{"title":"Alla konstverk","description":"","products":[{"product_id":"aftonstamning-ramsele","title":"Torneträsk","description":"\u003cp\u003eSedan Helmer Osslund återvänt till Sverige från Paris målade han huvudsakligen i Norrland. År 1905 upptäckte han för första gången Lappland. De kommande åren vistades han långa perioder i den lappländska vildmarken, som enligt honom själv passade hans kynne bättre än landskapen söderut. Jämtland var ”för städat”. För att kunna röra sig smidigt i naturen bar han med sig så lätt packning och så få målartillbehör som möjligt. Istället för att använda sig av stora dukar målade Osslund direkt på smörpapper, en teknik som han lärt av Paul Gauguin och som blev något av ett signum för honom. På en fråga varför han målade på smörpapper svarade Osslund: ”Det är så billigt och färgen får en större glans och genomskinlighet än på väv eller på trä. Jag målar på smörpapper helt enkelt för att det är så lätt att bära och glatt, penseln halkar riktigt över det. – Jag sätter fast en liten bit på en träpannå och målar det centrala stycket på tavlan, sedan bygger jag ut åt sidorna, uppåt och nedåt på nya papperstycken – tills det hela blir en tavla av det format jag önskar”. Uppenbarligen ansåg Osslund att smörpappret lämpade sig som underlag inte bara för de glatta oljefärgerna utan även, som i det här fallet, för den mattare temperan.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eOsslund målade den norrländska naturen under alla årstider. Mest älskade han hösten och dess intensivt glödande färger. Platser som Torneträsk och Lapporten tyckte Osslund särskilt mycket om att måla. Där började höstfärgerna brinna tidigt, redan i slutet av augusti och början av september. Motiv därifrån återkom kontinuerligt i Osslunds produktion och så sent som omkring 1930 utförde han oljemålningen Höst vid Torneträsk, som är mycket snarlik den här aktuella versionen i tempera. I båda målningarna har konstnären fångat höstens lysande valörer i stora senapsgula och orangeröda färgfläckar, vilka står i stark kontrast mot den gröna markvegetationen och det turkosa vattnet. Konstnären har sammanfattat sitt intryck av naturens former som en väl sammanhållen, böljande rytm medan himlen är fylld av flikiga, regntyngda skyar som ytterligare förstärker landskapets vildhet och dramatik.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eProveniens\u003cbr\u003eKonstnären Erik Osslund, son till Helmer Osslund (före 1942).\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eUtställd\u003cbr\u003eNorrbottens museum, mars 1939;\u003cbr\u003eGöteborgs konsthall, dec 1939;\u003cbr\u003eKarlstads museum, 1945;\u003cbr\u003eKonstakademien, Stockholm, 1947;   \u003cbr\u003eLunds museum.\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eLitteratur\u003cbr\u003eLena Holger, Helmer Osslund, Stockholm 2008, jämför oljemålningen Höst vid Torneträsk, avbildad på helsida i färg, s 125.          \u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003eOtryckta källor\u003cbr\u003eJämför August Anian, Bilder till mina år med Helmer Osslund, fotografisamling med handskrivna kommentarer i Sollefteå museums arkiv, den snarlika oljeversionen från omkring 1930, Höstfärger, \u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288568676684,"sku":"17755","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/13676aa1-min.jpg?v=1698755569"},{"product_id":"bron-vid-faxalven","title":"BRON VID FAXÄLVEN","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eI denna målning har Helmer Osslund avbildad Tväråbron, som korsar Faxälven nära dess utlopp i Ångermanälven. Under perioden 1916−1921 hade Osslund sin permanenta målarbas i den trakten, men både innan och efter det återkom han flera gånger till motivet med bron och de omgivande björkdungarna. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eDe olika versioner som föreligger av bron vid Faxälven har inte endast tillkommit vid olika tidpunkter och årstider, utan även i skilda material. Denna är utförd i gouache, vilket skapar en mjuk och lätt disig känsla kring motivet. En mycket snarlik variant i olja, kallad \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eVårsnö, Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, ingår idag i de permanenta samlingarna på Prins Eugens Waldemarsudde. I den målningen, som antas vara utförd omkring 1919, skildras bron och den omgivande naturen ur precis samma vinkel som här, men helhetsintrycket är betydligt hårdare och kallare. Där ligger också mer snö kvar på marken och den vår som titeln utlovar känns ännu väldigt avlägsen. Penselföringen grov och koloriten återhållen, vilket ger museimålningen ett skissartat intryck och förklarar varför Nils Palmgren i sin bok om Osslund kallar den \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eSkiss från Tväråbron\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eI \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eBron vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e har våren kommit litet längre. Endast små rester av snö har dröjt sig kvar i förgrunden och på andra sidan bron spirar markens vårgrönska för fullt. Björkarna har ännu inte slagit ut, men knopparna anas redan som ett lila skimmer. Trots att gouache är ett mer transparent material än olja upplevs färgerna som lödiga och fastän underlaget går i dagen på några ställen känns målningen helt och hållet fullbordad. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eSom så ofta är \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eBron vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e inte daterad. Man vet dock att Tväråbron byggdes om i slutet av 1910-talet och att den då kompletterades med de två brobågar som så tydligt framträder i denna målning. Genom Osslunds många varianter på motivet kan man följa brons öden. I en version som August Anian daterat till omkring 1917 syns inga brobågar alls (jämför även \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eVid Tväråbron, vårvinter\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, s \u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003exxx\u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e). I Waldemarsuddes målning från 1919 är även stagen mellan brobågarna fullt utmålade. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eLitteratur\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eJämför: Nils Palmgren\/Herje Granberg, Helmer Osslund, Stockholm 1937, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eSkiss från Tväråbron\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, avbildad i svartvitt, s 58, samt \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eLena Holger, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, Stockholm 2008, samma målning kallad \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eVårsnö, Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003e, avbildad på helsida i färg, s 120. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288586469708,"sku":"15497","price":95000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15497aa-min.jpg?v=1698756721"},{"product_id":"vid-tvarabron-varvinter","title":"VID TVÄRÅBRON, VÅRVINTER","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eTväråbron, som Osslund avbildat åtskilliga gånger, är belägen nära Faxälvens sammanflöde med Ångermanälven vid Granvåg, dit Osslund flyttade 1916. Bron tycks ha byggts om i slutet av 1910-talet. Vår målning påminner mycket om \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAprilsnö, Tväråbron, \u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003esom August Anian daterat till omkring 1917 och har troligtvis tillkommit vid ungefär samma tid. I senare versioner av samma motiv har bron kompletterats med två brobågar. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund har målat Tväråbron vid alla årstider. I några av hans sommarbilder därifrån upplevs själva bron mest som staffage – konstnärens fokus tycks istället vara inriktat på Faxälvens strömfåra, som just där är litet vildare och därför skummar mer än den bredare och mer trögflytande Ångermanälven. I \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eVid Tväråbron, vårvinter\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e däremot, har brokonstruktionen fått en framträdande roll som en integrerad del av landskapet. Dess mjukt rundade form flyter ihop med de kvardröjande snödrivorna och färgen på brofundamentet korresponderar perfekt med den lilla timmerstugans gråbruna väggar. Osslund har också bemödat sig om att med färgens hjälp frammana känslan av tidig vår.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e Markens snötäcke skiftar mellan kallt blått i skuggpartierna och varmt rosa på de ställen där den smältande snön ännu lyckas reflektera den ljusa vårkvällens svaga solstrålar. Även i skogspartiet bakom bron kan man ana årstidsbrytningen mellan vinter och vår. Där står björkarna ännu kala, men ett svagt rosalila skimmer över deras kronor avslöjar att knopparna snart är på väg. Landskapets mjukt böljande former har något jugendartat över sig, vilket förstärker den suggestiva stämningen i bilden och bidrar till dess dekorativa verkan. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEnligt en bevarad etikett a tergo har målningen vid något tillfälle varit utställd utomlands som nr VII med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAfternoon in spring\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOtryckta källor\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eJämför: August Anian, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eBilder till mina år med Helmer Osslund\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, fotografisamling med handskrivna kommentarer i Sollefteå museums arkiv, samma motiv målat 1917, avbildat i svartvitt på blad 264. En annan version av motivet, av Anian kallad \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eVårdag vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e och avbildad på blad 301, ingår i samlingarna på Prins Eugens Waldemarsudde.\u003c\/span\u003e\u003cbr\u003e\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288613732684,"sku":"14289","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14289aaa-min.jpg?v=1698757011"},{"product_id":"kusten-af-angermanland-docksta","title":"Kusten af Ångermanland, Docksta","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund föddes i Tuna socken nära Sundsvall i Medelpad. Efter ett kringflackande liv i USA och Europa under ungdomsåren återvände han i slutet av 1890-talet till sina hemtrakter i Norrland. Men även där fortsatte han resandet, om än på närmare håll. Än undersökte han Medelpads och Ångermanlands kuster, än följde han de stora älvarna inåt och uppåt landet, mot Jämtland och Härjedalen. År 1905 upptäckte han för första gången tjusningen i det Lappländska landskapet med dess snötäckta fjäll och stora sjöar. Fyra år senare fick han sitt konstnärliga genombrott med en stor utställning på Konstnärshuset i Stockholm.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDenna målning visar ett stycke av den kuststräcka vi idag kallar Höga kusten. Som så ofta har Osslund valt en hög utsiktspunkt, men i detta fall har han dessutom valt att ge målningen en ovanligt hög horisont, som knappt visar någonting av himlen. Istället för att rikta betraktarens uppmärksamhet mot den rådande väderleken eller himlens beskaffenhet och molnformationer, fokuserar konstnären här på att återge vattnets och urbergets alla skiftande nyanser, som spänner från lysande brandgult till dovt violett. Klipporna i förgrunden, helt kala sånär som på en ensam, förvriden dvärgtall, utgör målningens referenspunkt. Därifrån djupnar perspektivet allteftersom blicken leds ut över den trånga viken bort mot horisonten. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288645779788,"sku":"14383","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14383aa-min.jpg?v=1698758204"},{"product_id":"host-i-adalen","title":"Höst i Ådalen","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund föddes i Tuna socken nära Sundsvall i Medelpad. Efter ett kringflackande liv i USA och Europa under ungdomsåren återvände han i slutet av 1890-talet till sina hemtrakter i Norrland. Men även där fortsatte han resandet, om än på närmare håll. Än undersökte han Medelpads och Ångermanlands kuster, än följde han de stora älvarna inåt och uppåt landet, mot Jämtland och Härjedalen. År 1905 upptäckte han för första gången tjusningen i det Lappländska landskapet med dess snötäckta fjäll och stora sjöar. Fyra år senare fick han sitt konstnärliga genombrott med en stor utställning på Konstnärshuset i Stockholm.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eÅdalen är det geografiska namnet på Ångermanälvens dalgång nedanför Junsele i Ångermanland. Den är uppdelad i övre och nedre Ådalen och går igenom Kramfors’ och Sollefteå och kommuner. Ådalens skönhet har prisats bland annat i Pelle Molins diktning, men trakten har också blivit känd för de politiska oroligheter som utbröt där 1931. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslunds \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHöst i Ådalen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e är en frisk och färgstark ögonblicksstudie, där konstnären med några få, snabba penseldrag summerat sitt intryck av den lugnt framflytande Ångermanälven och den gulnande vegetationen längs dess älvbankar. Osslund har skissat direkt på pannån och i sin iver att snabbt hinna få ned det väsentligaste i naturupplevelsen har han inte brytt sig om att täcka hela bildytan med färg. Här och var lyser själva underlaget igenom, vilket förstärker övertygelsen om att denna målning verkligen är utförd på plats, direkt inför motivet. I tekniskt hänseende bör den betecknas som en skiss, men idag är det många som föredrar dessa direkta ögonblicks-skildringar framför Osslunds mer noggrant och detaljrikt utförda ateljéarbeten. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEnligt en bevarad utställningsetikett på målningens baksida har den vid något tillfälle visats vid en separatutställning med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHöst i Ådalen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e. Utställningen har inte kunnat identifieras.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288663736652,"sku":"14388","price":65000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14388ram_2_-min.jpg?v=1698758914"},{"product_id":"sommar-vid-faxalven","title":"Sommar vid Faxälven","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEfter en tids studieresor runtom Europa på 1890-talet och ett mellanspel som dekorationsmålare i Skåne återvände Helmer Osslund kring sekelskiftet 1900 till sin norrländska hembygd. Fascinationen för de nordsvenska landskapen höll sedan i sig under återstoden av hans liv. De landskapsvyer han avbildade flitigast återfinns i Medelpad, Ångermanland, Härjedalen och Lappland. Åtskilliga favoritmotiv hämtade han i de svenska fjällen, men också från Höga kusten och längs de stora norrländska älvarna.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOsslund hade halkat in på den konstnärliga banan av en slump då han var i 20-årsåldern. Efter studier vid Tekniska skolan och Högre Konstindustriella skolan i Stockholm arbetade han först en tid som porslinsdekoratör. År 1894 sökte han sig till Paris för vidare konststudier. Då han var för fattig för studier vid de fria akademierna anlitade han en billig privatlärare: den då ännu tämligen okände Paul Gauguin. Gauguins korta men intensiva undervisning skulle visa sig få stor betydelse för Osslunds fortsatta konstnärskap. I \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSommar vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e kan vi se hur den franske mästarens sätt att återge motivet summariskt med stora, väl avgränsade ytor och ett minimum av detaljer klingar som ett eko i Osslunds målning. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eMed sig från Paristiden tog Osslund också vanan att måla på smörpapper. Materialet var billigt och lätt att bära med sig, och det såldes på den tiden i färdigskurna ark i behändigt format. Smörpappersarken kunde sedan skarvas efter behov och sammanfogas till större målningar. Osslund hävdade dessutom att smörpapprets transparens överfördes till färgen och gav den ökad glans. Här ser vi ett tydligt exempel på denna effekt, liksom hur två pappersark skickligt sammanfogats på mitten.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eVad motivet beträffar så är \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSommar vid Faxälven\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e en storslagen skildring av det så karaktäristiskt kuperade ångermanländska niplandskapet. Bilden visar Faxälvens inflöde i Ångermanälven, där de tre kullarna Borgen, Svalnipan och Rödskäggsnipan reser sig som mäktiga vaktposter. Osslund var under perioden 1916-1922 bosatt i Granvåg strax intill de båda älvarnas sammanflöde och under de åren skapade han åtskilliga målningar med liknande motiv. Området är idag skyddat som naturreservat. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eEnligt etikett på bakstycket har målningen vid något tillfälle utställts som nr 42 med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOvädersstämning\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOtryckta källor\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eAugust Anian, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eBilder till mina år med Helmer Osslund\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, fotografisamling med handskrivna kommentarer i Sollefteå museums arkiv, målningen avbildad i svartvitt på blad nr 292 som \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSommar vid Faxälven, med kvarnen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288678580556,"sku":"14459","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14459aa-min.png?v=1698759238"},{"product_id":"suorva-1","title":"Suorva","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eI september 1911 reste Helmer Osslund via Kvikkjokk och Porjus till Stora Sjöfallet i Lappland. Dit kom hösten tidigt, och redan vid ankomsten såg han landskapet stråla i skiftande orangegula nyanser. Längs vägen stannade han till vid Suorva, som då var ett stycke närmast orörd vildmark vid Akkajaures södra strand. På den tiden var sjöns breda vattenspegel ännu inte påverkad av det stora dammbygge som påbörjades 1919 och vars syfte var att reglera vattenflödet i Stora Lule älv. Tanken på en damm hade \u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eväckts tidigt under 1900-talet, då det växande antalet industrianläggningar i Norrland krävde större mängder elektricitet än de befintliga kraftverken klarade av att producera. En projektering av älven utfördes 1908 och som ett resultat därav startade bygget av Porjus kraftverk 1910. Den stora dammen vid Suorva \u003c\/span\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eskulle ge Porjus ett jämnare vattenflöde och därmed ett effektivare utnyttjande. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eOsslund skulle senare flera gånger återkomma till trakterna kring Suorva och Stora Sjöfallet och ända in på 1930-talet målade han motiv därifrån i flera mer eller mindre snarlika versioner. I vår \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSuorva\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e samspelar den gråmulna höstdagen perfekt med landskapets litet råa karaktär. Osslund har målat sjöns lugna vattenyta helt utan speglingar och låtit den låga, mörka fjällkedjan bilda en sober inramning till vattnet och till vegetationens kontrasterande färgrikedom. Han återger landskapets stora linjer och ger det på så sätt en både förtätad och förenklad – på konstvetarspråk syntetistisk – form. Förmågan att på detta sätt sammanfatta det väsentliga i motivet hade Osslund lärt sig av Paul Gauguin, som han lärt känna personligen och även studerat en kort tid för i Paris på 1890-talet. Utmärkande för den aktuella \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSuorva\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e är också att Osslund använt sig av vattenbaserad färg istället för den blankare och smidigare oljan. Gouachens sträva, opaka textur passar i detta fall sällsynt bra för att tolka områdets kärva natur. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eProveniens\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFröken Gyllander (enligt påskrift a tergo).\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHandskrivna siffernoteringar a tergo, ”No 32”, ”F7”, ”287” (inom cirkel), tyder på att målningen varit utställd tidigare.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288694407500,"sku":"15060","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15060-min.jpg?v=1698759467"},{"product_id":"fallforsen-uman","title":"Fällforsen (Uman)","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund har flera gånger målat forsmotiv med titeln \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFällforsen\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e. I det här fallet är det dock Fällforsen i Ume älv som avses – inte dess namne i Piteälven i Norrbotten. Forsen ifråga bildas i Umeälvens nedre lopp, cirka 15 km norr om Vännäs, och har en fallhöjd på 25 meter. I Helmer Osslunds produktion möter vi ofta motiv från de norrländska älvarna – Ljungan, Indalsälven, Ångermanälven, Faxälven – men dessa flyter vanligen långsamt och majestätiskt fram i sina älvfåror. Den mäktigt brusande Fällforsen utgör därför en intressant kontrast.