Roland Svenssons konstnärskap förknippas i hög grad med motiv från Stockholms skärgård. I hans fascination för övärldens landskap, geologi, natur och innevånare finner vi släktskap med konstnärliga föregångare som Albert Engström, Rickard Lindström och, inte minst, den av honom själv så högt beundrade vännen och kollegan Axel Sjöberg. Svensson behöll genom hela sitt liv en naturalistisk grundsyn och kände aldrig något behov av att följa modernisternas ambitioner att bryta med traditionen. För honom hade tradition i sig ett egenvärde, i synnerhet den tradition som förmedlades och upprätthölls av skärgårdens bofasta befolkning.
Som konstnärligt medium använde sig Roland Svensson gärna av pastellkritor och akvarellfärg med varierande grad av opacitet. Mindre ofta målade han i olja, men oljemålningar förekommer förstås också, både i stort format och, som här, i form av mindre studier utförda direkt inför motivet. Han arbetade också i stor utsträckning med tecknade illustrationer och olika grafiska tekniker, framför allt litografi. Genom dessa kom hans bilder från 1940-talet och framåt att spridas i vida kretsar, vilket bidrog till hans stora popularitet.
Till Roland Svenssons favoriserade platser i stockholmsarkipelagen hörde Möja, Tornö, Gillöga, Stora och Lilla Nassa med flera ögrupper i mellersta och yttersta havsbandet. Byn Ramsboda på Möja var under 1930- och 40-talen hans fasta sommarbas och utgångspunkt för många ihärdiga seglatser. Från 1949 flyttades ”basen” till Stora Tornö, nordost om Möjalandet, där han hyrde in sig i en enkel stuga och med tiden även byggde sig en egen ateljé och bastu.
Bockösund är namnet på den smala passage som går i nord-sydlig riktning mellan Bockön och Lökaön strax sydost om Möja. Enligt konstnärens egenhändiga, ljuvt försommardoftande påskrift på bakstycket utfördes målningen med samma namn en majkväll 1945. Det är lätt att låta sig smittas av den svärmiska sinnesstämning som konstnären tycks ha haft den där ljumma kvällen för så länge sedan. Det segdragna andra världskriget var äntligen förbi och det lätta ljudet från koskällorna som kvällsbrisen förde med sig från de omkringliggande öarna måste ha klingat som ljuv musik i hans öron. Två år senare omnämner han platsen i sina dagboksanteckningar:
Onsdag 30 juli 1947:
”Jag sitter och målar akvarell på berget ovanför byn. När jag har slutat kommer farbror Anshelm upp, vi halvligger på det varma berget och samtalar om gammalt. Bockösund liggger blankt – under Storskärgår´n står en lätt bris. 2 segelbåtar har fastnat i bleket. Angående mygg sa Farbror Anselm:” om di bara sög blod di fraten – men di sjunger också!” Ur ”Roland Svenssons skärgårdsdagbok 1946-47”, publicerad i Årsskrift 2016 för Sällskapet Roland Svenssons Vänner.
Roland Svensson hade en stor vänkrets och vid hans bortgång 2003 väcktes snart tankar kring hur man bäst kunde bevara hans minne. Samma år bildades en vänförening, som alltsedan starten årligen utgivit innehållsrika publikationer på teman som anknyter till Svenssons konstnärskap. Ett drygt decennium senare lyckades vänföreningen förverkliga drömmen om ett eget museum. Det inrymdes i en nyuppförd träbyggnad intill Ramsmora brygga på Möja och invigdes sommaren 2015. Museet innehåller bland annat inventarier från ateljén på Tornö och en mängd annan dokumentation kring Roland Svenssons liv som konstnär och författare. (CEÖ)