{"title":"KLASSISK","description":"\u003cp\u003eFördjupa dig i den klassiska nordiska konsten från 1700-1900 hos Åmells konsthandel. I kollektionen hittar du konstverk av bland andra Anders Zorn, Carl Larsson, Bruno Liljefors, August Strindberg, John Bauer, Helmer Osslund, Helene Schjerfbeck, Carl Wilhelmson, Albert Edelfelt, Carl Fredrik Hill och Alexander Roslin, konstnärer som samtliga har tryckt mästerskapets prägel på de mästerverk som skapades under den skandinaviska konsthistoriens guldålder. Åmells konsthandel kombinerar oöverträffad expertis med en unik förståelse för den ständigt föränderliga konstmarknaden. I fyra generationer har vi sysslat med konst av högsta kvalitet från 1700-talet fram till idag.\u003c\/p\u003e","products":[{"product_id":"aftonstamning-ramsele","title":"Torneträsk","description":"\u003cp\u003eSedan Helmer Osslund återvänt till Sverige från Paris målade han huvudsakligen i Norrland. År 1905 upptäckte han för första gången Lappland. De kommande åren vistades han långa perioder i den lappländska vildmarken, som enligt honom själv passade hans kynne bättre än landskapen söderut. Jämtland var ”för städat”. För att kunna röra sig smidigt i naturen bar han med sig så lätt packning och så få målartillbehör som möjligt. Istället för att använda sig av stora dukar målade Osslund direkt på smörpapper, en teknik som han lärt av Paul Gauguin och som blev något av ett signum för honom. På en fråga varför han målade på smörpapper svarade Osslund: ”Det är så billigt och färgen får en större glans och genomskinlighet än på väv eller på trä. Jag målar på smörpapper helt enkelt för att det är så lätt att bära och glatt, penseln halkar riktigt över det. – Jag sätter fast en liten bit på en träpannå och målar det centrala stycket på tavlan, sedan bygger jag ut åt sidorna, uppåt och nedåt på nya papperstycken – tills det hela blir en tavla av det format jag önskar”. Uppenbarligen ansåg Osslund att smörpappret lämpade sig som underlag inte bara för de glatta oljefärgerna utan även, som i det här fallet, för den mattare temperan.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eOsslund målade den norrländska naturen under alla årstider. Mest älskade han hösten och dess intensivt glödande färger. Platser som Torneträsk och Lapporten tyckte Osslund särskilt mycket om att måla. Där började höstfärgerna brinna tidigt, redan i slutet av augusti och början av september. Motiv därifrån återkom kontinuerligt i Osslunds produktion och så sent som omkring 1930 utförde han oljemålningen Höst vid Torneträsk, som är mycket snarlik den här aktuella versionen i tempera. I båda målningarna har konstnären fångat höstens lysande valörer i stora senapsgula och orangeröda färgfläckar, vilka står i stark kontrast mot den gröna markvegetationen och det turkosa vattnet. Konstnären har sammanfattat sitt intryck av naturens former som en väl sammanhållen, böljande rytm medan himlen är fylld av flikiga, regntyngda skyar som ytterligare förstärker landskapets vildhet och dramatik.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eProveniens\u003cbr\u003eKonstnären Erik Osslund, son till Helmer Osslund (före 1942).\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eUtställd\u003cbr\u003eNorrbottens museum, mars 1939;\u003cbr\u003eGöteborgs konsthall, dec 1939;\u003cbr\u003eKarlstads museum, 1945;\u003cbr\u003eKonstakademien, Stockholm, 1947;   \u003cbr\u003eLunds museum.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eLitteratur\u003cbr\u003eLena Holger, Helmer Osslund, Stockholm 2008, jämför oljemålningen Höst vid Torneträsk, avbildad på helsida i färg, s 125.          \u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eOtryckta källor\u003cbr\u003eJämför August Anian, Bilder till mina år med Helmer Osslund, fotografisamling med handskrivna kommentarer i Sollefteå museums arkiv, den snarlika oljeversionen från omkring 1930, Höstfärger, \u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288568676684,"sku":"17755","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/13676aa1-min.jpg?v=1698755569"},{"product_id":"bron-vid-faxalven","title":"BRON VID FAXÄLVEN","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eI denna målning har Helmer Osslund avbildad Tväråbron, som korsar Faxälven nära dess utlopp i Ångermanälven. Under perioden 1916−1921 hade Osslund sin permanenta målarbas i den trakten, men både innan och efter det återkom han flera gånger till motivet med bron och de omgivande björkdungarna. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eDe olika versioner som föreligger av bron vid Faxälven har inte endast tillkommit vid olika tidpunkter och årstider, utan även i skilda material. Denna är utförd i gouache, vilket skapar en mjuk och lätt disig känsla kring motivet. En mycket snarlik variant i olja, kallad \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eVårsnö, Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, ingår idag i de permanenta samlingarna på Prins Eugens Waldemarsudde. I den målningen, som antas vara utförd omkring 1919, skildras bron och den omgivande naturen ur precis samma vinkel som här, men helhetsintrycket är betydligt hårdare och kallare. Där ligger också mer snö kvar på marken och den vår som titeln utlovar känns ännu väldigt avlägsen. Penselföringen grov och koloriten återhållen, vilket ger museimålningen ett skissartat intryck och förklarar varför Nils Palmgren i sin bok om Osslund kallar den \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eSkiss från Tväråbron\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eI \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eBron vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e har våren kommit litet längre. Endast små rester av snö har dröjt sig kvar i förgrunden och på andra sidan bron spirar markens vårgrönska för fullt. Björkarna har ännu inte slagit ut, men knopparna anas redan som ett lila skimmer. Trots att gouache är ett mer transparent material än olja upplevs färgerna som lödiga och fastän underlaget går i dagen på några ställen känns målningen helt och hållet fullbordad. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eSom så ofta är \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eBron vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e inte daterad. Man vet dock att Tväråbron byggdes om i slutet av 1910-talet och att den då kompletterades med de två brobågar som så tydligt framträder i denna målning. Genom Osslunds många varianter på motivet kan man följa brons öden. I en version som August Anian daterat till omkring 1917 syns inga brobågar alls (jämför även \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eVid Tväråbron, vårvinter\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, s \u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003exxx\u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e). I Waldemarsuddes målning från 1919 är även stagen mellan brobågarna fullt utmålade. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eLitteratur\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eJämför: Nils Palmgren\/Herje Granberg, Helmer Osslund, Stockholm 1937, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eSkiss från Tväråbron\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, avbildad i svartvitt, s 58, samt \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eLena Holger, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, Stockholm 2008, samma målning kallad \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eVårsnö, Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, avbildad på helsida i färg, s 120. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288586469708,"sku":"15497","price":95000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15497aa-min.jpg?v=1698756721"},{"product_id":"vid-tvarabron-varvinter","title":"VID TVÄRÅBRON, VÅRVINTER","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eTväråbron, som Osslund avbildat åtskilliga gånger, är belägen nära Faxälvens sammanflöde med Ångermanälven vid Granvåg, dit Osslund flyttade 1916. Bron tycks ha byggts om i slutet av 1910-talet. Vår målning påminner mycket om \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAprilsnö, Tväråbron, \u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003esom August Anian daterat till omkring 1917 och har troligtvis tillkommit vid ungefär samma tid. I senare versioner av samma motiv har bron kompletterats med två brobågar. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund har målat Tväråbron vid alla årstider. I några av hans sommarbilder därifrån upplevs själva bron mest som staffage – konstnärens fokus tycks istället vara inriktat på Faxälvens strömfåra, som just där är litet vildare och därför skummar mer än den bredare och mer trögflytande Ångermanälven. I \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eVid Tväråbron, vårvinter\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e däremot, har brokonstruktionen fått en framträdande roll som en integrerad del av landskapet. Dess mjukt rundade form flyter ihop med de kvardröjande snödrivorna och färgen på brofundamentet korresponderar perfekt med den lilla timmerstugans gråbruna väggar. Osslund har också bemödat sig om att med färgens hjälp frammana känslan av tidig vår.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e Markens snötäcke skiftar mellan kallt blått i skuggpartierna och varmt rosa på de ställen där den smältande snön ännu lyckas reflektera den ljusa vårkvällens svaga solstrålar. Även i skogspartiet bakom bron kan man ana årstidsbrytningen mellan vinter och vår. Där står björkarna ännu kala, men ett svagt rosalila skimmer över deras kronor avslöjar att knopparna snart är på väg. Landskapets mjukt böljande former har något jugendartat över sig, vilket förstärker den suggestiva stämningen i bilden och bidrar till dess dekorativa verkan. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEnligt en bevarad etikett a tergo har målningen vid något tillfälle varit utställd utomlands som nr VII med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAfternoon in spring\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOtryckta källor\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eJämför: August Anian, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eBilder till mina år med Helmer Osslund\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, fotografisamling med handskrivna kommentarer i Sollefteå museums arkiv, samma motiv målat 1917, avbildat i svartvitt på blad 264. En annan version av motivet, av Anian kallad \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eVårdag vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e och avbildad på blad 301, ingår i samlingarna på Prins Eugens Waldemarsudde.\u003c\/span\u003e\u003cbr\u003e\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288613732684,"sku":"14289","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14289aaa-min.jpg?v=1698757011"},{"product_id":"kusten-af-angermanland-docksta","title":"Kusten af Ångermanland, Docksta","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund föddes i Tuna socken nära Sundsvall i Medelpad. Efter ett kringflackande liv i USA och Europa under ungdomsåren återvände han i slutet av 1890-talet till sina hemtrakter i Norrland. Men även där fortsatte han resandet, om än på närmare håll. Än undersökte han Medelpads och Ångermanlands kuster, än följde han de stora älvarna inåt och uppåt landet, mot Jämtland och Härjedalen. År 1905 upptäckte han för första gången tjusningen i det Lappländska landskapet med dess snötäckta fjäll och stora sjöar. Fyra år senare fick han sitt konstnärliga genombrott med en stor utställning på Konstnärshuset i Stockholm.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDenna målning visar ett stycke av den kuststräcka vi idag kallar Höga kusten. Som så ofta har Osslund valt en hög utsiktspunkt, men i detta fall har han dessutom valt att ge målningen en ovanligt hög horisont, som knappt visar någonting av himlen. Istället för att rikta betraktarens uppmärksamhet mot den rådande väderleken eller himlens beskaffenhet och molnformationer, fokuserar konstnären här på att återge vattnets och urbergets alla skiftande nyanser, som spänner från lysande brandgult till dovt violett. Klipporna i förgrunden, helt kala sånär som på en ensam, förvriden dvärgtall, utgör målningens referenspunkt. Därifrån djupnar perspektivet allteftersom blicken leds ut över den trånga viken bort mot horisonten. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288645779788,"sku":"14383","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14383aa-min.jpg?v=1698758204"},{"product_id":"host-i-adalen","title":"Höst i Ådalen","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund föddes i Tuna socken nära Sundsvall i Medelpad. Efter ett kringflackande liv i USA och Europa under ungdomsåren återvände han i slutet av 1890-talet till sina hemtrakter i Norrland. Men även där fortsatte han resandet, om än på närmare håll. Än undersökte han Medelpads och Ångermanlands kuster, än följde han de stora älvarna inåt och uppåt landet, mot Jämtland och Härjedalen. År 1905 upptäckte han för första gången tjusningen i det Lappländska landskapet med dess snötäckta fjäll och stora sjöar. Fyra år senare fick han sitt konstnärliga genombrott med en stor utställning på Konstnärshuset i Stockholm.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eÅdalen är det geografiska namnet på Ångermanälvens dalgång nedanför Junsele i Ångermanland. Den är uppdelad i övre och nedre Ådalen och går igenom Kramfors’ och Sollefteå och kommuner. Ådalens skönhet har prisats bland annat i Pelle Molins diktning, men trakten har också blivit känd för de politiska oroligheter som utbröt där 1931. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslunds \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHöst i Ådalen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e är en frisk och färgstark ögonblicksstudie, där konstnären med några få, snabba penseldrag summerat sitt intryck av den lugnt framflytande Ångermanälven och den gulnande vegetationen längs dess älvbankar. Osslund har skissat direkt på pannån och i sin iver att snabbt hinna få ned det väsentligaste i naturupplevelsen har han inte brytt sig om att täcka hela bildytan med färg. Här och var lyser själva underlaget igenom, vilket förstärker övertygelsen om att denna målning verkligen är utförd på plats, direkt inför motivet. I tekniskt hänseende bör den betecknas som en skiss, men idag är det många som föredrar dessa direkta ögonblicks-skildringar framför Osslunds mer noggrant och detaljrikt utförda ateljéarbeten. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEnligt en bevarad utställningsetikett på målningens baksida har den vid något tillfälle visats vid en separatutställning med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHöst i Ådalen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e. Utställningen har inte kunnat identifieras.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288663736652,"sku":"14388","price":65000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14388ram_2_-min.jpg?v=1698758914"},{"product_id":"sommar-vid-faxalven","title":"Sommar vid Faxälven","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEfter en tids studieresor runtom Europa på 1890-talet och ett mellanspel som dekorationsmålare i Skåne återvände Helmer Osslund kring sekelskiftet 1900 till sin norrländska hembygd. Fascinationen för de nordsvenska landskapen höll sedan i sig under återstoden av hans liv. De landskapsvyer han avbildade flitigast återfinns i Medelpad, Ångermanland, Härjedalen och Lappland. Åtskilliga favoritmotiv hämtade han i de svenska fjällen, men också från Höga kusten och längs de stora norrländska älvarna.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOsslund hade halkat in på den konstnärliga banan av en slump då han var i 20-årsåldern. Efter studier vid Tekniska skolan och Högre Konstindustriella skolan i Stockholm arbetade han först en tid som porslinsdekoratör. År 1894 sökte han sig till Paris för vidare konststudier. Då han var för fattig för studier vid de fria akademierna anlitade han en billig privatlärare: den då ännu tämligen okände Paul Gauguin. Gauguins korta men intensiva undervisning skulle visa sig få stor betydelse för Osslunds fortsatta konstnärskap. I \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSommar vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e kan vi se hur den franske mästarens sätt att återge motivet summariskt med stora, väl avgränsade ytor och ett minimum av detaljer klingar som ett eko i Osslunds målning. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMed sig från Paristiden tog Osslund också vanan att måla på smörpapper. Materialet var billigt och lätt att bära med sig, och det såldes på den tiden i färdigskurna ark i behändigt format. Smörpappersarken kunde sedan skarvas efter behov och sammanfogas till större målningar. Osslund hävdade dessutom att smörpapprets transparens överfördes till färgen och gav den ökad glans. Här ser vi ett tydligt exempel på denna effekt, liksom hur två pappersark skickligt sammanfogats på mitten.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eVad motivet beträffar så är \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSommar vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e en storslagen skildring av det så karaktäristiskt kuperade ångermanländska niplandskapet. Bilden visar Faxälvens inflöde i Ångermanälven, där de tre kullarna Borgen, Svalnipan och Rödskäggsnipan reser sig som mäktiga vaktposter. Osslund var under perioden 1916-1922 bosatt i Granvåg strax intill de båda älvarnas sammanflöde och under de åren skapade han åtskilliga målningar med liknande motiv. Området är idag skyddat som naturreservat. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEnligt etikett på bakstycket har målningen vid något tillfälle utställts som nr 42 med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOvädersstämning\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOtryckta källor\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAugust Anian, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eBilder till mina år med Helmer Osslund\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, fotografisamling med handskrivna kommentarer i Sollefteå museums arkiv, målningen avbildad i svartvitt på blad nr 292 som \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSommar vid Faxälven, med kvarnen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288678580556,"sku":"14459","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14459aa-min.png?v=1698759238"},{"product_id":"suorva-1","title":"Suorva","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eI september 1911 reste Helmer Osslund via Kvikkjokk och Porjus till Stora Sjöfallet i Lappland. Dit kom hösten tidigt, och redan vid ankomsten såg han landskapet stråla i skiftande orangegula nyanser. Längs vägen stannade han till vid Suorva, som då var ett stycke närmast orörd vildmark vid Akkajaures södra strand. På den tiden var sjöns breda vattenspegel ännu inte påverkad av det stora dammbygge som påbörjades 1919 och vars syfte var att reglera vattenflödet i Stora Lule älv. Tanken på en damm hade \u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eväckts tidigt under 1900-talet, då det växande antalet industrianläggningar i Norrland krävde större mängder elektricitet än de befintliga kraftverken klarade av att producera. En projektering av älven utfördes 1908 och som ett resultat därav startade bygget av Porjus kraftverk 1910. Den stora dammen vid Suorva \u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eskulle ge Porjus ett jämnare vattenflöde och därmed ett effektivare utnyttjande. