Efter tretton år som föreståndare för Valands målarskola i Göteborg flyttade Carl Wilhelmson 1910 till Stockholm. Sommaren samma år gjorde han en resa till Spanien, vilken upprepades några år senare. Där kom han att vidareutveckla den fläckvisa teknik som han tillägnat sig efter sin vistelse i Paris under åren före sekelskiftet 1900.
Efter Wilhelmsons andra Spanienresa utbröt 1914 det första världskriget, och detta innebar naturligtvis en stark begränsning av möjligheterna att resa i Europa. Wilhelmson var därmed, i likhet med många andra svenska konstnärer, avstängd från en stor del av de områden där de tidigare funnit inspiration. För Wilhelmsons del kom han under de år som kriget pågick att söka motiv i olika delar av Sverige och Norge. I motivvalet tycks han ha ägnat stor uppmärksamhet åt sådana, där fartyg och båtar utgjorde en viktig komponent, och han utökade sitt intresse för andra områden än uppväxtmiljön i Bohuslän.
I den aktuella målningen skildrar Wilhelmson en kväll vid en kaj i Malmö hamn, där de förtöjda fartygen är svagt belysta av ljuset från den nedåtgående solens sista strålar. På något sätt ser det hela litet ödsligt ut, och möjligen är fartygen upplagda i väntan på frakter. Närmast betraktaren ligger ett enmastat mindre lastfartyg, en jakt. Det tvåmastade fartyget, som är förtöjt utanför jakten, skulle Wilhelmson sannolikt kalla kutter, men i listor över de skånska redarnas fartygsinnehav brukar ett sådant skepp normalt kallas galeas. Det tredje, vitmålade, skeppet akter om jakten ser ut att ha två råriggade master och en gaffelriggad. Hon är således en bark. Alla tre fartygstyperna var på den tiden och ytterligare ett par decennier framåt vanliga, främst på Österlen, med hemmahamn i orter som Brantevik och Skillinge.
Konstnären använder sig här i likhet med ett flertal andra målningar från denna period av Weimarfärg, vilken är en heltäckande något tunnare form av oljefärg. Han utnyttjar färgens egenskaper och låter duken lysa fram mellan färgfläckarna, företrädesvis på himlen och på kajen. I behandlingen av motivet arbetar han med fyra dominerande färgfält: den blå himlen, de orange solstrålarna, det svarta vattnet och den grå kajen. Däremellan skapar han liv i kompositionen genom såväl riggarna och andra detaljer på fartygen som båten i nedre högra hörnet. Denna huvudsakligen mörktonade målning är ett bra exempel på Wilhelmson stora spännvidd som konstnär, och den kan möjligen även ses som ett dokument över sin tids svenska sjöfart. (BM)
Utställd
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Carl Wilhelmson. Retrospektiv utställning, 1934, kat nr 307.
Enligt såväl Liljevalchs katalog 1934 som Axel Romdahls verkförteckning har målningen dessutom ställts ut i Eskilstuna 1925.
Litteratur
Axel Romdahl, Carl Wilhelmson, SAK, Stockholm 1938, upptagen i verkförteckningen under år 1916, s 224, som kat nr 489.