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDet finns perioder i Osslunds konstnärskap då han tycks ha varit intensivt sysselsatt med att måla just forsar. Motiv från Fällforsen är kända i ett flertal varianter i olika material och format. I början av 1930-talet (troligen 1933) hade Osslund en stor separatutställning på Galerie Moderne i Stockholm, där han visade upp inte mindre än tre nummer med denna titel (kat nr 39, 41 och 66). De många handskrivna nummerbeteckningar som finns noterade på vår målnings baksida (3, 10, 15, 32) antyder att även den varit utställd vid ett flertal tillfällen.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFällforsen (Uman)\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e återger älvens framfart från ett mycket närgånget perspektiv. Man kan nästan föreställa sig hur Osslund riggade upp sitt provisoriska staffli direkt mot någon av stenbumlingarna som kantade forsen och själv balanserade farligt nära älvbranten. Hur som helst så måste han ha arbetat snabbt. Här har han använt sig av en förhållandevis begränsad palett – grönt, grått, vitt, blått och brunt – och han har applicerat färgen på underlaget med snabba, breda penseldrag. Helhetsintrycket av målningen blir att där finns inte en tillstymmelse till tvekan – konstnären visste precis hur han ville förmedla vattnets tunga kraft och skummande framfart, och han gjorde det med stor teknisk bravur. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003ePåskrifterna på bakstycket samt siffernoteringarna 3, 10, 15 och 32 antyder att målningen varit utställd vid flera tillfällen. Detta har dock inte kunnat styrkas genom tryckta kataloger e. dyl. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e\u003cimg src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Skarmbild2023-10-31144715.png?v=1698760092\" alt=\"\"\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eFällforsen vid Uman, 15 km norr om Vännäs, 1906.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288716656972,"sku":"15762","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15762aaa-min.jpg?v=1703067165"},{"product_id":"solbelysta-tallar-nordingra","title":"Solbelysta tallar, Nordingrå","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSolbelysta tallar, Nordingrå\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e visar ett stycke av den hisnande vackra kuststräcka som vi idag kallar Höga kusten, där Helmer Osslund var bosatt under många år. Motivet är hämtat från någon av höjderna ovanför Nordingrå strax norr eller öster om Vågsfjärden, varifrån konstnären haft en vidsträckt utsikt mot nordost. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDen framlidne kulturredaktören, museimannen och Osslund-kännaren Nils-Göran Hökby har en gång beskrivit \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSolbelysta tallar, Nordingrå\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e med följande ord:\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e”Till Konstnärsförbundets nationalromantiska inriktning hörde magnifika utblickar från höga utsiktspunkter, och Osslund överträffade alla andra som idog bergsklättrare. I Nordingrå hittade han tidigt sin favoritplats. August Anian (konstnärens mångåriga följeslagare och assistent, red. anm.) har på ett kartblad visat hur han från en och samma position fångade olika motiv endast genom att vända sig efter kompassrosens anvisningar. Det här motivet med de vresvridna tallarna förekommer flera gånger, senast i denna stora duk i starka färger. I bakgrunden skymtar Ulvön och Skulebergets kontur.” (Åmells utställningskatalog nr 63, kat nr 35).\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDet ovan sagda skall dock inte uppfattas som att Osslund färdigställt den stora oljemålningen på plats. Troligare är att han har målat den i sin ateljé i Stockholm efter tidigare förlagor i skilda versioner och material. När Osslund målade i det fria använde han helst små pannåer eller färdigskurna smörpapper som underlag. Smörpappret var lätt att bära, torkade snabbt och lät sig enkelt sammanfogas och\/eller monteras på stadigare underlag i efterhand. De bästa och mest efterfrågade smörpappersmotiven omarbetade han senare till större versioner i olja. \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eSolbelysta tallar, Nordingrå\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e är med största sannolikhet ett exempel på det. (CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eUtställd\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eDen handskrivna etiketten med lydelsen ”41. Solbelysta tallar” samt noteringen ”Utställd i Uppsala” baktill på spännramen har inte kunnat härledas till en specifik utställning, men visar tydligt att målningen vid något tillfälle visats publikt.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eLitteratur\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eNils-Göran Hökby, Helmer Osslund, Åmells utställningskatalog nr 63 (opag.), Stockholm 2001, beskriven i text och avbildad på helsida i färg som kat nr 35;\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eStefan Eurenius, \u003c\/span\u003e\u003ci\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003eNordingråberg. Konst från Världsarvet Höga Kusten\u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\"\u003e, Uppsala 2007, avbildad i färg, s 64.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288756076876,"sku":"15788","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15788-min.jpg?v=1698760519"},{"product_id":"aftonbild","title":"MIDSOMMARNATT","description":"\u003cp data-mce-fragment=\"1\"\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-fragment=\"1\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eMed ett expressivt måleri som ter sig unikt i svensk konsthistoria lade Helmer Osslund gradvis Norrland under sig, från Gästrikland i söder till Lappland i norr Han upptäckte skönheten och skiftningarna i de väldiga landskap han fann, där hans pensel fångade flammande skogar, molndramat i skyn och vattnets återglans i älvarna. Influenser från Paul Gauguin och andra kontinentala lärdomar tillsammans med en natursyn som var smått poetisk alstrade högst personliga berättelser från stumma, oftast folktomma men genomgående uttrycksfulla vidder Kännetecknande för Helmer Osslunds färglysande och intensivt stämningsmättade landskap var en dekorativ ytmässighet och syntetiserande färgbehandling.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp data-mce-fragment=\"1\"\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-fragment=\"1\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eHelmer Osslund föddes i Tuna socken nära Sundsvall i Medelpad. Efter att ha fört ett kringflackande liv i USA och Europa under ungdomsåren återvände han i slutet av 1890 talet till sina hemtrakter i Norrland. Men även där fortsatte han resandet, om än på närmare håll. Än undersökte han Medelpads och Ångermanlands kuster, än följde han de stora älvarna inåt och uppåt landet, mot Jämtland och Härjedalen. År 1905 upptäckte han för första gången tjusningen i det Lappländska landskapet med dess snötäckta fjäll och stora sjöar. Fyra år senare fick han sitt konstnärliga genombrott med en stor utställning på Konstnärshuset i Stockholm. Retrospektiver har ägnats Osslunds konstnärskap på Nationalmuseum 1971, på Prins Eugens Waldemarsudde 2008, och på Åmells 2017, 2018, 2021 och 2023. Tidigt arbetade han främst realistiskt men övergick sedan till en mer dekorativ expressionistisk stil där färgen förädlades i samlade plan. Måhända kan man i Osslunds konstnärskap skönja hur hans eget sinnelag, som i långa perioder präglades av en ofrivilligt frugal och kringflackande tillvaro, fick upprättelse i hans förmåga att se och avbilda vyernas rika kulörer, som i en lekmans öga knappast hade framträtt så lysande och med sådan färgprakt.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp data-mce-fragment=\"1\"\u003e\u003cspan style=\"font-weight: 400;\" data-mce-fragment=\"1\" data-mce-style=\"font-weight: 400;\"\u003eOsslund började sin konstnärliga bana 1889 som porslinsdekoratör på Gustavsbergs porslinsfabrik tjugotre år gammal. Efter sin studentexamen hemma i Umeå vistades han ett år i Amerika. Aftonstudierna på tekniska skolan öppnade sedan nya vägar för honom och efter fyra år på Gustavsberg gav han sig ut i Europa 1894. På våren samma år var Osslund under några veckor privatelev till Paul Gauguin i Paris. De veckorna blev avgörande för hans fortsatta konstnärskap. Genom Gauguin lärde han känna syntetismens konstuppfattning och det var hos honom som han först fick upp ögonen för smörpapprets kvaliteter. Under hela sitt fortsatta liv skulle Osslund komma att använda smörpapper som målningsunderlag, både för sina studier i olja och pastell och för en del större arbeten avsedda att ställas ut och säljas. Under Paristiden ändrade han sitt efternamns stavning från Å till O. Genombrottet kom hösten 1909 i och med utställningen på Konstnärshuset i Stockholm. Osslund målade helst landskap från Norrland, men han var också en karaktärsfull porträttmålare av såväl kvinnor som män, av bönder, borgare och arbetare. Våren 1900 fick han ytterligare en termins utbildning vid Konstnärsförbundets andra skola i Stockholm. Konstnären Karl Nordström försökte dämpa hans färgintensitet men Osslund ville inte rätta in sig i ordningen och valde i stället att dra sig norrut och måla på egen hand. 1905 reste han för första gången till Abisko och Lapporten. När han fick ekonomiska möjligheter reste han halvårsvis ut i Europa. På våren 1938 visades en retrospektiv utställning med över trehundra verk på Konstakademien. Helmer Osslund hann återse många av sina verk innan han på sommaren samma år gick bort. \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e","brand":"HELMER OSSLUND (1866–1938)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47288771150156,"sku":"15946","price":95000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15946-min.jpg?v=1698760779"},{"product_id":"ankare-och-rep","title":"Ankare och rep","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRedan under 1930-talet förekom ankare ofta i Axel Olsons målningar. Då i egenskap av föremål i hans vardagliga omgivning, som gav upphov till mer surrealistiska skildringar av motivet. Men ankaret fortsätter att återkomma även under de följande decennierna, speciellt under 1940-talet. Våren 1940 tillbringade Axel Olson en längre tid i Danmark, där hans bror Erik Olson var bosatt vid den här tiden. Men när Danmark ockuperades i april samma år återvände han till Sverige och de kommande krigsåren präglades av, med hans egna ord, ”beredskapstjänst och improduktivitet”. Isoleringen från utlandet påverkade hans arbetslust i negativ riktning. Men ibland kunde patrulleringen längs den långa halländska kusten också ge upphov till inspiration och nya motiv. Axel Olson var den i Halmstadgruppen som arbetade mest naturnära. Hos honom fick varken religiöst grubbel eller politiskt engagemang sitt uttryck i måleriet. I stället intresserade han sig för ljuset över havet, solen, vinden, klipporna och strandens stenar. Under det tidiga 1940-talet sökte sig Axel Olson bort från surrealismen. I stället är det naturscener i starka och klara färger som allt oftare förekommer bland hans motiv.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI \u003ci\u003eAnkare och rep\u003c\/i\u003e ser vi inget hav men trots det är känslan av närheten till havet stark. Två rödmålade ankare inlindade i kraftiga rep dominerar målningen helt. Det ena är upphängt på en liten avhuggen trädstam och det andra ligger slängt bredvid. I bakgrunden ses toppen av en mast med en röd tretungad flagga fladdrande i vinden. Konstnären tycks näst intill ointresserad av att återge fartyget som masten tillhör, hela hans intresse är koncentrerat till de två ankarna. Från stammen med ankaret spirar en tunn kvist med antydan till några små knoppar. Himlen är ljust blå utan några orosmoln. Kanske antyder den lilla kvisten och den ljusa himlen i kombination med ankarna att konstnären, trots den mörka tid som världen genomgår, tror att det finns hopp om en ljusare framtid? Axel Olson har själv berättat att han fascinerats av ankare och rep och att han såg dem som tecken på stabilitet i en ombytlig och svårgripbar värld. Generellt brukar ankare också ses som en symbol för just stabilitet, skydd och hopp och repet som en symbol för trygghet. (MA)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"AXEL OLSON (1899-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310060454220,"sku":"16827","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16827aa-min.jpg?v=1699264706"},{"product_id":"utsikt-over-nissan-i-halmstad","title":"Utsikt över Nissan i Halmstad","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAxel Olson växte upp på gården Lorentzberg utanför Halmstad. Han var äldre bror till Erik Olson och den av Halmstadgruppens medlemmar som kom att verka allra längst. Vid sitt frånfälle 1986 hade han en lång och rik konstnärsgärning att se tillbaka på.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEfter sin resa till Berlin och Italien 1922-23 kom Axel Olson att stanna på hemmaplan under många år. Inte förrän 1948 reste han för första gången till Paris i sällskap med sin bror Erik Olson och Stellan Mörner. I efterhand har Axel Olson uttryckt en ånger över att han inte reste ut mer i sin ungdom utan i stället blev bunden till Halland. Trots hans många år i staden är det dock sällsynt att se Axel Olson måla stadsmotiv från Halmstad. Oftast koncentrerade han sig i stället på det halländska kustlandskapet med dess stränder, hav och himmel. Därför är det intressant att betrakta den lilla, nästan kvadratiska målningen med titeln \u003ci\u003eUtsikt över Nissan, Halmstad.\u003c\/i\u003e Nissan flyter ju som bekant genom hela centrala Halmstad innan den rinner ut i hamnen och Laholmsbukten. Målningen är ovanlig inte bara till sitt motiv utan även formmässigt. Vid den här tiden har Axel Olson alltmer börjat intressera sig för surrealismens formspråk, vilket syns i hans övriga produktion från 1930-talet. Här möter vi dock en mer klassisk avbildning av motivet.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAxel Olson har tydligt delat in bilden i för-, mellan- och bakgrund för att skapa ett djup i motivet. Nissan flyter stilla i bakgrunden och längs med kajkanterna ligger några fiskeskutor förtöjda. I förgrunden har konstnären placerat en kvinna på en balkong och där bakom ser vi handelsstånden på kajen. Troligtvis är det fisk som är till salu i de flesta stånden, trälådorna tyder på det. Här ser vi både några försäljare och ett par köpare med korgarna med sig. Kvinnan i förgrunden lutar sig avslappnat mot ett balkongräcke i metall, iklädd snäv kjol och en röd figursydd tröja. Hennes hår är blont och klippt i en kort vågig page och hon tycks inbegripen i ett samtal med någon inne i våningen, som vi inte kan se. Även om solen nu tittar fram och den blå himlen med sina vita cumulusmoln speglar sig i ån, verkar det som en regnskur nyligen har passerat. På balkongens golv blänker vattenstänken fortfarande. (MA)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"AXEL OLSON (1899-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310069236044,"sku":"16911","price":95000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16911aaa-min.jpg?v=1699264863"},{"product_id":"strandmotiv-med-eka","title":"Strandmotiv med eka","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAxel Olson tillbringade större delen av sitt liv i Halland och hans motiv är därför ofta präglade av kustlandskapet. Fiskeredskap, båtar och strandfynd är tillsammans med ankare och rep återkommande motiv i hans målningar. Även under sin mer surrealistiska period på 1930-talet utspelar sig scenerna ofta i ett halländskt kustlandskap, där strandfynden blir till ödesmättade dramer i målningarna. Axel Olson brukar ofta beskrivas som den mest naturnära av Halmstadgruppens medlemmar. Hans motiv föds direkt ur naturupplevelserna.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEfter kriget öppnades den taggstrådsspärrade kusten igen, isoleringen upphörde och arbetslusten återvände. Möjligtvis är \u003ci\u003eStrandmotiv med eka\u003c\/i\u003e tillkommen under andra hälften av 1940-talet eller 1950-talet, en period då Axel Olson tillbringade mycket tid i det lilla fiskesamhället Söndrum strax utanför Halmstad. I Grötviks hamn hyrde han en liten bod som ateljé och här kom han i nära kontakt med naturen och med havet. Livet kring den lilla pittoreska hamnen fortsatte att inspirera honom motivmässigt livet ut. Centralt i målningen ser vi två små fiskebåtar uppdragna på stranden. Där ligger också två hummertinor med en flytboj samt en enkel skottkärra med ett fiskenät. Havet är turkosfärgat med små vita gäss på vågorna. Solljuset flödar in från höger i bilden och kastar djupblå skuggor på stranden. Den lilla fiskebodens gavel ligger helt i skugga. Konstnären arbetar tydligt med kontrasten mellan varma och kalla färger i motivets skuggpartier och solbelysta delar. Trots den vackra dagen syns ingen människa till på stranden och inte heller någon båt ute på havet. Det är bara sol, vind och vatten närvarande i målningen. (MA)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eBirger Alsmark, Malmö.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"AXEL OLSON (1899-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310073397580,"sku":"16993","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16993aa-min.jpg?v=1699265059"},{"product_id":"och-ibland-kom-dag-hem-med-en-hare","title":"Och ibland kom Dag hem med en hare","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eTack vare – eller kanske snarare på grund av – sin mångåriga medverkan i \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e har John Bauer gått till konsthistorien som Sveriges främsta sagoillustratör. Efter att han 1915 gjort sitt sista bidrag till den populära sagosamlingen ville han komma vidare i sitt konstnärskap och började ägna sig åt bland annat scenografi. Tyvärr satte en nattlig storm stopp för hans planer i november 1918, då han själv och hans lilla familj omkom i en tragisk fartygsolycka på Vättern.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare\u003c\/i\u003e tillhör John Bauers allra första uppdrag för \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e. Den tecknades för seriens första nummer, som gavs ut på Jultidnings förlag i Göteborg (senare införlivat med \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlund) 1907 och som innehöll \u003c\/span\u003eåtta sagor och dikter av olika författare.\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003eDet aktuella konstverket är en av Bauers originalillustrationer till Harald Östensons \u003ci\u003eSagan om Dag och Daga och Flygtrollet på Skyberget\u003c\/i\u003e. Östenson var egentligen pseudonym för folkskolläraren Per Martin Efraim Pettersson, som var en fantastisk sagoberättare. Han och John Bauer skulle även komma att inleda ett djupare samarbete i författarens egen bok \u003ci\u003ePåsa-Jan, naturkrafternas gunstling samt andra sagor\u003c\/i\u003e, som utkom året därpå och där Bauer utfört samtliga 30 illustrationer.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär John Bauer skapade det aktuella konstverket var reproduktionstekniken ännu inte särskilt väl utvecklad i Sverige. För att säkerställa att färgåtergivningen i trycket motsvarade hans intentioner valde Bauer därför att arbeta i en mycket begränsad färgskala, dominerad av skiftande nyanser av sepiabrunt i kombination med ljusa gråblå eller guldgula toner. Bara några år senare (1912) skedde radikala förbättringar på det trycktekniska området, vilket medförde att Bauer successivt kunde utöka bildernas färgspektrum. Vid det laget hade han dock redan fångat svenska folkets hjärtan genom sin fenomenala förmåga att tolka sagornas innehåll och gestalta de miljöer och karaktärer som beskrevs i dem. Den förmågan krävde egentligen inga färger – läsarens fantasi kickades igång redan genom bildernas starka form- och känslouttryck.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eSagan om Dag och Daga och Flygtrollet på Skyberget\u003c\/i\u003e handlar om den osvikliga lojaliteten mellan två syskon, som tidigt blev föräldralösa. Tack vare deras tapperhet och rådighet lyckades de klara sig själva i världen, ända tills Dag plötsligt försvann spårlöst en dag då han var ute och jagade. Systern Daga lämnade då den trygga stugan för att ge sig ut och leta efter honom. Efter många långa och svåra strapatser fann hon honom tillfångatagen av det elaka Flygtrollet, som härskade över Skyberget. Med stort mod lyckades hon till slut befria sin älskade bror ur fångenskapen och sagan slutade lyckligt. Vår akvarell är den andra av Bauers sammanlagt sju illustrationer till sagan och visar hur syskonen sköter sina dagliga sysslor hemma vid stugan innan Dag rövas bort av trollet. \u003cspan class=\"s1\"\u003e(CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGeneralkonsul Erik Åkerlund (enl Schiller, s 81);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eAnnan privat samling (förvärvad genom Nordén Auktioner, Stockholm, 18 oktober 1995, kat nr 19).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eJohn Bauer. Minnesutställning\u003c\/i\u003e, SAK 1934, med största sannolikhet motsvarar det aktuella konstverket något av katalognumren 71-74 (ur Erik Åkerlunds samling);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMillesgården, Stockholm, \u003ci\u003eJohn Bauers sagovärld\u003c\/i\u003e, 1993, kat nr 83.