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOsslund skulle senare flera gånger återkomma till trakterna kring Suorva och Stora Sjöfallet och ända in på 1930-talet målade han motiv därifrån i flera mer eller mindre snarlika versioner. I vår \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSuorva\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e samspelar den gråmulna höstdagen perfekt med landskapets litet råa karaktär. Osslund har målat sjöns lugna vattenyta helt utan speglingar och låtit den låga, mörka fjällkedjan bilda en sober inramning till vattnet och till vegetationens kontrasterande färgrikedom. Han återger landskapets stora linjer och ger det på så sätt en både förtätad och förenklad – på konstvetarspråk syntetistisk – form. Förmågan att på detta sätt sammanfatta det väsentliga i motivet hade Osslund lärt sig av Paul Gauguin, som han lärt känna personligen och även studerat en kort tid för i Paris på 1890-talet. Utmärkande för den aktuella \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSuorva\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e är också att Osslund använt sig av vattenbaserad färg istället för den blankare och smidigare oljan. Gouachens sträva, opaka textur passar i detta fall sällsynt bra för att tolka områdets kärva natur. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eProveniens\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFröken Gyllander (enligt påskrift a tergo).\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHandskrivna siffernoteringar a tergo, ”No 32”, ”F7”, ”287” (inom cirkel), tyder på att målningen varit utställd tidigare.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288694407500,"sku":"15060","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15060-min.jpg?v=1698759467"},{"product_id":"fallforsen-uman","title":"Fällforsen (Uman)","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund har flera gånger målat forsmotiv med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFällforsen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e. I det här fallet är det dock Fällforsen i Ume älv som avses – inte dess namne i Piteälven i Norrbotten. Forsen ifråga bildas i Umeälvens nedre lopp, cirka 15 km norr om Vännäs, och har en fallhöjd på 25 meter. I Helmer Osslunds produktion möter vi ofta motiv från de norrländska älvarna – Ljungan, Indalsälven, Ångermanälven, Faxälven – men dessa flyter vanligen långsamt och majestätiskt fram i sina älvfåror. Den mäktigt brusande Fällforsen utgör därför en intressant kontrast.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDet finns perioder i Osslunds konstnärskap då han tycks ha varit intensivt sysselsatt med att måla just forsar. Motiv från Fällforsen är kända i ett flertal varianter i olika material och format. I början av 1930-talet (troligen 1933) hade Osslund en stor separatutställning på Galerie Moderne i Stockholm, där han visade upp inte mindre än tre nummer med denna titel (kat nr 39, 41 och 66). De många handskrivna nummerbeteckningar som finns noterade på vår målnings baksida (3, 10, 15, 32) antyder att även den varit utställd vid ett flertal tillfällen.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFällforsen (Uman)\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e återger älvens framfart från ett mycket närgånget perspektiv. Man kan nästan föreställa sig hur Osslund riggade upp sitt provisoriska staffli direkt mot någon av stenbumlingarna som kantade forsen och själv balanserade farligt nära älvbranten. Hur som helst så måste han ha arbetat snabbt. Här har han använt sig av en förhållandevis begränsad palett – grönt, grått, vitt, blått och brunt – och han har applicerat färgen på underlaget med snabba, breda penseldrag. Helhetsintrycket av målningen blir att där finns inte en tillstymmelse till tvekan – konstnären visste precis hur han ville förmedla vattnets tunga kraft och skummande framfart, och han gjorde det med stor teknisk bravur. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003ePåskrifterna på bakstycket samt siffernoteringarna 3, 10, 15 och 32 antyder att målningen varit utställd vid flera tillfällen. Detta har dock inte kunnat styrkas genom tryckta kataloger e. dyl. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e\u003cimg src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Skarmbild2023-10-31144715.png?v=1698760092\" alt=\"\"\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFällforsen vid Uman, 15 km norr om Vännäs, 1906.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288716656972,"sku":"15762","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15762aaa-min.jpg?v=1703067165"},{"product_id":"solbelysta-tallar-nordingra","title":"Solbelysta tallar, Nordingrå","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSolbelysta tallar, Nordingrå\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e visar ett stycke av den hisnande vackra kuststräcka som vi idag kallar Höga kusten, där Helmer Osslund var bosatt under många år. Motivet är hämtat från någon av höjderna ovanför Nordingrå strax norr eller öster om Vågsfjärden, varifrån konstnären haft en vidsträckt utsikt mot nordost. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDen framlidne kulturredaktören, museimannen och Osslund-kännaren Nils-Göran Hökby har en gång beskrivit \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSolbelysta tallar, Nordingrå\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e med följande ord:\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e”Till Konstnärsförbundets nationalromantiska inriktning hörde magnifika utblickar från höga utsiktspunkter, och Osslund överträffade alla andra som idog bergsklättrare. I Nordingrå hittade han tidigt sin favoritplats. August Anian (konstnärens mångåriga följeslagare och assistent, red. anm.) har på ett kartblad visat hur han från en och samma position fångade olika motiv endast genom att vända sig efter kompassrosens anvisningar. Det här motivet med de vresvridna tallarna förekommer flera gånger, senast i denna stora duk i starka färger. I bakgrunden skymtar Ulvön och Skulebergets kontur.” (Åmells utställningskatalog nr 63, kat nr 35).\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDet ovan sagda skall dock inte uppfattas som att Osslund färdigställt den stora oljemålningen på plats. Troligare är att han har målat den i sin ateljé i Stockholm efter tidigare förlagor i skilda versioner och material. När Osslund målade i det fria använde han helst små pannåer eller färdigskurna smörpapper som underlag. Smörpappret var lätt att bära, torkade snabbt och lät sig enkelt sammanfogas och\/eller monteras på stadigare underlag i efterhand. De bästa och mest efterfrågade smörpappersmotiven omarbetade han senare till större versioner i olja. \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSolbelysta tallar, Nordingrå\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e är med största sannolikhet ett exempel på det. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDen handskrivna etiketten med lydelsen ”41. Solbelysta tallar” samt noteringen ”Utställd i Uppsala” baktill på spännramen har inte kunnat härledas till en specifik utställning, men visar tydligt att målningen vid något tillfälle visats publikt.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eLitteratur\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eNils-Göran Hökby, Helmer Osslund, Åmells utställningskatalog nr 63 (opag.), Stockholm 2001, beskriven i text och avbildad på helsida i färg som kat nr 35;\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eStefan Eurenius, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eNordingråberg. Konst från Världsarvet Höga Kusten\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, Uppsala 2007, avbildad i färg, s 64.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288756076876,"sku":"15788","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15788-min.jpg?v=1698760519"},{"product_id":"aftonbild","title":"MIDSOMMARNATT","description":"\u003cp data-mce-fragment=\"1\"\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-fragment=\"1\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eMed ett expressivt måleri som ter sig unikt i svensk konsthistoria lade Helmer Osslund gradvis Norrland under sig, från Gästrikland i söder till Lappland i norr Han upptäckte skönheten och skiftningarna i de väldiga landskap han fann, där hans pensel fångade flammande skogar, molndramat i skyn och vattnets återglans i älvarna. Influenser från Paul Gauguin och andra kontinentala lärdomar tillsammans med en natursyn som var smått poetisk alstrade högst personliga berättelser från stumma, oftast folktomma men genomgående uttrycksfulla vidder Kännetecknande för Helmer Osslunds färglysande och intensivt stämningsmättade landskap var en dekorativ ytmässighet och syntetiserande färgbehandling.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp data-mce-fragment=\"1\"\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-fragment=\"1\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund föddes i Tuna socken nära Sundsvall i Medelpad. Efter att ha fört ett kringflackande liv i USA och Europa under ungdomsåren återvände han i slutet av 1890 talet till sina hemtrakter i Norrland. Men även där fortsatte han resandet, om än på närmare håll. Än undersökte han Medelpads och Ångermanlands kuster, än följde han de stora älvarna inåt och uppåt landet, mot Jämtland och Härjedalen. År 1905 upptäckte han för första gången tjusningen i det Lappländska landskapet med dess snötäckta fjäll och stora sjöar. Fyra år senare fick han sitt konstnärliga genombrott med en stor utställning på Konstnärshuset i Stockholm. Retrospektiver har ägnats Osslunds konstnärskap på Nationalmuseum 1971, på Prins Eugens Waldemarsudde 2008, och på Åmells 2017, 2018, 2021 och 2023. Tidigt arbetade han främst realistiskt men övergick sedan till en mer dekorativ expressionistisk stil där färgen förädlades i samlade plan. Måhända kan man i Osslunds konstnärskap skönja hur hans eget sinnelag, som i långa perioder präglades av en ofrivilligt frugal och kringflackande tillvaro, fick upprättelse i hans förmåga att se och avbilda vyernas rika kulörer, som i en lekmans öga knappast hade framträtt så lysande och med sådan färgprakt.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp data-mce-fragment=\"1\"\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-fragment=\"1\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eOsslund började sin konstnärliga bana 1889 som porslinsdekoratör på Gustavsbergs porslinsfabrik tjugotre år gammal. Efter sin studentexamen hemma i Umeå vistades han ett år i Amerika. Aftonstudierna på tekniska skolan öppnade sedan nya vägar för honom och efter fyra år på Gustavsberg gav han sig ut i Europa 1894. På våren samma år var Osslund under några veckor privatelev till Paul Gauguin i Paris. De veckorna blev avgörande för hans fortsatta konstnärskap. Genom Gauguin lärde han känna syntetismens konstuppfattning och det var hos honom som han först fick upp ögonen för smörpapprets kvaliteter. Under hela sitt fortsatta liv skulle Osslund komma att använda smörpapper som målningsunderlag, både för sina studier i olja och pastell och för en del större arbeten avsedda att ställas ut och säljas. Under Paristiden ändrade han sitt efternamns stavning från Å till O. Genombrottet kom hösten 1909 i och med utställningen på Konstnärshuset i Stockholm. Osslund målade helst landskap från Norrland, men han var också en karaktärsfull porträttmålare av såväl kvinnor som män, av bönder, borgare och arbetare. Våren 1900 fick han ytterligare en termins utbildning vid Konstnärsförbundets andra skola i Stockholm. Konstnären Karl Nordström försökte dämpa hans färgintensitet men Osslund ville inte rätta in sig i ordningen och valde i stället att dra sig norrut och måla på egen hand. 1905 reste han för första gången till Abisko och Lapporten. När han fick ekonomiska möjligheter reste han halvårsvis ut i Europa. På våren 1938 visades en retrospektiv utställning med över trehundra verk på Konstakademien. Helmer Osslund hann återse många av sina verk innan han på sommaren samma år gick bort. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288771150156,"sku":"15946","price":95000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15946-min.jpg?v=1698760779"},{"product_id":"och-ibland-kom-dag-hem-med-en-hare","title":"Och ibland kom Dag hem med en hare","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eTack vare – eller kanske snarare på grund av – sin mångåriga medverkan i \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e har John Bauer gått till konsthistorien som Sveriges främsta sagoillustratör. Efter att han 1915 gjort sitt sista bidrag till den populära sagosamlingen ville han komma vidare i sitt konstnärskap och började ägna sig åt bland annat scenografi. Tyvärr satte en nattlig storm stopp för hans planer i november 1918, då han själv och hans lilla familj omkom i en tragisk fartygsolycka på Vättern.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare\u003c\/i\u003e tillhör John Bauers allra första uppdrag för \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e. Den tecknades för seriens första nummer, som gavs ut på Jultidnings förlag i Göteborg (senare införlivat med \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlund) 1907 och som innehöll \u003c\/span\u003eåtta sagor och dikter av olika författare.\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003eDet aktuella konstverket är en av Bauers originalillustrationer till Harald Östensons \u003ci\u003eSagan om Dag och Daga och Flygtrollet på Skyberget\u003c\/i\u003e. Östenson var egentligen pseudonym för folkskolläraren Per Martin Efraim Pettersson, som var en fantastisk sagoberättare. Han och John Bauer skulle även komma att inleda ett djupare samarbete i författarens egen bok \u003ci\u003ePåsa-Jan, naturkrafternas gunstling samt andra sagor\u003c\/i\u003e, som utkom året därpå och där Bauer utfört samtliga 30 illustrationer.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär John Bauer skapade det aktuella konstverket var reproduktionstekniken ännu inte särskilt väl utvecklad i Sverige. För att säkerställa att färgåtergivningen i trycket motsvarade hans intentioner valde Bauer därför att arbeta i en mycket begränsad färgskala, dominerad av skiftande nyanser av sepiabrunt i kombination med ljusa gråblå eller guldgula toner. Bara några år senare (1912) skedde radikala förbättringar på det trycktekniska området, vilket medförde att Bauer successivt kunde utöka bildernas färgspektrum. Vid det laget hade han dock redan fångat svenska folkets hjärtan genom sin fenomenala förmåga att tolka sagornas innehåll och gestalta de miljöer och karaktärer som beskrevs i dem. Den förmågan krävde egentligen inga färger – läsarens fantasi kickades igång redan genom bildernas starka form- och känslouttryck.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eSagan om Dag och Daga och Flygtrollet på Skyberget\u003c\/i\u003e handlar om den osvikliga lojaliteten mellan två syskon, som tidigt blev föräldralösa. Tack vare deras tapperhet och rådighet lyckades de klara sig själva i världen, ända tills Dag plötsligt försvann spårlöst en dag då han var ute och jagade. Systern Daga lämnade då den trygga stugan för att ge sig ut och leta efter honom. Efter många långa och svåra strapatser fann hon honom tillfångatagen av det elaka Flygtrollet, som härskade över Skyberget. Med stort mod lyckades hon till slut befria sin älskade bror ur fångenskapen och sagan slutade lyckligt. Vår akvarell är den andra av Bauers sammanlagt sju illustrationer till sagan och visar hur syskonen sköter sina dagliga sysslor hemma vid stugan innan Dag rövas bort av trollet. \u003cspan class=\"s1\"\u003e(CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGeneralkonsul Erik Åkerlund (enl Schiller, s 81);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eAnnan privat samling (förvärvad genom Nordén Auktioner, Stockholm, 18 oktober 1995, kat nr 19).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eJohn Bauer. Minnesutställning\u003c\/i\u003e, SAK 1934, med största sannolikhet motsvarar det aktuella konstverket något av katalognumren 71-74 (ur Erik Åkerlunds samling);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMillesgården, Stockholm, \u003ci\u003eJohn Bauers sagovärld\u003c\/i\u003e, 1993, kat nr 83.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll, \u003c\/i\u003eÅrgång 1, Göteborg 1907, reproducerad i svartvitt, s 7;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eH. W. Tullberg\/Åhlén \u0026amp; Åkerlund, \u003ci\u003eTrettio bilder i mezzotypi till ett urval sagor ur Bland tomtar och troll åren 1907-1915\u003c\/i\u003e, Stockholm 1918, akvarellen reproducerad som svartvit mezzotypi mot s 12;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHarald Schiller, \u003ci\u003eJohn Bauer, sagotecknaren\u003c\/i\u003e, Stockholm 1935, omnämnd i texten på s 132, reproducerad i svartvitt, s 81.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför även Elsa Olenius (red), \u003ci\u003eJohn Bauers sagovärld\u003c\/i\u003e, Stockholm 1982 (nyutgåva av 1966 års original-upplaga), där sagan om Dag och Daga återberättas i sin helhet, men illustreras med enbart två andra bilder (s 161 och 165).\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310080868684,"sku":"15985","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15985aaa-min.jpg?v=1699265224"},{"product_id":"madonnan-ger-spelmannen-sin-ena-sko","title":"Madonnan ger spelmannen sin ena sko","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär John Bauer 1915 tecknade denna illustration på uppdrag av \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlunds förlag \u003c\/span\u003estod han på höjden av sin karriär. Sagoserien \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e hade då utgivits varje år sedan 1907, och Bauer var en starkt bidragande orsak till dess enorma popularitet. Med undantag för år 1911 hade han varit bokseriens huvudillustratör och tack vare sin förmåga att tolka och ge gestalt åt de sagor som publicerades där gick han rakt in läsarnas hjärtan och blev därmed hela Sveriges sagokonstnär.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eBauer stammade från en tysk släkt och växte upp i Jönköping. Hans tecknarbegåvning stod tidigt klar för familjen och år 1900 antogs han till Konstakademien i Stockholm. Redan som barn hade Bauer beundrat Albert Engström och då han under studietiden erbjöds arbete som illustratör i skämttidningen \u003ci\u003eSöndags-Nisse\u003c\/i\u003e tackade han ja. Något senare engagerades han även för Bonniers jultidning \u003ci\u003eSnöflingan\u003c\/i\u003e.