Leander Engströms samlade produktion uppvisar en stor bredd och ett mycket varierat uttryck, men kärnan i hans konstnärskap var och förblev det norrländska landskapet. Dit återkom han genom hela sitt liv för att måla fjällen och de stora sjöarna, vildmarken, vidderna och de brusande älvarna. Han var en ovanligt experimentell konstnär och trots sin tidiga bortgång vid endast 41 års ålder hann han med att prova på en mängd olika stilistiska grepp.
Engström växte upp på mindre orter i Hälsingland men flyttade senare till Sundsvall, där han fick arbete som springpojke på Sundsvalls Tidning. Genom den konstintresserade redaktören där kom han i kontakt med målaren Helmer Osslund, som snart blev hans vän och som tog honom med på flertalet målarsejourer i Lappland. Sedan Engström bestämt sig för att själv slå in på den konstnärliga banan följde en rad av år då han förde ett kringflackande liv medan han studerade för diverse lärare och tillägnade sig konstens färdigheter. Under 1910-talet vistades han omväxlande i Stockholm, Paris, Gränna, Gnesta med flera orter, samtidigt som han bildade familj och fick fru och barn. Hans konst utvecklades vid den tiden alltmer i expressionistisk riktning och han tillhörde, vid sidan om Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Einar Jolin med flera, den klick av avantgardistiskt sinnade konstnärer som gick i spetsen för det moderna genombrottet i svensk konst.
Efter ett mellanspel i Toscana i början av 1920-talet återvände Leander Engström till Norrland, men nu var det inte längre de öppna fjällvidderna som lockade honom, utan framför allt de mäktiga, forsande och brusande norrländska älvarna. I rask takt avverkades Norrforsen, Sörforsen, Umeälven och Fällforsen, vilka alla målades i flera versioner. Konfronterad med den obändiga kraften hos de våldsamt framforsande vattenmassorna tycks Engström ha sökt ett mer realistiskt uttryck, och han återgick delvis till den mer naturalistiska konstuppfattning han haft då han i Osslunds sällskap först började måla.
Bieliteforsen från 1925 är ett tydligt exempel på hur Engström efter den italienska periodens nysakliga, geometriskt uppbyggda måleri återgick till ett mer realistiskt formspråk med tydliga volymer, djupa perspektiv och en ljus, men mättad färgskala. Forsen är belägen där Kultsjöån, som rinner mellan Kultsjön och Bielitesjön, mynnar ut i Bielite strax söder om Saxnäs i Vilhelmina kommun. Förutom sina skönhetsvärden har området idag stor betydelse för turistnäringen och Bielite är känd bland sportfiskare för grov öring och lake av rejäl storlek. (CEÖ)
Proveniens
Fru Maria Engström (konstnärens hustru) 1928.
Utställd
Kungl. Akademien för de Fria Konsterna, Stockholm, Leander Engström. Minnesutställning, 1928, kat nr 128.
Litteratur
Nils Palmgren, Leander Engström, Stockholm 1939, omnämnd i texten på s 125 som en av ”två ganska olika tavlor från Bieliteforsen”, utförda 1925. Jämför även den andra av de två målningarna, avbildad i svartvitt, s 107.