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll, \u003c\/i\u003eÅrgång 1, Göteborg 1907, reproducerad i svartvitt, s 7;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eH. W. Tullberg\/Åhlén \u0026amp; Åkerlund, \u003ci\u003eTrettio bilder i mezzotypi till ett urval sagor ur Bland tomtar och troll åren 1907-1915\u003c\/i\u003e, Stockholm 1918, akvarellen reproducerad som svartvit mezzotypi mot s 12;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHarald Schiller, \u003ci\u003eJohn Bauer, sagotecknaren\u003c\/i\u003e, Stockholm 1935, omnämnd i texten på s 132, reproducerad i svartvitt, s 81.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför även Elsa Olenius (red), \u003ci\u003eJohn Bauers sagovärld\u003c\/i\u003e, Stockholm 1982 (nyutgåva av 1966 års original-upplaga), där sagan om Dag och Daga återberättas i sin helhet, men illustreras med enbart två andra bilder (s 161 och 165).\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310080868684,"sku":"15985","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15985aaa-min.jpg?v=1699265224"},{"product_id":"madonnan-ger-spelmannen-sin-ena-sko","title":"Madonnan ger spelmannen sin ena sko","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär John Bauer 1915 tecknade denna illustration på uppdrag av \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlunds förlag \u003c\/span\u003estod han på höjden av sin karriär. Sagoserien \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e hade då utgivits varje år sedan 1907, och Bauer var en starkt bidragande orsak till dess enorma popularitet. Med undantag för år 1911 hade han varit bokseriens huvudillustratör och tack vare sin förmåga att tolka och ge gestalt åt de sagor som publicerades där gick han rakt in läsarnas hjärtan och blev därmed hela Sveriges sagokonstnär.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eBauer stammade från en tysk släkt och växte upp i Jönköping. Hans tecknarbegåvning stod tidigt klar för familjen och år 1900 antogs han till Konstakademien i Stockholm. Redan som barn hade Bauer beundrat Albert Engström och då han under studietiden erbjöds arbete som illustratör i skämttidningen \u003ci\u003eSöndags-Nisse\u003c\/i\u003e tackade han ja. Något senare engagerades han även för Bonniers jultidning \u003ci\u003eSnöflingan\u003c\/i\u003e.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eInspirationen till sina sagoillustrationer fann Bauer i hembygdens djupa skogar, men också i främmande länder och städer. Redan 1902 hade han tillsammans med fadern gjort en rundresa i dennes hemtrakter i Bayern, där romantiska medeltidsstäder som Augsburg och Rothenburg ob der Tauber stimulerade hans fantasi och gav honom stoff till stadsmiljöerna i de tidiga sagoillustrationerna. Sex år senare gjorde han i sällskap med hustrun Ester en ny, denna gång årslång resa till Tyskland och Italien, där han kom i kontakt med ungrenässansens linjerena stil. Efter denna resa tycks i synnerhet Domenico Ghirlandaios freskmålningar i kyrkan Santa Maria Novella i Florens ha varit en påtaglig inspirationskälla vid Bauers framställning av prins- och prinsessgestalternas frisyrer och rikt draperade klädedräkter under 1910-talet. I bakgrundens blånande landskap anar vi inflytande från den sydtyska sengotiken. Den engelska prerafaelitrörelsen har troligtvis inte heller lämnat honom opåverkad. \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eDenna akvarell är en originalillustration till Emil Linders saga ”Spelmannen, som fick madonnans guldsko”, vilken publicerades i 1915 års utgåva av \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e. För Bauers del blev det sista gången han medverkade i serien och året därpå utkom den inte alls. Sagan utspelar sig i en liten stad i Tyrolen och handlar om den fattige spelmannen Friedel, som en dag passerar en kyrka, i vilken han får syn på en vacker madonnabild. Uppfylld av beundran inför skulpturen börjar han spela för den, det vackraste han kan. Som tack tar madonnan levande gestalt och skänker Friedel sin ena guldsko. Men när han visar skon för stadens guldsmed är det ingen som tror på hans historia om hur han kommit över den, och Friedel blir dömd till döden. I sista sekunden räddas han av madonnan, som bevisar hans oskuld inför den häpna folkskara som samlats för att bevittna avrättningen. Sagan slutar med orden: ”Och så blev Friedel lössläppt och fick en mängd penningar som ersättning för sitt oförskyllda lidande, varpå han tog sin fiol och vandrade ut i världen för att spela för människorna den underbara låt, för vilken den heliga jungfrun skänkt honom en av sina guldskor.”\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eI den tryckta boken illustreras sagan av \u003cspan class=\"s2\"\u003etvå\u003c\/span\u003e akvareller. Den första, som vi ser här, visar hur Friedel får skon för första gången, inne i kyrkan. Strofen som Bauer illustrerat lyder: ”Han såg den heliga jungfrun böja sig ned och taga av sig den ena skon, som hon med ett hult leende räckte honom.” Den andra illustrationen återger hur madonnan bevisar spelmannens oskuld genom att upprepa undret inför rådet och allt folket. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSkeppsredare Lennart Parkfelt, Göteborg (1968);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat svensk samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJönköpings Läns Museum, \u003ci\u003eJohn Bauer, Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 1968, kat nr 350 (med titeln \u003ci\u003eSpelmannen mottager madonnans gyllene sko\u003c\/i\u003e);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrins Eugens Waldemarsudde, \u003ci\u003eTrollbunden. John Bauer och den magiska naturen\u003c\/i\u003e, sept 2020-jan 2021, kat nr 54.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll. En samling sagor med teckningar av John Bauer\u003c\/i\u003e, Göteborg 1915, avbildad som färgplansch, s\u003cspan class=\"s3\"\u003e \u003c\/span\u003e67;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHarald Schiller, \u003ci\u003eJohn Bauer, sagotecknaren\u003c\/i\u003e, Stockholm 1935, illustrationerna till sagan omnämns i texten på s 146;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGunnar Lindqvist, \u003ci\u003eJohn Bauer\u003c\/i\u003e, utställningskatalog producerad av Jönköpings Läns Museum 1968, akvarellen listad i verkförteckningen, s 53, som kat nr 350 (med titeln \u003ci\u003eSpelmannen mottager madonnans gyllene sko\u003c\/i\u003e);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCarina Rech och Karin Sidén (red), \u003ci\u003eTrollbunden. John Bauer och den magiska naturen\u003c\/i\u003e, Stockholm 2020, avbildad på helsida i färg, s 102, samt listad i verkförteckningen på s 291 som kat nr 54.\u003cspan class=\"s4\"\u003e\u003ca href=\"https:\/\/commons.m.wikimedia.org\/wiki\/Category:Spelmannen_som_fick_Madonnans_guldsko\"\u003e\u003c\/a\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310085816652,"sku":"16035","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16035-min.jpg?v=1699265450"},{"product_id":"stugan-i-skogen","title":"Stugan i skogen","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eTack vare – eller kanske snarare på grund av – sin mångåriga medverkan i \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e har John Bauer gått till konsthistorien som Sveriges främsta sagoillustratör. Efter att han 1915 gjort sitt sista bidrag till den populära sagosamlingen ville han komma vidare i sitt konstnärskap och började ägna sig åt bland annat scenografi. Tyvärr satte en nattlig storm stopp för hans planer i november 1918, då han själv och hans lilla familj omkom i en tragisk fartygsolycka på Vättern.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEtt av John Bauers allra första uppdrag för \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e var att illustrera Harald Östensons \u003ci\u003eSagan om Dag och Daga och Flygtrollet på Skyberget\u003c\/i\u003e. Sagan ingick i bokseriens första nummer, som gavs ut på Jultidnings förlag i Göteborg (senare införlivat med \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlund) 1907 och som innehöll totalt \u003c\/span\u003eåtta sagor och dikter av olika författare.\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003ci\u003eStugan i skogen\u003c\/i\u003e är troligtvis ett av Bauers förarbeten till just den sagan, vilken i boken fick totalt sju illustrationer. Sagan handlar om den osvikliga lojaliteten mellan två syskon, Dag och Daga, som tidigt blev föräldralösa. Tack vare deras tapperhet och rådighet lyckades de klara sig själva i världen, ända tills Dag plötsligt försvann spårlöst en dag då han var ute och jagade. Systern Daga lämnade då den trygga stugan för att ge sig ut och leta efter honom. Efter många långa och svåra strapatser fann hon honom tillfångatagen av det elaka Flygtrollet, som härskade över Skyberget. Med stort mod lyckades hon till slut befria sin älskade bror ur fångenskapen och sagan slutade lyckligt.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eJohn Bauer kom tidigt att utveckla en särskild arbetsmetod för sina sagoillustrationer. Den gick ut på att han började med att teckna små serier av frimärksstora skisser utifrån en grundidé. Skisserna omarbetades och förstorades sedan successivt allteftersom bildidén mognade fram, för att slutligen resultera i den originalakvarell som skulle reproduceras i den tryckta boken. Ju större skissen blev, desto närmare stod den det tryckfärdiga resultatet.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eStugan i skogen\u003c\/i\u003e ligger motivmässigt ganska nära den akvarellversion som förlaget slutligen valde som illustration nummer två till Östenssons saga och som i boken åtföljs av bildtexten \u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare.\u003c\/i\u003e Även måtten är snarlika – den slutgiltiga akvarellen är endast 1,5 cm större. I båda fallen är bildens centrala motiv den lilla stugan som hukar bland höga, mörka furor men som tack vare röken som stiger från skorstenen ändå ger ett hemtrevligt och inbjudande intryck. Från skissens löst tecknade figurer har Bauer sedan utvecklat formen på de båda barnen och deras husdjur, medan den troll-lika gestalten i förgrunden helt uteslutits i den färdiga versionen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eIntressant i sammanhanget är också att Johan Bauer och Harald Östenson efter detta uppdrag skulle komma att inleda ett djupare samarbete. Östensson var egentligen pseudonym för folkskolläraren Per Martin Efraim Pettersson, som var en fantastisk sagoberättare. När han året därpå utgav den egna boken \u003ci\u003ePåsa-Jan, naturkrafternas gunstling samt andra sagor\u003c\/i\u003e, fick Bauer utföra samtliga 30 illustrationer. \u003cspan class=\"s1\"\u003e(CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJönköpings Auktionsverk;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat svensk samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare\u003c\/i\u003e som finns avbildad resp. omnämnd i följande litteratur:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll, \u003c\/i\u003eÅrgång 1, Göteborg 1907, reproducerad i svartvitt, s 7;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eH. W. Tullberg\/Åhlén \u0026amp; Åkerlund, \u003ci\u003eTrettio bilder i mezzotypi till ett urval sagor ur Bland tomtar och troll åren 1907-1915\u003c\/i\u003e, Stockholm 1918, reproducerad som svartvit mezzotypi mot s 12;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHarald Schiller, \u003ci\u003eJohn Bauer, sagotecknaren\u003c\/i\u003e, Stockholm 1935, omnämnd i texten på s 132 samt reproducerad i svartvitt, s 81.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför även Elsa Olenius (red), \u003ci\u003eJohn Bauers sagovärld\u003c\/i\u003e, Stockholm 1982 (nyutgåva av 1966 års original-upplaga), där sagan om Dag och Daga återberättas i sin helhet, men illustreras med enbart två andra bilder (s 161 och 165).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eFör jämförelse:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e\u003cimg height=\"331\" width=\"259\" alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.03_480x480.jpg?v=1699266190\" data-mce-src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.03_480x480.jpg?v=1699266190\"\u003e    \u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\u003ci\u003eStugan i skogen\u003c\/i\u003e\u003cspan\u003e, 16 x 13 cm.\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e \u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e \u003cimg data-mce-fragment=\"1\" height=\"291\" width=\"256\" alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.57_480x480.jpg?v=1699266245\" data-mce-src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at11.23.57_480x480.jpg?v=1699266245\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\u003ci\u003eOch ibland kom Dag hem med en hare, \u003c\/i\u003e17,5 x 14,5 cm.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310111965516,"sku":"16595","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16595aa-min_1.jpg?v=1699266339"},{"product_id":"tinka-lillfot-gullhar-i-guldkarossen","title":"Tinka-Lillfot-Gullhår i guldkarossen","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDenna akvarell är en av John Bauers originalillustrationer till Vilhälm Nordins saga \u003ci\u003eHerr Birre och trollen\u003c\/i\u003e, som publicerades första gången i boken \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e 1909. Två år tidigare hade Julstämnings förlag i Göteborg (från 1908 införlivat med \u003cspan class=\"s1\"\u003eÅhlén \u0026amp; Åkerlund) börjat ge ut den än idag så populära \u003c\/span\u003esagosamlingen och man förstod snabbt att den hade framtiden för sig. Läsarna älskade inte bara sagorna, som var skrivna av väletablerade författare som Helena Nyblom, Anna Wahlenberg, Harald Östenson med flera, utan de blev bokstavligt talat förtrollade av John Bauers fantasieggande illustrationer. Förlaget insåg att Bauer var en guldgruva, och fortsatte att löpande kontraktera honom. Med undantag för år 1911 medverkade Bauer i samtliga utgåvor av \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e åren 1907-1915.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär John Bauer skapade den aktuella akvarellen var reproduktionstekniken ännu inte särskilt väl utvecklad i Sverige. För att säkerställa att färgåtergivningen i trycket motsvarade hans intentioner valde Bauer därför att arbeta i en mycket begränsad färgskala, dominerad av skiftande nyanser av sepiabrunt i kombination med ljusa gråblå eller guldgula toner. Bara några år senare (1912) skedde radikala förbättringar på det trycktekniska området, vilket medförde att Bauer successivt kunde utöka bildernas färgspektrum. Vid det laget hade han dock redan fångat svenska folkets hjärtan genom sin fenomenala förmåga att tolka sagornas innehåll och gestalta de miljöer och karaktärer som beskrevs i dem. Den förmågan krävde egentligen inga färger – läsarens fantasi kickades igång redan genom bildernas starka form- och känslouttryck.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNordiska folksagor utgår ofta från sensmoralen att vem som helst genom mod, list och\/eller vänlighet kan besegra sina motståndare. \u003ci\u003eSagan om Herr Birre och trollen\u003c\/i\u003e har ungefär samma upplägg. Den handlar om den fine Herr Birre som bor granne med några troll, som egentligen inte är elaka men så dumma och klunsiga att de ofta besvärar honom. Men när den vackra flickan Tinka-Lillfot-Gullhår, som Herr Birre bjudit in att bo på gården, blir bortförd av en rövare ber han trollen om hjälp. De befriar flickan, och som tack lär Herr Birre trollen flera praktiska färdigheter som är till så stor nytta och glädje för dem att de aldrig mer orsakar honom några bekymmer.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003cspan class=\"s2\"\u003eI 1909 års utgåva av \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e illustreras sagan \u003ci\u003eHerr Birre och trollen\u003c\/i\u003e med sammanlagt sex akvareller och en svartvit vinjett. Vår akvarell visar det ögonblick då Tinka-Lillfot-Gullhår förs bort av rövaren Domp-Domp-Dubbeldomp i hans gyllene vagn. Illustrationen åtföljs av följande text: \u003c\/span\u003e”Snart lyfte Domp-Domp-Dubbeldomps betjänt upp henne i guldkarossen och i väg bar det så det dånade i skogen”. \u003cspan class=\"s1\"\u003e(CEÖ)\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eTroligen Fru Maja Åkerlund eller generalkonsul Erik Åkerlund (se Konstakademiens utställningskatalog 1934). T.o.m. år 1910 ägde förlaget rätten till samtliga John Bauers originalillustrationer i \u003ci\u003eBland tomtar och troll\u003c\/i\u003e.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eJohn Bauer Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 1934, troligen identisk med något av katalognumren 132-136.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCyrus Granér (red), \u003ci\u003eBland tomtar och troll, \u003c\/i\u003eÅrgång 3, Göteborg 1909, reproducerad på s 13.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"JOHN BAUER (1882-1918)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310128185676,"sku":"16888","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16888aa-min.jpg?v=1699266817"},{"product_id":"suzanne-pa-forstubron-1","title":"Suzanne på förstubron","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eCarl Larsson är utan tvekan en av Sveriges mest kända och älskade konstnärer. Hans skildringar av den egna familjen och deras hem i Sundborn i Dalarna har ibland rentav beskrivits som en del av vår svenska identitet. Genom den internationella spridningen av Carl Larssons egna böcker har gården Lilla Hyttnäs i Sundborn dessutom blivit ett av världens mest kända konstnärshem.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eSuzanne på förstubron\u003c\/i\u003e föreställer Carl Larssons äldsta dotter Suzanne där hon sitter och syr vid ingången till det berömda huset. För Larsson hade motiven från Sundborn kommit att bli svaret på den fråga som alla de från Paris hemvändande konstnärerna ställde sig; nämligen hur man med utgångspunkt i den franska \u003ci\u003eplain air\u003c\/i\u003e-rörelsen skulle kunna skapa en ny, genuint nationell, svensk konst. Larssons ljusa, lättsamma skildringar av sitt eget lantliga familjeliv, inramat av en helt ny sorts inredningsideal, blev snart omåttligt populära och har alltsedan dess uppfattats som sinnebilden för en typiskt svensk livsstil. \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSuzanne föddes sommaren 1884, medan Carl och hans hustru Karin fortfarande bodde i den franska byn Grez-sur-Loing. När hon var nio månader gammal beslöt familjen att flytta tillbaka till Sverige, men först 1901 bosatte de sig permanent i Sundborn. Under tiden växte den Larssonska barnaskaran stadigt, och de sammanlagt åtta barnen fick alla finna sig i att i tur och ordning sitta modell för pappa konstnären, som aldrig tycks ha tröttnat på att avbilda dem.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDå \u003ci\u003eSuzanne på förstubron\u003c\/i\u003e målades sommaren 1910 var familjen inte längre samlad på samma sätt som tidigare. Nästan alla barnen var mer eller mindre vuxna och några hade redan lämnat föräldrahemmet. Suzanne hade hunnit bli 26 år gammal. Tidigare samma år hade hon tagit sin sjuksköterskeexamen som Röda kors-syster på Sophiahemmet i Stockholm. Nu arbetade hon i Domnarvet, men när hon hade tid och tillfälle kom hon på tillfälliga besök i Sundborn. Just den här sommaren var hela familjen samlad för en kort period i mitten av augusti. Med stor sannolikhet var det då som Carl Larsson passade på att porträttera Suzanne där hon satt på verandan med sin sömnad. Målningens djärva perspektiv och kontrastrika kolorit rönte omedelbart stor uppmärksamhet och redan på hösten samma år ställdes den ut i Berlin. Sedan dess har målningen visats på ett stort antal betydande utställningar över hela världen. (VS\/CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003cbr\u003eBerlin, 1910 (enligt Ulwa Neergaard);\u003cbr\u003eHelsingfors och Åbo, \u003ci\u003eCarl Larsson-utställningar, \u003c\/i\u003e1913, kat nr 70;\u003cbr\u003eCharlottenborg, Köpenhamn, \u003ci\u003eSvenska Konstutställningen,\u003c\/i\u003e nov – dec 1916, kat nr 443;\u003cbr\u003eLiljevalchs Konsthall\u003ci\u003e, \u003c\/i\u003eStockholm,\u003ci\u003e Carl Larsson. Minnesutställning\u003c\/i\u003e, mar-apr 1920, kat nr 240;\u003cbr\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Larsson – 100 år, Minnesutställning, \u003c\/i\u003e1953, kat nr 320;\u003cbr\u003eLunds Konsthall, \u003ci\u003eCarl Larsson,\u003c\/i\u003e 1970\/71, kat nr 94;\u003cbr\u003eGöteborgs konstmuseum, \u003ci\u003eCarl Larsson, \u003c\/i\u003eapril 1971, kat nr 89;\u003cbr\u003eAmos Anderssons Konstmuseum, Helsingfors, \u003ci\u003eCarl Larsson, \u003c\/i\u003eokt 1981 − jan 1982, kat nr 64;\u003cbr\u003eThe Brooklyn Museum, New York, \u003ci\u003eCarl Larsson\u003c\/i\u003e, nov 1982− jan 1983, kat nr 47;\u003cbr\u003eBlaafarvevaerket, Modum Norge, \u003ci\u003eSommaren med Carl Larsson, \u003c\/i\u003e1989;\u003cbr\u003eÅrhus Art Museum, Århus, Danmark, \u003ci\u003eJulen med Carl Larsson\u003c\/i\u003e, nov 1989 – jan 1990;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003cbr\u003e\u003c\/span\u003eNationalmuseum Stockholm\u003ci\u003e Carl Larsson\u003c\/i\u003e, feb – maj 1992, kat nr 99;\u003cbr\u003eGöteborgs konstmuseum, \u003ci\u003eCarl Larsson\u003c\/i\u003e, jun – sep 1992, kat nr 99;\u003cbr\u003eYamato Transport Co. LTD, Fine arts Division, Japan,\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e\u003ci\u003eExhibit Carl Larsson\u003c\/i\u003e, 1994, kat nr 49;\u003cbr\u003eVictoria and Albert Museum, London, \u003ci\u003eCarl and Karin Larsson: Creators of the Swedish Style, \u003c\/i\u003eokt 1997 – jan 1998, kat nr 104;\u003cbr\u003eTikanojas konsthem, Vasa, Finland, 2003;\u003cbr\u003eBergen Konstmuseum Norge, 2005;\u003cbr\u003eKunsthalle der Hypo Kulturstiftung, München, 2006.