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eInspirationen till sina sagoillustrationer fann Bauer i hembygdens djupa skogar, men också i främmande länder och städer. Redan 1902 hade han tillsammans med fadern gjort en rundresa i dennes hemtrakter i Bayern, där romantiska medeltidsstäder som Augsburg och Rothenburg ob der Tauber stimulerade hans fantasi och gav honom stoff till stadsmiljöerna i de tidiga sagoillustrationerna. Sex år senare gjorde han i sällskap med hustrun Ester en ny, denna gång årslång resa till Tyskland och Italien, där han kom i kontakt med ungrenässansens linjerena stil. Efter denna resa tycks i synnerhet Domenico Ghirlandaios freskmålningar i kyrkan Santa Maria Novella i Florens ha varit en påtaglig inspirationskälla vid Bauers framställning av prins- och prinsessgestalternas frisyrer och rikt draperade klädedräkter under 1910-talet. I bakgrundens blånande landskap anar vi inflytande från den sydtyska sengotiken. Den engelska prerafaelitrörelsen har troligtvis inte heller lämnat honom opåverkad. \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eDenna akvarell är en originalillustration till Emil Linders saga ”Spelmannen, som fick madonnans guldsko”, vilken publicerades i 1915 års utgåva av \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e. För Bauers del blev det sista gången han medverkade i serien och året därpå utkom den inte alls. Sagan utspelar sig i en liten stad i Tyrolen och handlar om den fattige spelmannen Friedel, som en dag passerar en kyrka, i vilken han får syn på en vacker madonnabild. Uppfylld av beundran inför skulpturen börjar han spela för den, det vackraste han kan. Som tack tar madonnan levande gestalt och skänker Friedel sin ena guldsko. Men när han visar skon för stadens guldsmed är det ingen som tror på hans historia om hur han kommit över den, och Friedel blir dömd till döden. I sista sekunden räddas han av madonnan, som bevisar hans oskuld inför den häpna folkskara som samlats för att bevittna avrättningen. Sagan slutar med orden: ”Och så blev Friedel lössläppt och fick en mängd penningar som ersättning för sitt oförskyllda lidande, varpå han tog sin fiol och vandrade ut i världen för att spela för människorna den underbara låt, för vilken den heliga jungfrun skänkt honom en av sina guldskor.”\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eI den tryckta boken illustreras sagan av \u003cspan class=\"s2\"\u003etvå\u003c\/span\u003e akvareller. Den första, som vi ser här, visar hur Friedel får skon för första gången, inne i kyrkan. Strofen som Bauer illustrerat lyder: ”Han såg den heliga jungfrun böja sig ned och taga av sig den ena skon, som hon med ett hult leende räckte honom.” Den andra illustrationen återger hur madonnan bevisar spelmannens oskuld genom att upprepa undret inför rådet och allt folket. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSkeppsredare Lennart Parkfelt, Göteborg (1968);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat svensk samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJönköpings Läns Museum, \u003ci\u003eJohn Bauer, Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 1968, kat nr 350 (med titeln \u003ci\u003eSpelmannen mottager madonnans gyllene sko\u003c\/i\u003e);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrins Eugens Waldemarsudde, \u003ci\u003eTrollbunden. John Bauer och den magiska naturen\u003c\/i\u003e, sept 2020-jan 2021, kat nr 54.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll. En samling sagor med teckningar av John Bauer\u003c\/i\u003e, Göteborg 1915, avbildad som färgplansch, s\u003cspan class=\"s3\"\u003e \u003c\/span\u003e67;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHarald Schiller, \u003ci\u003eJohn Bauer, sagotecknaren\u003c\/i\u003e, Stockholm 1935, illustrationerna till sagan omnämns i texten på s 146;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGunnar Lindqvist, \u003ci\u003eJohn Bauer\u003c\/i\u003e, utställningskatalog producerad av Jönköpings Läns Museum 1968, akvarellen listad i verkförteckningen, s 53, som kat nr 350 (med titeln \u003ci\u003eSpelmannen mottager madonnans gyllene sko\u003c\/i\u003e);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCarina Rech och Karin Sidén (red), \u003ci\u003eTrollbunden. John Bauer och den magiska naturen\u003c\/i\u003e, Stockholm 2020, avbildad på helsida i färg, s 102, samt listad i verkförteckningen på s 291 som kat nr 54.\u003cspan class=\"s4\"\u003e\u003ca href=\"https:\/\/commons.m.wikimedia.org\/wiki\/Category:Spelmannen_som_fick_Madonnans_guldsko\"\u003e\u003c\/a\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310085816652,"sku":"16035","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16035-min.jpg?v=1699265450"},{"product_id":"stugan-i-skogen","title":"Stugan i skogen","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eTack vare – eller kanske snarare på grund av – sin mångåriga medverkan i \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e har John Bauer gått till konsthistorien som Sveriges främsta sagoillustratör. Efter att han 1915 gjort sitt sista bidrag till den populära sagosamlingen ville han komma vidare i sitt konstnärskap och började ägna sig åt bland annat scenografi. Tyvärr satte en nattlig storm stopp för hans planer i november 1918, då han själv och hans lilla familj omkom i en tragisk fartygsolycka på Vättern.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEtt av John Bauers allra första uppdrag för \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e var att illustrera Harald Östensons \u003ci\u003eSagan om Dag och Daga och Flygtrollet på Skyberget\u003c\/i\u003e. Sagan ingick i bokseriens första nummer, som gavs ut på Jultidnings förlag i Göteborg (senare införlivat med \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlund) 1907 och som innehöll totalt \u003c\/span\u003eåtta sagor och dikter av olika författare.\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003ci\u003eStugan i skogen\u003c\/i\u003e är troligtvis ett av Bauers förarbeten till just den sagan, vilken i boken fick totalt sju illustrationer. Sagan handlar om den osvikliga lojaliteten mellan två syskon, Dag och Daga, som tidigt blev föräldralösa. Tack vare deras tapperhet och rådighet lyckades de klara sig själva i världen, ända tills Dag plötsligt försvann spårlöst en dag då han var ute och jagade. Systern Daga lämnade då den trygga stugan för att ge sig ut och leta efter honom. Efter många långa och svåra strapatser fann hon honom tillfångatagen av det elaka Flygtrollet, som härskade över Skyberget. Med stort mod lyckades hon till slut befria sin älskade bror ur fångenskapen och sagan slutade lyckligt.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eJohn Bauer kom tidigt att utveckla en särskild arbetsmetod för sina sagoillustrationer. Den gick ut på att han började med att teckna små serier av frimärksstora skisser utifrån en grundidé. Skisserna omarbetades och förstorades sedan successivt allteftersom bildidén mognade fram, för att slutligen resultera i den originalakvarell som skulle reproduceras i den tryckta boken. Ju större skissen blev, desto närmare stod den det tryckfärdiga resultatet.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eStugan i skogen\u003c\/i\u003e ligger motivmässigt ganska nära den akvarellversion som förlaget slutligen valde som illustration nummer två till Östenssons saga och som i boken åtföljs av bildtexten \u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare.\u003c\/i\u003e Även måtten är snarlika – den slutgiltiga akvarellen är endast 1,5 cm större. I båda fallen är bildens centrala motiv den lilla stugan som hukar bland höga, mörka furor men som tack vare röken som stiger från skorstenen ändå ger ett hemtrevligt och inbjudande intryck. Från skissens löst tecknade figurer har Bauer sedan utvecklat formen på de båda barnen och deras husdjur, medan den troll-lika gestalten i förgrunden helt uteslutits i den färdiga versionen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eIntressant i sammanhanget är också att Johan Bauer och Harald Östenson efter detta uppdrag skulle komma att inleda ett djupare samarbete. Östensson var egentligen pseudonym för folkskolläraren Per Martin Efraim Pettersson, som var en fantastisk sagoberättare. När han året därpå utgav den egna boken \u003ci\u003ePåsa-Jan, naturkrafternas gunstling samt andra sagor\u003c\/i\u003e, fick Bauer utföra samtliga 30 illustrationer. \u003cspan class=\"s1\"\u003e(CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJönköpings Auktionsverk;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat svensk samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare\u003c\/i\u003e som finns avbildad resp. omnämnd i följande litteratur:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll, \u003c\/i\u003eÅrgång 1, Göteborg 1907, reproducerad i svartvitt, s 7;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eH. W. Tullberg\/Åhlén \u0026amp; Åkerlund, \u003ci\u003eTrettio bilder i mezzotypi till ett urval sagor ur Bland tomtar och troll åren 1907-1915\u003c\/i\u003e, Stockholm 1918, reproducerad som svartvit mezzotypi mot s 12;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHarald Schiller, \u003ci\u003eJohn Bauer, sagotecknaren\u003c\/i\u003e, Stockholm 1935, omnämnd i texten på s 132 samt reproducerad i svartvitt, s 81.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför även Elsa Olenius (red), \u003ci\u003eJohn Bauers sagovärld\u003c\/i\u003e, Stockholm 1982 (nyutgåva av 1966 års original-upplaga), där sagan om Dag och Daga återberättas i sin helhet, men illustreras med enbart två andra bilder (s 161 och 165).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eFör jämförelse:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e\u003cimg height=\"331\" width=\"259\" alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.03_480x480.jpg?v=1699266190\" data-mce-src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.03_480x480.jpg?v=1699266190\"\u003e    \u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\u003ci\u003eStugan i skogen\u003c\/i\u003e\u003cspan\u003e, 16 x 13 cm.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e \u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e \u003cimg data-mce-fragment=\"1\" height=\"291\" width=\"256\" alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.57_480x480.jpg?v=1699266245\" data-mce-src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.57_480x480.jpg?v=1699266245\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare, \u003c\/i\u003e17,5 x 14,5 cm.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310111965516,"sku":"16595","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16595aa-min_1.jpg?v=1699266339"},{"product_id":"tinka-lillfot-gullhar-i-guldkarossen","title":"Tinka-Lillfot-Gullhår i guldkarossen","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDenna akvarell är en av John Bauers originalillustrationer till Vilhälm Nordins saga \u003ci\u003eHerr Birre och trollen\u003c\/i\u003e, som publicerades första gången i boken \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e 1909. Två år tidigare hade Julstämnings förlag i Göteborg (från 1908 införlivat med \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlund) börjat ge ut den än idag så populära \u003c\/span\u003esagosamlingen och man förstod snabbt att den hade framtiden för sig. Läsarna älskade inte bara sagorna, som var skrivna av väletablerade författare som Helena Nyblom, Anna Wahlenberg, Harald Östenson med flera, utan de blev bokstavligt talat förtrollade av John Bauers fantasieggande illustrationer. Förlaget insåg att Bauer var en guldgruva, och fortsatte att löpande kontraktera honom. Med undantag för år 1911 medverkade Bauer i samtliga utgåvor av \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e åren 1907-1915.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär John Bauer skapade den aktuella akvarellen var reproduktionstekniken ännu inte särskilt väl utvecklad i Sverige. För att säkerställa att färgåtergivningen i trycket motsvarade hans intentioner valde Bauer därför att arbeta i en mycket begränsad färgskala, dominerad av skiftande nyanser av sepiabrunt i kombination med ljusa gråblå eller guldgula toner. Bara några år senare (1912) skedde radikala förbättringar på det trycktekniska området, vilket medförde att Bauer successivt kunde utöka bildernas färgspektrum. Vid det laget hade han dock redan fångat svenska folkets hjärtan genom sin fenomenala förmåga att tolka sagornas innehåll och gestalta de miljöer och karaktärer som beskrevs i dem. Den förmågan krävde egentligen inga färger – läsarens fantasi kickades igång redan genom bildernas starka form- och känslouttryck.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNordiska folksagor utgår ofta från sensmoralen att vem som helst genom mod, list och\/eller vänlighet kan besegra sina motståndare. \u003ci\u003eSagan om Herr Birre och trollen\u003c\/i\u003e har ungefär samma upplägg. Den handlar om den fine Herr Birre som bor granne med några troll, som egentligen inte är elaka men så dumma och klunsiga att de ofta besvärar honom. Men när den vackra flickan Tinka-Lillfot-Gullhår, som Herr Birre bjudit in att bo på gården, blir bortförd av en rövare ber han trollen om hjälp. De befriar flickan, och som tack lär Herr Birre trollen flera praktiska färdigheter som är till så stor nytta och glädje för dem att de aldrig mer orsakar honom några bekymmer.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003cspan class=\"s2\"\u003eI 1909 års utgåva av \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e illustreras sagan \u003ci\u003eHerr Birre och trollen\u003c\/i\u003e med sammanlagt sex akvareller och en svartvit vinjett. Vår akvarell visar det ögonblick då Tinka-Lillfot-Gullhår förs bort av rövaren Domp-Domp-Dubbeldomp i hans gyllene vagn. Illustrationen åtföljs av följande text: \u003c\/span\u003e”Snart lyfte Domp-Domp-Dubbeldomps betjänt upp henne i guldkarossen och i väg bar det så det dånade i skogen”. \u003cspan class=\"s1\"\u003e(CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eTroligen Fru Maja Åkerlund eller generalkonsul Erik Åkerlund (se Konstakademiens utställningskatalog 1934). T.o.m. år 1910 ägde förlaget rätten till samtliga John Bauers originalillustrationer i \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eJohn Bauer Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 1934, troligen identisk med något av katalognumren 132-136.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll, \u003c\/i\u003eÅrgång 3, Göteborg 1909, reproducerad på s 13.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310128185676,"sku":"16888","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16888aa-min.jpg?v=1699266817"},{"product_id":"suzanne-pa-forstubron-1","title":"Suzanne på förstubron","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eCarl Larsson är utan tvekan en av Sveriges mest kända och älskade konstnärer. Hans skildringar av den egna familjen och deras hem i Sundborn i Dalarna har ibland rentav beskrivits som en del av vår svenska identitet. Genom den internationella spridningen av Carl Larssons egna böcker har gården Lilla Hyttnäs i Sundborn dessutom blivit ett av världens mest kända konstnärshem.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eSuzanne på förstubron\u003c\/i\u003e föreställer Carl Larssons äldsta dotter Suzanne där hon sitter och syr vid ingången till det berömda huset. För Larsson hade motiven från Sundborn kommit att bli svaret på den fråga som alla de från Paris hemvändande konstnärerna ställde sig; nämligen hur man med utgångspunkt i den franska \u003ci\u003eplain air\u003c\/i\u003e-rörelsen skulle kunna skapa en ny, genuint nationell, svensk konst. Larssons ljusa, lättsamma skildringar av sitt eget lantliga familjeliv, inramat av en helt ny sorts inredningsideal, blev snart omåttligt populära och har alltsedan dess uppfattats som sinnebilden för en typiskt svensk livsstil. \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSuzanne föddes sommaren 1884, medan Carl och hans hustru Karin fortfarande bodde i den franska byn Grez-sur-Loing. När hon var nio månader gammal beslöt familjen att flytta tillbaka till Sverige, men först 1901 bosatte de sig permanent i Sundborn. Under tiden växte den Larssonska barnaskaran stadigt, och de sammanlagt åtta barnen fick alla finna sig i att i tur och ordning sitta modell för pappa konstnären, som aldrig tycks ha tröttnat på att avbilda dem.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDå \u003ci\u003eSuzanne på förstubron\u003c\/i\u003e målades sommaren 1910 var familjen inte längre samlad på samma sätt som tidigare. Nästan alla barnen var mer eller mindre vuxna och några hade redan lämnat föräldrahemmet. Suzanne hade hunnit bli 26 år gammal. Tidigare samma år hade hon tagit sin sjuksköterskeexamen som Röda kors-syster på Sophiahemmet i Stockholm. Nu arbetade hon i Domnarvet, men när hon hade tid och tillfälle kom hon på tillfälliga besök i Sundborn. Just den här sommaren var hela familjen samlad för en kort period i mitten av augusti. Med stor sannolikhet var det då som Carl Larsson passade på att porträttera Suzanne där hon satt på verandan med sin sömnad. Målningens djärva perspektiv och kontrastrika kolorit rönte omedelbart stor uppmärksamhet och redan på hösten samma år ställdes den ut i Berlin. Sedan dess har målningen visats på ett stort antal betydande utställningar över hela världen. (VS\/CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003cbr\u003eBerlin, 1910 (enligt Ulwa Neergaard);\u003cbr\u003eHelsingfors och Åbo, \u003ci\u003eCarl Larsson-utställningar, \u003c\/i\u003e1913, kat nr 70;\u003cbr\u003eCharlottenborg, Köpenhamn, \u003ci\u003eSvenska Konstutställningen,\u003c\/i\u003e nov – dec 1916, kat nr 443;\u003cbr\u003eLiljevalchs Konsthall\u003ci\u003e, \u003c\/i\u003eStockholm,\u003ci\u003e Carl Larsson. Minnesutställning\u003c\/i\u003e, mar-apr 1920, kat nr 240;\u003cbr\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Larsson – 100 år, Minnesutställning, \u003c\/i\u003e1953, kat nr 320;\u003cbr\u003eLunds Konsthall, \u003ci\u003eCarl Larsson,\u003c\/i\u003e 1970\/71, kat nr 94;\u003cbr\u003eGöteborgs konstmuseum, \u003ci\u003eCarl Larsson, \u003c\/i\u003eapril 1971, kat nr 89;\u003cbr\u003eAmos Anderssons Konstmuseum, Helsingfors, \u003ci\u003eCarl Larsson, \u003c\/i\u003eokt 1981 − jan 1982, kat nr 64;\u003cbr\u003eThe Brooklyn Museum, New York, \u003ci\u003eCarl Larsson\u003c\/i\u003e, nov 1982− jan 1983, kat nr 47;\u003cbr\u003eBlaafarvevaerket, Modum Norge, \u003ci\u003eSommaren med Carl Larsson, \u003c\/i\u003e1989;\u003cbr\u003eÅrhus Art Museum, Århus, Danmark, \u003ci\u003eJulen med Carl Larsson\u003c\/i\u003e, nov 1989 – jan 1990;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003cbr\u003e\u003c\/span\u003eNationalmuseum Stockholm\u003ci\u003e Carl Larsson\u003c\/i\u003e, feb – maj 1992, kat nr 99;\u003cbr\u003eGöteborgs konstmuseum, \u003ci\u003eCarl Larsson\u003c\/i\u003e, jun – sep 1992, kat nr 99;\u003cbr\u003eYamato Transport Co. LTD, Fine arts Division, Japan,\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e\u003ci\u003eExhibit Carl Larsson\u003c\/i\u003e, 1994, kat nr 49;\u003cbr\u003eVictoria and Albert Museum, London, \u003ci\u003eCarl and Karin Larsson: Creators of the Swedish Style, \u003c\/i\u003eokt 1997 – jan 1998, kat nr 104;\u003cbr\u003eTikanojas konsthem, Vasa, Finland, 2003;\u003cbr\u003eBergen Konstmuseum Norge, 2005;\u003cbr\u003eKunsthalle der Hypo Kulturstiftung, München, 2006.