När Gösta Adrian-Nilssons målning Abstrakt I visades på Februarigruppens utställning i Liljevalchs konsthall våren 1919 var det en ur ett svenskt perspektiv sensationell händelse. Det var nämligen, enligt GAN-experten Jan-Torsten Ahlstrand, första gången som ordet abstrakt användes som titel av en svensk konstnär. Vidare menar Ahlstrand att Abstrakt I var ”den första helt nonfigurativa målningen av en svensk konstnär som visades på en offentlig utställning i Sverige.” (Ahlstrand 2019, s 39). Trots att konstverket mötte total oförståelse hos flera av samtidens ledande konstkritiker fortsatte GAN att utveckla sitt nonfigurativa måleri, och litet senare samma år återkom han på Liljevalchs Höstsalong med ett verk betitlat Abstrakt III. Konsthistorikern Nils Lindgren skrev 1949 att det också visades en Abstrakt II på Liljevalchs 1919, men han konstaterade samtidigt att ”Endast den målning som var märkt ”Abstrakt I”, har kunnat uppspåras av de tre.” (Lindgren, Gösta Adrian-Nilsson, Stockholm 1949, s 162). Idag är Abstrakt III identifierad. Den visades 2002 på Mjellby Konstgård och finns även avbildad i den tillhörande utställningskatalogen.
Det aktuella konstverket har enligt en gammal etikett på baksidan titeln Abstrakt II. Detta betyder med största sannolikhet att målningen är identisk med det andra av de två ”förlorade” verk som Nils Lindgren syftade på 1949. Att Abstrakt II så länge gått under radarn för konsthistorikerna kan möjligen förklaras med att den befunnit sig utomlands. Den senast kända ägaren var en privat samlare i Danmark. Nu har Åmells glädjen att kunna återföra den magnifika målningen inte bara till Sverige, utan också till dess rätta kontext.
GAN arbetade ofta tematiskt och i hans produktion finns ytterligare ett antal målningar som betitlats Abstrakt. Graden av nonfiguration varierar dock mellan de enskilda verken. Med själva termen ”abstrakt” lär GAN ha avsett ”en helt nonfigurativ komposition, inte en abstraktion från verkligheten”. (Ahlstrand 2019, s 39). Abstrakt II är dock inte lika strängt rätlinjig och inte fullt lika nonfigurativ som den första målningen i sviten. Här har konstnären arbetat vidare, han har utvecklat sin tolkning av begreppet och även inkluderat rundade och mer lekfulla former, vilket medger en större frihet för betraktaren att associera och fantisera kring sin egen konstupplevelse.
Från slutet av 1910-talet och ett tiotal år framåt kom GAN att röra sig litet fram och tillbaka i sitt förhållande till icke-föreställande måleri. Hans tidigaste experiment i den riktningen hade utvecklats under inflytande av Kandinskys expressiva nonfigurationer. Från år 1920, då GAN bosatte sig i Paris, började hans konst successivt närma sig en mer ”klassisk” kubism, påverkad av Léger, Braque och Picasso, för att under en kort period omkring år 1930 utmynna i ett rent plangeometriskt formspråk. GAN:s återkommande och alltid lika spännande växlingar mellan det figurativa och det abstrakta är karaktäristiskt för stora delar av hans produktion, men just den sorts nonfigurativa konst som vår målning representerar nådde hos GAN sin kulmen år 1919, och av de verk han skapade då utmärker sig Abstrakt II för sin kraftfulla färg och sin dynamiska, lekfulla komposition.
Proveniens
Privat samling, Danmark.
Litteratur
Nils Lindgren, Gösta Adrian-Nilsson, Stockholm 1949, Abstrakt II samt övriga verk i sviten omnämnda på s 160-162. Jämför även Abstrakt I, avbildad på helsida i färg mot s 160;
Jan-Torsten Ahlstrand/Viveka Bosson (red), Gösta Adrian-Nilsson. GAN 1914-1932, Halmstad 2002, jämför Abstrakt III, avbildad i färg, s 36;
Jan Torsten Ahlstrand m fl, Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner: färgens dramatik och stadens dynamik, Stockholm 2019, jämför Abstrakt I, omnämnd och avbildad i färg, s 39.