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eHans-Curt Köster, \u003ci\u003eCarl Larssons värld \u003c\/i\u003e\/\u003ci\u003eThe world of Carl Larsson, \u003c\/i\u003eKönigstein im Taunus 1982, avbildad i färg, s 144;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eTorsten Gunnarsson (red.), \u003ci\u003eCarl Larsson\u003c\/i\u003e, Wiken 1992, kommenterad och avbildad i färg, s 53;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMichael Snodin \u0026amp; Elisabet Stavenow-Hidemark, \u003ci\u003eCarl and Karin Larsson: Creators of the Swedish style\u003c\/i\u003e, London 1997, omnämnd och avbildad i färg, s 41;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eUlwa Neergaard, \u003ci\u003eCarl Larsson: signerat med pensel och penna\u003c\/i\u003e, Falun 1999, avbildad i färg, 453, samt listad och beskriven i verkförteckningen, s 128, som kat nr 1372.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL LARSSON (1853-1919)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310135329100,"sku":"15669","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15669-min1_1_-min.jpg?v=1707390325"},{"product_id":"aftonrodnad","title":"Aftonrodnad","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLiksom flera av sina samtida kollegor hyste Carl Larsson en särskild vurm för 1700-talet. Intresset kan skönjas på flera sätt. Exempelvis inredde han gärna sina ateljéer och sina hem med möbler i rokoko och gustaviansk stil, om än blandade med hemvävda trasmattor, gammaldags krukväxter och färgstarka textilier på det typiskt larssonska sätt som utmärker hans och hustru Karins (född Bergöö) interiörskapande. Även Larssons måleri bär emellanåt tydliga spår av hans fascination för 1700-talet. I ett flertal figurmålningar har han låtit modellerna ikläda sig dräkter av 1700-talssnitt. Mer påtagligt manifesterades Larssons intresse för epoken i samband med uppdraget att vid 1890-talets mitt förse Nationalmuseums trapphall med fresker med motiv ur museets historia. Då fick han anledning att i detalj studera 1700-talets dräktskick, eftersom han bland annat framställde drottning Lovisa Ulrika, Carl Gustaf Tessin, Gustav III och Carl Michael Bellman.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eAftonrodnad\u003c\/i\u003e knyter på sätt och vis an till Carl Larssons intresse för historiserande stilar och motiv. De båda kvinnornas klädedräkt framstår som ganska märklig. Den vita spetsmössan med stora, svarta rosetter som bärs av den yngre kvinnan (enligt konstnären själv hans svägerska Stina Bergöö) ser mycket ålderdomlig åt, medan den äldre kvinnans huvudbonad inte ens känns svensk. Tillsammans med det fotsida, vita förklädet påminner hennes klädsel mest om de nordfranska bondkvinnor som Larsson flera gånger avbildade under sina tidigare vistelser i Frankrike. Detta gör motivet en smula förbryllande. Det är som om konstnären medvetet ville blanda fransk friluftsrealism med en nationellt klingande fantasi.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär Carl Larsson målade \u003ci\u003eAftonrodnad\u003c\/i\u003e var han sedan två år tillbaka i Sverige, efter att ha tillbringat större delen av perioden 1877-1885 i Frankrike. Närmast kom han från byn Grez-sur-Loing, där han sommaren 1882 lärt känna Karin. Det var också där som det unga paret först bildade gemensamt bo och det var där som båda började måla i den friska, franska friluftsstil som i svensk konsthistoria kommit att förknippas så starkt med just Grez-sur-Loing. I \u003ci\u003eAftonrodnad\u003c\/i\u003e dröjer sig Carl Larsson onekligen kvar i Grez-stilen, men platsen för motivet är inte längre den lilla franska byn, utan badorten Apelviken utanför Varberg på den svenska Västkusten. Under åren 1886-88 och 1891-93 arbetade Larsson periodvis som vikarierande lärare, huvudlärare och till och med rektor vid Valands konstskola i Göteborg. Under de perioderna bodde han, Karin och barnen på olika adresser, bland annat i Göteborg och på Marstrand, men sommaren 1887 hyrde de ett litet hus vid Apelviken. Året innan Karin for till Grez hade hon tillbringat en hel sommar i Varberg, där hon tillsammans med konstnärsvännen Anna Palm upptäckte de måleriska möjligheter som Västkusten erbjöd. Även Carl Larsson blev snabbt förtjust i Apelviken. Enligt hans egna memoarer uppskattade han baden och möjligheterna till trivsam familjesamvaro där, men varken stranden eller det omgivande kustlandskapet tycks ha lockat honom som konstnärligt motiv. I stället intresserade han sig, åtminstone i detta fall, för själva orten. I ett påtagligt franskt manér och med lätt och säker hand skildrar han här sin kärlek till de idylliska husen, med sina små stenmursomgärdade trädgårdar och vildvuxna blomstertäppor, som påminde så mycket om de franska byar han alltid trivts så bra i. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGöteborgs Konstförening (inköpt på Konstnärsförbundets utställning i Göteborg 1887 för 700 kr);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSkeppsredare Anders Smith, Stockholm (omkring 1945);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eBukowski Auktioner AB, Stockholm, auktion 552, \u003ci\u003eInternationella Vårauktionen\u003c\/i\u003e, 26 - 29 maj 2009, kat nr 85; privat svensk samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eValandhuset, Göteborg, \u003ci\u003eKonstnärsförbundets utställning\u003c\/i\u003e, 1 sep−31 okt 1887, kat nr 80;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eNationalmuseum, Stockholm, \u003ci\u003eOpponenterna av 1885 - Utställning till sextioårsminnet av det första moderna genombrottet i svensk konst\u003c\/i\u003e, 16 mar−16 maj 1945, kat nr 312;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Larsson 100 år - Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 1953, kat nr 95 (med titeln \u003ci\u003eAftonrodnad på flickans kind\u003c\/i\u003e);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFondation de l'Hermitage, Lausanne, Schweiz, \u003ci\u003eImpressions du Nord: la peinture scandinave 1800-1915\u003c\/i\u003e, 27 jan− 22 maj 2005 (med titeln \u003ci\u003ePaysage avec figures\u003c\/i\u003e).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSixten Strömbom, \u003ci\u003eKonstnärsförbundets historia vol I\u003c\/i\u003e, Stockholm 1945, omnämnd s 264;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003ci\u003eCarl Larsson - Skildrad av honom själv i text och bilder - En krönika sammanställd av Harriet och Sven Alfons\u003c\/i\u003e, Stockholm 1952, avbildad på halvsida, s 123;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eUlwa Neergaard, \u003ci\u003eCarl Larsson, signerat med pensel och penna\u003c\/i\u003e, Stockholm 1999, omnämnd s 100 samt upptagen i katalogdelen, under år 1887, som kat nr 301.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL LARSSON (1853-1919)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310152958284,"sku":"17062","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17062ejram-min.jpg?v=1699267865"},{"product_id":"en-varvisa","title":"En vårvisa","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eErik Olson är framför allt känd som en av de tongivande medlemmarna i Halmstadgruppen. Tillsammans med fem kollegor bildade han konstnärssammanslutningen redan 1929 och den kom att bestå oförändrad under femtio år.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003eDet är också som surrealist som Erik Olson har gjort sitt stora avtryck i svensk konsthistoria. Redan 1924 kom Erik Olson till Paris första gången i sällskap med sin kusin Waldemar Lorentzon. De studerade under en tid på Académie Moderne där de introducerades i den sena kubismen av konstnären och läraren Fernand Léger. Efter en resa till Italien och en period hemma i Halmstad återvände Erik Olson till Paris 1927. Den här gången blev vistelsen betydligt längre och han stannade i världsstaden fram till 1935. Under den här tiden förändrades hans konst. Från att ha arbetat i en postkubistisk anda, experimenterade Erik Olson en period med purismen och den konkreta konsten. Han utförde även flera plangeometriska verk åren kring 1930. Vid den här tiden var det inte ovanligt att surrealister och kubister visades på samma utställningar, trots sina olika uttryck. De sågs alla som avantgardister och var ännu inte helt accepterade av sin samtid i sin strävan att konsekvent avvisa naturalismen. 1930-31 målade Erik Olson \u003ci\u003eHandsken är kastad\u003c\/i\u003e, ett verk som kom att framstå som startskottet för hela Halmstadgruppens intresse för surrealismen. Olson bröt nu helt med plangeometrin i och med att han använde sig av skuggningar för att skapa en tredimensionalitet i motivet.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eEn vårvisa\u003c\/i\u003e är utförd 1932, alldeles i början av Olsons nyväckta intresse för surrealismen. Det är en liten målning, möjligen utförd som en del i förarbetet till det monumentala verket \u003ci\u003eEn vårmelodi\u003c\/i\u003e (99 x 148 cm) från samma år, inköpt av Hallands konstmuseum. Flera element återfinns i bägge målningarna, som exempelvis en profil. I det här aktuella verket är profilen centralt placerad och dominerar motivet medan den i den större målningen är placerad i det högra hörnet. Andra figurer som återfinns i bägge målningarna är hästen, duvorna, ett par av figurerna samt den långsmala rektangulära formen med vågräta streck i. I \u003ci\u003eEn vårvisa\u003c\/i\u003e är de olika elementen placerade omkring profilen i en vertikalt uppbyggd bild medan \u003ci\u003eEn vårmelodi\u003c\/i\u003e har en horisontell utformning med de olika elementen utplacerade i blickfånget för profilen. Färgerna i den mindre målningen är kraftfullare och väl sammanhållna. Konstnären har bara använt sig av tre olika färger – blått, grönt och brunt – men arbetar med färgernas valörer i flera olika nyanser. Genom att arbeta med överskjutande färgplan skapar Olson ett djup i bilden, trots att bakgrunden saknar horisontlinje och djup i sig. Det drömmande uttrycket i målningen ger möjlighet till många olika tolkningar och associationer och är därmed ett verk att ofta återkomma till. (MA)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSvenska kyrkan i Köpenhamn\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ERIK OLSON (1901-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310158561612,"sku":"16206","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16206aa-min.jpg?v=1699268119"},{"product_id":"genom-fonstret-sjalvportratt","title":"Genom fönstret (självporträtt)","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eErik Olson växte upp i Halmstad, där fadern arbetade vid Elverket. Efter grundskolans slut bedrev han kvällsstudier vid hemstadens Tekniska skola. Teckning och målning var hans huvudintressen och konstnärsbanan lockade betydligt mer än det ingenjörsyrke som fadern drömde om. År 1919 deltog Erik Olson för första gången på en amatörutställning anordnad i läroverkets gymnastiksal tillsammans med sin två år äldre bror Axel och sin kusin Waldemar Lorentzon. Den 12 juli samma år blev de tre unga amatörmålarna presenterade för modernistpionjären Gösta Adrian-Nilsson (GAN). Denne mer än femton år äldre konstnär kom att bli mycket betydelsefull för Erik Olson, inte minst som bollplank för hans funderingar. Under långa perioder brevväxlade de båda regelbundet, och i breven från Olson kan man utläsa hur han prövar sina idéer hos den mer erfarne konstnären. GAN å sin sida hade snabbt fattat tycke för Erik Olson och uppmuntrade honom att resa utomlands för att vidga sina vyer. På grund av 1:a världskrigets efterverkningar var läget då ännu inte optimalt för att resa till Paris, men Köpenhamn hade redan medan kriget rasade varit en populär samlingspunkt för konstnärer som törstade efter nya intryck, och den låg på behändigt avstånd. I maj 1922 gjorde Olson slag i saken och for dit.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eMålningen \u003ci\u003eGenom fönstret\u003c\/i\u003e \u003ci\u003e(självporträtt)\u003c\/i\u003e är utförd under den mycket dynamiska period i början av 1920-talet, då Olson – den ständige sökaren – fortfarande upptäckte nya sidor hos den äldre konsten. Under vistelsen i Köpenhamn hade han passat på att besöka en mängd museer och utställningslokaler – Ordrupgaard, Glyptoteket, Charlottenborg och Den Frie Udstilling – men också ägarna till betydande privata konstsamlingar, som Herman Gotthard och Christian Tetzen Lund. Överallt mötte han fantastiska och inspirerande verk av de mest skilda slag och från alla möjliga tidsperioder, som han utförligt berättade om i sina brev till vännerna.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eOlsons självporträtt \u003ci\u003eGenom fönstret\u003c\/i\u003e är helt genomsyrat av den nyfikenhet och entusiasm som han måste ha känt inför allt han fick uppleva i den danska huvudstaden. Här har han placerat sig själv, prydligt kammad och synnerligen välklädd i randig skjorta, slips och kavaj, intill ett bemålat parti som ska föreställa ett öppet fönster, men som saknar både glas och fönsterkarm. Ansiktet med den vakna blicken är vänt inåt rummet, men i den långsmala rektangel som vi uppfattar som en fönsteröppning ligger världen för hans fötter, komprimerad till ett måleriskt motiv som i sig rymmer alla tänkbara genrer: figurmåleri, porträtt, landskap, arkitektur- och marinmåleri. Och som om det inte räckte har han placerat ett utsökt litet blomsterstilleben längst ner i ena hörnet. Målningen kan tolkas som att den unge Erik Olson ännu inte visste vart hans konstnärskap skulle bära, men han insåg att det var fullt av möjligheter. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGnistan, Gamla Läroverket, Halmstad, 1923-1924\u003cspan class=\"s2\"\u003e \u003c\/span\u003e(enligt föregående ägare).\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ERIK OLSON (1901-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310163968332,"sku":"16216","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16216aa-min.jpg?v=1699268275"},{"product_id":"tva-vanner-2","title":"Två vänner","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eErik Olson växte upp i Halmstad, där fadern arbetade vid Elverket. Själv bedrev han kvällsstudier vid Tekniska skolan. Teckning och målning var hans huvudintressen och konstnärsbanan lockade betydligt mer än det ingenjörsyrke som fadern drömde om. År 1919 deltog Olson tillsammans med sin två år äldre bror Axel och sin kusin Waldemar Lorentzon för första gången på en amatörutställning, anordnad i läroverkets gymnastiksal. Den 12 juli samma år blev de tre unga amatörmålarna presenterade för modernistpionjären Gösta Adrian-Nilsson (GAN) hemma hos den konstintresserade maskiningenjören Egon Östlund. GAN fattade genast tycke för Olson och uppmuntrade honom att resa utomlands för att vidga sina vyer.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eI sällskap med Lorentzon reste Erik Olson 1924 till Paris. Med ett rekommendationsbrev från GAN i bagaget inställde de sig vid den modernistiskt inriktade målarskolan Académie Moderne\u003ci\u003e \u003c\/i\u003ei Montparnasse. Av skolans lärare var Fernand Léger den som gjorde starkast intryck på Olson. Légers markerade linje och mjuka, väldefinierade form skulle komma att återspeglas i Olsons egen konst under flera år framåt.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eFrån Paris reste Erik Olson i december 1924 vidare till Italien. Våren 1925 tillbringades i Florens, där han ägnade ingående studier åt Giotto, Cimabue och andra representanter för den italienska för-renässansen. Men framför allt imponerades Olson av den bysantiska konsten. Om den skrev han i ett brev till sin bror Axel den 6 januari: ”De bysantinska mosaikerna är de enda dekorativa målningar som står sig inför ett noggrant granskande. Endast här har vi vad jag vill kalla verklig komposition (…) 11- och 1200-talets konstnärer har förstått att skön är endast den tavla vars proportioner är väl avvägda och där varje fragment av det hela är så anpassat att det icke kan borttagas eller ändras i läge …” (Viveka Bosson, \u003ci\u003eErik Olson. En sökares vandring\u003c\/i\u003e, Halmstad 2001, s 86).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eMålningen \u003ci\u003eTvå vänner\u003c\/i\u003e, som utfördes under Olsons vistelse i Florens, uppvisar påtagliga influenser från den bysantinska konsten. De rena linjerna och fylliga formerna fanns i Olsons konstnärliga uttryck redan under Parisvistelsen, men här har de parats med en ännu mer långtgående stilisering i figurteckningen och med uppenbara anspelningar på senmedeltida konst och arkitektur. I synnerhet talar kompositionens frontala uppbyggnad och figurernas stora, markerade ögon och överdrivet långsmala fingrar sitt tydliga språk. Erik Olson ger här ett utsökt prov på den spännande blandning av klassiskt och modernt framställningssätt som präglade hans måleri vid 1920-talets mitt. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ERIK OLSON (1901-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310305427788,"sku":"16592","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16592aa-min.jpg?v=1699275196"},{"product_id":"telefontornet","title":"Telefontornet","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eGösta Adrian-Nilsson, GAN, utvecklade redan under Första världskriget sin mycket originella syntes av kubism, futurism och expressionism. Tiden i Berlin 1913-14 kom att få avgörande betydelse för hans konstnärskap. Här mötte han alla de nya moderna konstströmningarna och med sin stora lyhördhet tog han dem till sig och använde sig av dem när han utformade sitt alldeles speciella bildspråk efter återkomsten till hemstaden Lund 1914. Redan året efter ställde han ut i Berlin på en svensk expressionistutställning i regi av Galleri Der Sturm. Samma år lämnade han Lund och flyttade till Stockholm, där han kom att tillbringa de närmsta åren, som också måste anses som de absolut mest intressanta i GAN:s konstnärskap.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e1917 var ett mycket produktivt år för GAN. Han flyttade då in i en ateljélägenhet 5 trappor upp på Kungsbroplan. Där hade han utsikt över staden och flera av hans stadsmotiv tillkom under åren i ateljén. GAN var en flanör. Han tyckte om att gå omkring på stadens gator och iaktta människor och stadslivet. Han var intresserad av allt som var modernt och nytt, här fanns elektricitet, spårvagnar, restauranger och bilar. Intrycken från promenaderna överfördes till målningar väl tillbaka i ateljén. GAN målade aldrig inför motivet och gjorde mycket sällan några skisser. Sina stadsbilder kallade GAN för stadssynteser. I målningarna kombinerade han olika element för att forma en sammanhängande helhet, definitionen av en syntes. Från ateljén hade GAN utsikt över bland annat Telefontornet. Tornet hade uppförts vid Brunkebergstorg 1887. Det var omkring 45 meter högt och syntes över stora delar av staden. Vid invigningen utgick cirka 4 000 telefonledningar från tornet men redan kring förra sekelskiftet började kablarna grävas ned. När GAN målade sin akvarell 1917 fanns endast några enstaka ledningar kvar och tornet hade mist sin funktion och revs slutligen 1953. I GAN:s akvarell framträder tornets fackverk i svart stål som en struktur vertikalt genom bilden. På sitt karakteristiska vis skildrar konstnären stadens olika beståndsdelar med hus, kyrktorn, butiksskyltar och människor i en facettartad bildyta, som ger uttryck för stadens liv och puls. Ett stort glödande klot blir ett blickfång i bildens övre del tillsammans med några mer lekfulla blå och röda penseldrag med mjukare former. Huvudsakligen använder han sig av grundfärgerna rött, blått, gult och lite grönt i kontrast till det svarta telefontornet och byggnadernas plåttak. Perspektiven blandas: byggnader avbildas rakt framifrån samtidigt som han använder sig av ett fågelperspektiv när han avbildar människorna nere på gatan.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eGAN ställde återigen ut i Berlin på Galleri Der Sturm i december 1917 tillsammans med Paul Klee och Gabriele Münter. GAN deltog till slut med elva verk. Den här aktuella akvarellen var en av de målningar som GAN överlämnade till galleriets ägare Herwarth Walden inför utställningen. Med stor sannolikhet kom den dock inte med i det slutliga urvalet, då den inte finns upptagen i utställningskatalogen. Däremot såldes den tillsammans med en annan akvarell med motiv från Halmstad till den välkände tyske konstsamlaren Friedrich Bienert, vid den tiden boende i Dresden (se nedan). (MA)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstsamlare Friedrich Bienert Dresden, Berlin, Tyskland. Bienert (1891-1969) var son till Ida Bienert, ägare till den största samlingen av privat modern konst i Tyskland. Han var i sitt första äktenskap gift med Gret Palucca, en av de stora förgrundsfigurerna inom modern tysk dans, och därefter med pianisten Branka Musulin.