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHans-Curt Köster, \u003ci\u003eCarl Larssons värld \u003c\/i\u003e\/\u003ci\u003eThe world of Carl Larsson, \u003c\/i\u003eKönigstein im Taunus 1982, avbildad i färg, s 144;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eTorsten Gunnarsson (red.), \u003ci\u003eCarl Larsson\u003c\/i\u003e, Wiken 1992, kommenterad och avbildad i färg, s 53;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMichael Snodin \u0026amp; Elisabet Stavenow-Hidemark, \u003ci\u003eCarl and Karin Larsson: Creators of the Swedish style\u003c\/i\u003e, London 1997, omnämnd och avbildad i färg, s 41;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eUlwa Neergaard, \u003ci\u003eCarl Larsson: signerat med pensel och penna\u003c\/i\u003e, Falun 1999, avbildad i färg, 453, samt listad och beskriven i verkförteckningen, s 128, som kat nr 1372.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL LARSSON (1853-1919)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310135329100,"sku":"15669","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15669-min1_1_-min.jpg?v=1707390325"},{"product_id":"aftonrodnad","title":"Aftonrodnad","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLiksom flera av sina samtida kollegor hyste Carl Larsson en särskild vurm för 1700-talet. Intresset kan skönjas på flera sätt. Exempelvis inredde han gärna sina ateljéer och sina hem med möbler i rokoko och gustaviansk stil, om än blandade med hemvävda trasmattor, gammaldags krukväxter och färgstarka textilier på det typiskt larssonska sätt som utmärker hans och hustru Karins (född Bergöö) interiörskapande. Även Larssons måleri bär emellanåt tydliga spår av hans fascination för 1700-talet. I ett flertal figurmålningar har han låtit modellerna ikläda sig dräkter av 1700-talssnitt. Mer påtagligt manifesterades Larssons intresse för epoken i samband med uppdraget att vid 1890-talets mitt förse Nationalmuseums trapphall med fresker med motiv ur museets historia. Då fick han anledning att i detalj studera 1700-talets dräktskick, eftersom han bland annat framställde drottning Lovisa Ulrika, Carl Gustaf Tessin, Gustav III och Carl Michael Bellman.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eAftonrodnad\u003c\/i\u003e knyter på sätt och vis an till Carl Larssons intresse för historiserande stilar och motiv. De båda kvinnornas klädedräkt framstår som ganska märklig. Den vita spetsmössan med stora, svarta rosetter som bärs av den yngre kvinnan (enligt konstnären själv hans svägerska Stina Bergöö) ser mycket ålderdomlig åt, medan den äldre kvinnans huvudbonad inte ens känns svensk. Tillsammans med det fotsida, vita förklädet påminner hennes klädsel mest om de nordfranska bondkvinnor som Larsson flera gånger avbildade under sina tidigare vistelser i Frankrike. Detta gör motivet en smula förbryllande. Det är som om konstnären medvetet ville blanda fransk friluftsrealism med en nationellt klingande fantasi.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär Carl Larsson målade \u003ci\u003eAftonrodnad\u003c\/i\u003e var han sedan två år tillbaka i Sverige, efter att ha tillbringat större delen av perioden 1877-1885 i Frankrike. Närmast kom han från byn Grez-sur-Loing, där han sommaren 1882 lärt känna Karin. Det var också där som det unga paret först bildade gemensamt bo och det var där som båda började måla i den friska, franska friluftsstil som i svensk konsthistoria kommit att förknippas så starkt med just Grez-sur-Loing. I \u003ci\u003eAftonrodnad\u003c\/i\u003e dröjer sig Carl Larsson onekligen kvar i Grez-stilen, men platsen för motivet är inte längre den lilla franska byn, utan badorten Apelviken utanför Varberg på den svenska Västkusten. Under åren 1886-88 och 1891-93 arbetade Larsson periodvis som vikarierande lärare, huvudlärare och till och med rektor vid Valands konstskola i Göteborg. Under de perioderna bodde han, Karin och barnen på olika adresser, bland annat i Göteborg och på Marstrand, men sommaren 1887 hyrde de ett litet hus vid Apelviken. Året innan Karin for till Grez hade hon tillbringat en hel sommar i Varberg, där hon tillsammans med konstnärsvännen Anna Palm upptäckte de måleriska möjligheter som Västkusten erbjöd. Även Carl Larsson blev snabbt förtjust i Apelviken. Enligt hans egna memoarer uppskattade han baden och möjligheterna till trivsam familjesamvaro där, men varken stranden eller det omgivande kustlandskapet tycks ha lockat honom som konstnärligt motiv. I stället intresserade han sig, åtminstone i detta fall, för själva orten. I ett påtagligt franskt manér och med lätt och säker hand skildrar han här sin kärlek till de idylliska husen, med sina små stenmursomgärdade trädgårdar och vildvuxna blomstertäppor, som påminde så mycket om de franska byar han alltid trivts så bra i. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGöteborgs Konstförening (inköpt på Konstnärsförbundets utställning i Göteborg 1887 för 700 kr);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSkeppsredare Anders Smith, Stockholm (omkring 1945);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eBukowski Auktioner AB, Stockholm, auktion 552, \u003ci\u003eInternationella Vårauktionen\u003c\/i\u003e, 26 - 29 maj 2009, kat nr 85; privat svensk samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eValandhuset, Göteborg, \u003ci\u003eKonstnärsförbundets utställning\u003c\/i\u003e, 1 sep−31 okt 1887, kat nr 80;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eNationalmuseum, Stockholm, \u003ci\u003eOpponenterna av 1885 - Utställning till sextioårsminnet av det första moderna genombrottet i svensk konst\u003c\/i\u003e, 16 mar−16 maj 1945, kat nr 312;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Larsson 100 år - Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 1953, kat nr 95 (med titeln \u003ci\u003eAftonrodnad på flickans kind\u003c\/i\u003e);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFondation de l'Hermitage, Lausanne, Schweiz, \u003ci\u003eImpressions du Nord: la peinture scandinave 1800-1915\u003c\/i\u003e, 27 jan− 22 maj 2005 (med titeln \u003ci\u003ePaysage avec figures\u003c\/i\u003e).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSixten Strömbom, \u003ci\u003eKonstnärsförbundets historia vol I\u003c\/i\u003e, Stockholm 1945, omnämnd s 264;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003ci\u003eCarl Larsson - Skildrad av honom själv i text och bilder - En krönika sammanställd av Harriet och Sven Alfons\u003c\/i\u003e, Stockholm 1952, avbildad på halvsida, s 123;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eUlwa Neergaard, \u003ci\u003eCarl Larsson, signerat med pensel och penna\u003c\/i\u003e, Stockholm 1999, omnämnd s 100 samt upptagen i katalogdelen, under år 1887, som kat nr 301.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL LARSSON (1853-1919)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310152958284,"sku":"17062","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17062ejram-min.jpg?v=1699267865"},{"product_id":"scen-ur-gustav-iii-s-helmfelt","title":"Scen ur Gustav III:s ”Helmfelt”","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSedan Pehr Hilleström 1776 engagerats som kunglig hovmålare hos den kulturintresserade Gustav III blev det naturligt att även scener ur scenkonstens värld introducerades i hans motivsfär. Hilleström har skildrat ett stort antal teater- och operaframträdanden från sin samtid, vanligen med samma minutiösa sinne för detaljer som han tidigare visat i sina interiör- och genremålningar. Genom Hilleströms måleri kan den teaterhistoriskt intresserade få en god uppfattning om hur 1700-talets skådespel gestaltade sig, såväl gällande scenografi, kostymer och rekvisita som avseende skådespelarnas gestik.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eGustav III:s vurm för scenkonsten begränsade sig inte enbart till att besöka teater- och opera-föreställningar. Med stort engagemang arrangerade han exempelvis påkostade karusellspel, som kunde pågå i flera dagar. Han stod också gärna själv på scenen (i ledande roller förstås) och han lät sätta upp ett flertal mer eller mindre egenhändigt skrivna teaterstycken, varav några tonsattes. Som utgångspunkt för sina dramer tog kungen gärna historiska personer, som han själv beundrade och\/eller vars öde fascinerade honom. Ett gott exempel på det är Simon Grundel-Helmfelt, som är huvudperson i vårt drama och i den målning som behandlas här.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSimon Grundel-Helmfelt (1617-1677) var son till borgmästaren i Stockholm Jacob Grundell. Han tog värvning och kämpade som svensk artilleriofficer vid Lennart Torstenssons sida i 30-åriga krigets slutfas. Senare gjorde han karriär vid Karl XI:s hov, och 1674 upphöjdes han av denne till friherre med namnet Helmfelt. Efter många bedrifter stupade Helmfelt i slaget vid Landskrona 1677 och begravdes året därpå i Storkyrkan i Stockholm. Enligt Gustav III var Helmfelt en hjälte, och det skådespel han skapade om honom byggde på föreställningen att det var på grund av diverse tragiska omständigheter och missförstånd som Helmfelt förlorat kontakten med sin familj. Kulmen på det drama som kungen skrev inträffar när den förlorade sonen till slut återförenas med sin far och får dennes förlåtelse. Den historiska sanningen i berättelsen var dock troligtvis en smula friserad. Enligt andra källor hade borgmästare Grundels son på grund av en del oegentligheter måst fly landet och byta namn. (Winqvist\/Kruse, s 37). Att han senare blev framgångsrik i krigen på tysk mark och adlades finns det däremot ingen anledning att betvivla.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eGustav III:s drama \u003ci\u003eHelmfelt\u003c\/i\u003e hade sitt uruppförande på Ulriksdals (enligt andra källor Gripsholms) slottsteater i januari 1783 med skådespelare hämtade från kungens hov. Under de närmast påföljande åren arbetade Pehr Hilleström med att skildra scener ur skådespelet. 1785 målade han en snarlik version av samma scen som visas här. Den hängde ursprungligen på Gripsholms slott och införlivades 1866 i Nationalmuseums samlingar (NMGrh 276). Om den målningen har Hilleströms samtida levnadstecknare, arkivforskaren Sigfrid Gahm Persson, skrivit:\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e”Denna tavla gör herr Kungl. Hovmålaren Hilleström mycken heder ty den blir icke allenast välgjord utan och dt som är dygden och det förnämsta i alla sådana målningar, att alla passioner äro här på det livligaste uttryckta, så att man tydligt igenkänner faderns häpenhet vid det att sonen sig upptäcker …” (Winqvist\/Kruse, s 24).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDen episod i handlingen som Hilleström återger i åtminstone fyra av de sju målningarna (inklusive vår) är själva slutscenen, vilken hämtats från akt 5, scen 4. Här skildras hur Helmfelt knäfaller framför sin far, som efter att inte ha sett sin son på 17 år drabbas av en våldsam sinnesrörelse. Bådas gester är som alltid i den gustavianska teatertraditionen starkt överdrivna, men med tanke på 1700-talsscenernas begränsade belysningsmöjligheter var det säkert nödvändigt för att publiken skulle kunna hänga med i handlingen.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI Hilleströms egenhändiga förteckning över sitt livsverk, upprättad 1810, upptas inte mindre än sju målningar med motiv ur \u003ci\u003eHelmfelt\u003c\/i\u003e (nr 415, 425, 482, 516, 543, 549 samt 594). Två av dem tillhör idag Nationalmuseum och kallas där \u003ci\u003eGustaf Mauritz Armfelt och Johan de Besche\u003c\/i\u003e efter namnen på de två skådespelarna. Då den ena av NM-målningarna visades på deras utställning \u003ci\u003ePehr Hilleström\u003c\/i\u003e 1979 katalogiserades den som ett rollporträtt och man kan där, till skillnad från vår version av motivet, tydligt känna igen den vackre unge Armfelts drag i den knäböjande figuren. En icke närmare beskriven \u003ci\u003eScen ur ”Helmfelt eller Den återfundne sonen” drama af Gustaf III\u003c\/i\u003e visades på Liljevalchs 1929 och tillhörde då, enligt den tillhörande katalogen, Kungl. Teatern i Stockholm. En annan, privatägd version av motivet, är mer lik vår aktuella målning. Om Hilleström målade vad han såg, får vi utgå ifrån att rollbesättningen inte alltid var densamma. \u003ci\u003eHelmfelt\u003c\/i\u003e uppfördes även på Bollhusteatern i Stockholm 1788 och möjligen är det den uppsättningen som återspeglas här.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eIntressant nog benämns det aktuella skådespelet av Hilleström själv i hans egen verkförteckning omväxlande som ”operan Helmfeldt” och enbart ”Helmfeldt”. Då stycket enligt dagens vetande aldrig tonsattes, torde det riktigaste vara att kalla det för drama. Men tittar man noga på de olika versionerna av motivet ser man att i två av dem (varav vår målning är den ena) har konstnären avbildat pukor och trumpeter, som inte finns i Nationalmuseums målningar. Kanske var det så att skådespelet hade (eller senare fick) vissa musikaliska inslag trots allt, vilket skulle kunna förklara varför Hilleström ibland talade om ”opera”. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGeneralkonsul Josef Sachs (1872-1949). J. Sachs var en framstående affärsman och filantrop. Han grundade bland annat varuhuset NK och donerade medel till uppförandet av Sachsska barnsjukhuset i Stockholm.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eGustavianskt skildrat av Pehr Hilleström\u003c\/i\u003e, 1929, kat nr 324.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eGerda Cederblom, \u003ci\u003ePehr Hilleström som kulturskildrare\u003c\/i\u003e, Stockholm 1927, konstnärens egenhändiga verkförteckning från år 1810 (i avskrift hos Cederblom, del I) upptar sju målningar med motiv ur ”operan Helmfeldt” (415, 425, 516 och 594) resp ”Helmfeldt” (482, 543 och 549);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs utställningskatalog nr 78, \u003ci\u003eGustavianskt skildrat av Pehr Hilleström\u003c\/i\u003e, Stockholm 1929, omnämnd i verkförteckningen på s 51 som kat nr 324 samt avbildad i svartvitt i planschdelen;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eBeijer, A. och Hilleström, G; \u003ci\u003eGustaviansk teater skildrad av Pehr Hilleström\u003c\/i\u003e, Malmö 1947, motivet omnämnt på s 62. Jämför även illustrationen på s 63.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMargareta Winqvist och Hans Kruse (red), \u003ci\u003ePehr Hilleström\u003c\/i\u003e, NM Stockholm 1979, motivet omnämnt på s 23-24.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003eFör jämförelse:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cimg alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17063-min_480x480.jpg?v=1699277096\" style=\"display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cimg alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Group3_7_-min_480x480.png?v=1699277111\" style=\"display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e(1) , (2) , (3)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e(1) \u003ci\u003eGustaf Mauritz Armfelt och Johan de Besche \u003c\/i\u003e(NMGrh 276)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e(2) \u003ci\u003eGustaf Mauritz Armfelt och Johan de Besche \u003c\/i\u003e(NMGrh 277) \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e(3) \u003c\/span\u003e\u003ci\u003eScen ur Helmfelt\u003c\/i\u003e (privat ägo)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"PEHR HILLESTRÖM (1732-1816)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310343536972,"sku":"15206","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15206-min.jpg?v=1699276788"},{"product_id":"tornerspel","title":"Tornerspel","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor och äventyrsberättelser, såsom \u003ci\u003eGullivers resor\u003c\/i\u003e, \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och \u003ci\u003eBaron von Münchhausens äventyr\u003c\/i\u003e. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok,\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner ur Högfeldts egen fria bildproduktion och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eMed säker blick både för vardagens glädjeämnen och för dess förtretligheter kunde Robert Högfeldt enkelt locka fram komiska infallsvinklar även i situationer som egentligen är eller har varit på blodigt allvar. I \u003ci\u003eTornerspel\u003c\/i\u003e har han tagit ut svängarna ordentligt och driver ohämmat med medeltidens högstämda riddarideal. Här ligger såväl de båda stridande ungherrarna som deras ädla springare helt utslagna på marken medan prinsessan, om vars gunst de kämpat så tappert, oblygt låter sig uppvaktas av en hovmusikant. I motsats till många av Högfeldts humoristiska trollmotiv är denna akvarell inte gullig. Snarare vilar ett löjets skimmer över den – ett löje som kanske inte bara väcks av den överdrivet dråpliga situation som utmålas här, utan av hela den urmodiga företeelsen med kämpalekar på liv och död. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eRobert Högfeldt, \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e, Stockholm 1943, avbildad som färgplansch nr 16.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313088381260,"sku":"14300","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14300ejram-min.jpg?v=1699347342"},{"product_id":"utforsakande-katt","title":"Utförsåkande katt","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI denna akvarell knyter Högfeldt an till ett tema som han behandlat många gånger tidigare: utförsåkare som med varierande skicklighet och kroppshållning susar ner för en skidbacke. I vanliga fall är det dock glada och rödkindade ”gubbar” eller troll vi ser ägna sig åt detta nöje. Här är det i stället en katt, som med ett svårtydbart uttryck av förvåning och skräckblandad förtjusning balanserar på bakbenen medan snön yr runt tassarna, som han på något märkligt vis helt osynligt lyckats spänna fast på laggarna. Det lustiga motivet är ovanligt till och med för att vara av Högfeldt, men inte mindre charmerande för det. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313125736780,"sku":"15364","price":25000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15364ejram-min.jpg?v=1699347855"},{"product_id":"poeten","title":"Poeten","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor och äventyrsberättelser, såsom \u003ci\u003eGullivers resor\u003c\/i\u003e, \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och \u003ci\u003eBaron von Münchhausens äventyr\u003c\/i\u003e. