Helmer Osslund gjorde gärna strövtåg längs de norrländska älvarna i sitt sökande efter lockande motiv. Under 1910-talets första hälft besökte han vid flera tillfällen Ramsele vid Faxälven. Vistelserna där resulterade i några stämningsfulla oljemålningar, där samma utsikt återkommer: en tvär älvkrök med branta älvbankar och några små hus spridda på ömse sidor om vattnet. I de målningarna är vegetationen noga utmålad, och på typiskt Osslundmanér bildar några träd i förgrunden en perspektivskapande inramning åt motivet.
I Aftonstämning, Ramsele, som sannolikt är utförd senare, möter vi återigen samma vy, men målad med ett helt annat temperament och i ett annat material. Här har Osslund använt sig av snabbtorkande och lättflytande akvarellfärg, som ger konstnären möjlighet att frammana helt andra effekter i upplevelsen av motivet. Intrycket blir mjukare, mildare, då de vattenbaserade färgpigmenten bokstavligen flyter in varandra i nästan omärkliga nyansövergångar. Osslund låter också landskapet anta en annan form, i det att han utesluter den tidigare så minutiösa detaljåtergivningen och istället sammanfattar sina synintryck till en helgjuten, vilsam helhet. I konstteoretiska termer kan målningen närmast beskrivas som syntetistisk. Begreppet syntetism, som bland annat innefattar en förenkling av motivet, en betoning på linjen och en distinkt färghantering med rena och klara kulörer applicerade i väl avgränsade fält, brukar ofta förknippas med fransmannen Paul Gauguin och de konstnärer som ingick i hans krets i den så kallade Pont Aven-skolan på 1890-talet. Faktum är att just Osslund var den ende svensk som, om än för en kort tid, hade Gauguin som lärare medan han studerade i Paris 1894. Att fransmannens stil och teknik skulle göra bestående intryck på sin svenske adept blev tydligt först flera år senare. I det aktuella fallet är det dock helt uppenbart.
Aftonstämning, Ramsele återger Faxälvens breda, lugna strömfåra i en närmast trolsk dager. Det är en naturromantisk skymningsbild i svala toner med blånande berg i fonden, en gul himmel och ett nordiskt kvällsljus som återspeglas i älvens vatten. Där himlen skyms av de branta älvbankarna kastar bergen mörkblå skuggor över vattnet, medan ljuset som reflekteras i strömfårans mitt återges som bländande vita fält. Husklungan som förekommer i de tidigare målningarna har nu reducerats till en ensam liten stuga i förgrunden. Alla träd är systematiskt bortrensade, med undantag för den lilla dungen som växer på udden i bildens mitt. Istället för ett myller av distraherande detaljer är det ett mjukt böljande landskap som bäddar in det långsamt framflytande vattnet. En mer rofylld och meditativ upplevelse av Ramseletrakten är nog svår att finna ens i verkligheten. (CEÖ)
Proveniens
Tandläkare Erik Hellström, Sollefteå;
Privat samling (genom arv från ovanstående).
Utställd
Gävle museum, Helmer Osslund, 1966, kat nr 44, med titeln Afton, Ramsele;
Nationalmuseum, Stockholm, Helmer Osslund. Norrlands målare, 1971, kat nr 287, med titeln Afton. Ramsele.
Enligt bevarade etiketter a tergo har målningen visats på ytterligare två utställningar: som kat nr 210, med titeln Aftonstämning, Ramsele, och som kat nr 51, med titeln Afton, Ramsele. Dessa utställningar har ej kunnat verifieras.
Litteratur
Ingemar Tunander/Bengt Dahlbäck, Helmer Osslund. Liv och verk, Gävle 1966, listad i verkförteckningen, s 21, som kat nr 44 (där hänförd till perioden 1915-20);
Patrik Reuterswärd (red), Helmer Osslund. Norrlands målare, Stockholm 1971, listad i verkförteckningen (opaginerad) som kat nr 287 (där hänförd till ”trol. 1930-talet”).