Med ett expressivt måleri som ter sig unikt i svensk konsthistoria lade Helmer Osslund gradvis Norrland under sig, från Gästrikland i söder till Lappland i norr Han upptäckte skönheten och skiftningarna i de väldiga landskap han fann, där hans pensel fångade flammande skogar, molndramat i skyn och vattnets återglans i älvarna. Influenser från Paul Gauguin och andra kontinentala lärdomar tillsammans med en natursyn som var smått poetisk alstrade högst personliga berättelser från stumma, oftast folktomma men genomgående uttrycksfulla vidder Kännetecknande för Helmer Osslunds färglysande och intensivt stämningsmättade landskap var en dekorativ ytmässighet och syntetiserande färgbehandling.
Helmer Osslund föddes i Tuna socken nära Sundsvall i Medelpad. Efter att ha fört ett kringflackande liv i USA och Europa under ungdomsåren återvände han i slutet av 1890 talet till sina hemtrakter i Norrland. Men även där fortsatte han resandet, om än på närmare håll. Än undersökte han Medelpads och Ångermanlands kuster, än följde han de stora älvarna inåt och uppåt landet, mot Jämtland och Härjedalen. År 1905 upptäckte han för första gången tjusningen i det Lappländska landskapet med dess snötäckta fjäll och stora sjöar. Fyra år senare fick han sitt konstnärliga genombrott med en stor utställning på Konstnärshuset i Stockholm. Retrospektiver har ägnats Osslunds konstnärskap på Nationalmuseum 1971, på Prins Eugens Waldemarsudde 2008, och på Åmells 2017, 2018, 2021 och 2023. Tidigt arbetade han främst realistiskt men övergick sedan till en mer dekorativ expressionistisk stil där färgen förädlades i samlade plan. Måhända kan man i Osslunds konstnärskap skönja hur hans eget sinnelag, som i långa perioder präglades av en ofrivilligt frugal och kringflackande tillvaro, fick upprättelse i hans förmåga att se och avbilda vyernas rika kulörer, som i en lekmans öga knappast hade framträtt så lysande och med sådan färgprakt.
Osslund började sin konstnärliga bana 1889 som porslinsdekoratör på Gustavsbergs porslinsfabrik tjugotre år gammal. Efter sin studentexamen hemma i Umeå vistades han ett år i Amerika. Aftonstudierna på tekniska skolan öppnade sedan nya vägar för honom och efter fyra år på Gustavsberg gav han sig ut i Europa 1894. På våren samma år var Osslund under några veckor privatelev till Paul Gauguin i Paris. De veckorna blev avgörande för hans fortsatta konstnärskap. Genom Gauguin lärde han känna syntetismens konstuppfattning och det var hos honom som han först fick upp ögonen för smörpapprets kvaliteter. Under hela sitt fortsatta liv skulle Osslund komma att använda smörpapper som målningsunderlag, både för sina studier i olja och pastell och för en del större arbeten avsedda att ställas ut och säljas. Under Paristiden ändrade han sitt efternamns stavning från Å till O. Genombrottet kom hösten 1909 i och med utställningen på Konstnärshuset i Stockholm. Osslund målade helst landskap från Norrland, men han var också en karaktärsfull porträttmålare av såväl kvinnor som män, av bönder, borgare och arbetare. Våren 1900 fick han ytterligare en termins utbildning vid Konstnärsförbundets andra skola i Stockholm. Konstnären Karl Nordström försökte dämpa hans färgintensitet men Osslund ville inte rätta in sig i ordningen och valde i stället att dra sig norrut och måla på egen hand. 1905 reste han för första gången till Abisko och Lapporten. När han fick ekonomiska möjligheter reste han halvårsvis ut i Europa. På våren 1938 visades en retrospektiv utställning med över trehundra verk på Konstakademien. Helmer Osslund hann återse många av sina verk innan han på sommaren samma år gick bort.