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok,\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner ur Högfeldts egen fria bildproduktion och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eHumorn i Robert Högfeldts akvareller är inte alltid uppenbar – ibland döljer sig det humoristiska i motivets tvetydighet. \u003ci\u003ePoeten\u003c\/i\u003e är ett utmärkt exempel på detta. För det är inte helt lätt att tolka ansiktsuttrycket hos den sportklädda unga damen som tagit en paus under sin utflykt till naturen. Där sitter hon i godan ro och mumsar på sin medhavda matsäck när hon plötsligt överöses av känslosvallande tirader från ynglingen i hennes sällskap. Man kan ju undra vad det är han proklamerar med sådant patos? Är det möjligen en kärleksförklaring eller rentav ett frieri? Eller en hyllningsdikt till våren, som just kommit? Eller kanske en egenkomponerad sång? Oavsett vilket så tycks damen ifråga inte bli särskilt road eller ens förvånad över det som sker. Hennes minspel förmedlar snarare en reaktion av typen: ”åh nej, nu börjar han igen!”\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e(CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313149690188,"sku":"15368","price":38000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15368ejram-min.jpg?v=1699347988"},{"product_id":"festsallskap","title":"Festsällskap","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor och äventyrsberättelser, såsom \u003ci\u003eGullivers resor\u003c\/i\u003e, \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och \u003ci\u003eBaron von Münchhausens äventyr\u003c\/i\u003e. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok,\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner ur Högfeldts egen fria bildproduktion och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eHumorn i Robert Högfeldts akvareller är inte alltid uppenbar – ibland döljer sig det humoristiska i motivets tvetydighet. \u003ci\u003ePoeten\u003c\/i\u003e är ett utmärkt exempel på detta. För det är inte helt lätt att tolka ansiktsuttrycket hos den sportklädda unga damen som tagit en paus under sin utflykt till naturen. Där sitter hon i godan ro och mumsar på sin medhavda matsäck när hon plötsligt överöses av känslosvallande tirader från ynglingen i hennes sällskap. Man kan ju undra vad det är han proklamerar med sådant patos? Är det möjligen en kärleksförklaring eller rentav ett frieri? Eller en hyllningsdikt till våren, som just kommit? Eller kanske en egenkomponerad sång? Oavsett vilket så tycks damen ifråga inte bli särskilt road eller ens förvånad över det som sker. Hennes minspel förmedlar snarare en reaktion av typen: ”åh nej, nu börjar han igen!”\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e(CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313156833612,"sku":"15699","price":38000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15699ejram-min.jpg?v=1699348084"},{"product_id":"susanna-i-badet","title":"Susanna i badet","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eSusanna i badet \u003c\/i\u003ebygger på samma gammaltestamentliga berättelse som \u003ci\u003eSusanna\u003c\/i\u003e \u003ci\u003eoch gubbarna\u003c\/i\u003e. Den sedelärande historien handlar i grunden om rättvisa. Två äldre män tjuvkikade på en kvinna medan hon tvättade sig. När hon avvisade deras närmanden försökte de hämnas på henne genom att anklaga henne för äktenskapsbrott, men blev till slut själva straffade för mened efter att de lämnat motstridiga uppgifter när de förhördes var för sig. Det obehagliga ämnet har ofta behandlats i konsten, oftast med en tydlig sensmoral. Men Robert Högfeldt går som vanligt mot strömmen. Han tar humorn till hjälp för att avväpna de obehagliga gubbarna. Här tydliggör han deras löjliga enfald där de tandlöst gapskrattande bligar dumt på den rundhyllta skönheten. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313164894540,"sku":"15704","price":38000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15704ejram-min.jpg?v=1699348205"},{"product_id":"st-goran-och-draken","title":"St. Göran och draken","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDivor av alla de slag är förstås tacksamma att göra narr av. Här har Högfeldt tagit sig an ett sådant tema, fast som vanligt på sitt litet speciella vis. I hans version av helgonlegenden om Sankt Göran är prinsessan allt annat än en späd och svag liten krake som måste räddas undan en blodtörstig best. Här verkar det snarare som om draken är hennes knähund, som hjälper henne att hålla ovälkomna beundrare på avstånd. Fast när hjälten riktar det dödande hugget mot det stackars odjuret tycks prinsessan inte vara särskilt bedrövad över det heller. Hon fortsätter bara helt oberört att blåsa sina rökringar medan hon på avstånd betraktar dramat, bekvämt utsträckt på sina mjuka sängbolster. Hon är i sanning en tvättäkta diva! (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313176396108,"sku":"15849","price":65000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15849utan-min.jpg?v=1699348317"},{"product_id":"konsert-vid-sjon","title":"Konsert vid sjön","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNäcken, eller Ägir som han också kallas i Nordisk mytologi, är bara ett av många naturväsen som Högfeldt med förtjusning inkluderade i sin redan tättbefolkade fantasivärld. Men Högfeldts Ägir är vare sig någon ful gammal gubbtjyv som lurar i vassen, eller någon skrämmande jätte som härskar över sjöar, hav och större vattendrag. Snarare framställs han som en rätt gladlynt och småputtrigt trivsam herre där han sitter på sin flotte med lyran i högsta hugg. I sällskap har han sin maka Ran och tre av deras nio döttrar, och alla sjunger de för full hals. Det är helt uppenbart att avsikten med deras sång inte är att locka den andäktiga åhörarskaran ner i djupet, utan blott och bart att roa och underhålla dem. Traktens alla troll och trollungar har mangrant samlats på sjöstranden för att åtnjuta konserten som Sjöguden och hans familj med stor inlevelse framför. Och det är minsann inte bara de små trollöronen som bjuds på fägring. Med sina nätstrumps-liknande fiskstjärtar och sjögräsgröna hår harmonierar de förtjusande naturvarelserna på ett underbart sätt med den grönskande omgivningen. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313192747340,"sku":"16148","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16148-min.jpg?v=1699348510"},{"product_id":"frieriet","title":"Frieriet","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI \u003ci\u003eFrieriet \u003c\/i\u003edriver Robert Högfeldt med den klassiska sagoschablon som avslutas med orden ”Så fick prinsen sin prinsessa till slut och så levde de lyckliga i alla sina dagar.” Men slutar satiren verkligen där? Låt oss titta närmare på den stolte ädlingen, som så modigt påbörjat sin klättring uppför tornet där prinsessan förmodas hållas inlåst. Är han verkligen en prins, eller är han ”bara” en kringresande trubadur som iklätt sig en herremans hatt och värja? Har han verkligen den status och de egenskaper (såväl fysiska som intellektuella) som krävs för den uppgift han åtagit sig? Nja, prinsessan verkar faktiskt tveka. Friarens uppenbara misslyckande ter sig dessutom extra löjligt, eftersom han sett till att skaffa sig en stor publik till den högtidliga tilldragelsen. Så kan det gå, när man blåser upp sitt ego och\/eller överskattar sin förmåga. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313240129868,"sku":"14815","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14815ejram-min.jpg?v=1699348940"},{"product_id":"forkyld","title":"Förkyld","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eFörkyld\u003c\/i\u003e knyter an till ett tema som Högfeldt behandlat många gånger: glada och rödkindade utförsåkare som med varierande skicklighet och kroppshållning susar ner för en skidbacke. Just i det här fallet får dock huvudpersonen i bilden lov att avstå, eftersom han inte verkar vara helt kry. Men eftersom vi inte ser hans ansiktsuttryck vet vi egentligen inte hur han känner inför det. Kanske är han rentav själaglad att han slipper? (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eÅmells temautställning \u003ci\u003eRobert Högfeldt\u003c\/i\u003e, 2002, kat nr 24.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313249534284,"sku":"15366","price":45000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15366ejram-min.jpg?v=1699349057"},{"product_id":"dassbygget","title":"Dassbygget","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldts komik tar sig många olika uttryck. I vissa av hans bilder ligger den humoristiska twisten inte så mycket i figurernas minspel, gester eller åthävor som i själva den situation som framställs. \u003ci\u003eDassbygget\u003c\/i\u003e är ett gott exempel. För i en så delikat gemensam angelägenhet som att bygga ett funktionellt och trivsamt hemlighus är förstås hela familjen – eller kanske till och med hela byn? – engagerad. Alla hjälper till efter bästa förmåga. En gubbe spikar fast vindflöjeln med stöd (såväl bildligt som bokstavligt) av en yngre förmåga. Över taknocken hänger en annan gubbe som är i färd med att fästa takpappen, ivrigt påhejad av kvinnan som står i fönstret nedanför och samtidigt passar på att inspektera taket underifrån. Hennes lille son tycks däremot vara helt ointresserad av taket. Hans blick är riktad mot gubben som mejslar fram ett hjärta på dassdörren och som är så strängt upptagen av sin syssla att han inte märker att den unga damen längst till höger nästan storknar av ansträngning där hon står och stöttar (eller tror sig stötta) hela bygget. Finns här månne en dold ironi som låter sig översättas till andra, mer verkliga vardagssituationer?\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e(CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eÅmells temautställning \u003ci\u003eRobert Högfeldt\u003c\/i\u003e, 2002, kat nr 34.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313267065164,"sku":"15372","price":45000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15372ejram-min.jpg?v=1699349200"},{"product_id":"de-tre-gracerna","title":"De tre gracerna","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eDe tre gracerna\u003c\/i\u003e är ett motiv hämtat från den grekiska mytologin. Föreställningen om\u003cspan class=\"s2\"\u003e \u003ca href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Aglaia\"\u003e\u003cspan class=\"s3\"\u003eAglaia\u003c\/span\u003e\u003c\/a\u003e\u003c\/span\u003e\u003cspan class=\"s4\"\u003e (”den glänsande”), \u003ca href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Eufrosyne\"\u003eEufrosyne\u003c\/a\u003e (”den muntra”) och \u003ca href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Thalia_(charit)\"\u003eThalia\u003c\/a\u003e (’den blomstrande’)\u003c\/span\u003e som tillsammans utgjorde behagets och glädjens gudinnor var förstås ett frestande tema för konstnärer. Botticelli, Rafael, Rubens och många fler har avbildad dem dansandes och skrattandes och naturligtvis alltid nakna.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003cspan class=\"s4\"\u003eGracerna förknippas med livets behagligare sidor: lek, spel, fester och lycka. De representerade även positiva egenskaper som visdom, skönhet, kärlek, glädje och charm.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI Robert Högfeldts tappning är gracerna dock inte helt självklara i sina roller, eftersom han har roat sig med att blanda ihop de grekiska myterna och stoppat in herden Paris i bilden också. Paris har huvudbry: de olympiska gudinnorna Hera, Athena och Afrodite har nämligen gett honom det knepiga uppdraget att avgöra vem av dem som är vackrast. Som tecken på sitt val ska han överlämna ett gyllene äpple. Här sitter nu Paris som åsnan mellan hötapparna, medan gracerna\/gudinnorna kråmar sig framför honom för att vinna hans gunst. Stackars Paris, vilken vånda de tre skönheterna utsätter honom för! (CEÖ)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313299145036,"sku":"15705","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15705-min.jpg?v=1699349491"},{"product_id":"hos-antikhandlaren","title":"Hos antikhandlaren","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts barnslig, intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eHos antikhandlaren\u003c\/i\u003e tillhör en annan repertoar än den som man normalt möter i Robert Högfeldts trollvärld. Här saknas ett dråpligt innehåll eller underfundig humor, och tecknarstilen präglas av realistiska drag. \u003ci\u003eHos antikhandlaren\u003c\/i\u003e skildrar en troligtvis verserad antikhandlare i sin naturliga miljö i en klassisk, gammeldags antikhandel som dignar av dyrbara ting. Lokalen är fylld av allt man kan tänka sig hitta i en antikhandel av rang: tavlor, urnor, förgyllda ljusstakar, rokokomöbler, konsolbord, golv- och bordsur. Högfeldt har fångat antikhandlaren mitt i förhandlingsögonblicket. En elegant dam i pälsbrämad kappa har precis plockat upp en pokal i glas. Man föreställer sig att antikhandlaren förklarar föremålets historia, proveniens, inneboende värde som konsthantverk och slutligen, ett gott pris. Kvinnan mäter den med sin blick, fingrar på glaset. Blir det affär? Det låter Robert Högfeldt vara osagt. (CEÖ\/ME)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313314873676,"sku":"15850","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15850utan-min.jpg?v=1699349680"},{"product_id":"anglahandel-1","title":"Änglahandel","description":"\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p1\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts barnslig, intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eÄnglahandel\u003c\/i\u003e tillhör en annan repertoar än de som vi möter i Robert Högfeldts trollvärld. Här finns samma dråpliga bildinnehåll och underfundiga humor, men tecknarstilen påminner mer om Högfeldts illustrationer till klassiska sagor än om de bilder han skapade oberoende av en litterär kontext. Humorn i \u003ci\u003eÄnglahandel\u003c\/i\u003e gränsar till ironi, utan att för den skull vara elak. Den påminner bara om att det är högst mänskligt att vilja ha ett barn som ser ut som, och beter sig som, en liten ängel. Det är bara det att verklighetens änglabarn kan vara väldigt busiga. Det blir de lyckliga mödrarna varse i denna bild, där den ena nyinköpta ängeln försöker rymma genom att flyga iväg som en ballong, medan en annan bokstavligen drar sin nya mamma vid näsan. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eÅmells temautställning \u003ci\u003eRobert Högfeldt\u003c\/i\u003e, 2002, kat nr 10.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313345773900,"sku":"15323","price":50000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15323ejram-min.jpg?v=1699350285"},{"product_id":"koketten","title":"Koketten","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor och äventyrsberättelser, såsom \u003ci\u003eGullivers resor\u003c\/i\u003e, \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och \u003ci\u003eBaron von Münchhausens äventyr\u003c\/i\u003e. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok,\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner ur Högfeldts egen fria bildproduktion och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eKoketta damer\u003ci\u003e \u003c\/i\u003eoch deras aningslösa beundrare var tacksamma karaktärer för Robert Högfeldt att studera och i viss mån karikera i sin konst. Men denna akvarell, \u003ci\u003eKoketten,\u003c\/i\u003e handlar kanske inte så mycket om koketterier och överdriven fåfänga som om spänd och glädjefylld förväntan. Både den söta unga damen, som sitter framför spegeln och piffar till sin redan överdådigt eleganta uppenbarelse med en röd blomma i håret och hennes likaledes uppklädde kavaljer ser oerhört förväntansfulla ut inför kvällens stundande fröjder. Vi får utgå ifrån att de är på väg ut någonstans, kanske till en danslokal, en finare restaurang eller en privat tillställning. Deras oförställda glädje och barnsliga förtjusning smittar lätt av sig på betraktaren. Därför är det nog många som, trots kokettens behagsjuka dragning till sin egen spegelbild och kavaljerens godtroget bortkollrade uppsyn, inte kan låta bli att tycka att båda två är helt förtjusande. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eÅmells temautställning \u003ci\u003eRobert Högfeldt\u003c\/i\u003e, 2002, kat nr 14 (med titeln \u003ci\u003eDen som väntar på något gott, väntar aldrig för länge\u003c\/i\u003e).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eÖvrigt\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eAkvarellen reproducerades 1957 i en tysk almanacka under månaden februari med titeln \u003ci\u003eWas lange währt wird endlich gut.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313368711500,"sku":"15367","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15367-min.jpg?v=1699350492"},{"product_id":"ovantat-besok","title":"Oväntat besök","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts barnslig, intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eTill de mindre smickrande mänskliga egenskaper som Robert Högfeldt tyckte om att gissla hör snyltandet på andra. Men när han, som i \u003ci\u003eOväntat besök\u003c\/i\u003e, skildrar snyltgäster gör han det med milt överseende och med en humoristisk touch. Här har han fört betraktaren till en frostig vinterskog, vars djupa snötäcke fullkomligt bäddat in den lilla trollstugan som gömmer sig bland trädrötterna. Framför stugans grönmålade ingångsdörr har trollen som bor där noggrant sopat bort snön och det lyser inbjudande ur det lilla fönstret. Men det som framför allt lockat fram snyltgästerna – grannar, vänner eller släktingar? – är den härliga doften som stiger ur skorstenen. Och vem kan klandra dem? Lika frestande som matångorna måste te sig för en hungrig trollfamilj, lika oemotståndlig är uppsynen hos trollgubben som sniffar så förtjust i röken som stiger upp i den kalla vinterkvällen. Objuden eller inte – ur trollgubbens synvinkel är han och hans lilla familj säkert inte ovälkommen, bara oväntad. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313376837964,"sku":"15698","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15698-min.jpg?v=1699350615"},{"product_id":"lucia","title":"Lucia","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen och dess invånare, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI Högfeldts bilder möts inte bara olika fantasivärldar – ibland finns där rent halsbrytande hopblandningar av sagor och myter, fabler, historiska personer och bibliska gestalter. Just en sådan osannolik krock uppstår i akvarellen \u003ci\u003eLucia.\u003c\/i\u003e Här ligger räven och haren (som känns igen från Högfeldts bok \u003ci\u003eDjur och odjur\u003c\/i\u003e och som även har vissa likheter med marsharen från \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och räven i Aisopos fabler) myspysigt nerbäddade under snötäcket medan de uppvaktas med rykande varm glögg av en troll-lik Lucia från Syrakusa, som i nordisk tappning med ljus i håret kommer skridandes genom skogen. Hur i hela friden låter sig en sådan bild beskrivas? Ordet ”eklektisk” räcker inte för att ringa in en så fullständigt hämningslös fabuleringsförmåga som Robert Högfeldts. Men om man står förbryllad inför motivkrocken i denna bild så råder åtminstone ingen tvekan om dess budskap. För vem gillar inte Lucia? Och vem skulle inte bli förtjust över att bli serverad varm dryck på sängen en iskall vinterdag? (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför: Robert Högfeldt, \u003ci\u003eDjur och odjur\u003c\/i\u003e, Stockholm 1942, illustration till dikten \u003ci\u003eDet oskäliga djuret och Homo Sapiens\u003c\/i\u003e, avbildad i färg på s 9.