Irving Penn kom att revolutionera modefotografiet genom att höja mediet till en konstart likställt med den högsta konsten. Han hyste själv konstnärdrömmar som yngre, men kameran och de fotografiska teknikerna fick bli hans pensel och palett. Penns förkärlek till de äldre metoderna inom fotografiet, såsom gelatinsilvertrycket, ger hans bilder visuella effekter som transcenderar tid och rum. Bathing Suit¬¬–Sitting Model är ett gelatinsilvertryck, vilket har varit den främsta svart-vita processen sedan det utvecklades under 1880-talet och består av papper som gjorts ljuskänsligt med silversalter i gelatin. Dess säregenhet skänker ett spektrum av svartvita nyanskiftningar i Bathing Suit¬¬–Sitting Model, där mjuka och starka kontraster varieras i Penns modellering av volym i spel med ytans begränsningar. Bilden anslår en skönhet som utmanar konventionella idéer om modefotografiet som sådant. Den kontrollerade kompositionen avslöjar Penns mästerliga förståelse för fotografiet som medium där det tekniska utförandet tillsammans med modellens svartvita uppenbarelse spelar på motsatsförhållandet mellan ljus och mörker, matthet och skimmer. De visuella elementen på vilka fotografiet vilar, från bakgrund till förgrund, bildar en helhet som når sin estetiska perfektion genom Penns hantering av klassiska fotografiska tekniker. Hans fotografi märks av en enastående precision av allt från förberedelse, komposition och belysning till framkallningsprocess.
Från Irving Penns första bidrag i modetidningen Vogue år 1943 till sitt sista 2009 kom Penn att skapa oöverträffade 165 omslag till tidningen. Det var den tryckta sidan som var hans främsta exponeringsyta under ett halvt sekel, men idag är hans andra projekt minst lika uppburna. Etnografiska bilder, vanitasmotiv, resebilder och bilder av cigarettfimpar och upphittade objekt är andra exempel på annat som ingår i hans motivkrets. Gemensamt för samtliga hans bilder är den klarhet och skärpa som kom att bli Irving Penns signum. I Sverige utförde han redan på sextiotalet porträtt av framstående svenskar som Ingmar Bergman, Harriet Andersson, Pär Lagerkvist och kronprins Carl Gustaf, och år 1995 donerade Penn en samling om hundra bilder till Moderna Museet till minne av sin framlidna hustru Lisa Fonssagrives-Penn.
Penn suddade ut gränserna mellan mode och konst. Hans fotografier för modereportage utmanade uppfattningar om vad som definierar skönhet och i kombination med hans tekniska perfektion lyfte modefotografiet till en högre nivå. Hans obevekliga hängivenhet för sitt arbete kan sägas ha alstrat framväxten av dagens sofistikerade form av fotokonst, där det inte längre är ovanligt eller genant att beundra ett fotografi som hänger på väggen. Han slutade dock aldrig fotografera för tidningarna, och sitt sista uppdrag för Vogue utförde Penn samma år som han gick bort. Tillsammans med en karriär som sträckte sig över sju decennier kan Penns största prestation möjligen vara den estetiska helhet som binder samman hans oeuvre, och det är från Irving Penn man kan spåra de skiftande formerna för fotografins ständigt utvecklande identiteter.