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"GAN (1884-1965)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310311948620,"sku":"16038","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16038s-min.jpg?v=1699275469"},{"product_id":"geometrisk-komposition","title":"Geometrisk komposition","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eÅr 1949 utgav Rabén \u0026amp; Sjögrens förlag i Stockholm en 221-sidig monografi om Gösta Adrian-Nilsson författad av konsthistorikern Nils Lindgren. Boken trycktes i två olika upplagor: en ordinarie upplaga i linneklotband innehållande tolv färgplanscher samt en betydligt mer exklusiv, begränsad bibliofilupplaga i 200 exemplar, där varje bok innehöll en individuellt utformad, unik originalteckning. Bibliofilutgåvan hade guldsnitt och var inbunden i ljusbrunt garvat getskinn (s k marokängband) med präglad förgylld dekor på pärmens baksida och en präglad och förgylld stiliserad kvinnofigur av GAN på framsidan (i klotupplagan präglades samma figur i färg).\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDen aktuella teckningen \u003ci\u003eGeometrisk komposition\u003c\/i\u003e är hämtad från exemplar nr 190 av den idag ytterst sällsynta och mycket åtråvärda bibliofilutgåvan. Sammantaget utgör de 200 originalteckningarna utmärkta exempel på de många olika faser GAN genomgick i sitt konstnärskap. \u003ci\u003eGeometrisk komposition\u003c\/i\u003e är en klockren representant för de plangeometriska experiment som konstnären ägnade sig åt under åren omkring 1930. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"GAN (1884-1965)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310324105548,"sku":"16199","price":20000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16199-min.jpg?v=1699275729"},{"product_id":"abstrakt-ii","title":"Abstrakt II","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär Gösta Adrian-Nilssons målning \u003ci\u003eAbstrakt I\u003c\/i\u003e visades på Februarigruppens utställning i Liljevalchs konsthall våren 1919 var det en ur ett svenskt perspektiv sensationell händelse. Det var nämligen, enligt GAN-experten Jan-Torsten Ahlstrand, första gången som ordet abstrakt användes som titel av en svensk konstnär. Vidare menar Ahlstrand att \u003ci\u003eAbstrakt I\u003c\/i\u003e var ”den första helt nonfigurativa målningen av en svensk konstnär som visades på en offentlig utställning i Sverige.” (Ahlstrand 2019, s 39). Trots att konstverket mötte total oförståelse hos flera av samtidens ledande konstkritiker fortsatte GAN att utveckla sitt nonfigurativa måleri, och litet senare samma år återkom han på Liljevalchs Höstsalong med ett verk betitlat \u003ci\u003eAbstrakt III\u003c\/i\u003e. Konsthistorikern Nils Lindgren skrev 1949 att det också visades en \u003ci\u003eAbstrakt II\u003c\/i\u003e på Liljevalchs 1919, men han konstaterade samtidigt att ”Endast den målning som var märkt ”Abstrakt I”, har kunnat uppspåras av de tre.” (Lindgren, \u003ci\u003eGösta Adrian-Nilsson\u003c\/i\u003e, Stockholm 1949, s 162). Idag är \u003ci\u003eAbstrakt III\u003c\/i\u003e identifierad. Den visades 2002 på Mjellby Konstgård och finns även avbildad i den tillhörande utställningskatalogen.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDet aktuella konstverket har enligt en gammal etikett på baksidan titeln \u003ci\u003eAbstrakt II.\u003c\/i\u003e Detta betyder med största sannolikhet att målningen är identisk med det andra av de två ”förlorade” verk som Nils Lindgren syftade på 1949. Att \u003ci\u003eAbstrakt II \u003c\/i\u003eså länge gått under radarn för konsthistorikerna kan möjligen förklaras med att den befunnit sig utomlands. Den senast kända ägaren var en privat samlare i Danmark. Nu har Åmells glädjen att kunna återföra den magnifika målningen inte bara till Sverige, utan också till dess rätta kontext.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eGAN arbetade ofta tematiskt och i hans produktion finns ytterligare ett antal målningar som betitlats \u003ci\u003eAbstrakt. \u003c\/i\u003eGraden av nonfiguration varierar dock mellan de enskilda verken. Med själva termen ”abstrakt” lär GAN ha avsett ”en helt nonfigurativ komposition, inte en abstraktion från verkligheten”. (Ahlstrand 2019, s 39). \u003ci\u003eAbstrakt II\u003c\/i\u003e är dock inte lika strängt rätlinjig och inte fullt lika nonfigurativ som den första målningen i sviten. Här har konstnären arbetat vidare, han har utvecklat sin tolkning av begreppet och även inkluderat rundade och mer lekfulla former, vilket medger en större frihet för betraktaren att associera och fantisera kring sin egen konstupplevelse.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eFrån slutet av 1910-talet och ett tiotal år framåt kom GAN att röra sig litet fram och tillbaka i sitt förhållande till icke-föreställande måleri. Hans tidigaste experiment i den riktningen hade utvecklats under inflytande av Kandinskys expressiva nonfigurationer. Från år 1920, då GAN bosatte sig i Paris, började hans konst successivt närma sig en mer ”klassisk” kubism, påverkad av Léger, Braque och Picasso, för att under en kort period omkring år 1930 utmynna i ett rent plangeometriskt formspråk. GAN:s återkommande och alltid lika spännande växlingar mellan det figurativa och det abstrakta\u003ci\u003e \u003c\/i\u003eär karaktäristiskt för stora delar av hans produktion, men just den sorts nonfigurativa konst som vår målning representerar nådde hos GAN sin kulmen år 1919, och av de verk han skapade då utmärker sig \u003ci\u003eAbstrakt II\u003c\/i\u003e för sin kraftfulla färg och sin dynamiska, lekfulla komposition.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat samling, Danmark.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eNils Lindgren, \u003ci\u003eGösta Adrian-Nilsson\u003c\/i\u003e, Stockholm 1949, \u003ci\u003eAbstrakt II \u003c\/i\u003esamt övriga verk i sviten omnämnda på s 160-162. Jämför även \u003ci\u003eAbstrakt I\u003c\/i\u003e, avbildad på helsida i färg mot s 160;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJan-Torsten Ahlstrand\/Viveka Bosson (red), \u003ci\u003eGösta Adrian-Nilsson. GAN 1914-1932, \u003c\/i\u003eHalmstad 2002, jämför \u003ci\u003eAbstrakt III\u003c\/i\u003e, avbildad i färg, s 36;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJan Torsten Ahlstrand m fl, \u003ci\u003eGösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner: färgens dramatik och stadens dynamik\u003c\/i\u003e, Stockholm 2019, jämför \u003ci\u003eAbstrakt I\u003c\/i\u003e, omnämnd och avbildad i färg, s 39.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"GAN (1884-1965)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310328561996,"sku":"16618","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16618utanram-min.jpg?v=1699275993"},{"product_id":"sjoman","title":"Sjömän","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eMatroser, dessa ”havets riddare” som han kallade dem, blev ett centralt tema i Gösta Adrian Nilssons måleri under 1910-talets senare hälft. I januari 1918 hade han en utställning i Gummesons konsthall i Stockholm med enbart sjömansmotiv – hela 33 katalognummer, varav 17 var oljemålningar. Men redan 1915, då GAN tillsammans med Einar Jolin ställde ut i Lunds universitets konsthall, fanns en rad sjömansmotiv med bland de 49 numren. Den utställningen var Adrian-Nilssons första modernistiska manifestation i hemlandet och flera av konstverken visade påtagliga drag av den internationella expressionism och futurism han mött under sin vistelse i Tyskland de närmaste föregående åren. Just rörelsen tycks tidigt ha upptagit GANs intresse på ett djupare plan. Den 4 januari 1916 skrev han i sin dagbok:\u003ci\u003e\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e”Rörelsevärdet i futurismen är icke som många tror ett skickligt infångande av ett kinematografiskt fenomen (analys) utan sammanfattningen av rörelsens olika facetter i ett enda (dynamiskt) kristalliskt moment – syntes = ro.”\u003ci\u003e \u003c\/i\u003e(Jan Torsten Ahlstrand, \u003ci\u003eGAN Gösta Adrian Nilsson. Modernistpionjären från Lund\u003c\/i\u003e \u003ci\u003e1884-1920\u003c\/i\u003e, Lund 1985, s 72).\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI målningen \u003ci\u003eSjömän\u003c\/i\u003e kombinerar GAN sin dragning till matroser med fascinationen inför rörelsen som fenomen. Intresset för objekt i rörelse kunde han vid den aktuella tiden uttrycka på flera olika sätt: i form av framrusande tåg, som blixtrande ljusflammor från en smältugn, eller som en spiralformad rutschkana på nöjesfältet Gröna Lund. När det gällde människor i rörelse så avbildade han med särskild förtjusning ridande eller marscherande husarer, idrottande atleter eller, som här, matroser som dansar och festar runt på stan. Det sistnämnda temat förekommer bland annat i en berömd målning från 1917, betitlad \u003ci\u003eMatroser i Gröna Lund\u003c\/i\u003e. Där har GAN placerat en grupp sjömän i blå och vita uniformer i Berzelii park i Stockholm. En av dem dansar något som liknar en eldig argentinsk tango, med djupt sviktande knän och armarna lyfta över huvudet. Året därpå, 1918, var ett mycket produktivt och lyckosamt år för GAN. Full av energi och sporrad av framgångarna med sina tidigare utställningar målade han flera magnifika dukar i stort format. Förutom \u003ci\u003eSjömän\u003c\/i\u003e tillkom då bland annat \u003ci\u003eLördagskväll kl. 9\u003c\/i\u003e (\u003ci\u003eBerns\u003c\/i\u003e), som även den föreställer en grupp matroser i parken vid Berns salonger, vilken liksom Kungsträdgården och Humlegården vid tiden för målningens tillkomst var platser där sjömän gärna samlades för intima möten.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDet \u003ci\u003eSjömän\u003c\/i\u003e framför allt har gemensamt med \u003ci\u003eMatroser i Gröna Lund\u003c\/i\u003e är den starka, lysande koloriten och motivets grundtema: blåklädda, dansande matroser i en miljö, som med ledning av den rundade teaterscenen och de stiliserade träden och vågorna i bakgrunden troligtvis också skall tolkas som trakterna kring Nybroviken och Berzelii park. Den stora skillnaden ligger i formspråket. I den tidigare målningen dominerar de futuristiskt vassa och kantiga formerna över de runda – här är det tvärtom. Genom de mjukt halvcirkelformade bildelementen i \u003ci\u003eSjömän \u003c\/i\u003eframhävs matrosernas rytmiska rörelser och kraften med vilken de tre änglarna blåser i sina trumpeter. Nytt är också bildens musikaliska inslag: medan sjömannen i \u003ci\u003eMatroser i Gröna Lund\u003c\/i\u003e ser ut att framföra sina tangosteg till en inre musik tycks hans yrkesbröder i \u003ci\u003eSjömän\u003c\/i\u003e vara omgivna av en formlig kakafoni av ljud och toner. Vid änglarnas fötter skymtar något som ser ut som en lyra, från vilken noter stiger snett uppåt. Matrosen längst till vänster håller möjligen i en gitarr, medan den i mitten sträcker armarna utåt som om han höll i ett par cymbaler. Kanske handlar målningen om något som tilldrar sig inne på Berns snarare än i parken utanför. Vi ser scenen, scengolvet och tofsarna till scenridån, det starka, triangelformade strålkastarljuset och de runda lamporna på restaurangens ståtliga takkronor. Perspektiven är förskjutna, ute blandas med inne, ljud, ljus och rörelse sammansmälter till ett enda, euforiskt glädjerus. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs konsthall, Stockholm, GAN, 6 april – 20 maj 1984, kat nr 89;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMalmö konsthall, GAN, 29 juni – 26 augusti 1984, kat nr 89.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLouise Robbert (red), \u003ci\u003eGAN. Gösta Adrian-Nilsson 1884-1965\u003c\/i\u003e, Stockholm 1984, listad i verkförteckningen, s 111, som kat nr 89.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför även Pedro Westerdahl\/Jan Torsten Ahlstrand (red), \u003ci\u003eGösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner: färgens dramatik och stadens dynamik\u003c\/i\u003e, målningen \u003ci\u003eMatroser i Gröna Lund\u003c\/i\u003e, 1917, avbildad på helsida i färg, kat nr 10.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003e \u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003e\u003cspan class=\"s1\"\u003eFör jämförelse\u003c\/span\u003e:\u003cbr\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003e(1).              (2)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003cimg alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Group2_7_-min_480x480.png?v=1699276291\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cspan class=\"s2\"\u003e\u003ci\u003e(1) Sjömän. \u003c\/i\u003e1918.\u003cspan class=\"Apple-tab-span\"\u003e \u003c\/span\u003eÅmells, (2)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/span\u003e\u003ci\u003eMatroser i Gröna Lund\u003c\/i\u003e, 1917. Privat ägo.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e                \u003cspan class=\"Apple-tab-span\"\u003e \u003c\/span\u003e             \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"GAN (1884-1965)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310335770956,"sku":"16640","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16640a-min.jpg?v=1699276401"},{"product_id":"scen-ur-gustav-iii-s-helmfelt","title":"Scen ur Gustav III:s ”Helmfelt”","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSedan Pehr Hilleström 1776 engagerats som kunglig hovmålare hos den kulturintresserade Gustav III blev det naturligt att även scener ur scenkonstens värld introducerades i hans motivsfär. Hilleström har skildrat ett stort antal teater- och operaframträdanden från sin samtid, vanligen med samma minutiösa sinne för detaljer som han tidigare visat i sina interiör- och genremålningar. Genom Hilleströms måleri kan den teaterhistoriskt intresserade få en god uppfattning om hur 1700-talets skådespel gestaltade sig, såväl gällande scenografi, kostymer och rekvisita som avseende skådespelarnas gestik.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eGustav III:s vurm för scenkonsten begränsade sig inte enbart till att besöka teater- och opera-föreställningar. Med stort engagemang arrangerade han exempelvis påkostade karusellspel, som kunde pågå i flera dagar. Han stod också gärna själv på scenen (i ledande roller förstås) och han lät sätta upp ett flertal mer eller mindre egenhändigt skrivna teaterstycken, varav några tonsattes. Som utgångspunkt för sina dramer tog kungen gärna historiska personer, som han själv beundrade och\/eller vars öde fascinerade honom. Ett gott exempel på det är Simon Grundel-Helmfelt, som är huvudperson i vårt drama och i den målning som behandlas här.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSimon Grundel-Helmfelt (1617-1677) var son till borgmästaren i Stockholm Jacob Grundell. Han tog värvning och kämpade som svensk artilleriofficer vid Lennart Torstenssons sida i 30-åriga krigets slutfas. Senare gjorde han karriär vid Karl XI:s hov, och 1674 upphöjdes han av denne till friherre med namnet Helmfelt. Efter många bedrifter stupade Helmfelt i slaget vid Landskrona 1677 och begravdes året därpå i Storkyrkan i Stockholm. Enligt Gustav III var Helmfelt en hjälte, och det skådespel han skapade om honom byggde på föreställningen att det var på grund av diverse tragiska omständigheter och missförstånd som Helmfelt förlorat kontakten med sin familj. Kulmen på det drama som kungen skrev inträffar när den förlorade sonen till slut återförenas med sin far och får dennes förlåtelse. Den historiska sanningen i berättelsen var dock troligtvis en smula friserad. Enligt andra källor hade borgmästare Grundels son på grund av en del oegentligheter måst fly landet och byta namn. (Winqvist\/Kruse, s 37). Att han senare blev framgångsrik i krigen på tysk mark och adlades finns det däremot ingen anledning att betvivla.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eGustav III:s drama \u003ci\u003eHelmfelt\u003c\/i\u003e hade sitt uruppförande på Ulriksdals (enligt andra källor Gripsholms) slottsteater i januari 1783 med skådespelare hämtade från kungens hov. Under de närmast påföljande åren arbetade Pehr Hilleström med att skildra scener ur skådespelet. 1785 målade han en snarlik version av samma scen som visas här. Den hängde ursprungligen på Gripsholms slott och införlivades 1866 i Nationalmuseums samlingar (NMGrh 276). Om den målningen har Hilleströms samtida levnadstecknare, arkivforskaren Sigfrid Gahm Persson, skrivit:\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e”Denna tavla gör herr Kungl. Hovmålaren Hilleström mycken heder ty den blir icke allenast välgjord utan och dt som är dygden och det förnämsta i alla sådana målningar, att alla passioner äro här på det livligaste uttryckta, så att man tydligt igenkänner faderns häpenhet vid det att sonen sig upptäcker …” (Winqvist\/Kruse, s 24).\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDen episod i handlingen som Hilleström återger i åtminstone fyra av de sju målningarna (inklusive vår) är själva slutscenen, vilken hämtats från akt 5, scen 4. Här skildras hur Helmfelt knäfaller framför sin far, som efter att inte ha sett sin son på 17 år drabbas av en våldsam sinnesrörelse. Bådas gester är som alltid i den gustavianska teatertraditionen starkt överdrivna, men med tanke på 1700-talsscenernas begränsade belysningsmöjligheter var det säkert nödvändigt för att publiken skulle kunna hänga med i handlingen.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI Hilleströms egenhändiga förteckning över sitt livsverk, upprättad 1810, upptas inte mindre än sju målningar med motiv ur \u003ci\u003eHelmfelt\u003c\/i\u003e (nr 415, 425, 482, 516, 543, 549 samt 594). Två av dem tillhör idag Nationalmuseum och kallas där \u003ci\u003eGustaf Mauritz Armfelt och Johan de Besche\u003c\/i\u003e efter namnen på de två skådespelarna. Då den ena av NM-målningarna visades på deras utställning \u003ci\u003ePehr Hilleström\u003c\/i\u003e 1979 katalogiserades den som ett rollporträtt och man kan där, till skillnad från vår version av motivet, tydligt känna igen den vackre unge Armfelts drag i den knäböjande figuren. En icke närmare beskriven \u003ci\u003eScen ur ”Helmfelt eller Den återfundne sonen” drama af Gustaf III\u003c\/i\u003e visades på Liljevalchs 1929 och tillhörde då, enligt den tillhörande katalogen, Kungl. Teatern i Stockholm. En annan, privatägd version av motivet, är mer lik vår aktuella målning. Om Hilleström målade vad han såg, får vi utgå ifrån att rollbesättningen inte alltid var densamma. \u003ci\u003eHelmfelt\u003c\/i\u003e uppfördes även på Bollhusteatern i Stockholm 1788 och möjligen är det den uppsättningen som återspeglas här.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eIntressant nog benämns det aktuella skådespelet av Hilleström själv i hans egen verkförteckning omväxlande som ”operan Helmfeldt” och enbart ”Helmfeldt”. Då stycket enligt dagens vetande aldrig tonsattes, torde det riktigaste vara att kalla det för drama. Men tittar man noga på de olika versionerna av motivet ser man att i två av dem (varav vår målning är den ena) har konstnären avbildat pukor och trumpeter, som inte finns i Nationalmuseums målningar. Kanske var det så att skådespelet hade (eller senare fick) vissa musikaliska inslag trots allt, vilket skulle kunna förklara varför Hilleström ibland talade om ”opera”. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGeneralkonsul Josef Sachs (1872-1949). J. Sachs var en framstående affärsman och filantrop. Han grundade bland annat varuhuset NK och donerade medel till uppförandet av Sachsska barnsjukhuset i Stockholm.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eGustavianskt skildrat av Pehr Hilleström\u003c\/i\u003e, 1929, kat nr 324.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eGerda Cederblom, \u003ci\u003ePehr Hilleström som kulturskildrare\u003c\/i\u003e, Stockholm 1927, konstnärens egenhändiga verkförteckning från år 1810 (i avskrift hos Cederblom, del I) upptar sju målningar med motiv ur ”operan Helmfeldt” (415, 425, 516 och 594) resp ”Helmfeldt” (482, 543 och 549);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs utställningskatalog nr 78, \u003ci\u003eGustavianskt skildrat av Pehr Hilleström\u003c\/i\u003e, Stockholm 1929, omnämnd i verkförteckningen på s 51 som kat nr 324 samt avbildad i svartvitt i planschdelen;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eBeijer, A. och Hilleström, G; \u003ci\u003eGustaviansk teater skildrad av Pehr Hilleström\u003c\/i\u003e, Malmö 1947, motivet omnämnt på s 62. Jämför även illustrationen på s 63.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMargareta Winqvist och Hans Kruse (red), \u003ci\u003ePehr Hilleström\u003c\/i\u003e, NM Stockholm 1979, motivet omnämnt på s 23-24.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003eFör jämförelse:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cimg alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17063-min_480x480.jpg?v=1699277096\" style=\"display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cimg alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Group3_7_-min_480x480.png?v=1699277111\" style=\"display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e(1) , (2) , (3)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e(1) \u003ci\u003eGustaf Mauritz Armfelt och Johan de Besche \u003c\/i\u003e(NMGrh 276)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e(2) \u003ci\u003eGustaf Mauritz Armfelt och Johan de Besche \u003c\/i\u003e(NMGrh 277) \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003e\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e(3) \u003c\/span\u003e\u003ci\u003eScen ur Helmfelt\u003c\/i\u003e (privat ägo)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"PEHR HILLESTRÖM (1732-1816)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310343536972,"sku":"15206","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15206-min.jpg?v=1699276788"},{"product_id":"mandolinspelarna-musicerande-sallskap-pa-sommarang","title":"Mandolinspelarna (Musicerande sällskap på sommaräng)","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eSommaren 1927 tillbringade Sigrid Hjertén i Sydfrankrike, närmare bestämt i det område som av invånarna själva ofta benämns ”le Midi” och som syftar på den geografiska sammanslagningen av de sydfranska regionerna Aquitaine, Occitanie och Provence-Côte d´Azur. Tillsammans med maken Isaac Grünewald hyrde hon ett hus i utkanten av den provencalska kuststaden Toulon. Huset, som kallades Villa Collinière, var i själva verket en lantgård omgiven av en blommande trädgård, pepparträd, cypresser, fikonträd och olivlundar. Hjertén trivdes bra i denna miljö och inspirerades av den till att måla prunkande och färgstarka landskap, ofta med inslag av figurstaffage. Hjertén intresserade sig nämligen inte enbart för traktens natur utan också för dess lokalbefolkning och flera av hennes målningar från Sydfrankrike innehåller fina och träffsäkra karaktärsstudier.