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313387946316,"sku":"15703","price":40000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15703-min.jpg?v=1699350747"},{"product_id":"susanna-och-gubbarna","title":"Susanna och gubbarna","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eSusanna och gubbarna\u003c\/i\u003e är en gammaltestamentlig berättelse som lockat och inspirerat otaliga konstnärer genom århundradena: \u003cspan class=\"s2\"\u003eArtemisia Gentileschi, \u003c\/span\u003eJacob Jordaens, Rembrandt för att bara nämna en bråkdel. När Robert Högfeldt tog sig an det klassiska motivet gjorde han det på ett nytt och alldeles eget sätt. Han skapade en hel svit av små oljor och akvareller på temat, som alla innehåller samma grundkomponenter, men som ändå är väldigt olika. De två gubbarna som tjuvkikar på den nakna unga skönheten står i olika poser men de har nästan alltid samma förtjusta, smått förvånade ansiktsuttryck. Och Susanna, ja hon sysslar med alla möjliga saker. Här roar hon sig med gymnastiska övningar innan hon kryper ner i badet. Vilken annan konstnär än Robert Högfeldt skulle fantisera om en Susanna som går på händer? (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313393647948,"sku":"15845","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15845-min.jpg?v=1699350916"},{"product_id":"dryckesbroder","title":"Dryckesbröder","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI denna akvarell råder en synnerligen uppsluppen stämning. Här finns öl i överflöd och de två ”gubbarna” (som ju egentligen är källartroll) tar sig friheten att provsmaka det direkt från tunnan. Den ene håller som bäst på att tömma sitt enorma stop medan hans kamrat med glad uppsyn tappar upp ännu ett åt sig ur kranen. Att drycken inte bara är god utan också energirik framgår tydligt av hans runda kroppsform, som i hög grad påminner om öltunnans. Men midjemått är en världslig sak som inte bekymrar källartroll. De lever i nuet och bejakar allt som främjar fröjd och fryntlighet. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eÅmells temautställning \u003ci\u003eRobert Högfeldt\u003c\/i\u003e, 2002, kat nr 19.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313406099788,"sku":"16051","price":40000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16051ejram-min.jpg?v=1699350988"},{"product_id":"morgonstamning","title":"Morgonstämning","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eÅr 1918, bara två år innan han avled, befann sig Anders Zorn på höjden av sin karriär. Han hade då under många år varit Sveriges mest framgångsrike och ansedde målare. Zorn hade kommit till en punkt där han såg sig som den ende som skulle kunna vidmakthålla den svenska traditionen inom konsten, vilket var det han alltid hade kämpat för, och \u003ci\u003eMorgonstämning\u003c\/i\u003e är ett uttryck för denna fullt utvecklade skaparlidelse. Året innan, 1917, hade han målat en version i ett större format med samma titel, modell och motiv. Målningarna är nära nog identiska sett till utförandet, interiören och modellens kroppsställning. I sin oförvanskat dalska vardagsmiljö, och i sitt naturliga tillstånd, har Zorn gestaltat en kullas löftesrika morgontoalett i dagsljuset som strömmar in från ett håll, och det glödande, gyllene ljuset från härden från ett annat. Både penselföring och färgskala bidrar till intrycket av rörelse, kraft och egenart hos modellen. Trots, eller tack vare, att hon sitter ned, andas målningen en intim spontanitet. Måhända var det just detta som fixerade Zorns blick och idévärld till den grad att han skapade en andra version, eller så var han inte nöjd med sitt första försök. Om detta kan man givetvis endast spekulera, men kanske ligger Tor Hedberg nära sanningen när han ett par år senare i sin monografi över Zorn menade att just denna kvinna framstod som ”alla kullors hedniska urmoder” (Hedberg 1923, s 149).\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAnders Zorns nakenmotiv bröt med artonhundratalets sexualfientliga moral, och hans blick präglades av ett konstnärens begär. Gestaltningen hängde delvis samman med Zorns nära relation till sina kvinnliga modeller men också med dåtidens föreställningar om femininitet, frigörelse och konstnärliga ideal. Hans berömda kullor gestaltade det kurviga ideal som slog igenom för kvinnor kring sekelskiftet nittonhundra. Icke desto mindre, är \u003ci\u003eMorgonstämning\u003c\/i\u003e en finstämd och inkännande, ärlig och öppen framställning av en kvinna i färd med att tvätta sig. Tonen är, som så ofta hos Zorn lätt vibrerande, och det vilar något urtida över tvagningsriten som kvinnan är inbegripen med.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eMotivet ingår egentligen inte i den traditionella folklivsskildringens repertoar. Det Zorn uppvisar i \u003ci\u003eMorgonstämning\u003c\/i\u003e är i stället en tillämpning av lärdomar från ett måleri av mer anslående karaktär. Denna dalska variation över temat \u003ci\u003etoilette du matin\u003c\/i\u003e äger vissa likheter med äldre måleri, och återgår på en bildtyp som förekommer i exempelvis Tizians allegorier. Det är inte fråga om en pittoresk episod från bondelivet, utan en ögonblicklig, okonstlad berättelse om glädjen att börja en ny dag samt en hyllning till den mäktiga, bondska kvinnotyp han så ofta upphöjt. Anders Zorns belevenhet, självförtroende och med åren stadigt växande inkomster fjärmade honom aldrig från hembygden. Tvärtom kom den att förbli en central del av Zorns känslo- och bildvärld under hela hans liv. (ME)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFabrikör Wiberg;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSotheby’s, London, auktion 22 nov 1978;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eErwin-Warth-Stiftung, Stuttgart.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGerda Boëthius, \u003ci\u003eZorn: Tecknaren, målaren, etsaren, skulptören\u003c\/i\u003e, Stockholm, 1949, upptagen i verkförteckningen under år 1918, s 555.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eTor Hedberg, \u003ci\u003eAnders Zorn. Ungdomstiden 1860-1893\u003c\/i\u003e, 1923, ovan nämna version av \u003ci\u003eMorgonstämning \u003c\/i\u003eåtergiven som bild nr 99, s 143 samt ovan nämna citat på s 149.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ANDERS ZORN (1860-1920)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313459315020,"sku":"17040","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17040fram-min.jpg?v=1699351977"},{"product_id":"norrlandskt-alvlandskap","title":"Norrländskt älvlandskap","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUnder 1900-talets första år vistades och målade Helmer Osslund på flera olika platser i Norrland, men framför allt vistades han i Medelpad, Jämtland och Härjedalen. Från sin hembygd i Sundsvallstrakten, dit han återvänt 1898 efter sina många studieresor, letade han sig vidare inåt landet, längs Ljungan, Ljusnan och Indalsälven, där Bispgården för en tid från 1902 kom att bli hans permanenta hemvist. Dessa älvar med sina breda, lugna strömfåror och trolska natur med blånande berg i fonden, fascinerade konstnären. Där fann han inspiration till ett flertal stämningsfulla, naturromantiska skymningsbilder i mättade, huvudsakligen svala färger.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDen aktuella målningen \u003ci\u003eNorrländskt älvlandskap\u003c\/i\u003e återger troligtvis en sträcka längs någon av nämnda dalgångar. Här saknas Ångermanälvens karaktäristiska nipor, som med sina branta, ljusa sandbankar kantar strömfåran. Istället är det ett mjukt böljande landskap som bäddar in det långsamt framflytande vattnet och leder det fram mellan låga, trädbevuxna åsryggar.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI detta fall har Osslund inte, som så ofta annars, valt en hög utsiktspunkt då han arbetade med målningen. Snarare återges den intagande vyn ur ett perspektiv där man som betraktare upplever sig stå ganska nära älvstranden. Visserligen avbildas förgrundens träd snett uppifrån, men det är inte fråga om något vidsträckt panorama som sträcker sig långt bortom horisonten. Istället stannar blicken upp vid den dova bergsknallen som tornar upp sig i fonden. Ovanför bergskammen bildar rytmiska molnslingor ett dekorativt mönster mot den allt mörkare himlen. Osslund har bemödat sig om att fånga landskapets allvar och mystik, då han med penselns och den glansiga oljefärgens hjälp suggererar fram en känsla av vemod och längtan, skön och klockren som en nordisk folkvisa. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313484972364,"sku":"15991","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15991aaa-min.jpg?v=1707389621"},{"product_id":"islossning-angermanalven","title":"Islossning, Ångermanälven","description":"\u003cp\u003e \u003c\/p\u003e\n\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003ePå 1910-talet utförde Helmer Osslund en rad målningar som han själv betitlade \u003ci\u003eIslossning, Ångermanälven\u003c\/i\u003e. Under det påföljande decenniet skulle han sedan vid ett flertal tillfällen återkomma till liknande motiv med kvardröjande snö- och iskanter längs Ångermanälvens stränder, bland annat den som idag ingår i Nationalmuseums samlingar med titeln \u003ci\u003eÅngermanälven \u003c\/i\u003e(NM2957). Den geografiska utgångspunkten för dessa islossningsmålningar varierade: än befann sig Osslund i Ed, än vid Österåsen, Forsmo eller Granvåg. Gemensamt för samtliga är att de är skildrade från en högt belägen plats, varifrån konstnären hade fri utsikt över älvens lopp och vindlingar. En till motivet mycket snarlik version i olja visades på Waldemarsuddes stora Osslundutställning 2008. Varje enskild målning har dock en för det specifika verket unik klang, och kan variera stort i fråga om materialhantering och färgtemperatur.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDen aktuella \u003ci\u003eIslossning, Ångermanälven \u003c\/i\u003eslår i grunden an en kylig ton. Förgrundens träd och klippblock är målade i en stålgrå ton, som övergår i isigt gråblå nyanser genom älvens vindlande lopp inåt bilden. I fonden, där älven försvinner bortom kröken, ökar färgtemperaturen något. Där har konstnären använt lysande, kungsblå kulörer för att signalera avståndet till den låga bergsryggen som reser sig över horisonten. Älvens vindlingar får ett elegant eko i landskapets böljande former, som i Osslunds tolkning får en uttalat dekorativ verkan. Särskilt utmärkande i det avseendet är hans sätt att måla älvbrantens smältande iskanter som en kritvit bård längs med vattendragets hela sträckning. I övrigt modellerar Osslund fram landskapets former med färgens hjälp. Genom att lägga ljusa stråk av gult i markens bruna jord och barrträdens gröna kronor får han bergssluttningarna och vegetationen att framträda mer tredimensionellt. På så sätt förstärker han upplevelsen av djup i bilden, samtidigt som han adderar en liten gnutta vårvärme till det kylslagna landskapet. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eEnligt en bevarad etikett a tergo har målningen varit utställd vid minst ett tillfälle och då varit till salu för 1 500 kr. Målningen finns också omnämnd och avbildad i en urklippt konstrecension från 1939 (tidning och datum okänt) som klistrats fast på baksidan.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFör jämförelse: Lena Holger, \u003ci\u003eHelmer Osslund\u003c\/i\u003e, Stockholm 2008, \u003ci\u003eIslossning Ångermanälven\u003c\/i\u003e, (privat ägo), avbildad i färg, s 129.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313742201164,"sku":"16022","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16022aaa-min.jpg?v=1699359840"},{"product_id":"skaggdopping-med-ungar-pa-ryggen","title":"Skäggdopping med ungar på ryggen","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p4\"\u003eUnder 1910-talet arbetade Bruno Liljefors ofta med en teknik avsedd att ses på långt håll. Han använde sig av en slags pointillism, fläckmåleri, sammansatt som mosaik. Det hände också att han tillämpade impressionisternas metod att inte blanda färgerna på paletten, utan placera dem bredvid varandra på duken i små fläckar som ögat sedan på avstånd blandar till ett samlat synintryck, en helhetsupplevelse av olika effekter, nyanser och toner.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p4\"\u003eI \u003ci\u003eSkäggdopping med ungar på ryggen \u003c\/i\u003evisar Liljefors prov på denna av impressionismen influerade teknik, samtidigt som han avslöjar sitt tidstypiska intresse för djurens kamouflageförmåga. Doppinghonans brunspräckliga fjäderteckning smälter naturligt ihop med den omgivande vegetationen och hennes och ungarnas små kroppar flyter bokstavligen samman med reflektionerna i vattnet från tusentals vajande grässtrån. Redan kring sekelskiftet 1900 hade Liljefors börjat intressera sig för sjöfåglar och ett par decennier senare återkom han flera gånger till temat hona med ungar. Oftast var det andhonor som förekom i bilderna, men i det här fallet är det alltså en skäggdopping i sommardräkt. Doppingarna bygger oftast sitt bo som en flytande plattform av vass och andra vattenväxter, och sedan ungarna kläckts håller de sig mest inom sitt revir i vassen närmast boet. Ett särdrag för arten är att ungarna först tillbringar en relativt lång tid under föräldrarnas vingar, för att sedan klättra upp på deras ryggar. Där stannar de till dess de är för stora för att kunna hålla sig kvar. Här har Bruno Liljefors på ett mycket naturtroget sätt avbildat de skygga fåglarna. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p4\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstnärens dödsbo (enligt sterbhusstämpel från Uplands Enskilda Bank AB);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFru Signe Lagerström, Norrköping.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"BRUNO LILJEFORS (1860-1939)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397169922380,"sku":"15953","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15953aaa-min.jpg?v=1701166658"},{"product_id":"masungar-i-flykten","title":"Måsungar i flykten","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p4\"\u003e\u003cspan class=\"s1\"\u003eFrån 1890-talets mitt och hela återstoden av sitt liv skulle Bruno Liljefors avbilda sjöfågel av skilda slag, men målningarna kunde vara av mycket olika karaktär och är därför ibland svåra att tidsbestämma. \u003c\/span\u003eEnligt stämpeln på den aktuella målningens baksida fanns den bland konstnärens kvarlämnade arbeten vid hans bortgång 1939, men det behöver förstås inte nödvändigtvis betyda att den härrör från senare delen av hans levnad. Att den inte är signerad bör heller inte per automatik tolkas som att den är ofullbordad. \u003ci\u003eMåsungar i flykten\u003c\/i\u003e är ett mycket välgjort och övertygande konstverk, om än inte lika minutiöst utarbetat i alla detaljer som merparten av konstnärens tidiga arbeten. Med åren kom Liljefors att få en alltmer holistisk syn på naturen, vilket innebar att han uppfattade helheten i naturupplevelsen som viktigare än det exakta naturstudiet. När han som här avbildade fåglar ur ett närgånget perspektiv använde han sig i \u003cspan class=\"s1\"\u003epraktiken ofta av avancerade kikare i sina direkta observationer. I den slutgiltiga målningen kunde han sedan lägga till eller dra ifrån detaljer så att det passade hans aktuella bildidé.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p4\"\u003eI denna målning återger Liljefors två måsungar som ser ut att just ha lyft från sin boplats någonstans ute i havsbandet. Bakom fåglarna syns ingenting annat än den dunkla, blågrå himlen. Målningen förmedlar en känsla av annalkande oväder – en känsla som förstärks av flyktinstinkten hos de båda fåglarna. Måsungar är så kallade borymmare. Några dagar efter kläckningen lämnar de boet, och de kan ibland ses skutta omkring på marken innan de har lärt sig att flyga. Här har de lärt sig den svåra konsten och prövar den strömmande luften under vingarna. (CEÖ\/ME)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p4\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstnärens familj (genom dennes sterbhus).\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"BRUNO LILJEFORS (1860-1939)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397179720012,"sku":"16197","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16197aa-min.jpg?v=1701166843"},{"product_id":"rav-och-jakthundar-i-vinterlandskap","title":"Räv och jakthundar i vinterlandskap","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDet var på Upplandsslätten som Bruno Liljefors natursyn formades under uppväxtåren. Skogs- och ängsmarker fanns inom nära räckhåll för den naturintresserade ynglingen som gärna vistades ute i skog och mark. Där gjorde han sina första upptäcktsfärder och snart väcktes intresset för jakt. Han lärde sig även att jägaren måste vara något av en zoolog och ha gedigna kunskaper om naturens livscykel. Han såg den kamp djuren förde i det vilda och lärde sig tidigt om människans beroende av jakt. Ibland var det räven som anföll en hare och ibland var det jägaren som utgjorde hotet för en räv. Det hela blir en cirkel där alla har sina naturliga fiender och kämpar för sin tillvaro. Liljefors började själv tidigt att jaga och som 17-åring sköt han sin första räv. Men det hände lika ofta att han från sina jaktturer kom hem med en bunt halvfärdiga dukar under armen istället för något byte. Ofta överrumplades han under sina jaktturer av sin egen fascination för djuren och den gripande spänningen som helt tog överhand och fick honom att glömma varför han hade gett sig ut i skogen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAv alla vilda djur var räven kanske det som fängslade Liljefors mest. Rävens smidighet såväl i jakt som i flykt och dess pregnanta utseende med den skimrande röda pälsen, svarta ben och lysande vita svanstipp lockade honom till ständigt nya kompositioner. I denna vinterscen återger Liljefors hur två stövare just fått upp markvittring på en flyende räv. Hundarnas jaktinstinkt har ännu inte nått sin kulmen; de tycks ännu litet osäkra på doftintrycken vilket gett räven ett visst försprång. Har den sitt gryt i närheten kanske den klarar sig denna gång. Liljefors hade själv flera stövare som var trogna följeslagare på hans turer i skogen. Han kände i detalj hundarnas jaktbeteende och har skildrat det i alla dess skeden, ibland är det stövarna som har övertaget, ibland kommer räven undan. Oavsett vilket återger Liljefors händelseförloppet utan tillstymmelse till sentimentalitet; för honom var det naturens gång att den starkare överlever.