schjerfbeck tyckte att de japanska mästarna målade blommor troget och förtjusande, men att kvinnorna var tomma och enkla, vilket gjorde henne förvirrad. Kanske är det därför som kompositionen i fråga har en tydlig japansk prägel, både i sitt förenklade uttryck och i valet av klara och kraftfulla former.
Kostymbild kallas också Bagarens dotter eller Kvinna i vitt för att skilja den från de tidigare nämnda verken. Det orangefärgade blickfånget kan föreställa en nybakad bulle eller en apelsin. I kontrast till detta, och till de starka konturerna och tydliga linjerna, kan man bara ana den ena rosiga handen som omsluter den andra och, framför allt, lite rött på hennes slutna läppar. Schjerfbeck har förfinat blandningen av varma och kalla streck och uppnått stilisering utan att förlora realism. Schjerfbeck återkom till detta motiv mer än tjugo år senare i en litografi från 1938. Det faktum att Kostymbild (Bagarens dotter/Kvinna i vitt) sannolikt är en studie, som H. Ahtela hävdar i sin catalogue raisonné, förminskar inte dess betydelse. Tvärtom ingår akvarellen i samma uppsättning av kostymbilder och är en symbol för Schjerfbecks tillgivenhet för sina modeller och vänner. Dessutom är den daterad till samma tid som de två oljemålningarna Kostymbild I och Kostymbild II, vilket tyder på att Kostymbild Kostymbild (Bagarens dotter/Kvinna i vitt) är en originalversion och en del av en genuin bild- och kompositionsidé. Även om det är en studie kan betraktaren få en glimt av ett pågående arbete, ungefär som att titta bakom kulisserna på teatern eller se en generalrepetition, eller kanske mer passande, att titta över axeln på den stora konstnären Helene Schjerfbeck och bevittna ett unikt konstnärskap, en avantgardistisk modernistisk praxis och essens. (ME)
Proveniens
Konsthandlare Gösta Stenman (1888–1947), Stockholm;
Professor Gottfrid Boon (1886–1981), Stockholm. Gottfrid Boon var en svensk musikpedagog och konstsamlare med ett särskilt intresse för tidig europeisk modernism. Hans omfattande konstsamling innehöll verk av Henri Matisse, Pablo Picasso och inte mindre än sex målningar av Helene Schjerfbeck;
Privat svensk samling.