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eEtt av de mest kända exemplen på Sigrid Hjerténs figurmåleri från Sydfrankrike vid den aktuella tiden är \u003ci\u003eFranska bönder, \u003c\/i\u003esom idag tillhör Prins Eugens Waldemarsudde. Den målningen är till sitt motiv så påfallande lik \u003ci\u003eMandoinspelarna\u003c\/i\u003e att det rimligtvis måste finnas ett samband mellan de två verken. Hjertén har använt samma modeller och samma grundkomposition, med den skillnaden att vår målning har fått ett större höjdformat och en mer detaljerad bakgrund, som tydligt visar att figurerna, varav två har stränginstrument i händerna, är placerade utomhus i en lantlig miljö. Den har också en annan, klarare kolorit, som framtonar i mjuka schatteringar genom luftiga penseldrag. I \u003ci\u003eFranska bönder\u003c\/i\u003e är färgerna jordigare och konstnären har skurit av motivet upptill så att allt fokus hamnar på den lilla gruppen och deras inbördes dynamik. Bakgrunden är så summariskt återgiven att endast figurerna och stolarna som de sitter på framträder tydligt. Kanske är det just stolarna som fått vissa betraktare att med automatik tolka miljön kring figurerna som en café- eller värdshusinteriör. I flera konstböcker benämns Waldemarsuddes målning \u003ci\u003eFranska bönder på café\u003c\/i\u003e. Anders Wahlgren går till och med så långt att han beskriver den som ”ännu en skildring av några franska bönder – dessa tar igen sig med ett glas vin på bykrogen” trots att vare sig något bord eller några glas syns i bilden (Wahlgren 2008, s 137). Enligt Liljevalchs omfattande utställningskatalog från 1995, där vår målning avbildas med titeln \u003ci\u003eMusicerande sällskap på sommaräng\u003c\/i\u003e, är båda verken utförda omkring 1927. Det behöver dock inte nödvändigtvis betyda att de tillkommit samtidigt eller ens på samma plats. Många gånger målade Hjertén en första version i akvarell eller gouache direkt inför motivet. Hon kunde också måla en snabb oljeskiss på plats, för att sedan fullborda motivet i större format i sin ateljé efter återkomsten till Paris. Mest troligt verkar det att vår målning är en senare omarbetning av motivet, utförd hösten 1933 efter det att Hjertén tillfrisknat från sitt första mentala sammanbrott. Den hypotesen styrks av att målningen på baksidan är numrerad 208 – ett nummer som återfinns i verkförteckningen till Hjerténs stora minnesutställning i Konstakademien 1936 på ett verk betitlat \u003ci\u003eMandolinspelarna\u003c\/i\u003e. Oavsett hur det förhåller sig med tillkomståret\u003ci\u003e \u003c\/i\u003eförmedlar målningen ett synintryck som Hjertén upplevt i verkligheten under vistelsen i Midi 1927 – ett minnesvärt intryck av Sydfrankrikes speciella ljus, härliga klimat och avslappnade samvaro lantarbetarna emellan. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSannolikt Malmö museum, \u003ci\u003eIsaac och Sigrid Hjertén-Grünewald\u003c\/i\u003e, 1935, kat nr 15, med titeln \u003ci\u003eMandolinspelare\u003c\/i\u003e;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSannolikt Konstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eSigrid Hjertén. Oljemålningar och gouacher 1911-1936\u003c\/i\u003e, april 1936, kat nr 208;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eSigrid Hjertén\u003c\/i\u003e, 17 mar−28 maj 1995, kat nr 59, med titeln \u003ci\u003eMusicerande sällskap på sommaräng.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKatarina Borgh Bertorp m.fl., \u003ci\u003eSigrid Hjertén\u003c\/i\u003e, Liljevalchs konsthall, Stockholm 1995, avbildad på helsida i färg som plansch nr 59 samt listad med svartvit bild i verkförteckningen, s 221, med titeln \u003ci\u003eMusicerande sällskap på sommaräng.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/i\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför även Anders Wahlgren, \u003ci\u003eSigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer\u003c\/i\u003e, Stockholm 2008: målningen \u003ci\u003eFranska bönder\u003c\/i\u003e beskriven och avbildad på helsida i färg, s 137.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003eÖvrigt\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eDet andra numret på dukens baksida (329) syftar troligtvis på den av Isaac Grünewald upprättade förteckning över de av ”fru Hjerténs tavlor” som förvarades i hans ateljé på Katarinavägen 22 vid tiden för branden där den 2 maj 1938 (Riksarkivet, Marieberg, \u003ci\u003eIsaac Grünewalds arkiv del I\u003c\/i\u003e, ”Rättsmål och tvister”, Vol 1b:3, 1938). Numren i listan anger dock varken titlar eller mått.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\" style=\"text-align: center;\"\u003e\u003cspan class=\"s1\"\u003eF\u003c\/span\u003eör jämförelse:\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003e\u003cimg alt=\"\" src=\"https:\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/Screenshot2023-11-06at14.33.47_480x480.jpg?v=1699277668\" style=\"display: block; margin-left: auto; margin-right: auto;\"\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\" style=\"text-align: center;\"\u003eSigrid Hjertén, \u003ci\u003eFranska bönder (på café),\u003c\/i\u003e 1927. Olja på duk, 60 x 73 cm. Prins Eugens Waldemarsudde.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"SIGRID HJERTÉN (1885-1948)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310363656524,"sku":"16820","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16820aa-min.jpg?v=1699277873"},{"product_id":"st-paul","title":"St. Paul","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eUnder större delen av tjugotalet var Sigrid Hjertén bosatt i Paris tillsammans med sonen Iván. Maken Isaac Grünewald vistades vid denna tid mestadels i Stockholm men då han hade tillfälle att besöka familjen i Frankrike gjorde de gärna såväl kortare som längre bilresor runt om i landet, alltid med staffli och målarattiraljer i bagaget. Hjertén var kanske den som mest uppskattade dessa målarresor. Från den brusande och varma storstaden längtade hon ofta till landsbygdens lugn och grönska. Resorna stimulerade henne till ett intensivt skapande och motiven omfattade såväl landskap som figurscener. I det fria arbetade både hon och maken mest i akvarell, eftersom vattenbaserad färg var betydligt lättare att hantera under resorna än den sega oljefärgen, som krävde mer förarbete och tog längre tid att torka. De mest lyckade akvarellerna blev sedan efter hemkomsten ofta underlag för genomarbetade oljemålningar med samma eller liknande motiv, ibland i flera versioner.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003e\u003ci\u003eSt. Paul\u003c\/i\u003e är med största sannolikhet en omarbetning av en minnesbild eller ett eget tidigare verk utfört på plats i Sydfrankrike. Hela våren 1930 hade Hjertén vistats vid Medelhavet, framför allt i den lilla byn Roquebrune, men även i Menton och i bergsstaden St.-Paul-de-Vence. Hennes förhoppning var att Isaac skulle göra henne sällskap, eftersom huvudanledningen till vistelsen var att hon skulle rehabiliteras då hon vid den tiden mådde ganska dåligt både fysiskt och psykiskt. I praktiken blev hon dock ensam nästan hela tiden. Ett undantag var då Iván motvilligt reste ner till henne under några veckor och de gemensamt besökte St. Paul. De hyrde in sig på värdshuset Colombe d’ Or, varifrån Hjertén bland annat målade vyerna från fönstret mot kyrkan och den medeltida muren. Hon arbetade också utomhus och intresserade sig då framför allt för husen och utsikten över det omgivande landskapet. Men den tillfälliga skaparlust som den vackra gamla staden väckt hos henne slocknade ganska snart igen, i synnerhet efter återkomsten till Paris. Hon drabbades åter av olika sjukdomar och våren 1932 fick hon det psykiska sammanbrott som föranledde familjen att flytta tillbaka till Stockholm för att Sigrid skulle få kvalificerad vård. Där togs hon in på Konradsbergs mentalsjukhus.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eUnder sitt första år på Konradsberg var Sigrid Hjertén helt oförmögen att arbeta. Framåt hösten 1933 började hon känna sig bättre, och uppmuntrad av Isaac som regelbundet besökte henne och försåg henne med penslar, färg och blommor började hon att måla igen, först trevande men sedan allt snabbare för att i slutet av året arbeta i ett rasande tempo. Det var som om hon ville kompensera för all den förlorade tiden och oljemålningarna avlöste varandra i en strid ström. Det var sällan frågan om några nya bildidéer, i stället omarbetade hon motiv från tidigare arbeten, antingen ur minnet eller med utgångspunkt i befintliga verk. Med särskild iver omvandlade hon sina tidigare akvareller från resorna söderut till nya versioner i olja. Dessa nyskapelser är kompositionsmässigt vanligen mycket lika förlagorna, men färgen är stegrad och penselföringen ännu mer expressiv än tidigare. Typiskt för de sena omarbetningarna är att penseldragen är antingen långa och sneda, eller korta och liksom vibrerande, som om de ville lösgöra sig från underlaget och leva sitt eget liv. I vår målning \u003ci\u003eSt. Paul\u003c\/i\u003e känns det tydligast i det närmaste trädet, vars lövverk Hjertén återgett som vågformade krumelurer. Även den kraftfulla och bjärta koloriten, där tegelbrunt och mörkt violett möter limegrönt, vittnar om Hjerténs nya arbetssätt efter erfarenheten av mental sjukdom. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstnärens familj (t.o.m. 2004);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat svensk samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eSigrid Hjertén. Oljemålningar och gouacher 1911-1936\u003c\/i\u003e, april 1936, kat nr 226.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eCarl Palme, \u003ci\u003eSigrid Hjertén\u003c\/i\u003e, Stockholm 1936, listad i verkförteckningen, s 41, under år 1933.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p7\"\u003eÖvrigt\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eEnligt en tidigare katalogisering (Stockholms Auktionsverk, 4 november 2004, kat nr 655) skall målningen vara utförd i Cagnes 1934. Samma katalogtext anger dock titeln som \u003ci\u003eSt. Paul\u003c\/i\u003e och hänvisar till kat nr 226 i Konstakademiens minnesutställning 1936, där \u003ci\u003eSt. Paul\u003c\/i\u003e listas under år 1933.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eNumreringen 129 på dukens baksida kan möjligen syfta på den av Isaac Grünewald upprättade förteckning över de av ”fru Hjerténs tavlor” som förvarades i hans ateljé på Katarinavägen 22 vid tiden för branden där den 2 maj 1938 (Riksarkivet, Marieberg, \u003ci\u003eIsaac Grünewalds arkiv del I\u003c\/i\u003e, ”Rättsmål och tvister”, Vol 1b:3, 1938). Numren i listan anger dock varken titlar eller mått.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"SIGRID HJERTÉN (1885-1948)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310370734412,"sku":"16821","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16821a-min.jpg?v=1699278113"},{"product_id":"skepp-genom-verandadorren","title":"Skepp genom verandadörren","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEtt fåtal av Carl Kylbergs målningar skildrar bibliska motiv. Andra centrala motiv är resan, vandringen, solnedgången och de under somrarna på Själland tillkomna målningarna med hav, himmel och båtar. År 1930 skaffade sig familjen Kylberg ett nytt sommarhus i Hornbæk och sju år senare i Aalsgaarde, båda på Själlands nordkust. Det är möjligt att Kylberg fann inspiration till motivet i \u003ci\u003eSkepp genom verandadörr \u003c\/i\u003enågon av dessa somrar. Under andra världskrigets tyska ockupation av Danmark kunde han dock inte besöka Själland, varför många verk tillkom i ateljén på Strandvägen 13, dit Kylberg hade flyttat 1933.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eCarl Kylberg anses vara en portalgestalt i det svenska nittonhundratalets konst. Han var en omstridd konstnär till den grad att Nationalmuseums inköp av målningen \u003ci\u003eUppbrottet \u003c\/i\u003ei sista stund stoppades av ett statsråd. Denne fick i pressen även medhåll av Isaac Grünewald, som menade på att Kylbergs måleri uppvisade en alltför bristande jämvikt mellan form och färg. Allmänheten, och ett antal av Kylbergs övriga konstnärskolleger, sällade sig dock till hans sida, och tack vare att målningen skänktes som en donation av skådespelerskan Tora Teje hamnade \u003ci\u003eUppbrottet \u003c\/i\u003elikväl till slut på Nationalmuseum. Oavsett utgången hade detta intermezzo väckt en livlig debatt i tidningarna och i offentligheten, som också får ses i ljuset av det som pågick i Tyskland vid tiden där nazisterna var i full färd med att sätta in den avgörande stöten mot modernismen och det de kallade \u003ci\u003eentartete Kunst\u003c\/i\u003e, ”urartad konst”.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI \u003ci\u003eSkepp genom verandadörren \u003c\/i\u003eär perspektivet förlagt till verandadörrens öppning. Från en hög punkt blickar man ut över vattnet där ett segelfartyg utgör ögonmärke. Det är en för Kylberg representativ målning vad gäller temat: färden och farkosten. Framställningen är befriande schematisk i en ljusskimrande bild där en klargul solskiva oskarpt framträder ovan skeppet. Kylberg verkar ha avstått från att måla den med en sammanhängande kontur. Han bryter den hellre i fraktioner och fläckar som får den att flimra och att ömsom vidga sig, ömsom dra sig samman. I Kylbergs bilder glider fartygen ofta drömlika och mystiska. Här har han bortsett från skeppets tackel, tåg och andra skeppstekniska detaljer som måhända hade splittrat helheten. De grundläggande strukturerna av horisontaler och vertikaler skapar ett väl disponerat scenrum, och det utblickande avståndsförhållandet skapar ett rum i rummet med en sittmöbel i det nedre vänstra hörnet. Kylbergs konstnärliga axiom var en ständig strävan att översätta själens hemligheter till färg parat med en koloristisk lyhördhet. Färgen är jämförelsevis tunt applicerad i ett dämpat men samtidigt lysande spektrum. \u003ci\u003eSkepp genom verandadörren\u003c\/i\u003e är målad i fullt dagsljus i en lycklig förening mellan fridfull natur och dagdröm, och är på så sätt typisk för Kylbergs många anslående, lätt transcendentala verk. (ME)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat samling.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSvensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Kylberg - separatutställning\u003c\/i\u003e, april 1940, kat nr 13;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Kylberg: Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 13 mars–4 april 1954, kat nr 141;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Kylberg: Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 2–25 november 1962, kat nr 104.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eBrita Knyphausen, \u003ci\u003eCarl Kylberg - färg och idé\u003c\/i\u003e, 1965, upptagen i verkförteckningen som nr 243, s 255.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL KYLBERG (1878-1952)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310376829260,"sku":"16543","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16543.jpg?v=1699278324"},{"product_id":"meditation","title":"Meditation","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eCarl Kylberg föddes in i en familj som bar på generationer nedärvda konstnärsanlag. Det föll sig därför naturligt att dessa någon gång skulle få utlopp. Den insikt som kommer till honom, att det är konstnär han ska bli, följer han sedan genom livet trots motgångar och svåra perioder. Tanken på att skapa sig ett liv som konstnär hade formats under Kylbergs sorglösa tid i Berlin, där avsedda arkitektstudier hade fått stå tillbaka för mer intellektuella umgängeskretsar. Hit hade Kylberg kommit tack vare sin mecenat, den avlägsne släktningen Robert Dickson, som vidare uppmuntrade sin unge protegé att söka sig till Paris. Kylbergs far förhöll sig dock kallsinnig inför planerna och tvingade Kylberg att lämna Berlin för Göteborg och Valands konstskola. Där studerade han för Carl Wilhelmson under en termin år 1900 men studierna fick ett abrupt slut när mecenaten Dickson hastigt avled och underhållet avstannade. Vid tiden befann sig Carl Kylberg mitt uppe i de göteborgska konstnärskretsarna förande ett bohemliv, understundom i misär.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eKylbergs debut kom sent omsider när han år 1919 ställde ut på Liljevalchs tillsammans med en rad andra konstnärer som Dick Beer, Einar Forseth och Gösta Adrian-Nilsson. Februarigruppen kallade de sig för, efter den månad då utställningen ägde rum. Kylbergs målningar fångade visserligen kritikernas välvilliga intresse, men det är först sju år senare vid separatutställningen på Gummessons konsthandel som hans verk uppmärksammades på allvar. Genombrottet får följaktligen betraktas som förhållandevis sent, Carl Kylberg var vid tiden 48 år gammal.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUnder första världskriget var impulserna från Paul Cézanne starka hos Kylberg, som sysselsatte sig med den franske förebildens teorier och måleri. Ett av Kylberg modifierat Cézannemedel, som äger vissa beröringspunkter med Matisse, är skönjbart i ett av de centrala motiven i hans konst under tjugotalet. I en svit av studier, teckningar och målningar kring temat meditation anknyter kompositionerna till Cézannes sviter av badande. Att ta intryck av och beundra Cézanne var knappast någonting särskilt anmärkningsvärt för en sökande konstnär på tjugotalet. Redan i Kylbergs debutkollektion på Liljevalchs 1919 fanns två oljemålningar som kan betraktas som förstudier till de senare meditationbilderna. När Kylberg återupptar motivet 1924–25, då den föreliggande målningen \u003ci\u003eMeditation \u003c\/i\u003etillkommer, flankerar smäckra trädstammar bildytan med lutning in mot tavlans mittpunkt. Den centrala delen av kompositionen är en naken, liggande gestalt med en hukande figur bakom sig målad i purpur samt en knäböjande person till höger i klarröd dräkt. Runt dem lyser bakgrundens toner av blå och grön upp den sammansatta scenen. Målningen är sannolikt en studie till ett antal större versioner i en serie verk, alla med titeln \u003ci\u003eMeditation\u003c\/i\u003e. Ett snarlikt exempel finns bland annat i samlingarna vid Statens Museum for Kunst, Köpenhamn (inv. nr. KMS3913). \u003ci\u003eMeditation \u003c\/i\u003eär en målning tillkommen under ett begrundande med penseln i hand. Det är möjligt att detta var första gången som Kylbergs kontakter med det indiska tänkandet manifesterades sig i hans produktion. Sviten växte fram samtidigt som han började intressera sig för artonhundratalstalsmystikern Ramakrishna. Hos honom mötte Kylberg en tolerant och universell religiositet utan inslag av skuld och synd, som tyngde den stränga protestantism han hade vuxit upp i. (ME)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMalmö konsthall, \u003ci\u003eCarl Kylberg 1878\u003c\/i\u003e\u003cspan class=\"s1\"\u003e\u003ci\u003e‑\u003c\/i\u003e\u003c\/span\u003e\u003ci\u003e1952: oljemålningar, akvareller och teckningar\u003c\/i\u003e, 17 december 1977\u003cspan class=\"s1\"\u003e–26\u003c\/span\u003e februari 1978, kat nr 23.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL KYLBERG (1878-1952)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310377419084,"sku":"16545","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16545-min.jpg?v=1699278478"},{"product_id":"kvarn","title":"Kvarn","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eEfter studier vid bland annat Valands konstskola för Carl Wilhelmson debuterade Carl Kylberg som målare 1919 och hade sin första separatutställning 1926. Hans debut kom således sent, och känd för en större allmänhet blev han inte förrän i femtioårsåldern. Under hela sin karriär var Kylberg en omtvistad konstnär och hans särpräglade måleri med upplösta linjer och intensiva färger väckte livliga diskussioner hos såväl kolleger som publik. Trots det, eller möjligen tack vare, betraktas han som en av portalgestalterna i den svenska modernismen. Centrala motiv var resan, vandringen och solnedgången samt de under somrarna på Själlands nordkust tillkomna målningarna med hav, himmel och båtar. I målningen \u003ci\u003eKvarn\u003c\/i\u003e är motivet energiskt återgivet med stor intensitet och en kraftfull färgverkan, där en lycklig förening mellan fridfull landsbygd och Kylbergs färgseende råder.