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär Bruno Liljefors målade den aktuella \u003ci\u003eRäv och jakthundar i vinterlandskap\u003c\/i\u003e var han själv inte längre förmögen att vistas ute i markerna. Många års strövtåg i det fria, ofta i isande kyla och hård snålblåst, hade lämnat spår i hans kropp och bland annat orsakat den nervskada i ansiktet som från och med 1930-talets ingång förhindrade honom att måla utomhus. Sin sista tid i livet tillbringade Liljefors i en bostadsateljé på Kungsholmen i Stockholm. Där fortsatte han in i det sista att måla nya versioner av sina älsklingsmotiv. \u003ci\u003eRäv och jakthundar i vinterlandskap\u003c\/i\u003e är ett rörande exempel på hur den åldrade och delvis rörelsehindrade konstnären blickar tillbaka på de bästa stunderna i sitt liv och genom penselns dans över målarduken återupplever det som alltid gav hans liv mening. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"BRUNO LILJEFORS (1860-1939)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397281923404,"sku":"17257","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17318-min.jpg?v=1701167957"},{"product_id":"batar-vid-kaj","title":"Båtar vid kaj","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eBohuskustens karga natur och enkla befolkning kom att utgöra en livslång kärlek för Carl Wilhelmson och den präglade hela hans konstnärskap. Han växte upp i en tid som innebar omvälvande förändringar i den fattiga fiskarbefolkningens sekelgamla arbetssätt och levnadsförhållanden. Wilhelmsons måleri blev som en respektfull hyllning av urgamla levnadssätt och traditioner i hans hembygd.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eWilhelmson utbildade sig tidigt till litograf och studerade vid Valands målarskola i Göteborg. Den största betydelsen för hans konstnärliga utveckling fick dock åren han tillbringade i Paris under större delen av 1890-talet. Vid denna tid skedde en förskjutning från de ljusa och frimodiga ögonblicksskildringarna i 1880-talets friluftsmåleri, mot en själslig fördjupning. Wilhelmsons sakligt metodiska arbetssätt, som han tillskansat sig som litograf och som hela tiden drev honom att studera verkligheten, förde honom till de franska realister som skildrade Atlantkustens små fiskelägen och huvudstadens arbetsliv. Deras huvudintresse var studiet av luften och ljuset. Mot slutet av 1890-talet återvände Wilhelmson till Sverige. Frånvaron under åren i Paris tycks då ha skärpt hans blick för allt som kännetecknade hans gamla hembygd.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eNär Carl Wilhelmson efter sekelskiftet 1900 återkom till motiv från Bohuskusten var det med en annorlunda teknik och penselföring än den har lärt och studerat i ungdomen. Nu strävade han efter en starkare lyskraft i sina målningar och en tydligare upplösning av formen. Klarast kommer detta till uttryck i hans mindre, mer spontant målade arbeten som han ofta utförde på träpannå. \u003ci\u003eBåtar vid kaj\u003c\/i\u003e, som kompositionsmässigt befinner sig nära Nationalmuseums akvarell \u003ci\u003eFiskebåtar\u003c\/i\u003e (NMH 101) är ett talande exempel på den riktning Wilhelmsons måleri tagit. Motivet, som skildrar fiskebåtarna stilla förankrade invid sin kaj, är likaledes typiskt för perioden; den svenska sommarkvällens glasklara och svala ljus är ett av de ämnen som konstnären oftast och mest framgångsrikt då skildrade. Carl Wilhelmsons måleri tillhör de mest säregna och fullgångna företeelserna i modern svensk kultur.\u003cspan class=\"s1\"\u003e (KJ) \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e   \u003c\/span\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL WILHELMSON (1866-1928)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397326225740,"sku":"14796","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14796aa-min.jpg?v=1701168567"},{"product_id":"kiruna","title":"Kiruna","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eCarl Wilhelmson är så intimt förknippad med Västkusten och födelseorten Fiskebäckskil att hans konstnärskap många gånger uppfattas som synonymt med svenska folklivsskildringar. Det är dock en mycket begränsande och direkt felaktig uppfattning, vilket bevisas inte minst av den monumentala, utsökt detaljrika och närmast lyriskt ljusskimrande målningen \u003ci\u003eKiruna\u003c\/i\u003e.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eKonsthistorikern Axel Romdahl skrev redan 1938 en omfattande monografi om Carl Wilhelmson med tillhörande förteckning över samtliga konstnärens då kända verk. Boken behandlar i kronologisk ordning Wilhelmsons uppväxt, studieåren i Frankrike, hans mogna konstnärskap med lärartjänst på Valands i Göteborg och regelbundna sommarvistelser i Bohuslän, hans resor till Spanien och hans senare liv och verksamhet i Stockholm. Ett helt kapitel har Romdahl dock betitlat ”Utflykter”. Kapitlet har som vinjettbild en replik till målningen \u003ci\u003eKiruna\u003c\/i\u003e och inleds sedan med följande ord:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e”Det var en inbjudan från dr Hjalmar Lundbohm, den gästfrie och vänsälle konstälskaren, som föranledde Carl Wilhelmson att sommaren 1906 göra ett besök i Kiruna, den nya staden som den framgångsrika gruvdriften låtit växa fram i den lappländska ödemarken. Landskapet däruppe (…) är egenartat storslaget, med något i linjerna man vore frestad att kalla klassiskt. Carl Wilhelmson har varit tagen av denna storhet.” (Romdahl, s 174).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLapplandsresan 1906 resulterade i ett antal landskapsbilder, men framför allt befäste den vänskapen mellan Lundbohm och Wilhelmson, som visade sin tacksamhet genom att måla ett magnifikt porträtt av den framstående industrimannen. När Wilhelmson på 1910-talet återigen besökte Lappland stod Lundbohm genast beredd för inköp. Romdahl skriver:\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e”Ännu ett par gånger återvände målaren till Lappland, 1914 och 1918, och ägnade sig då åt landskapet. Under Kirunabesöket 1914 målade han Kirunavaara i midnattsbelysning och en större och en mindre utsikt över samhället Kiruna, båda inköpta av dr. Lundbohm.” (Romdahl, s 175).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAv verkförteckningen i Romdahls bok framgår att den större (90x179 cm) utsikten över Kiruna senare kom att tillhöra Trafik A-B Grängesberg-Oxelösund, i vilket bolag Lundbohm var styrelseordförande vid tiden för förvärvet (1909-1922) och att den mindre (50x87 cm) sedermera ärvdes av hans son, Sixten Lundbohm. Det intressantaste med verkförteckningen är dock att den avslöjar att Wilhelmsons vistelse i Kiruna 1914 även resulterade i en mellanstor (76x136 cm) version av det aktuella motivet, som tidigare tillhört konstnären Agnes Cleve Jon-And och som rimligen måste motsvara vår aktuella version. Agnes Cleve Jon-And hade varit Wilhelmsons elev på Valands några år efter sekelskiftet 1900. De blev mycket goda vänner, men då vänskapen övergick till ett intimt förhållande tvingades Wilhelmson 1910 lämna sin lärartjänst i Göteborg. Han flyttade då till Stockholm och öppnade en egen målarskola där. Hur Cleves målning \u003ci\u003eKiruna\u003c\/i\u003e senare hamnade i Emil Hultmarks förnämliga samling är okänt, men det torde rimligen ha skett någon gång mellan 1938, då Romdahls bok trycktes, och Hultmarks bortgång 1943. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e                                                                                                                            \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstnären Agnes Cleve Jon-And (enl Romdahl 1938, s 223);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFil Dr Emil Hultmark (1872-1943);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCarna Hultmark Moselius (1915-2001; genom arv från ovanstående);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eAnnan privat svensk samling (genom arv från ovanstående).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGöteborg 1918 och Stockholm 1922 (enl Romdahl 1938, s 223);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm\u003ci\u003e, Carl Wilhelmson retrospektiv utställning, \u003c\/i\u003e1934,\u003ci\u003e \u003c\/i\u003ekat nr 278;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKungliga Konstakademien, Stockholm\u003ci\u003e,\u003c\/i\u003e SAK utställning\u003ci\u003e Emil Hultmarks samling, \u003c\/i\u003e1942, kat nr 195;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eChristian Eriksson, Carl Wilhelmson,\u003c\/i\u003e 1955,\u003ci\u003e \u003c\/i\u003ekat nr 257.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003ci\u003eCarl Wilhelmson retrospektiv utställning\u003c\/i\u003e, Liljevalchs utställningskatalog nr 103 (med inledningstext av Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Stockholm 1934, listad i verkförteckningen, s 45, som kat nr 278;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eEmil Hultmark, \u003ci\u003eEmil Hultmarks samling\u003c\/i\u003e, SAK:s utställningskatalog med förord av Sigge Bergström, Stockholm 1942, listad i verkförteckningen, s 22, som kat nr 195;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eAxel Romdahl, \u003ci\u003eCarl Wilhelmson\u003c\/i\u003e, SAK Stockholm 1938, listad i verkförteckningen, s 223, som kat nr 447. Jämför även AB Grängesbergs version av motivet, avbildad i svartvitt, s 174;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003ci\u003eChristian Eriksson\/Carl Wilhelmson\u003c\/i\u003e, Liljevalchs utställningskatalog nr 211 (med förord av Otte Sköld och text av Folke Holmér), listad i verkförteckningen, s 50, som kat nr 257.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL WILHELMSON (1866-1928)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397345526092,"sku":"15791","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17319-min.jpg?v=1701168950"},{"product_id":"aftonstamning-malmo-hamn","title":"Aftonstämning, Malmö hamn","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEfter tretton år som föreståndare för Valands målarskola i Göteborg flyttade Carl Wilhelmson 1910 till Stockholm. Sommaren samma år gjorde han en resa till Spanien, vilken upprepades några år senare. Där kom han att vidareutveckla den fläckvisa teknik som han tillägnat sig efter sin vistelse i Paris under åren före sekelskiftet 1900.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEfter Wilhelmsons andra Spanienresa utbröt 1914 det första världskriget, och detta innebar naturligtvis en stark begränsning av möjligheterna att resa i Europa. Wilhelmson var därmed, i likhet med många andra svenska konstnärer, avstängd från en stor del av de områden där de tidigare funnit inspiration. För Wilhelmsons del kom han under de år som kriget pågick att söka motiv i olika delar av Sverige och Norge. I motivvalet tycks han ha ägnat stor uppmärksamhet åt sådana, där fartyg och båtar utgjorde en viktig komponent, och han utökade sitt intresse för andra områden än uppväxtmiljön i Bohuslän.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI den aktuella målningen skildrar Wilhelmson en kväll vid en kaj i Malmö hamn, där de förtöjda fartygen är svagt belysta av ljuset från den nedåtgående solens sista strålar. På något sätt ser det hela litet ödsligt ut, och möjligen är fartygen upplagda i väntan på frakter. Närmast betraktaren ligger ett enmastat mindre lastfartyg, en jakt. Det tvåmastade fartyget, som är förtöjt utanför jakten, skulle Wilhelmson sannolikt kalla kutter, men i listor över de skånska redarnas fartygsinnehav brukar ett sådant skepp normalt kallas galeas. Det tredje, vitmålade, skeppet akter om jakten ser ut att ha två råriggade master och en gaffelriggad. Hon är således en bark. Alla tre fartygstyperna var på den tiden och ytterligare ett par decennier framåt vanliga, främst på Österlen, med hemmahamn i orter som Brantevik och Skillinge.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eKonstnären använder sig här i likhet med ett flertal andra målningar från denna period av Weimarfärg, vilken är en heltäckande något tunnare form av oljefärg. Han utnyttjar färgens egenskaper och låter duken lysa fram mellan färgfläckarna, företrädesvis på himlen och på kajen. I behandlingen av motivet arbetar han med fyra dominerande färgfält: den blå himlen, de orange solstrålarna, det svarta vattnet och den grå kajen. Däremellan skapar han liv i kompositionen genom såväl riggarna och andra detaljer på fartygen som båten i nedre högra hörnet.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003eDenna huvudsakligen mörktonade målning är ett bra exempel på Wilhelmson stora spännvidd som konstnär, och den kan möjligen även ses som ett dokument över sin tids svenska sjöfart. (BM)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p1\"\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Wilhelmson. Retrospektiv utställning\u003c\/i\u003e, 1934, kat nr 307.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p1\"\u003eEnligt såväl Liljevalchs katalog 1934 som Axel Romdahls verkförteckning har målningen dessutom ställts ut i Eskilstuna 1925.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p1\"\u003eAxel Romdahl, \u003ci\u003eCarl Wilhelmson\u003c\/i\u003e, SAK, Stockholm 1938, upptagen i verkförteckningen under år 1916, s 224, som kat nr 489.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003cspan class=\"s2\"\u003e\u003cb\u003e\u003cspan class=\"Apple-tab-span\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/b\u003e\u003c\/span\u003e\u003cb\u003e\u003cspan class=\"Apple-tab-span\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003cspan class=\"Apple-tab-span\"\u003e \u003c\/span\u003e \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e                           \u003c\/span\u003e\u003c\/b\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL WILHELMSON (1866-1928)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397356503372,"sku":"15954","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15954aa-min.jpg?v=1701169096"},{"product_id":"costume-picture-baker-s-daughter-woman-in-white","title":"Kostymbild (Bagarens dotter\/Kvinna i vitt)","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003eÅr 1902 flyttade Helene Schjerfbeck med sin mor till den lilla staden Hyvinge norr om Helsingfors, där de bodde i tjugo år i en lägenhet med ett rum och kök. Under årens lopp utvecklade Schjerfbeck sin modernistiska målarstil. Inspirerad av Édouard Manet, Vincent van Gogh, Paul Cézanne, impressionisterna och symbolisterna, som hon studerade i nyutkomna konstböcker, förenklade hon sitt uttryck och fokuserade på det väsentliga: den mänskliga själens rörelser. Under sina sista år i Hyvinge knöt Helene Schjerfbeck kontakt med konsthandlaren Gösta Stenman, som spelade en framträdande roll i hennes liv som vän och mecenat. Sedan Stenman 1934 öppnat en filial i Stockholm, Stenmans Konstsalong, anordnade han regelbundet utställningar med Schjerfbecks konst. Genom Stenmans förmedling hamnade flera av hennes modernistiska verk i svenska samlingar, och \u003cem\u003eKostymbild (Bagarens dotter\/Kvinna i vitt) \u003c\/em\u003ekan vara ett av dem. År 1937 arrangerade Gösta Stenman Schjerfbecks första separatutställning i Sverige på sitt galleri i Stockholm och introducerade henne för den breda svenska konstpubliken. Hon var då 75 år gammal och hade endast ställt ut separat en gång tidigare i Finland. Utställningen fick ett utomordentligt positivt mottagande; både publik och kritiker var hänförda av hennes konst.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eHelene Schjerfbeck målade ofta de människor som bodde längs Hyypärävägen intill hennes hem i Hyvinge. År 1908 hittade hon dock en ny modell: en ung flicka, dotter till en bagare i Hyvinge, Taimi Lilja (1883–1967). Lilja gjorde senare karriär som affärskvinna och grundade i början av 1910-talet en lanthandel i närheten av Schjerfbecks hem. Liljas far, som var bagare och förmodligen också målare, ägde ett företag i den fastighet som nu kallas Lainehuset. Taimi Lilja var vän med Schjerfbeck och stod modell för åtminstone två verk:\u003cem\u003e Kostymbild I (Flicka med apelsin\/Bagarens dotter)\u003c\/em\u003e och\u003cem\u003e Kostymbild II.\u003c\/em\u003e Det finns även en akvarellversion av Kostymbild utförd ca 1913 samt en litografi från 1938. Därutöver finns det aktuella verket,\u003cem\u003e Kostymbild (Bagarens dotter\/Kvinna i vitt)\u003c\/em\u003e, som verkar vara en studie till antingen verket Kostymbild I eller Kostymbild II från 1908–1909.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eI\u003cem\u003e Kostymbild (Bagarens dotter\/Kvinna i vitt)\u003c\/em\u003e har Schjerfbeck placerat den avbildade på en stol med virvlade ben och händerna i knät. Hon bär en vit klänning med uppskuret band. För Schjerfbeck framstod Taimi Lilja som fotogeniskt vacker med sina smala, mörka ögon. Sedan Schjerfbeck flyttat till Hyvinge 1902 hade hon fördjupat sig i medeltida konst och studerat olika japanska målarskolor. Intrycken beskrev hon i brev till sina målarkollegor, som hade hjälpt henne med böcker och skickat exemplar av den engelska tidskriften The Studio, som behandlade konst och inredning i rikt illustrerade artiklar. Schjerfbeck tyckte att de japanska mästarna målade blommor troget och förtjusande, men att kvinnorna var tomma och enkla, vilket gjorde henne förvirrad. Kanske är det därför som kompositionen i fråga har en tydlig japansk prägel, både i sitt förenklade uttryck och i valet av klara och kraftfulla former.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cem\u003eKostymbild \u003c\/em\u003ekallas också\u003cem\u003e Bagarens dotter\u003c\/em\u003e eller\u003cem\u003e Kvinna i vitt\u003c\/em\u003e för att skilja den från de tidigare nämnda verken. Det orangefärgade blickfånget kan föreställa en nybakad bulle eller en apelsin. I kontrast till detta, och till de starka konturerna och tydliga linjerna, kan man bara ana den ena rosiga handen som omsluter den andra och, framför allt, lite rött på hennes slutna läppar. Schjerfbeck har förfinat blandningen av varma och kalla streck och uppnått stilisering utan att förlora realism. Schjerfbeck återkom till detta motiv mer än tjugo år senare i en litografi från 1938. Det faktum att \u003cem\u003eKostymbild (Bagarens dotter\/Kvinna i vitt)\u003c\/em\u003e sannolikt är en studie, som H. Ahtela hävdar i sin catalogue raisonné, förminskar inte dess betydelse. Tvärtom ingår akvarellen i samma uppsättning av kostymbilder och är en symbol för Schjerfbecks tillgivenhet för sina modeller och vänner. Dessutom är den daterad till samma tid som de två oljemålningarna Kostymbild I och Kostymbild II, vilket tyder på att Kostymbild\u003cem\u003e Kostymbild (Bagarens dotter\/Kvinna i vitt)\u003c\/em\u003e är en originalversion och en del av en genuin bild- och kompositionsidé. Även om det är en studie kan betraktaren få en glimt av ett pågående arbete, ungefär som att titta bakom kulisserna på teatern eller se en generalrepetition, eller kanske mer passande, att titta över axeln på den stora konstnären Helene Schjerfbeck och bevittna ett unikt konstnärskap, en avantgardistisk modernistisk praxis och essens. (ME)\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eProveniens\u003cbr\u003eKonsthandlare Gösta Stenman (1888–1947), Stockholm;\u003cbr\u003eProfessor Gottfrid Boon (1886–1981), Stockholm. Gottfrid Boon var en svensk musikpedagog och konstsamlare med ett särskilt intresse för tidig europeisk modernism. Hans omfattande konstsamling innehöll verk av Henri Matisse, Pablo Picasso och inte mindre än sex målningar av Helene Schjerfbeck;\u003cbr\u003ePrivat svensk samling.\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELENE SCHJERFBECK (1862-1946)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397654921548,"sku":"17017","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17017aa-min.jpg?v=1701174659"},{"product_id":"morgon-i-hamnen-saltsjobaden","title":"Morgon i hamnen, Saltsjöbaden","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eBortsett från några landskapsmålningar från Fiesole kring sekelskiftet samt från sjön Hiidenvesi utförda några år tidigare när hon fortfarande bodde i Finland, är Schjerfbecks produktion av landskapsmotiv på 1940-talet sparsam. 1944 gick hon till slut med på sin konsthandlare Gösta Stenmans envisa erbjudande om att hon skulle flytta till Sverige. Den 22 februari flög Schjerfbeck till Stockholm och bosatte sig på Saltsjöbadens badhotell. Där målade hon över tjugo självporträtt i dialog med den annalkande döden, hotellpersonalen, nytolkningar av hennes tidigaste verk och landskapet utanför fönstret.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSchjerfbeck tillbringade sina två sista år i Saltsjöbaden, där några av hennes märkligaste och samtidigt mest suggestiva självporträtt, där ansiktsdragen är nästintill utplånade, blev till. Ett par decennier tidigare, 1902, hade hon känt ett behov av att fördjupa sig i sin egen konst. Därför drog hon sig tillbaka till den avlägsna finska landsbygden, där hon bodde med sin mor och ägnade mycket av sin tid åt att observera, läsa och begrunda. Denna självisolering föranledde hennes särpräglade praktik av att utföra flera olika versioner och varianter av tidigare verk och kompositioner. Så är fallet i många av Schjerfbecks senare verk, särskilt de som hör till hennes två sista år i Saltsjöbaden. I det aktuella verket har man dock att göra med ett mer originellt ämne vad hennes sena konstnärskap beträffar, nämligen ett motiv målat på plats i Saltsjöbaden. Det finns två verk som skildrar just denna vy över Saltsjöbadens hamn, det andra är en näst intill identisk akvarell med liknande mått och med samma titel.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelene Schjerfbecks sinne var ett allvarligt sådant och med en inneboende andlighet som var djupgående. Det märks inte minst i stillheten i hennes bilder, en stillhet som i allra högsta grad präglar \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMorgon i hamnen, Saltsjöbaden\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e. Med de nästan upplösta linjerna och de tunna konturerna framträder en helt fridfull gryningsscen i Saltsjöbadens hamn, där vattnet ligger lugnt och speglar segelbåtarnas master i det gulaktiga vattnet. Längre bort reser sig låga bergsformationer mot horisonten och i förgrunden löper ett kantigt och formlöst fält som skymmer sikten nedanför. Scenen har en neutral kvalitet, vilket gör att betraktaren kan engagera sig fullt ut i de måleriska värdena utan att bli distraherad av berättande eller anekdotiska element. Verkets rumsliga sammansättning etablerar vidare det förtydligande och den förenkling som kännetecknar Schjerfbecks spatiala uppfattning, där hon genom att undertrycka den tredimensionella illusionen förstärker de tämligen dämpade färgernas egen karaktär och effekt. Hennes skicklighet är uppenbar i förmågan att använda dessa tempererade nyanser för att skildra en morgonscen, där ett svagt, gyllene ljus stiger upp från vattnet mot horisonten. Den kompositoriska uppdelningen av förgrund, mellanplan och bakgrund bildar en harmonisk förmedling av utsikten. Man anar att Helene Schjerfbecks ensamhet föranledde henne att söka det väsentliga i livet med ett koncentrerat inträngande i tankens djup, där den överordnade förnimmelsen i \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMorgon i hamnen, Saltsjöbaden\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e förmedlar ett budskap om ljus och rymd förädlat genom det reducerade uttryck som är hennes adelsmärke. (ME)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eProveniens\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eProfessor Gottfrid Boon (1886\u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e–\u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e1981), Stockholm. Boon var en svensk musikpedagog och konstsamlare med ett särskilt intresse för tidig europeisk modernism. Hans omfattande konstsamling innehöll verk av Henri Matisse, Pablo Picasso och inte mindre än sex målningar av Helene Schjerfbeck; \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003ePrivat svensk samling.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eLiteratur\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003col start=\"976\"\u003e\n\u003cli\u003e\n\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e Ahtela (pseudonym för Einar Reuter), \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelena Schjerfbeck\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, Stockholm, 1953, s\u003c\/span\u003e\n\u003c\/li\u003e\n\u003cli\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e371, kat nr 976.\u003c\/span\u003e\u003c\/li\u003e\n\u003c\/ol\u003e\n\u003cp\u003e\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFör jämförelse:\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e\u003cimg alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-28at13.35.06_480x480.png?v=1701174930\" width=\"338\" height=\"273\"\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMorgon i hamnen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, akvarell och blyerts på papper, 33 x 41 cm, 1944.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003ePrivat samling, Helsingfors.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELENE SCHJERFBECK (1862-1946)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47397686739276,"sku":"17018","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17018-min.jpg?v=1701174973"},{"product_id":"vinterlandskap-med-hoslade","title":"Vinterlandskap med hösläde","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAnton Genberg, som tidigt kom att specialisera sig på landskapsmåleri, anslöt sig i huvudsak till 1880-talets realistiska ideal. Om någon samtida konstnär kan sägas ha påverkat honom mer än någon annan så skulle det möjligen vara Alfred Wahlberg. 1890-talets skymningsmåleri lämnade honom däremot i stort sett opåverkad. Långt in på 1900-talet fortsatte han att praktisera ett traditionellt landskapsmåleri oberörd av det nya seklets ismer. Det innebär dock inte att hans motiv inte kan vara stämningsfyllda och visa prov på såväl inlevelseförmåga som viss nostalgi. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMerparten av Genbergs produktion härrör från Norrland, men han målade också en hel del stadsmotiv från Stockholm, och på senare år vidgades hans motivkrets till att omfatta även landskap från Blekinge och Västkusten. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eGenberg var född i Östersund. Han förlorade aldrig sin känsla för hembygden och omnämns ibland som Jämtlands konstnärlige upptäckare. Några av hans finaste norrlandsskildringar är, liksom troligtvis även denna, målade i trakterna kring Åre. I likhet med generationskamraterna Gustav Fjaestad och Anselm Schultzberg excellerade Genberg gärna i vintermotiv och emellanåt uppnådde han verklig mästarklass i den genren. Med säker hand återgav han sina intryck, vare sig det gällde solens ljusspel över norrländska snövidder, gråmulna, snabbt växlande vinterskyar eller den frusna vegetationens distinkta linjespel mot den vita snön.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eI den aktuella målningen ser vi en mansperson som leder en häst och en tungt lastad hösläde längs en smal vinterstig. Stigen leder mot en knuttimrad gård som ligger på en liten kulle i skogsbrynet, omgiven av uthus och några högväxta björkar. Från skorstenen stiger rök mot den vinterbleka himlen, där tunna, grå skyar driver fram. Marken är snötäckt, men i förgrunden lyser gräs och lågväxande buskar delvis igenom snön, vilket bidrar till känslan av att motivet är fångat på senhösten snarare än mitt i smällkalla vintern. Av det väl tilltagna hölasset att döma förstår man också att tillgången på foder till djuren fortfarande är god, så de hårdaste vintermånaderna tycks ännu återstå. Dessa iakttagelser är exempel på Genbergs förmåga att med små medel få betraktaren att läsa in en hel liten berättelse i hans i övrigt ganska anspråkslösa bilder. Utöver de narrativa inslagen visar \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eVinterlandskap med hösläde\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e även prov på stor teknisk skicklighet. Särskilt förgrunden känns övertygande i fråga om förmågan att skapa en illusorisk känsla av gråväder och dagsmeja. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ANTON GENBERG (1862-1939)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47698154389836,"sku":"16647","price":85000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16647aa-min.jpg?v=1707923593"},{"product_id":"kungstradgarden","title":"Kungsträdgården","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAnton Genberg föddes i Östersund men flyttade i tjugoårsåldern till Stockholm för att studera vid Tekniska skolan. 1884 antogs han som elev vid Konstakademin; senare tog han även enskilda lektioner för landskapsmålaren P. D. Holm. Studietiden kantades av stipendier och belöningar. År 1891 fick han kunglig medalj för ett motiv från Zinkensdamm som idag finns på Nationalmuseum. Efter avslutade studier företog han en rad resor till utlandet, bland annat till Frankrike och Italien. Sedan han återvänt till Sverige blev han en flitig deltagare vid utställningar såväl här hemma som utomlands. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eGenberg har framför allt gjort sig känd för vintermotiv från sina hemtrakter i Jämtland, i synnerhet fjällvärlden kring Åre. Men att han regelbundet återvände till Stockholm framgår tydligt av hans totala konstnärliga produktion. I den kungliga huvudstaden fanns en betydande del av hans kundkrets, och dessutom hade han många vänner där sedan studietiden. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMålningen \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eKungsträdgården \u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eär av konstnären själv daterad 1895. Motivet är som titeln så tydligt anger hämtat från Kungsträdgården i Stockholm, en vacker vinterdag. Det är parkens östra sida längs Kungsträdgårdsgatan som återges, i riktning från Hamngatan och ner mot Karl XII:s torg. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eI målningens mittparti ståtar allén med de knotiga gamla lindarna, vars kala, svarta grenverk avtecknar sig dekorativt mot himlen. Motivet är fångat i den blå timmen, strax före solnedgången då det bleka vinterljuset övergår i stämningsfull halvdager. Det blå ljuset reflekteras över markens tunna snötäcke och får det att skifta i färgton alltefter dess läge: mörkare och gråare i skuggpartierna, ljusare och gulare i den lilla snösträng som ännu nås av solens sista strålar.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eByggnaderna som skymtar bakom lindarna är svåra att identifiera idag, eftersom en omfattande rivning och ombyggnation skedde omkring sekelskiftet 1900 i samband med att tidigare bostads- och nöjespalats ersattes av stora bankbyggnader. Huset längst till vänster föreställer möjligen det Davidssonska huset med sin karaktäristiska takbalustrad. Huset hade uppförts 1859 av Hasselbackens innehavare, konditorn Wilhelm Davidsson, och revs 1902. Huset i mitten måste i så fall vara en del av det Hamiltonska palatset. Det övertogs 1894 av Lifförsäkrings AB Thule och byggdes efterföljande år på med en våning. Längst ner i bilden anas konturen av det Palmeska huset, som stod färdigt 1886 och som idag är en del av Svenska Handelsbankens huvudkontor. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ANTON GENBERG (1862-1939)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47698171068748,"sku":"16720","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16720a_1_-min.jpg?v=1707923979"},{"product_id":"gasjagaren","title":"Gåsjägaren","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMot slutet av 1880-talet utvecklade Bruno Liljfors en djup vänskap och ett nära samarbete med mästerjägaren, zoologen och konservatorn vid Uppsala universitet, Gustaf Kolthoff. Deras ömsesidiga intresse för den nya naturvetenskapen i kombination med personliga erfarenheter från jägarlivet mynnade ut i en gemensam natursyn, vilken kom att sätta en tydlig prägel på Liljefors måleri under de närmaste åren. Målet för dem båda var att kunna gestalta en helhetsbild av naturen, där alla dess beståndsdelar agerar i symbios med varandra. Med denna tanke som utgångspunkt skapade de tillsammans två stora, tredimensionella, naturhistoriska dioramor: i Uppsala 1889 och på Djurgården i Stockholm 1893. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEn annan jägare som Liljefors umgicks en del med på 1890-talet var ”Värdshusarn”. Samma år som den aktuella målningen är daterad, 1894, utförde Liljefors sitt centrala verk \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eTjuvskytten\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e (idag i Nationalmuseum) med ”Värdshusarn” som modell. ”Värdshusarn” var en gammal erfaren skogsman från Qvarnbo-trakten, där Liljefors själv bodde vid den tiden. Liljefors hade lärt känna honom redan i slutet av 1880-talet, och sedan han lyckats vinna den äldre mannens förtroende fick han ta del av hans erfarenheter och följa med honom ut i skogen, bland annat till de sällsynta platser där man kunde höra tjädern spela om natten. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMålningen \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eGåsjägaren\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e får betraktas mot bakgrund av Liljefors djupa beundran för dessa båda män, som delade inte bara hans stora jaktintresse, utan även hans natursyn och gränslösa fascination inför allt som utspelade sig i djurvärlden. Här har Liljefors avbildat en jägare, vars namn vi inte känner, men vars kroppshållning och karaktäristiska huvudbonad påminner starkt om ”Värdshusarn”. I denna målning står han dock inte som i \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eTjuvskytten\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e och lyssnar spänt efter ljud i natten. Här har gryningen redan brutit in, jägaren har fällt sitt byte och är på väg hem med det över ängarna. Men motivets centrala tema, föreställningen om människan\/jägaren som en integrerad del av naturen, förblir detsamma. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eKonsthallen Jamtli, Östersund, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eKontakt med naturen. Om jakt, Bruno Liljefors, Göran Löfwing och natursyn\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, 1 juni 2022 – 16 april 2023.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eLitteratur\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eJämför: Bo Lindwall\/Lindorm Liljefors, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eBruno Liljefors\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, Stockholm 1960, oljemålningen \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eGåsjägare\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, avbildad på helsida i färg, s 137.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"BRUNO LILJEFORS (1860-1939)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47699841024332,"sku":"15940","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15940aaa-min.jpg?v=1707989673"},{"product_id":"strackande-ander-i-skymningslandskap","title":"Sträckande änder i skymningslandskap","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eIntresset för skärgården delade Bruno Liljefors med åtskilliga kulturpersonligheter i sin samtid, inte enbart andra målare som Albert Engström och Axel Sjöberg, utan också med diktare och författare. En viktig inspirationskälla för Liljefors torde exempelvis August Strindberg ha varit genom novellsamlingen \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSkärkarlsliv\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e (1888). Liksom Strindberg sökte sig Liljefors till ensligheten i det yttersta havsbandet, där han i lugn och ro kunde studera djur- och fågellivet och liksom bli ett med naturen. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eLiljefors skildringar av flygande fåglar var alltid ett resultat av naturvetenskapliga studier. Genom att studera fåglarnas rörelser och göra noggranna skisser av förändringarna i vingarnas läge och kroppens ställning kunde han exakt återge deras rörelsemönster. Likt en fysiker, som utifrån lufttryck och fågelns massa kan räkna ut vilken energi som åtgår till flygningen, övervägde Liljefors noga vilka vinklar och positioner i fåglarnas vingrörelser som skulle te sig mest trovärdiga för varje enskild bildkomposition. I sina skissböcker och flertalet mindre oljestudier dokumenterade han dessa rörelsemönster för att senare, i sin ateljé, kunna fullborda större och mer genomarbetade målningar i lugn och ro. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eÄnder förekommer relativt ofta i Liljefors fågelrepertoar, vanligen i kombination med skildringar av olika typer av öppna landskap. Det var i mötet med skärgårdens fågelliv som Liljefors först började måla kustlandskap av den här typen. Ofta var hans motiv från havsbandet liksom denna utförda i kvällsskymningen, en tidpunkt som lockade många konstnärer kring sekelskiftet 1900. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSträckande änder i skymningslandskap\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e är utförd med ganska tunt pålagd färg i en återhållsam kolorit med stor valörrikedom. Penselskriften växlar mellan långa, svepande och korta, tvära penseldrag. Sommarhimlens blekblå återspeglingar i vattenytan bidrar till att målningen upplevs som ljus och lätt, samtidigt som det rosaskimrande kvällsljuset vid horisonten förstärker dess lyriska ton. Högt över förgrundens kala, bruna klippor avtecknar sig så de två sirliga andkropparna, liksom kobbarna längst ut vid horisonten, som mörka siluetter. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"BRUNO LILJEFORS (1860-1939)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47700141211980,"sku":"16872","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16872utanram1-min.jpg?v=1707995822"}],"url":"https:\/\/amellsfineart.com\/collections\/klassisk.oembed?page=3","provider":"Åmells Konsthandel AB","version":"1.0","type":"link"}