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eKvarnen var ett återkommande motiv i Kylbergs produktion, exempelvis tillkommer en målning med denna titel redan 1923. Kylberg hyste en förkärlek för fyrklangen rött, grönt, gult och blått. Det faktum att han helst valde respektive färg i det tonläge där han bedömde färgens speciella karaktär vara som mest utpräglad, visar hur avgörande Kylberg ansåg den primära färgupplevelsen vara. Carl Kylberg sökte uttryck för det själsliga och allmänmänskliga i sitt måleri, ett sökande som även frambesvärjande en känsla av oändlighet i hans målningar. Möjligen kan förklaringen sökas på ett abstrakt plan. Kylberg var nämligen djupt inbegripen i filosofiska och religiösa resonemang kring människans existens, hennes liv och varande här på jorden. Hans tankfulla konstsyn fastslog att konstnären var en visionär, som med skaparkraft tolkar samtidens tecken och synliggör dem för andra. Kylberg förde under hela sitt liv reflekterande anteckningar, som skänker inblickar i hur han såg på sitt måleri och på konsten i stort. På ett ställe konstaterar han lapidariskt: ”färgens renhet och styrka, linjens uttryck i enhet, är form nog för en målare.” (ur Kylbergs anteckningar i Gustaf Näsström, \u003ci\u003eCarl Kylberg\u003c\/i\u003e, Stockholm, 1937, s 88.)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e(ME)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eProfessor Gottfried Boon (1886–1981), Stockholm. Boon var en svensk pianopedagog, ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och konstsamlare med ett särskilt intresse för tidig europeisk modernism. Hans konstsamling inrymde verk av bland andra Henri Matisse, Pablo Picasso och Helene Schjerfbeck;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat samling.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGustaf Näsström, \u003ci\u003eCarl Kylberg\u003c\/i\u003e, Stockholm, 1937.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL KYLBERG (1878-1952)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310379516236,"sku":"17019","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17019-min.jpg?v=1699278601"},{"product_id":"en-ny-var-strandvagen","title":"En ny vår (Strandvägen)","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUnder det tidiga tjugotalet upplevde Carl Kylberg att intresset för hans konst var alltför svalt i hemstaden Göteborg. Flytten till Stockholm 1926 tillsammans med hustrun Ruth visade sig därför vara fruktsam, och samma år ställde han ut separat för första gången på Gummessons konstgalleri. Några år senare, i augusti 1933, hade makarna hittat en bostad med kombinerad ateljé på Strandvägen 13. En intensiv period med en rad framgångsrika utställningar och ett definitivt genombrott på den svenska konstscenen följde snart, och Kylbergs måleriska frihet växte med åren stadigt och tämligen odramatiskt. Kylberg menade att han hade lärt av hela den konsthistoriska traditionen snarare än av enstaka målare. Bland särskilt beundrade, och vitt skilda, förmedlare nämnde han dock Fra Angelico, Turner, Delacroix, Matisse och framför allt Cézanne. Hans stil var likafullt helt personlig och han närde ett mycket intimt förhållande till färgen som innehade huvudrollen i hans måleriska berättelser. Ofta lämnade han även en del outsagt i sina målningar i syfte att locka betraktaren till insiktsfullt medskapande. Samspelet av harmoniska proportioner mellan alla delar i kompositionen lämnade på så sätt rum för aningar och intuitioner.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eEn ny vår \u003c\/i\u003eskiljer sig något från verken i Kylbergs övriga produktion. Ofta är det frågan om poetiska och mystiska motiv från landsbygd och kustlandskap, men här har man att göra med en målning som föreställer en faktisk plats vilket får sägas vara förhållandevis sällsynt. Stadslandskapet som avbildas är utsikten från konstnärens ateljé på Strandvägen 13, som kom att förbli Kylbergs vinterhem till hans död. Här kunde ljuset strömma in obehindrat från panoramat utanför. Genom ateljéfönstret såg han huvudstadens vatten, himmel och träd men också bebyggelse och liv. I fjärran syns Katarina kyrka torna upp sig över Söders blånande höjder bakom Blasieholmen och Skeppsholmen. Där skymtar Nationalmuseums imposanta fasad och Mindepartementets gamla lokaler lyser i lejongul puts. Vattnet har antagit gröna och gula toner som också går igen i den täta himlen. Färgerna är dova, aningen kallare än man är van att se hans kolorit. Här är det heller inte, som så ofta hos Kylberg, hoppets och fridens hav som skeppet seglar fram på i en glödande aftonbild, utan Saltsjöns vattenspegel under en vårhimmel. Med sitt omedelbara och vibrerande sätt förmår konstnären att övertygande återge förnimmelserna av färgerna som innesluts i de svarta konturlinjerna. \u003ci\u003eEn ny vår\u003c\/i\u003e är en stadsbild där Kylberg gör huvudstaden till sitt eget rike av rymd och vatten, skickligt sammanfattande den nära förbindelsen mellan himmel och jord, hav och land, men måhända främst av allt stadens karaktär. (ME)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKonstnärens hustru Ruth Kylberg (1887–1967), Stockholm;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat samling.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Kylberg\u003c\/i\u003e, 20 apr–12 maj 1946, kat nr 66;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMusée National d’Art Moderne, Paris, \u003ci\u003eCarl Kylberg\u003c\/i\u003e, okt–nov 1951, kat nr 58 (med titeln \u003ci\u003eVers un nouveau printemps\u003c\/i\u003e);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Kylberg: Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 13 mar–4 apr 1954, kat nr 158;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eNordiska Konstförbundet och Kunstforeningen i Köpenhamn, \u003ci\u003eMindeudstilling\u003c\/i\u003e, 17 nov–16 dec 1956, kat nr 51;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFyns Stifts Kunstforening, Odense, \u003ci\u003eMindeudstilling\u003c\/i\u003e, jan–feb 1957;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eKungl. Konstakademien, Stockholm, \u003ci\u003eCarl Kylberg: Minnesutställning\u003c\/i\u003e, 2–25 nov 1962, kat nr 123;\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePaderborn, Tyskland, \u003ci\u003eCarl Kylberg 1878–1952\u003c\/i\u003e, nov 1966.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eBrita Knyphausen, \u003ci\u003eCarl Kylberg: färg och idé\u003c\/i\u003e, 1965, upptagen i verkförteckningen nr 279, s 257.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL KYLBERG (1878-1952)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310381842764,"sku":"170361","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/170361-min.jpg?v=1699278731"},{"product_id":"flicka-med-fallande-lov-eurydike","title":"Flicka med fallande löv (Eurydike)","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eBland Carl Milles många offentliga verk finns några vars form och innehåll är extra noga anpassat till den specifika plats där verket var tänkt att placeras. Ett av dessa är den monumentala \u003ci\u003eOrfeus-fontänen\u003c\/i\u003e, ur vilken \u003ci\u003eFlicka med fallande löv är en detalj.\u003c\/i\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eOrfeus-fontänen\u003c\/i\u003e i sin helhet står sedan 1936 framför Konserthuset i Stockholm. Milles hade fått uppdraget redan ett tiotal år tidigare, men sin vana trogen provade han först flera olika idéer till verket och det skulle krävas åtskilliga skisser och visionära utkast innan den slutgiltiga versionen äntligen kunde komma till utförande. Troligtvis bidrog även Milles’ utlandsflytt till den långa tillkomstprocessen. 1931 flyttade han och hustrun Olga till Detroit i Michigan, USA, där Milles erbjudits en professur vid Cranbrook Academy of Art. Även om de på olika sätt fortsatte att hålla tät kontakt med hemlandet förblev bosatta där ända till 1951, vilket givetvis påverkade den takt med vilken Milles kunde slutföra de svenska projekt han alltjämt var engagerad i.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDet centrala temat för skulpturgruppen vid Konserthuset är musikens obändiga kraft – den kraft som Orfeus utnyttjade i sitt försök att besegra självaste döden. Den grekiska mytologin berättar om Orfeus och hans kärlek till den sköna Eurydike, som dödsguden Hades tagit med sig ner till sitt underjordiska rike, men som Orfeus lyckades bringa tillbaka till jordelivet med hjälp av sitt himmelska lyrspel. Orfeus lycka blev dock kortvarig: villkoret för att Hades skulle släppa flickan ur sitt grepp var att hon på sin återfärd till de levandes värld inte fick vända sig om. Men hennes längtan efter att få återse sin älskade blev för stark, och i samma ögonblick som hon vred på huvudet drogs hon ohjälpligt och oåterkalleligt tillbaka till dödsriket.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eVår graciösa, eteriska \u003ci\u003eFlicka med fallande löv\u003c\/i\u003e är en fristående variant av en av de åtta svävande figurer som omger Orfeus i den stora skulpturgruppen. Sidofigurerna representerar bortgångna själar som stelnat i dödsdvalans frusna tillstånd, men som befrias av musikens magiska kraft. Av gruppens fyra kvinnliga gestalter är \u003ci\u003eFlicka med fallande löv\u003c\/i\u003e den mest känsligt utformade. Kanske är det därför hon av vissa konstvetare tolkats som Eurydike själv, andäktigt lyssnande på sin älskades förtrollande sång och lyrspel. Med sina smala, utdragna lemmar är hon mycket typisk för det formspråk som Carl Milles ofta använde sig av på från 1920-talet och framåt, och som i sin tur påminner starkt om 1500-talets italienska manierism.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eFlicka med fallande löv\u003c\/i\u003e är synnerligen sällsynt. Endast ett annat (onumrerat) exemplar i brons är känt sedan tidigare. Det exemplaret, som ursprungligen tillhörde konstnären själv men sedan överläts till en amerikansk samling, såldes i början av 2000-talet genom Åmells. Den aktuella skulpturen är gjuten hos Herman Bergman som nummer 1 i en upplaga om högst 12. I Millesgårdens samlingar finns verket i samma format, men gjutet i silvertenn (M 3). (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"CARL MILLES (1875-1955)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310429946188,"sku":"16624","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16624.jpg?v=1699279982"},{"product_id":"sommarblommor-i-en-kinesisk-vas","title":"Sommarblommor i en kinesisk vas","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär Olle Hjortzberg på 1940-talet på allvar började måla blomsterstilleben hade han redan en lång och lyckosam karriär som dekorationsmålare, illustratör och grafiker bakom sig. Han hade försett ett flertal kyrkor i Sverige med monumentalmålningar och altaruppsatser, illustrerat den svenska bibeln, ritat bokomslag och affischer och gjort sig känd som upphovsman till ett antal svenska frimärken. Till hans mest kända konstnärliga insatser hör freskmålningarna i Engelbrektskyrkan i Stockholm och Uppenbarelsekapellet i Saltsjöbaden liksom affischen för de olympiska spelen i Stockholm 1912.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom stafflimålare hade Hjortzberg till en början varierande framgång. Men sedan han upptäckt tjusningen i blomstermåleriet ökade efterfrågan på hans konst också bland privata köpare. Redan vid mitten av 1920-talet förekom det att enstaka blommor utmärkte sig i hans altartavlor och andra sakrala arbeten, men under de följande decennierna kom blomstren i allt högre grad att inta huvudrollen i hans konstnärskap.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eHjortzbergs blomsterstilleben kan indelas i två huvudgrupper: de som innehåller förädlade, odlade arter som rosor, amaryllis och olika slags trädgårdsblommor, och de som avbildar vildväxande blommor och örter. \u003ci\u003eSommarblommor i en kinesiskt vas \u003c\/i\u003eär ett utsökt exempel på den förstnämnda kategorin. Vid tiden för målningens tillkomst bodde Hjortzberg i en vacker sekelskiftesvilla i Saltsjöbaden, omgiven av en stor trädgård. Här tycks han ha gått lös på de egna blomstertäpporna och plockat ihop en färgrik bukett bestående av olika sorters korgblommiga arter, såsom prästkrage, aster, ringblomma och stjärnöga. Buketten består nästan uteslutande av blomster i varma färger som gult och rosa, med lätta inslag av ljusgrönt i bladverket. Detta är ett färgschema som på ett mycket raffinerat sätt återspeglar bakgrundens möbler och rekvisita, då buketten den här gången inte är ställd mot en slät vägg, utan framträder mot en interiör. Lägg märke till hur den rosa husväggen som syns genom fönstret exakt matchar de rosa blommorna, medan den gröna Emma-fåtöljen nästan smälter ihop med de gröna skiftningarna i bukettens bladverk.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom vanligt imponerar Olle Hjortzberg också i sin förmåga att återge texturen hos de föremål han använt som rekvisita. Se bara hur fint han fångat dagsljusets reflektioner i den kinesiska porslinsvasens polykroma glasyr och i bordsskivans släta, blanka yta. Den lilla bemålade figurinen av mer obestämbart material är en lustig detalj som väcker nyfikenhet och lockar betraktaren till ett mer närgånget studium. Det är detaljer som dessa som gör Olle Hjortzbergs stilleben till så mycket mer än enbart blomstermåleri. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFritzes Kungliga Hovbokhandel, Stockholm.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p6\"\u003e \u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"OLLE HJORTZBERG (1872-1959)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310442824012,"sku":"15987","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15987-min.jpg?v=1699280149"},{"product_id":"sommarbukett-med-tulpaner-prastkragar-riddarsporre-m-m","title":"Sommarbukett med tulpaner, prästkragar, riddarsporre m.m.","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär Olle Hjortzberg på 1940-talet på allvar började måla blomsterstilleben hade han redan en lång och lyckosam karriär som dekorationsmålare, illustratör och grafiker bakom sig. Han hade försett ett flertal kyrkor i Sverige med monumentalmålningar och altaruppsatser, illustrerat den svenska bibeln, ritat bokomslag och affischer och gjort sig känd som upphovsman till ett antal svenska frimärken. Till hans mest kända konstnärliga insatser hör freskmålningarna i Engelbrektskyrkan i Stockholm och Uppenbarelsekapellet i Saltsjöbaden liksom affischen för de olympiska spelen i Stockholm 1912.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom stafflimålare hade Hjortzberg till en början varierande framgång. Men sedan han upptäckt tjusningen i blomstermåleriet ökade efterfrågan på hans konst också bland privata köpare. Enstaka blommor utmärkte sig tidigt i hans altartavlor och andra sakrala arbeten, men under 1940- och 50-talen riktades hans uppmärksamhet nästan helt mot renodlade blomstermotiv.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eHjortzbergs blomsterstilleben brukar indelas i två huvudgrupper: de som innehåller förädlade, arter som rosor och amaryllis, och de som avbildar vildväxande blommor och örter. I det aktuella fallet har konstnären använt sig av en tredje blomsterkategori: sådana som odlats i den egna trädgårdstäppan. Här samsas tulpaner, riddarsporrar, prästkragar med flera perenna sommarblommor i ett arrangemang som närmast för tanken till 1600-talets praktfulla fantasikompositioner. Buketten presenteras i solfjädersform, där de högresta riddarsporrarna placerats längst bak, medan de lägre tulpanerna ger stadga åt mitten och de sirliga prästkragarna med sina tunna stjälkar bildar dekorativa mönster utåt sidorna. Buketten är tvärt avskuren ovanför vasmynningen så att den tycks sväva fritt i rummet. Blommornas ljusa, glada färger lyser starkt och intensivt mot den mörka fonden, som tycks bestå av en duk – eller möjligen ett draperi – med kinesiskt mönster. Det är ett för Hjortzberg ovanligt, men just därför mycket intressant stilleben, som sticker ut genom sin starka lyskraft och sin påtagligt dekorativa verkan. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eFritzes Kungliga Hovbokhandel, Stockholm;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSvensk privat samling.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"OLLE HJORTZBERG (1872-1959)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310451573068,"sku":"163241","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/163241-min.jpg?v=1699280306"},{"product_id":"stilleben-med-rosa-tulpaner","title":"Stilleben med rosa tulpaner","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eOlle Hjortzberg var en mycket mångbegåvad konstnär och hann åtnjuta en lång och gynnsam karriär som dekorationsmålare, illustratör och grafiker. Han hade försett ett flertal kyrkor i Sverige med monumentalmålningar och altaruppsatser, illustrerat den svenska bibeln, ritat bokomslag och affischer och gjort sig känd som upphovsman till ett antal svenska frimärken. Till hans mer betydande konstnärliga insatser hör freskmålningarna i Engelbrektskyrkan i Stockholm och Uppenbarelsekapellet i Saltsjöbaden liksom affischen för de olympiska spelen i Stockholm 1912. Utöver detta var Olle Hjortzberg en verkligt lysande porträttör av blommor och synnerligen skicklig på att måla blomsterstilleben. Till Hjortzbergs favoritblommor hörde vilda ängsblommor, rosor, amaryllis och tulpaner. I denna målning innehar den sistnämnda sorten titelrollen. Här har Hjortzberg placerat en bukett med rosa tulpaner i en stadig, grund glasvas med öron. Vasen tycks dessutom vara etsad med växtmotiv, vilket anlägger ännu ett lager med betoning på målningens centralgestalter: tulpanerna. Blomsterfånget i \u003ci\u003eStilleben med rosa tulpaner\u003c\/i\u003e avtecknar sig mot de murrigt bruna panelerna där de står fritt och luftigt i ett fönsterparti. Bukettens främre del utgörs av ett par slokande, sviktande stjälkar som ger relief åt de bakre exemplarens vertikala statur. Från vänster faller ett klart, tempererat ljus in över arrangemanget som förljuvar såväl blommor som bladverk, samtidigt som det kastar en reflektion på fönsterkarmens klara lack. Tulpanernas skära färg lyser blekt i ett romantiskt skimmer mot de mörkare bladen och den chokladbruna inomhusmiljön. Intresset för blommor hade konstnären med sig från sitt barndomshem. Båda föräldrarna var mycket roade av botanik och fadern, som var amatörmålare, målade gärna blomsterstilleben.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI detta Olle Hjortzbergs stilleben, som vad motivkretsen beträffar är utfört relativt tidigt, skymtar även några flaskor och buteljer på en hylla längst till höger i målningen som del i ett litet stycke interiör. Möjligen är det ett öppet skåp av något slag, och man skulle kunna sluta sig till att det är i ett kök som buketten i \u003ci\u003eStilleben med rosa tulpaner \u003c\/i\u003estår. Hjortzbergs blomstermåleri brukar förknippas med perioden från 1940-talet och framåt, men den aktuella målningen visar prov på att han bemästrade motivet redan flera år tidigare. Att själva namnet tulpan härstammar från det persiska ordet \u003ci\u003edulban\u003c\/i\u003e, som betyder turban, kan man gott förstå när man betraktar denna varmt tillgivna studie av de ståtliga blommor som i en lika samstämd som levande komposition uppvisar sin klassiskt tidlösa prakt i bästa dager. (ME)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"OLLE HJORTZBERG (1872-1959)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310459633996,"sku":"16661","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":false}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16661a-min.jpg?v=1699280548"},{"product_id":"cafe-vid-lilla-bommen","title":"Café vid Lilla Bommen","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eBland de målningar som tillkom i Göteborg under 1930-talets andra hälft skapade Regnar Sandberg en rad bilder med motiv från kvarteren kring Lilla Bommen och Östra Nordstan. Det var framför allt gatuscener och interiörer från kaféer och ölhallar som fångade hans intresse och motiven präglas av ett slags vardaglighet. \u003ci\u003eCafé vid Lilla Bommen\u003c\/i\u003e är ett mycket typiskt verk för konstnären vid den aktuella tiden. Målningen är full av humor och värme, samtidigt som den skildrar en verklighet som för de avbildade personerna kunde te sig nog så hård och trist. Här har Sandberg förstärkt paradoxen genom att låta några få, anspråkslösa inredningsdetaljer i rent bokstavlig bemärkelse lysa upp de trötta hamnsjåarnas grå vardag: bordsskivan, kaffekoppen och glasrutan på den stängda cafédörren. Dessa är återgivna i lysande, skimrande ädelstensfärger som står i bjärt kontrast mot de tre arbetarnas smutsgrå overaller och kepsar. \u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eInteriörbilder från Lilla Bommens ölcaféer blev till ett eget tema i Regnar Sandbergs produktion omkring 1938. Det året målade han bland annat den något mindre men i övrigt mycket snarlika \u003ci\u003eCafé Lilla Bommen\u003c\/i\u003e som 1994 donerades av Peggy och Pontus Bonnier till Moderna Museet (MOM 753). Liksom det aktuella konstverket visar museimålningen hur tre hamnarbetare betjänas av en servitris som håller brickan med den åtråvärda förtäringen högt över huvudet, men där är en av hamnsjåarna endast summariskt återgiven, motivet är spegelvänt och bildens gråtoner ännu mörkare.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eVärt att notera i vår målning är att den mellersta figuren vid bordet avviker något från de övriga. Hans huvudbonad påminner mer om en basker än om en keps och hans arbetskläder har en annan kulör. Det avlånga ansiktet med de små, högt placerade ögonen och lätt utstående öronen känns igen från ett flertal av konstnärens självporträtt. Kanske är likheterna i detta fall bara en slump, men det skulle också kunna vara ett medvetet grepp från konstnärens sida för att manifestera sin egen närvaro i konstverket och på det sättet stärka betraktarens övertygelse om att de intryck han vill förmedla är självupplevda. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eProveniens\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eSvensk-Franska konstgalleriet, Stockholm;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003ePrivat svensk samling.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGöteborgs konstmuseum\/Konsthallen, \u003ci\u003eSkimrande västkust: Färglyrik från Kylberg till Schiöler\u003c\/i\u003e, 1987, kat nr 105;\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eLiljevalchs Konsthall, Stockholm, \u003ci\u003eRagnar Sandberg\u003c\/i\u003e, 26 oktober 2002 – 6 januari 2003 (utanför katalog);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eGöteborgs konstmuseum, \u003ci\u003eRagnar Sandberg\u003c\/i\u003e, 8 februari - 21 april, 2003 (utanför katalog);\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eNorrköpings konstmuseum, Ragnar Sandberg, 4 juni-24 augusti 2003.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eMårten Castenfors (red), \u003ci\u003eRagnar Sandberg\u003c\/i\u003e, Stockholm 2002, avbildad på s 87.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eJämför även Ulf Linde, \u003ci\u003eRagnar Sandberg\u003c\/i\u003e, SAK Stockholm 1979, Moderna museets målning \u003ci\u003eCafé Lilla Bommen\u003c\/i\u003e, avbildad som opaginerad färgplansch.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"RAGNAR SANDBERG (1902-1972)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47310530871628,"sku":"17317","price":0.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/17317a1-min.jpg?v=1732705643"},{"product_id":"tornerspel","title":"Tornerspel","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor och äventyrsberättelser, såsom \u003ci\u003eGullivers resor\u003c\/i\u003e, \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och \u003ci\u003eBaron von Münchhausens äventyr\u003c\/i\u003e. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok,\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner ur Högfeldts egen fria bildproduktion och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eMed säker blick både för vardagens glädjeämnen och för dess förtretligheter kunde Robert Högfeldt enkelt locka fram komiska infallsvinklar även i situationer som egentligen är eller har varit på blodigt allvar. I \u003ci\u003eTornerspel\u003c\/i\u003e har han tagit ut svängarna ordentligt och driver ohämmat med medeltidens högstämda riddarideal. Här ligger såväl de båda stridande ungherrarna som deras ädla springare helt utslagna på marken medan prinsessan, om vars gunst de kämpat så tappert, oblygt låter sig uppvaktas av en hovmusikant. I motsats till många av Högfeldts humoristiska trollmotiv är denna akvarell inte gullig. Snarare vilar ett löjets skimmer över den – ett löje som kanske inte bara väcks av den överdrivet dråpliga situation som utmålas här, utan av hela den urmodiga företeelsen med kämpalekar på liv och död. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eLitteratur\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eRobert Högfeldt, \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e, Stockholm 1943, avbildad som färgplansch nr 16.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313088381260,"sku":"14300","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14300ejram-min.jpg?v=1699347342"},{"product_id":"utforsakande-katt","title":"Utförsåkande katt","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI denna akvarell knyter Högfeldt an till ett tema som han behandlat många gånger tidigare: utförsåkare som med varierande skicklighet och kroppshållning susar ner för en skidbacke. I vanliga fall är det dock glada och rödkindade ”gubbar” eller troll vi ser ägna sig åt detta nöje. Här är det i stället en katt, som med ett svårtydbart uttryck av förvåning och skräckblandad förtjusning balanserar på bakbenen medan snön yr runt tassarna, som han på något märkligt vis helt osynligt lyckats spänna fast på laggarna. Det lustiga motivet är ovanligt till och med för att vara av Högfeldt, men inte mindre charmerande för det. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313125736780,"sku":"15364","price":25000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15364ejram-min.jpg?v=1699347855"},{"product_id":"poeten","title":"Poeten","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor och äventyrsberättelser, såsom \u003ci\u003eGullivers resor\u003c\/i\u003e, \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och \u003ci\u003eBaron von Münchhausens äventyr\u003c\/i\u003e. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok,\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner ur Högfeldts egen fria bildproduktion och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eHumorn i Robert Högfeldts akvareller är inte alltid uppenbar – ibland döljer sig det humoristiska i motivets tvetydighet. \u003ci\u003ePoeten\u003c\/i\u003e är ett utmärkt exempel på detta. För det är inte helt lätt att tolka ansiktsuttrycket hos den sportklädda unga damen som tagit en paus under sin utflykt till naturen. Där sitter hon i godan ro och mumsar på sin medhavda matsäck när hon plötsligt överöses av känslosvallande tirader från ynglingen i hennes sällskap. Man kan ju undra vad det är han proklamerar med sådant patos? Är det möjligen en kärleksförklaring eller rentav ett frieri? Eller en hyllningsdikt till våren, som just kommit? Eller kanske en egenkomponerad sång? Oavsett vilket så tycks damen ifråga inte bli särskilt road eller ens förvånad över det som sker. Hennes minspel förmedlar snarare en reaktion av typen: ”åh nej, nu börjar han igen!”\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e(CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313149690188,"sku":"15368","price":38000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15368ejram-min.jpg?v=1699347988"},{"product_id":"festsallskap","title":"Festsällskap","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor och äventyrsberättelser, såsom \u003ci\u003eGullivers resor\u003c\/i\u003e, \u003ci\u003eAlice i Underlandet\u003c\/i\u003e och \u003ci\u003eBaron von Münchhausens äventyr\u003c\/i\u003e. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok,\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner ur Högfeldts egen fria bildproduktion och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eHumorn i Robert Högfeldts akvareller är inte alltid uppenbar – ibland döljer sig det humoristiska i motivets tvetydighet. \u003ci\u003ePoeten\u003c\/i\u003e är ett utmärkt exempel på detta. För det är inte helt lätt att tolka ansiktsuttrycket hos den sportklädda unga damen som tagit en paus under sin utflykt till naturen. Där sitter hon i godan ro och mumsar på sin medhavda matsäck när hon plötsligt överöses av känslosvallande tirader från ynglingen i hennes sällskap. Man kan ju undra vad det är han proklamerar med sådant patos? Är det möjligen en kärleksförklaring eller rentav ett frieri? Eller en hyllningsdikt till våren, som just kommit? Eller kanske en egenkomponerad sång? Oavsett vilket så tycks damen ifråga inte bli särskilt road eller ens förvånad över det som sker. Hennes minspel förmedlar snarare en reaktion av typen: ”åh nej, nu börjar han igen!”\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e(CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313156833612,"sku":"15699","price":38000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15699ejram-min.jpg?v=1699348084"},{"product_id":"susanna-i-badet","title":"Susanna i badet","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eSusanna i badet \u003c\/i\u003ebygger på samma gammaltestamentliga berättelse som \u003ci\u003eSusanna\u003c\/i\u003e \u003ci\u003eoch gubbarna\u003c\/i\u003e. Den sedelärande historien handlar i grunden om rättvisa. Två äldre män tjuvkikade på en kvinna medan hon tvättade sig. När hon avvisade deras närmanden försökte de hämnas på henne genom att anklaga henne för äktenskapsbrott, men blev till slut själva straffade för mened efter att de lämnat motstridiga uppgifter när de förhördes var för sig. Det obehagliga ämnet har ofta behandlats i konsten, oftast med en tydlig sensmoral. Men Robert Högfeldt går som vanligt mot strömmen. Han tar humorn till hjälp för att avväpna de obehagliga gubbarna. Här tydliggör han deras löjliga enfald där de tandlöst gapskrattande bligar dumt på den rundhyllta skönheten. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313164894540,"sku":"15704","price":38000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15704ejram-min.jpg?v=1699348205"},{"product_id":"st-goran-och-draken","title":"St. Göran och draken","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eDivor av alla de slag är förstås tacksamma att göra narr av. Här har Högfeldt tagit sig an ett sådant tema, fast som vanligt på sitt litet speciella vis. I hans version av helgonlegenden om Sankt Göran är prinsessan allt annat än en späd och svag liten krake som måste räddas undan en blodtörstig best. Här verkar det snarare som om draken är hennes knähund, som hjälper henne att hålla ovälkomna beundrare på avstånd. Fast när hjälten riktar det dödande hugget mot det stackars odjuret tycks prinsessan inte vara särskilt bedrövad över det heller. Hon fortsätter bara helt oberört att blåsa sina rökringar medan hon på avstånd betraktar dramat, bekvämt utsträckt på sina mjuka sängbolster. Hon är i sanning en tvättäkta diva! (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313176396108,"sku":"15849","price":65000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15849utan-min.jpg?v=1699348317"},{"product_id":"konsert-vid-sjon","title":"Konsert vid sjön","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNäcken, eller Ägir som han också kallas i Nordisk mytologi, är bara ett av många naturväsen som Högfeldt med förtjusning inkluderade i sin redan tättbefolkade fantasivärld. Men Högfeldts Ägir är vare sig någon ful gammal gubbtjyv som lurar i vassen, eller någon skrämmande jätte som härskar över sjöar, hav och större vattendrag. Snarare framställs han som en rätt gladlynt och småputtrigt trivsam herre där han sitter på sin flotte med lyran i högsta hugg. I sällskap har han sin maka Ran och tre av deras nio döttrar, och alla sjunger de för full hals. Det är helt uppenbart att avsikten med deras sång inte är att locka den andäktiga åhörarskaran ner i djupet, utan blott och bart att roa och underhålla dem. Traktens alla troll och trollungar har mangrant samlats på sjöstranden för att åtnjuta konserten som Sjöguden och hans familj med stor inlevelse framför. Och det är minsann inte bara de små trollöronen som bjuds på fägring. Med sina nätstrumps-liknande fiskstjärtar och sjögräsgröna hår harmonierar de förtjusande naturvarelserna på ett underbart sätt med den grönskande omgivningen. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313192747340,"sku":"16148","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/16148-min.jpg?v=1699348510"},{"product_id":"frieriet","title":"Frieriet","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI \u003ci\u003eFrieriet \u003c\/i\u003edriver Robert Högfeldt med den klassiska sagoschablon som avslutas med orden ”Så fick prinsen sin prinsessa till slut och så levde de lyckliga i alla sina dagar.” Men slutar satiren verkligen där? Låt oss titta närmare på den stolte ädlingen, som så modigt påbörjat sin klättring uppför tornet där prinsessan förmodas hållas inlåst. Är han verkligen en prins, eller är han ”bara” en kringresande trubadur som iklätt sig en herremans hatt och värja? Har han verkligen den status och de egenskaper (såväl fysiska som intellektuella) som krävs för den uppgift han åtagit sig? Nja, prinsessan verkar faktiskt tveka. Friarens uppenbara misslyckande ter sig dessutom extra löjligt, eftersom han sett till att skaffa sig en stor publik till den högtidliga tilldragelsen. Så kan det gå, när man blåser upp sitt ego och\/eller överskattar sin förmåga. (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313240129868,"sku":"14815","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/14815ejram-min.jpg?v=1699348940"},{"product_id":"forkyld","title":"Förkyld","description":"\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\" data-mce-fragment=\"1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eAkvarellen \u003ci\u003eFörkyld\u003c\/i\u003e knyter an till ett tema som Högfeldt behandlat många gånger: glada och rödkindade utförsåkare som med varierande skicklighet och kroppshållning susar ner för en skidbacke. Just i det här fallet får dock huvudpersonen i bilden lov att avstå, eftersom han inte verkar vara helt kry. Men eftersom vi inte ser hans ansiktsuttryck vet vi egentligen inte hur han känner inför det. Kanske är han rentav själaglad att han slipper? (CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eÅmells temautställning \u003ci\u003eRobert Högfeldt\u003c\/i\u003e, 2002, kat nr 24.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313249534284,"sku":"15366","price":45000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15366ejram-min.jpg?v=1699349057"},{"product_id":"dassbygget","title":"Dassbygget","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldts komik tar sig många olika uttryck. I vissa av hans bilder ligger den humoristiska twisten inte så mycket i figurernas minspel, gester eller åthävor som i själva den situation som framställs. \u003ci\u003eDassbygget\u003c\/i\u003e är ett gott exempel. För i en så delikat gemensam angelägenhet som att bygga ett funktionellt och trivsamt hemlighus är förstås hela familjen – eller kanske till och med hela byn? – engagerad. Alla hjälper till efter bästa förmåga. En gubbe spikar fast vindflöjeln med stöd (såväl bildligt som bokstavligt) av en yngre förmåga. Över taknocken hänger en annan gubbe som är i färd med att fästa takpappen, ivrigt påhejad av kvinnan som står i fönstret nedanför och samtidigt passar på att inspektera taket underifrån. Hennes lille son tycks däremot vara helt ointresserad av taket. Hans blick är riktad mot gubben som mejslar fram ett hjärta på dassdörren och som är så strängt upptagen av sin syssla att han inte märker att den unga damen längst till höger nästan storknar av ansträngning där hon står och stöttar (eller tror sig stötta) hela bygget. Finns här månne en dold ironi som låter sig översättas till andra, mer verkliga vardagssituationer?\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e  \u003c\/span\u003e(CEÖ)\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eUtställd\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p2\"\u003eÅmells temautställning \u003ci\u003eRobert Högfeldt\u003c\/i\u003e, 2002, kat nr 34.\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313267065164,"sku":"15372","price":45000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15372ejram-min.jpg?v=1699349200"},{"product_id":"de-tre-gracerna","title":"De tre gracerna","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Hans människosyn var allt annat än enfaldig, men de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder präglas ändå av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eDe tre gracerna\u003c\/i\u003e är ett motiv hämtat från den grekiska mytologin. Föreställningen om\u003cspan class=\"s2\"\u003e \u003ca href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Aglaia\"\u003e\u003cspan class=\"s3\"\u003eAglaia\u003c\/span\u003e\u003c\/a\u003e\u003c\/span\u003e\u003cspan class=\"s4\"\u003e (”den glänsande”), \u003ca href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Eufrosyne\"\u003eEufrosyne\u003c\/a\u003e (”den muntra”) och \u003ca href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Thalia_(charit)\"\u003eThalia\u003c\/a\u003e (’den blomstrande’)\u003c\/span\u003e som tillsammans utgjorde behagets och glädjens gudinnor var förstås ett frestande tema för konstnärer. Botticelli, Rafael, Rubens och många fler har avbildad dem dansandes och skrattandes och naturligtvis alltid nakna.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003cspan class=\"s4\"\u003eGracerna förknippas med livets behagligare sidor: lek, spel, fester och lycka. De representerade även positiva egenskaper som visdom, skönhet, kärlek, glädje och charm.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eI Robert Högfeldts tappning är gracerna dock inte helt självklara i sina roller, eftersom han har roat sig med att blanda ihop de grekiska myterna och stoppat in herden Paris i bilden också. Paris har huvudbry: de olympiska gudinnorna Hera, Athena och Afrodite har nämligen gett honom det knepiga uppdraget att avgöra vem av dem som är vackrast. Som tecken på sitt val ska han överlämna ett gyllene äpple. Här sitter nu Paris som åsnan mellan hötapparna, medan gracerna\/gudinnorna kråmar sig framför honom för att vinna hans gunst. Stackars Paris, vilken vånda de tre skönheterna utsätter honom för! (CEÖ)\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313299145036,"sku":"15705","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15705-min.jpg?v=1699349491"},{"product_id":"hos-antikhandlaren","title":"Hos antikhandlaren","description":"\u003cdiv data-mce-fragment=\"1\" class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cmeta charset=\"utf-8\"\u003e\n\u003cdiv class=\"col-xs-12 col-sm-12 col-md-6 triple-1\"\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eRobert Högfeldt föddes i Holland av svenska föräldrar 1894. Fem år senare flyttade familjen till Düsseldorf, där Högfeldt som tonåring tillbringade tre år vid Konsthantverksskolan. Kontakterna med den gamla och nya tyska konsten gav bestående intryck på den unge mannen, och under denna tid tillkom de första humoristiska teckningarna.\u003cspan class=\"Apple-converted-space\"\u003e \u003c\/span\u003e\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eSom 19-åring kom Högfeldt till Sverige och Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1917. Efter första världskrigets slut följde sedan flera långvariga resor, under vilka han blev bekant med de italienska och franska mästarna. Men det var alltjämt tyskarna och holländarna som hade mest att ge honom, i synnerhet Breughel, Menzel, Busch, Spitzweg och Moritz von Schwindt. Av den anledningen blev det också – föga förvånande – den tyska konstpubliken som snabbast slöt honom i sin famn. I Sverige däremot såg man honom länge som sagoillustratör snarare än som konstnär. Till det bidrog han i viss utsträckning själv, då han på 1920-talet illustrerade många klassiska sagor, såsom Gullivers resor, Alice i Underlandet och Baron von Münchhausens äventyr. Först 1937, då P. A. Norstedts Förlag gav ut \u003ci\u003eEn Högfeldtbok\u003c\/i\u003e med 36 färgreproduktioner av Högfeldt och text av konstprofessorn Henric Cornell, började synen på Högfeldts konstnärskap att förskjutas, för att med tiden också vinna mark i Frankrike, England och USA.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003eNär samma förlag 1943 gav ut \u003ci\u003eEn ny Högfeldtbok\u003c\/i\u003e bidrog konstnären personligen med texten, som han kallade ”Självbetraktelse”. Av den framgår att Robert Högfeldts främsta drivkraft var att roa betraktaren, samtidigt som han roade sig själv. Exempelvis inleder han avsnittet ”Det är roligt att rita gubbar” med orden: ”Jag har alltid tyckt om att rita gubbar. Det bereder mig en egentligen obegriplig tillfredsställelse.” (s 17). Men vare sig hans ”gubbar” är lustiga eller allvarliga, och oavsett bildens humoristiska eller sagobetonade innehåll, är det alltid en djupt mänsklig känsla, som söker sitt uttryck i hans gestaltningar. Högfeldts ”gubbar” är förvillande lika människor. Fast ibland skymtar svansen (hos barnen endast små stumpar där bak) fram under byxorna, och avslöjar att de i själva verket är troll, och ibland antyder deras röda luvor att det faktiskt är tomtar det handlar om. Även om Högfeldts människosyn var allt annat än enfaldig så präglas de flesta av hans\u003cspan class=\"s1\"\u003e \u003c\/span\u003ebilder av en omisskännligt naiv charm. De förmedlar en sorts barnslig, intuitiv uppfattning om världen, som kan få även den mest härdade betraktare att omedvetet dra på munnen.\u003c\/p\u003e\n\u003cp class=\"p5\"\u003e\u003ci\u003eHos antikhandlaren\u003c\/i\u003e tillhör en annan repertoar än den som man normalt möter i Robert Högfeldts trollvärld. Här saknas ett dråpligt innehåll eller underfundig humor, och tecknarstilen präglas av realistiska drag. \u003ci\u003eHos antikhandlaren\u003c\/i\u003e skildrar en troligtvis verserad antikhandlare i sin naturliga miljö i en klassisk, gammeldags antikhandel som dignar av dyrbara ting. Lokalen är fylld av allt man kan tänka sig hitta i en antikhandel av rang: tavlor, urnor, förgyllda ljusstakar, rokokomöbler, konsolbord, golv- och bordsur. Högfeldt har fångat antikhandlaren mitt i förhandlingsögonblicket. En elegant dam i pälsbrämad kappa har precis plockat upp en pokal i glas. Man föreställer sig att antikhandlaren förklarar föremålets historia, proveniens, inneboende värde som konsthantverk och slutligen, ett gott pris. Kvinnan mäter den med sin blick, fingrar på glaset. Blir det affär? Det låter Robert Högfeldt vara osagt. (CEÖ\/ME)\u003c\/p\u003e\n\u003c\/div\u003e\n\u003c\/div\u003e","brand":"ROBERT HÖGFELDT (1894-1986)","offers":[{"title":"Default Title","offer_id":47313314873676,"sku":"15850","price":55000.0,"currency_code":"SEK","in_stock":true}],"thumbnail_url":"\/\/cdn.shopify.com\/s\/files\/1\/0769\/7999\/4956\/files\/15850utan-min.jpg?v=1699349680"}],"url":"https:\/\/amellsfineart.com\/collections\/alla-konstverk.oembed?page=16","provider":"Åmells Konsthandel AB","version":"1.0","type":"link"}